Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Jag berättade om den roliga kvällen med Ljust och Fräscht för Fiffi. Som den kreativa människa hon är kom hon naturligtvis på hur vi skulle styla om våra omoderna HEM-bokstäver till ett ord med lite mindre att leva upp till. Känner ni er inte lite ”Meh!!!” ibland? Jag gör sannerligen det. Nu får det här stå kvar ett tag så vi kan gå omkring och fnissa för oss själva då vi rör oss runt kök och matbord…
… ibland att bli hämtad och slippa åka kommunalt. Speciellt då man i Älvsjö just nu får vänta i köer i oändliga tider om man vill ta sig bort från centrum som håller på att genomgå en stor omvandling. För övrigt fick jag hicka då jag stod vid den här hållplatsen av två anledningar. TÄVLING! Ni som läser här har chans att få ett paket med en läst pocket (Niceville, fantastiskt bra) och en oöppnad chokladkaka av min favoritsort (Lindt Excellence, a touch of sea salt) om ni räknar ut minst en av de två anledningarna. Första rätta kommentar vinner!
Innan jag fortsätter min ”komma i ordning-dag” vill jag bara dela med mig av skönhet av det mer udda slaget. Jag älskar ordning och reda och kan tycka att betongplattor kan vara lika vackra som en sommaräng om man bara bortser från miljön som ofta finns runt omkring.
Ha en härlig vecka, alla! Det tänker jag ha, trots heshet och allt jag har att göra!
… ha sin blogg kvar om man inte uppdaterar regelbundet och om bilderna uteblir? Jag hoppas det. Det har varit en härlig mässa, men jag kom hem sent och nu prioriterar jag ett bad. I morgon kommer jag att ladda upp nya bilder i You Dos blogg och det kommer att hamna ett och annat här också.
Nyss hemkommen från en hel dag med förberedelser inför mässan, snabb träff med mamma, far o lillasyster och så en helkväll med herrarna Lindström och Schyffert kan jag inte annat än att tacksamt njuta av mitt Hem, min Borg, stället jag helst av allt vill vara på trots att det inte är särskilt trendigt. Här finns de människor jag älskar mest. Jag tror dock att jag hade varit liiite lyckligare om jag också hade haft en glassmaskin. Vad tror ni? Och har ni inte sett showen Ljust och Fräscht kan jag bara säga att ni har missat något. Hög igenkänningsfaktor! Jättebra i början och ännu bättre i slutet, lite ”så där” i mitten. Jag funderar om vi kanske behöver investera i någon typ av modern fotokonst så människor förstår hur speciellt unika vi är utan att vara allt för unika. (Då är man ju bara konstig, och vem vill vara det?)
Ursäkta det kapade fotot, men jag blev så glad över det här brudparet… Så fina de var! Hågelby gård är ett trevligt ställe. Jag undrar just om L M Ericsson var lycklig där?
Bondens marknad var väl ”så där”, men frukten vi köpte var fin och god. Nassim Al Fakir underhöll i bakgrunden och det verkade vara full fart både på honom och barnen som diggade.
Den här godbiten följde med mamma på hennes tråkutflykt och hon var ett så trevligt och fint sällskap! Vi åkte förbi ställen där jag har bott själv och med maken och storebror i familjen. Jag kände mig så nostalgisk, men också tacksam över upplevelser jag haft i mitt liv. Botkyrka har alldeles underbar natur. Synd att det är så sönderbyggt med alla miljonprojekt.
Värsta fotomodellen. Antingen är dottern en blivande fotograf, eller också hade hon supertur som både kunde komponera bilden och ta ett kort som inte blev suddigt (annars väldigt svårt med kameran i nuvarande skick p g a olika orsaker)!
När jag läste det här hoppade jag upp från stolen och tjoade, eller i alla fall nästan. Jag har själv börjat ifrågasätta min egen inställning till att man inte ska kunna acceptera sitt utseende som det är (jag pratar nu inte om brännskadade, canceropererade o s v, o s v) då fler än ”ett par” i min omgivning opererat brösten, sprutat fillers i läppar och botox i panna och andra ställen. Jag accepterar deras val, men jag är lite ledsen över att mina döttrar, och sonen för den delen, växer upp i en värld som är på låtsas. De jämför sig med andra som visar en fasad av perfektion, vilket gör att deras egna kroppsliga tillkortakommanden blir ännu större. Vad tycker ni? Är det här en sådan fråga som är allt för jobbig att debattera?
Uppdaterat:
Så här kan det bli om man har otur. (Kvinnan på bilderna är den mycket populära, spanska hertiginnan av Alba. Hon vill visst gifta sig med mannen på bilden. Han kunde vara hennes son, men kärleken är väl blind. Bilder från Aftonbladet.)
Idag har jag en present till alla mammor med tonårsflickor. Om ett par veckor kan jag räkna in mig själv i den gruppen, så jag laddar upp med lite Martina McBride, en av mina favoritartister. Älskar hennes röst och hennes låtar! Här börjar det, här fortsätter det och när allt känns peck (Tack Lisen för det ordet!) kan man förhoppningsvis vara tacksam över att man har gjort sitt bästa som mamma och att ens dotter i alla fall inte behöver ha det så här.
Hösten har verkligen visat framfötterna, men idag slog sommaren tillbaka. Jag njöt av den kyliga och fuktiga morgonluften för att senare strutta omkring i den sköna eftermiddagssolen i shorts och t-shirt. Jag och S tog en promenad och kom hem med några vackra fynd från naturen. Helt gratis, men vackrare än många dyra inredningsdetaljer…
Jag tror inte att jag har visat min fina 50-årspresent?! Japp. Jag fyllde 40 i höstas, men några månader senare fick jag detta smycke av min lillebror. Han har gjort det själv efter en önskeförlaga som jag skickade till honom. När jag frågade hur mycket han ville ha för det sa han att det var en kombinerad 40- och 50-årspresent. Kul att få en present som man får njuta av så lång tid i förväg! (Förresten, är det någon som kan tipsa om bra hårprodukter mot frizzigt hår? Jag ser alltid ut som ett skogstroll då det är hög luftfuktighet…)
För många år sedan jobbade jag som lärare i Uttrans skola. Härom veckan blev jag lite nostalgisk och sökte upp skolan på nätet. (Jag hade tänkt ta med mig barnen dit för att visa mina gamla jaktmarker.) Jag tänkte på en gammal kollega och vän som jag tyvärr förlorade kontakten med några år efter att jag hade flyttat från Tumba. Jag upptäckte i min sökning att skolan har flyttats närmare ”moderskolan” Broängsskolan och att de gamla lokalerna har blivit jourbostäder. Inte kunde jag hitta den gamla kollegan heller. (Hennes namn är högst alldagligt och vanligt förekommande bland kvinnor i hennes ålder.) Med denna nya, eller brist på, information släppte lusten att åka ner till Tumba. Detta ändrades hastigt då jag läste lokaltidningen Mitt i Huddinge idag. Där hittade jag nämligen en annons om Uttrans konstrunda och både min gamla kollega och hennes man stod omnämnda i annonsen! Slump? Knappast. På lördag är det jag som tar mig tid att åka en bit för att njuta av vacker konst och en omgivning som en gång i tiden var mitt livsrum. Tänk, så spännande livet är ibland i all sin vardaglighet!
