Idag läste jag att R.E.M. splittras. Trist. Det som är bra är att deras musik inte ”tar slut” för att bandmedlemmarna beslutat sig för att sluta spela tillsammans. En av mina R.E.M.-favoriter är Everybody Hurts. Jag gillar melodin, jag gillar texten, det hugger till varje gång jag hör den helt enkelt. Just nu verkar den passa bra att skicka till många av mina vänner. Jag blir berörd av att se andra vara ledsna, missmodiga, trötta, sjuka, tungsinta… Låt oss hoppas på sol och kärlek i morgon! Kanske lite mer Auburn än R.E.M.?
Lunchpaus.
Det regnar här. Igen. För en stund sedan var det i alla fall lite ljust samtidigt som regnet strilade ner, men nu är det depressionsmörkt och strilandet har tilltagit så det mer liknar spikregn…
Jag vaknade klockan 5.50 trots att jag gick och lade mig alldeles för sent. Min kropp hade inte riktigt fattat det, för jag vaknade liksom så där superpigg som man annars bara gör på lediga lördagar då man faktiskt får lov att sova ut. Jag tog tillfället i akt att snabbrensa och sätta i ordning inför kallare dagar eftersom den ambulerande klädinsamlingstjänsten hade lovat att plocka upp kassar i området idag. Dessutom kommer min gamla kollega på lunch i morgon och hennes döttrar brukar ta över det i klädväg som finns kvar i användningsbart skick då våra tjejer är färdiga med det. Jag blev påmind om mitt underbara inköp från förra säsongen, nämligen ett underställ från favoriten Gneis. Det lär behövas den här vintern också!
Titta! Vackert mönster på den handkarvade olivtvål som ligger i garderoben och sprider väldoft. Jag funderar allvarligt på om det inte är dags att börja använda den här skönheten till det den var ämnad för. Synd att det är så kladdigt med ”vanliga” tvålar. Maken har ju löst problemet på den nedre toaletten genom en jättefiffig montering av tvålkoppen, så där har vi alltid en god Lushtvål, men vid andra handfat och diskhoar är det pumptvål som gäller.
Kommer ni ihåg 200-kronorsbuketten från förra fredagen? Idag är det onsdag. Jag har bytt vatten nästan varje dag, och i går fick jag ta bort de mest ledsna bukettdeltagarna, men visst har de kvarvarande skönheterna fortfarande lite kvar att ge?
Så här började vårt förhållande för arton år sedan. Jag blev ganska snart en levande väckarklocka till maken. Detta vaknade jag till idag och kunde inte låta bli att fnissa lite. K befinner sig nämligen i Österrike. Jag vet inte riktigt om han egentligen har råd med en så här dyr och exotisk väckningsservice?! (Fast han hade vaknat på egen hand och det var rätt trevligt att prata en liten stund med honom.)
När man egentligen inte har tid…
… och bara ska svara på ett Fejan-meddelande kanske man klickar på ett You Tube-inlägg som Mikaela lagt in i loggen och då kan det hända att man börjar böla och känner att man bara måste göra mer för andra som behöver hjälp. ”It just makes everything you worry about so pathetic…”
Kortskiss no. 144.
Det blev ett kort efter Nennes skiss i alla fall, fast jag skickar inte in den. Kände bara för att göra ett lite höstigt födelsedagskort till ”högen”!
Nu har jag en varm fot.
Seger! Jag klarade att sticka en benvärmarstrumpa. Det innebär att jag nu har en varm fot och en kall. Bäst att jag skyndar mig jobba klart så jag hinner börja på den andra strumpan illa kvickt!
Välkommen in!
Det här är nu inte direkt min stil, men jag kan inte låta bli att bli imponerad. Jag drömmer om att bygga ett eget hus någon gång. Samtidigt drömmer jag fortfarande mardrömmar om vår ofrivilliga renovering för några år sedan, så de här husbyggardrömmarna är i högsta grad just drömmar. Som jag skrev härom dagen känner jag att det är lätt att längta, men att få saker gjorda är inte fullt lika lätt. Driftighet imponerar på mig!
