Bara ett litet roligt klipp! Nu är jag bleking och inte skåning, men vi tillhör ju som alla vet tillsammans med hallänningarna egentligen Danmark och borde alltid hålla varandra om ryggen. (För övrigt hör jag inte skillnaden mellan en västbleking och en östskåning.)
Kortskissen no. 157.
För någon med gamla ätproblem…
… är det viktigt att ALLA påminns om följande faktum. Ingen duger. (Och försök inte påstå att just du inte alls påverkas av liknande bilder, reklamaffischer eller annonser.) Det är det här som ligger bakom boomen av botox, fillers, s k ”lyft” som ska få brösten tillbaka ”som de var”, ingenting annat. Människan blir väldigt påverkad av synintryck. ”Barnen gör som föräldrarna gör, inte som de säger.” Just sayin’.
Newbuying.
Jag roade mig med att ändra utseendet lite här i bloggen. Gillade det förra typsnittet, men det tog så mycket plats och var lite svårt att läsa. Jag gillar det här bättre.
Nu blev det lite mer svartvitt…
Gårdagen tillbringande vi med svärföräldrarna i Nyköping.
Ett grått decemberdis låg över hela denna lilla stad. Det grå och fuktkalla omslaget gör att något av charmen förloras, också i en sådan här underbar stadsmiljö. Trist. Kan det inte bara bli, tja, maj?
Svärmors bästa julbok. Hur rolig som helst! Jag snabbläste och kunde, precis som jag misstänkt, konstatera att jag är en riktig tant. Å andra sidan är det ingenting som stör mig.
Apelsinträdet bär dessvärre oätlig frukt, men dessa små godingar lyser verkligen upp rummet!
Slutligen en dukning med glada färger. Man kan inte se det här, men maten var väldigt god. En klassiker i ny tappning, nämligen Flygande Jakob! Kan inte komma ihåg när jag sist åt det, men gott var det. (Idag också. Ljuvlig restmat.)
Fortsätter på det spretiga temat.
I kväll hade vi finfina gäster, goda vänner som är så gott som familj. Jag lagade mat. God mat. Alldeles för mycket. När gästföräldrarna hade gått hem för att lägga sina världssöta småtjejer kände jag för att lyssna på en massa kul musik, inspirerad av en nostalgikväll vi hade vid pusslet här hemma med syster M och hennes man. Jag började i en ände och fortsatte raskt till något annat och tänkte att ni kanske skulle vilja få lite musikinspiration nu till helgen? Jag hävdar på inget sätt att den här listan är heltäckande, för det fattas mer än massor, men det är bland annat sådant här som jag mest lyssnar till. Allt beror naturligtvis på sinnesstämning, tid på dygnet, tillgänglighet och annat smått och gott. Säg gärna vad du tycker! Känner du igen dig? Vad tycker du att jag har missat? (Schlager lyssnar jag inte på, inte heller hysterisk storbandsjazz. Om ni undrar alltså.)
1. Barock Majestätiskt, pompöst och svulstigt ibland. Lättlyssnat och alldeles underbart andra gånger. Barockmusiken ligger mig som f d violinist särskilt varmt om hjärtat. Jag vill ta med alla mina favoriter, men bara två får komma med här. (Annars kan jag tipsa om Vivaldi, Telemann, Albinoni, Purcell, Buxtehude, Händel und so weiter forever and ever.) Pachelbel Canon i D, Bach Double violin concerto in D minor
2. Svensk visa Cornelis Vreeswijk Somliga går med trasiga skor (Vem har fångat den svenska, sorgsna själen bättre än Cornelis, så holländare han var. Ja, det skulle väl då vara han som kommer här efter slutparantesen.), Lars Winnerbäck och Lisa Ekdahl Kom änglar (LW var någon som mina småsyskon mysteriskt hade något slagt symbiotiskt förhållande till förr i tiden. Under 2011 upptäckte jag till min fasa att han är en alldeles, alldeles fantastisk textskrivare!)
