Kreativ vishet.

Idag har jag ännu en present till er. Jag tror att de flesta har något att hämta där, men ni som är det allra minsta kreativa på något plan i livet kommer med säkerhet att få nytta av både ett och annat vist ord. Jag blev faktiskt så inspirerad av den långa artikeln att jag gick och bäddade sängen på stört och satte fast några bokstäver i ett minialbum som ska med till mässan.

Jag har så svårt att skapa något ”på kommando” om jag inte är inspirerad innan, eller under tiden. Det gäller nästan allt. Man måste till exempel äta middag varje kväll, och jag vägrar helfabrikat (om det inte gäller Dafgårds kåldolmar, fast det är ju ingen familjefavorit precis)… Hur många maträtter ploppar upp i huvudet då man mest behöver dem? Tja, i mitt fall brukar jag hamna på ”spagetti med köttfärssås”, ”indisk linssoppa” eller ”ugnsrostade grönsaker med något till”. Alla tre rätter är goda och lättlagade, men just då allt känns tråkigt behöver man lite utmaning och något spännande! Nu när jag har gjort saker till mässan har jag blivit så missnöjd med många av sakerna jag har gjort att jag bara slängt dem i soptunnan. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, utan då hade jag vridit och vänt på saker och ting tills det blev som jag ville. Jag vet inte vilket som är bäst. Det känns nog som att tiden jag spenderar på varje färdig sak som går att använda är ungefär densamma, men jag har börjat ge upp i stället för att utmana mig själv att skapa något bra av något dåligt. Jag är inte säker på att jag är nöjd med den utvecklingen!

Just nu står jag inför två veckors mässarbete. Det ska byggas monter, jag ska tala för produkter, tipsa och inspirera, resa, umgås med L mer än familjen och försöka ha något slags balans och lugn under tiden. Det är roligt, spännande och utmanande och jag hoppas att jag kan ta med mig budskapet i artikeln då jag sätter igång med min vardag igen.

Nu är det dags att ”be boring”. Lördag med familjen skulle ha inneburit svärfar med familj på middag, men satte sjukdom käppar i hjulen för det. Vi fick snabbt göra nya planer.

1. (Jag) och maken lagade dammsugarslangen så vi kan bli kvitt allt grus i hallen (det sprider sig snabbt liksom dammråttorna).
2. 3/5 av familjen bakade chocolate chip comfort cookies till den femtedel som just nu känner att skolan är ett berg som hon inte orkar bära. Att gå i sjuan och ha fem stora läxor/prov över helgen känns sådär, det förstår jag. Min plikt som mamma är att hjälpa till att styra upp negativa tankar, bidra med instuderingstips och försöka lätta på ”duktig flicka”-bördan…
3. En liten bebis ska få ett kort som jag behöver pyssla ihop.
4. Vi tänkte försöka hinna gå på Johnny English Reborn eller Real Steel då vi har ett gäng företagsbiljetter som går ut den 25 januari.
5. The Never Ending Story, aka tvätthögen, ska omhuldas och eventuellt få sig en strykning.

Ha en fin helg!

Continue Reading

Var inte rädd.

Eller förresten, rädda är vi ju alla. Var inte rädd för rädslan, skulle jag kanske skriva. Jag önskar att jag slapp vara rädd för att något ska hända mina barn, att barnen slapp vara rädda för att misslyckas, att politiker inte var så rädda för att kämpa för sanningen och att ingen av oss skulle vara rädd för att visa våra känslor.

“We’ll learn fear might not mean ’stop’; personally, I’ve come to believe fear usually means ’go.’ It always means listen closely.”
Frances Moore Lappé

När man är liten och trött behöver man nå’n som stoppar om en och kramas lite grann,
För ibland är man rädd, det känns ensamt och då är det skönt att få hålla nå’n i hand.
Och även om man blir stor och så väldigt klok så kan det hända att allting går på tok,
Och fast man vet bäst, som vuxna alltig gör så är man ängslig när ingen ser och hör.

Monica Forsberg

Continue Reading

Vinterpromenad.

Lagom till att Fiffis vackra torgvantar inte längre räckte för att värma mina händer skickade svärmor mig de här härliga, virkade vantarna. Varma, sköna och väldigt fina!

Dagens promenad med maken fick gå på lite större vägar i stället för i skogen. Där var det nämligen rena rama isgatan. En dam som rastade sina hundar hade broddar. Jag gissar att det är dags att svälja stoltheten och köpa ett par sådana…

Is är fascinerande, särskilt sådana där tunna och stora issjok som man kan trampa igenom! Vad är det som har hänt här? Är det dubbdäck för moppe som ger sådana här spår? Någon som vet?

Naturen är så vacker. Också det som är trasigt ger njutbara upplevelser, för att inte tala om hem och husrum för en mångfald småkryp!