Härom veckan, då jag var ovanligt trött på ett projekt som liksom aldrig blir färdigt, sa jag till maken att jag önskade att jag var Benita Larsson. Hela hennes liv verkar vara ett långt organisationsprojekt som dessutom är i genomförandefasen mest hela tiden! Hon är singel, så hon genomför det mesta på egen hand även om den tonårige sonen verkar vara med på ett hörn ibland. Imponerande, som sagt. Hur som helst fick mitt lilla muttrande utbrott effekt, för maken och sonen såg till att göra projektet åtminstone halvfärdigt. Det innebär att ni som kommer på besök visserligen fortfarande blir mötta av en sju år gammal lecablockstrappa med fin mossbeläggning, men ytterdörren och dörren in till tvättrummet är jämt och fint svartmålade i stället för dassigt gråslitna och flagnande! Så snyggt. Jag njuter varje gång jag ska in i huset.
I helgen har vi haft besök av min syster och hennes familj. Mysigt! Jag älskar att hänga med min släkt. Jag saknar redan lillasyster som är på väg till Thailand. På onsdag kommer åtminstone hennes lille son hit på lån i ett dygn, så då får jag ladda upp för hela tiden fram till sommaren då de kommer tillbaka!
Förresten är det dags för en ny kortskiss idag. Jag hade gjort ett kort efter nästa veckas skiss, så jag hoppar den här veckan. Här har du de andras fina bidrag!
Regnar det hos dig också? Så länge jag bara får sol också är det okej. Jag sitter här och jobbar med tända värmeljus. Man får göra vad man kan…
Viktigt!
Det här programmet satt jag och min 15-årige son och lyssnade på i bilen. ”Lyssna och lär!”, sa jag till honom. Han lyssnade fascinerat och lovade att alltid komma ihåg det han fick reda på. Jag lovade å andra sidan att han alltid kommer att ha en fördel av denna kunskap och att kvinnor i hans omgivning kommer att vara oerhört imponerade om han omsätter sin kunskap i praktisk handling… Se till att lyssna på detta program och se till att andra också gör det, för större empati och förståelse i världen.
Jag känner mig ha-galen!
Gå in i Fiffis webbutik så kanske ni får samma känslor som jag… Varning för massor av fina och användbara saker!
Och hur tantigt är det på en skala…
… att göra sin egen leverpastej?! Jag fastnade för ett recept på ”Mild Liver Paté” i min nyaste kokbok, The Primal Blueprint Cookbook häromdagen. Jag är inte särskilt förtjust i lever. Skolans leverbiffar förstörde liksom all eventuell tjusning med denna näringsmässigt förträffliga ingrediens. Leverpastej med inlagd gurka är gott och min farbrors gräddiga levergryta är fantastiskt god, så helt kört var det inte heller innan dagens matupplevelse. Som av en händelse råkade de sälja ungnötslever för 39.90/kilo i Hemköpsbutikerna den här veckan. Jag hittade dessutom några paket som var nedsatta med 50% (bäst före 17/9). Visst var det ett tecken så gott som något att jag faktiskt skulle försöka mig på den där milda leverpatén?
För ett par timmar sedan var jag så trött att jag ville gå och lägga mig i stället för att vänta på syrran och hennes man som är ute på galej med släkt och vänner (vi var medbjudna, men jag var inte riktigt i skick för festligheter). Då kom jag på levereländet i kylen och bestämde mig för att se till att testa receptet i alla fall. Det tog lite tid, men det var jättelätt. Dessutom blev det hur krämigt och gott som helst! I kokboken tipsar de om att äta detta som förrätt tillsammans med gurk- och selleribåtar. Jag ska äta en rejäl laddning på en skiva LCHF-bröd i morgon bitti. Det blir gott det.
Mild leverpastej
0,5 kg kalvlever, kycklinglever eller grislever (hackad), 1/2 finhackad stor lök, 2 stora finhackade morötter, 50 g smör, 1 kvist rosmarin (bara bladen rensade från kvisten), blad från 3 kvistar färsk timjan (detta hade jag inte hemma), 3 ägg
Fräs lök och morötter i 1 msk smör tills löken är vackert brun och morötterna är mjuka. Tillsätt kryddor, resten av smöret och levern och stek tills allt är genomstekt. Tillsätt äggen och rör om tills äggen är genomstekta. Tillsätt salt (jag tog ca 1 tsk). Lägg röran i en matberedare och kör med kniven tills allt blir slätt. Lägg vackert i en skål, låt svalna och ställ i kylskåp.
Det står att det här är 8-12 portioner, men det lär räcka till många fler om man använder det till smörgåspålägg! Gissar att hållbarheten dock inte är allt för lång.