3. Smetiga rockballader Aerosmith I don’t wanna miss a thing (Japp. Jag skyller på klasskompisarna igen. Efter alla dessa år måste jag ändå ha blivit lite av en balladtjej, för det här blir jag alldeles smörig av.), Guns N’ Roses November rain (Fast de sjunger om något som jag tycker så illa om tycker jag ändå det här är ett alldeles förträffligt tidsfördriv.)
4. Popkungarna Michael Jackson They don’t care about us (Vad behöver man skriva om MJ? Ingenting. Stackars lille rike och ofantligt begåvade pojke och tack för all fantastisk musik du producerade.), Prince Purple Rain (Hm. Jag gillar inte Prince, men tycker nog faktiskt att han måste vara med här. Gillar inte, men tycker att han är rysligt duktig.)
5. Hitprinsessorna Britney Spears Oops!…I did it again (Mobba maken. Han tycker det här är Brittans bästa låt, en av de bästa låtarna någonsin. Hahaha! Vi skrattar alltid åt det.), Beyoncé Irreplaceable (Så snygg och så duktig på att sjunga! Dessutom verkar hon rysligt trevlig trots att jag gissar att hennes liv är allt annat än normalt. Annars verkar de flesta andra i hennes situation bli knarkisar eller bara vrak i allmänhet.)
6. Progressive rock Dream Theater Bridges in the sky (Musikstilen för alla musiker som inte nöjer sig med umpaumpakomp. Här gäller det att ha tungan rätt i mun! Denna låt börjar, eh, rätt mystiskt. 5:39 in i en infernaliskt lång musikershowoffserenad blir det riktigt bra, men 7:15 blir det ännu bättre… Efter ett hysteriskt ”Chess på crack”-parti tillåts pulsen att bli mer normal igen.), Rush Marathon (Min väg in i denna mansdominerade värld hade redan banats då jag 1993 träffade en kollega som fick mig att inse att jag hade missat detta band som jag genast tog till mitt hjärta. Synthmaken blev så småningom övertygad Rushgillare han också. Tänka sig att han blev lycklig då han läste att Rush består av ett gäng libertarianer!)
7. Musikal Wicked Original Cast Defying Gravity, (Tonåringarna här hemma gillar Glee och det gör jag också. Kul att ungdomar får upp ögonen för både ny musik och gamla klassiker. Själv blev jag påmind om vilken fantastisk låt det här är genom just de väldrillade Gleeungdomarna.) Helen Sjöholm Du måste finnas (Första gången jag såg Kristina från Duvemåla grät jag väl från det att ridån gick upp tills den gick ner igen. Ära den som äras bör, så tack Vilhelm Moberg.)
8. Country Dolly Parton Coat of many colors (Som sagt, det är jag som är gråterskan i familjen. Jag har sett maken gråta så få gånger att de kan räknas på ena handen, men den här texten låg faktiskt bakom en av gångerna.), Faith Hill Breathe (Då jag gillade Dolly Parton medan mina kompisar lyssnade på Tommy Nilsson och co. har den här musikstilen funnits med länge i mitt liv. Kul att det kommer lite nytänkande artister också!)
9. Lyssningsbar opera Andrea Bocelli Nessum Dorma (Andrea Bocelli är okej. Egentligen inte favorit nog att få vara med här, men Nessum Dorma får mig att gråta varje gång. Av lycka för det mesta.), Peter Mattei Serenad från Don Giovanni (Äsch, jag ville bara få med Peter Mattei. Jag har varit lite kär i honom sedan 1993 ungefär. Då stod han och övade på en utescen inför en kvällskonsert under Stockholms Vattenfestival och jag och min kusin insåg just att vi hade träffat på en blivande världsstjärna. Visst hade vi rätt!)
10. Smooth jazz Andy Williams och Henry Mancini Moon River (Ljuvligt musicerande av kompositör och originalartist.), Louis Armstrong What a wonderful world (Jag blir aldrig, aldrig trött på texten, rösten, allt.)