Den alternativa vägen tog oss till en gammal husgrund med fin stenmur. Genast började tankarna snurra. Vem var det som bodde här? Varför finns bara husgrund, brunn och mur kvar? Varför byggde man inte nytt då huset förfall eller brann ner? Det är allt lite förvånande att vi har ett ”ödetorp” så nära oss som vi aldrig vetat om trots att vi bott här i elva år.

John Bauerskt så det förslår!

Kommer ni ihåg grannarnas vimpel? Det ser ut som att knuten har hunnit bli lite sliten, men än håller den. Man får känslan av ett segel som slår i vinden. Trevligt ljud! Blundar man och vänder näsan mot solen kan man tänka sig att man sitter i Peppes segelbåt med garanterad osjösjukegaranti.

Continue Reading

Mässdags.

Nu  är det den tiden på året då Formex ligger i medvetandet mest hela tiden. Jag och L har förberett en mässa som jag tror blir minst lika trevlig som vanligt. Vårt extremt hängivna och fantastiska DT, Johanna, Lisa och Petra, har vänt sig själva ut och in för att göra prover som kommer att förgylla montern. De är så duktiga! Själv ser jag fram emot att träffa trevliga kunder och få inspirerande influenser! Veckan efter mässan här i Älvsjö är det dags för Frankfurt. Kul, kul!

Continue Reading

Tipstorsdag vecka 2.

Sugen på konsert? Det här är en blandad kompott av vad som finns att välja på i Stockholm de närmaste månaderna. (Ja, och sedan finns det diverse slutsålda konserter också, men det är väl knappast någon idé att tipsa om dem.) Jag tror att det kan finnas något för alla. Jag vet vilken jag helst hade gått på.

Tove Styrke, Debaser Slussen 19 januari

Janne Schaffer och Markus Wargh, Ersta kyrka 22 januari

Dream Theater, Hovet 25 januari

Lustans Lakejer, Danderydsgården 29 januari

Rebecca & Fiona, Berns 11 februari

Sting, Stockholm Waterfront 12 februari

Förklädd Gud, Kungsholms kyrka 18 februari

Snow Patrol, Münchenbryggeriet 23 februari

Justice, Annexet 2 mars

Rise Against, Arenan Fryshuset 6 mars

Smokie, Rival 8 mars

Tyler Ward, Studion Kulturhuset 9 mars

Melodifestivalen final, Ericsson Globe 10 mars

Ps: Det här har absolut inte med någonting att göra, men för informations skull kan det vara intressant att veta att Twinkies-makarna Hostess har gått i konkurs. Tänk så många minnen dessa äckliga små godsaker står för i vår släkt!

Continue Reading

Ögonöppnare.

Idag läste jag min vän Anjas blogg och satte lunchsoppan i halsen. (Jag vet, man ska inte äta framför datorn, men just då kändes det som en god idé att göra två saker samtidigt.) Hon länkade till den här artikeln. Läs den! Fundera sedan över hur du skulle känna om du fick veta att du bara hade en dag kvar i livet. Vilka val kan jag göra för att förbättra det som jag inte är nöjd med idag? Det tål att tänkas på… Så, fritt översatt kommer här de fem saker som döende människor ångrar mest.

1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva livet som jag själv ville, inte som andra förväntade sig.

2. Jag önskar att jag inte hade arbetat så hårt.

3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.

4. Jag önskar att jag hade fortsatt hålla kontakten med mina gamla vänner.

5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare

Continue Reading

Tävling!

Varje år får jag en julklapp från Huddinge Kommun då jag är kontaktperson. Det är en väldigt trevlig gest som gör att jag känner mig uppskattad. De senaste två åren har de valt att skicka en pocket och båda gångerna har det dessvärre varit böcker som jag redan hade läst. Nu har du som ännu inte haft möjlighet att bekanta dig med denna pärla chansen att få ett exemplar. Skicka ett mejl till monica [@] bernpaintner.com innan den 15 januari (midnatt) så är du med i matchen. Sedan är det bara att hålla tummarna!

Continue Reading

+4°C och regn.

Min nya jättepositiva livssyn, inspirerad av Titti Holmers bok Lycka Nu, fick sig en rejäl knäck i morse. Jag hade bestämt mig för att få iväg barnen till skolan för att sedan ta en långpromenad. Fyra grader och småstrilande regn. Hm. Jag gjorde vissa omprioriteringar och bestämde mig i stället för att ta itu med blommorna som behövde komma tillbaka till fönsterbrädorna i vardagsrummet efter adventsljusstakarnas försvinnande. Fyra orchideer blommar eller står i knopp. De två rosa phalaenopsis jag fått i present, båda för länge sedan, blommar om och om och om igen med många och kraftfulla blommor. Egentligen passar de ju inte alls in hemma hos oss, men jag har hellre vackra omatchade levande blommor än inga blommor alls. Det finns fyra vita orchideer, men de är inte alls lika villiga till att blomma. En av dem ska precis slå ut. En stängel med fyra knoppar. En annan står med en klen stängel med två knoppar. De kanske behöver en ännu mer styvmoderlig behandling? Nej, så är det inte enligt dessa skötseltips. Vi får väl se om jag kan skaffa ett extrarum med en temperatur på 12° någon dag.