11. Renässansens musik är tät, lite småmystisk och gör sig väl i stora gamla stenkyrkor. Josquin des Prez Missa Pange Lingua, Claudio Monteverdi Vespro Della Beata Vergine
12. Disco Vem blir inte lite glad av disco? Diana Ross Upside down, Chic Le Freak (Mesta discolåten ever.)
13. Synthpop Hm. Jag är visst synthare också. Spandau Ballet I’ll fly for you (Fina minnen. Åldern må sudda till saker och ting, men musiken lever liksom kvar.), Alphaville Big in Japan (Lyssna på hög volym. Tjoho!)
14. Queen Jag visste inte riktigt var jag skulle placera Freddie Mercury och hans gäng, så de fick en egen punkt. Jaja, jag vet. Lite orättvist. The show must go on (Rys, rys.) Bohemian Rhapsody (Nej, jag tröttnar inte direkt.)
15. A Capella Jag har redan delat med mig av mina favoriter, men har någon missat får han eller hon en ny chans att upptäcka musik som inte är helt självklar. Vännen Cs absoluta hatmusik. Han nästan exploderar om han hör om a capellagrupper som vägrar instrument och älskar detta klipp. (Extra roligt då AJ är pappa till en kille i sonens klass. Gissar att han faktiskt också gillar Hipp Hipps version av hans livsgärning.) Real Group Göta, Rajaton Butterfly (Gah! Dottern som går i sjuan har börjat repa denna i skolan. Jag ser fram emot konserten då fjärilarna får flyga runt i konsertsalen!)
16. På franska Jag fattar knappt ett ord, men franska och musik tillsammans… Tja, jag gillar’t helt enkelt. Edith Piaf L’Hymne à l’amour, France Gall Ella Elle L’a
17. World music Ayub Ogada Kothbiro (Från The Constant Gardener. Suggestivt. Vackert.), Andy Palacio Watina (Passar sent på kvällen. Så här dags ungefär.)
Nej, nu är jag nog klar för i kväll. Hoppas att du har haft trevligt med i alla fall några av låtarna!
Hymns from Nineveh.
Ett band som heter så måste väl ändå vara bra? Anywhere with you…
Nu tar ungdomen över.
Min trettonåring är baske mig suverän på Photoshop. Titta här vad hon har gjort! (Fotomontage med sådant jag gillar mest i hela världen.)
Och så lite vardagsliv igen.
En liten vardagsrapport till mina nära och kära. Jag vet att min blogg är fasligt spretig, men det är mitt liv också. Det här är jag helt enkelt!
Den här vackra ängeln har min lilla extrasysterdotter pysslat ihop alldeles själv. Den sitter på ett fönster i Berlin och gör säkert alla som ser den minst lika glada som jag!
Julen är uppeldad, utburen, uppburen och bortplockad. Ljuskällorna i stjärnform får vara kvar. De är både vackra och ger det lilla extra ljus vi så väl behöver.
Som sagt. Nedpackat.
Dessa kitschtomtar fick maken av sin designintresserade moder förra julen. Min familj har en benägenhet att spara på figurljus i all oändlighet, men idag rök tomtarna trots att de bara är drygt ett år gamla. Snabbt gick det också!
Från geggamoja till…
… konstinstallation på nolltid.
Nya prover tagna. Dagens besök på vc i Segeltorp bjöd på ännu en spännande resa. Sköterskan som tog prov på mig var lomhörd, darrig och alldeles förvirrad. Hon satte stasen på överarmen men drog inte åt den. Då hon såg mina obefintliga vener frågade hon om det gjorde något att hon tog prover längre ner på armen. ”Det gör jätteont!” Eh, okej… För en stund var jag väldigt tacksam att jag inte var vännen S, för hon hade legat avsvimmad vid det här laget… Efter tryck och drag och meck hade hon i alla fall ett rör med blod och jag packade ihop och drog därifrån med ett nervöst skratt så fort jag kunde. (Ni ser hur osnyggt hon satte gasbindan.) Nu är det bara att hålla tummarna för att själva proverna är bra mycket bättre än den här gamla sköterskan! (Min gissning är att Tant Blod blivit inringd p g a sjukskrivningar. Hon såg definitivt ut att ha passerat pensionsåldern. För övrigt vill jag säga att just provtagningssköterskan som brukar ha hand om mig är alldeles underbar, både då det gäller personlighet och yrkeskunskaper.)
Som jag sagt förut står jag ut med allt oväsen i världen om det bara gäller musikutövning. Sonen och hans kompis S posar här med en banjomandolin som de försökte komma på hur man ska spela på och en fantastisk, lånad gitarr. I vanliga fall är de två små trumslagarpojkar som bl a spelar fantastiska duetter på marimba, men mellan sig spelar de på mest allt som kan göra ljud. Sådant gläder ett modershjärta!
Efter allt detta positiva kan jag väl få visa husets urkenburk… Trappan strippades på gammal matta för flera år sedan. Om och när något annat än mattlim kommer att täcka dessa trappsteg är ännu höljt i dimma. Vad tror ni? Några gissningar?
Tipstorsdag vecka 1.
Nytt år, nya tips. Jag funderade en stund på vad jag ville tipsa om idag och kom fram till att jag vill börja året genom att vara snäll.
Under en period i slutet på förra året fick jag höra från flera olika håll om vilken snäll människa jag är. Jag hade inte gjort något särskilt mer än att faktiskt visa familjemedlemmar och vänner att jag bryr mig om dem och vill deras bästa, men på något sätt gjorde jag det kanske med mer tryck än vanligt… Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag med åren har odlat min snälla sida – inte den mesiga – men att det nog finns många som tycker jag är både alltför rättfram, för gåpåig och kanske rent av hänsynslös. För några år sedan blev jag till exempel jätteledsen över att höra att en person hade uttryckt att jag minsann tyckte att jag var förmer än andra och såg ner på andra människor. I samband med det fick jag övertyga mig själv om att sådana kommentarer kommer av okunskap och att det är helt meningslöst att ödsla negativ energi på ord som är helt osanna! Synd att personen i fråga hade fått den uppfattningen, men det var lika fullt osant.
Med detta sagt tänkte jag ge tips på saker du kan göra för att vara snäll mot någon utan att det kostar mycket mer än tid.
1. om du har tid kvar på parkeringsbiljetten, lägg tillbaka den i facket på parkeringsautomaten så någon annan slipper betala
2. lyssna på önskningar som andra uttrycker och kom ihåg dem (ett par personer i min närhet är riktiga experter på detta)
3. om du tänker på en person, låt henne eller honom veta det genom ett vykort, ett fb-meddelande eller ett mejl
4. laga någons favoriträtt en helt vanlig vardag
5. köp två om du hittar ett riktigt fynd och dela med dig till någon som kan behöva lite extra uppmuntran
6. är det något du själv inte har något emot att göra medan någon andra ”hatar” att göra det så gör det så den andre slipper
7. kramas mer
8. uttryck uppskattning för det andra gör för dig
9. le mot personer du möter
10. var trevlig mot personer i kassan var-du-nu-handlar (det här är jag expert på – mina barn tycker alltid att jag har sådan tur med kassapersonal, men jag vet att det verkligen funkar att se människan bakom disken)
Nu lämnar jag över till er. Vilka tips har ni att komma med?
The Voice.
Bästa Körledar-Ninni kommer att vara med i The Voice, men tv-folket vill inte tala om i vilket auditionprogram hon är med. Efter att ha sett kvällens program måste jag bara säga att om hon inte kommer vidare så har juryn fått knäck i öronen efter julfirandet!
Edit: Jag trodde knäcken tagit över, men Herr Uggla fortsätter påverka mig på förunderliga vis. Kör hårt, Ninni och Magnus Uggla!