Vår katt är så ohyggligt smart. Hon har själv räknat ut att ”man” kan klättra upp i plommonträdet på baksidan av huset och sedan hoppa från en av de svajiga grenarna upp på fönsterblecket utanför vårt sovrumsfönster på andra våningen. Sötnos!

Jag gillar ägg. De har så vacker form och är kraftfulla, fulla av liv och sköra på samma gång. Dessutom är det gott med ägg. Min far har berättat om en klasskamrat som hade det väldigt fattigt då han gick i skolan på 50-talet. Han och hans syskon hade i alla fall alltid tillgång till ägg och slapp därför svälta till skillnad från andra i liknande situationer.

Dags att byta stekpanna? Det välstekta ägget knäcktes i stekpannan efter det ljusa. Botten är skev och då man har en induktionsspis är matlagningen ännu mer beroende av släta bottnar än då man använder konventionella spisplattor.

Jag frestar mig själv med lite nybakat bröd. Nu är det nolltolerans för socker och vitt mjöl igen. Men som sagt. Doften av nybakat bröd kostar ingenting, men gör mig väldigt glad! Dessutom är det ju dumt att slänga mat. (Jästen låg kvar efter julbaken och fick jobba lite till gårdagens middag som bestod av rena restfestmåltiden.)

Här ser ni ungefär hur jag försöker äta. Bilden hittade maken på Facebook och skickade till mig, så jag vet tyvärr inte källan.

Continue Reading

Back on track!

Alla barn är nu tillbaka i skolan. Det innebär att allt faktiskt är som vanligt och att VT 2012 officiellt har dragit igång. Vårtermin. Hm. Ute känns det knappast som vår. Vi har till och med fått någon centimeter snö. Det fina är att det är just bara någon centimeter och att allt det vita reflekterar det lilla ljus vi får ”utifrån”.

Här får ni en liten present. Lyssna, njut och förundras!

Continue Reading

Mystiska saker händer här.

Vi har kört omkring med en dammsugarslang som varit silvertejpad bra länge vid det här laget, men nu vill den inte längre jobba med oss. Slangen alltså… Det är bara att vara beredd när någon grej hemma går sönder. Det är alltid någon pryl som sympatistrejkar. Den här gången var det diskmaskinen som bestämde sig för att helt enkelt börja läcka. Usch. Fast ni anar inte hur tacksam jag är över att den höll tätt över hela jul- och nyårshelgen då vi hade inneboende gäster och annat löst folk ätande här mest var och varannan dag!! Och ja, jag vet att jag hade i för mycket diskmedel i vattnet, men det var inte meningen. Jag tryckte nog till lite för hårt av ren ilska. Till saken hör att jag är otroligt bra på att diska för hand. Jag har sex småsyskon (fast växte väl upp med fem av dem) och vi hade ingen diskmaskin. (Jag säger inte mer om det, men det skulle vara rätt intressant att forska mer i hur många timmar jag tillbringat med händerna i diskhon.) Då jag hade flyttat hemifrån fick föräldrarna minsann grannarnas renoveringsutbytta maskin och hann väl gå igenom ett par till, men då de flyttade in i sitt nybyggda hus för ett par år sedan fanns ingen diskmaskin med i planen. De gillar tydligen att diska för hand!

Titta nu noga på det här julkortet. Det har varit på väg under lång tid.

Lillebror firade för några år sedan jul och nyår i Asien. Jag gissar att detta kort skickades då. Min andra bror stod överst på sändlistan som ni ser och han hade i sin tur skrivit rätt adress till oss. Nu kommer det finurliga… P – när fick och skickade du vidare kortet? 2010 eller 2011? Det kom nämligen fram till oss först idag, men hade först kommit till Visättravägen 75. Därifrån flyttade vi i juni 1998. Någon som fattar hur Posten funkar? En pensionerad vikarie med ovanligt gott minne som tyckte att han eller hon kände igen vårt namn och sorterade fel, eller? Jag tycker detta postmysterium är alldeles fantastiskt roligt! Därför behåller jag kortet här hemma. Jag lovar ta det till Sturkö i sommar så kan vi hänga upp det där… Och Peter – jag har inte stavat mitt namn med k sedan 1978-1979 ungefär.

Ps: Mannen som fick vykortet i sin brevlåda kom och levererade det själv idag då han var ute och åkte i jobbet. Snällt, eller hur?

Continue Reading