I min tävling kunde jag dessvärre bara kora en vinnare då det bara finns ett bokpris. Niceville kommer att skickas till Annette. Grattis! Ni andra får skickas vidare till biblioteket så länge. Bättre lycka nästa gång!
Jag suger på marimba.
Jag har lovat mig själv att vara mer öppen, att våga prova på nya saker och göra det jag känner för mer ofta. Hm. Nu kan jag i alla fall säga att jag verkligen förstår hur duktig sonen har blivit på sitt förstainstrument. Alla hans övningstimmar har gett resultat. Jag blev ombedd att köra en andrastämma till honom, men efter en stund ”behövde han inte längre min hjälp”. Jodå, jag vet när min hjälp är önskad och när den är överflödig.
Påminnelse om tävlingen!
I morgon vid midnatt går tävlingstiden ut. Än så länge har de tävlande väldigt goda vinstchanser…
Dotterns photoshoppande, del 2.
Ni som läste den långa artikeln i inlägget jag skrev tidigare idag kommer ihåg att det stod att man skulle ”steal like an artist”. ”Steal things and save them for later. Carry around a sketchpad. Write in your books. Tear things out of magazines and collage them in your scrapbook. Steal like an artist.” Dottern har lärt sig detta på alldeles egen hand. Hon läser en massa tutorials, samlar bilder, intryck och idéer och gör något eget av dem. Dagens Photoshopalster ser ut så här. En tredjedel av äran går till citatetskribenten, en tredjedel till konstnären som gjorde glassen och en tredjedel till dottern som gjorde sitt eget konstverk av dessa två. Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten. Bilden gör sig mycket bättre som bakgrund i lite större format!
Kreativ vishet.
Idag har jag ännu en present till er. Jag tror att de flesta har något att hämta där, men ni som är det allra minsta kreativa på något plan i livet kommer med säkerhet att få nytta av både ett och annat vist ord. Jag blev faktiskt så inspirerad av den långa artikeln att jag gick och bäddade sängen på stört och satte fast några bokstäver i ett minialbum som ska med till mässan.
Jag har så svårt att skapa något ”på kommando” om jag inte är inspirerad innan, eller under tiden. Det gäller nästan allt. Man måste till exempel äta middag varje kväll, och jag vägrar helfabrikat (om det inte gäller Dafgårds kåldolmar, fast det är ju ingen familjefavorit precis)… Hur många maträtter ploppar upp i huvudet då man mest behöver dem? Tja, i mitt fall brukar jag hamna på ”spagetti med köttfärssås”, ”indisk linssoppa” eller ”ugnsrostade grönsaker med något till”. Alla tre rätter är goda och lättlagade, men just då allt känns tråkigt behöver man lite utmaning och något spännande! Nu när jag har gjort saker till mässan har jag blivit så missnöjd med många av sakerna jag har gjort att jag bara slängt dem i soptunnan. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, utan då hade jag vridit och vänt på saker och ting tills det blev som jag ville. Jag vet inte vilket som är bäst. Det känns nog som att tiden jag spenderar på varje färdig sak som går att använda är ungefär densamma, men jag har börjat ge upp i stället för att utmana mig själv att skapa något bra av något dåligt. Jag är inte säker på att jag är nöjd med den utvecklingen!
Just nu står jag inför två veckors mässarbete. Det ska byggas monter, jag ska tala för produkter, tipsa och inspirera, resa, umgås med L mer än familjen och försöka ha något slags balans och lugn under tiden. Det är roligt, spännande och utmanande och jag hoppas att jag kan ta med mig budskapet i artikeln då jag sätter igång med min vardag igen.
Nu är det dags att ”be boring”. Lördag med familjen skulle ha inneburit svärfar med familj på middag, men satte sjukdom käppar i hjulen för det. Vi fick snabbt göra nya planer.
1. (Jag) och maken lagade dammsugarslangen så vi kan bli kvitt allt grus i hallen (det sprider sig snabbt liksom dammråttorna).
2. 3/5 av familjen bakade chocolate chip comfort cookies till den femtedel som just nu känner att skolan är ett berg som hon inte orkar bära. Att gå i sjuan och ha fem stora läxor/prov över helgen känns sådär, det förstår jag. Min plikt som mamma är att hjälpa till att styra upp negativa tankar, bidra med instuderingstips och försöka lätta på ”duktig flicka”-bördan…
3. En liten bebis ska få ett kort som jag behöver pyssla ihop.
4. Vi tänkte försöka hinna gå på Johnny English Reborn eller Real Steel då vi har ett gäng företagsbiljetter som går ut den 25 januari.
5. The Never Ending Story, aka tvätthögen, ska omhuldas och eventuellt få sig en strykning.
Ha en fin helg!
Var inte rädd.
Eller förresten, rädda är vi ju alla. Var inte rädd för rädslan, skulle jag kanske skriva. Jag önskar att jag slapp vara rädd för att något ska hända mina barn, att barnen slapp vara rädda för att misslyckas, att politiker inte var så rädda för att kämpa för sanningen och att ingen av oss skulle vara rädd för att visa våra känslor.
“We’ll learn fear might not mean ’stop’; personally, I’ve come to believe fear usually means ’go.’ It always means listen closely.”
Frances Moore Lappé
När man är liten och trött behöver man nå’n som stoppar om en och kramas lite grann,
För ibland är man rädd, det känns ensamt och då är det skönt att få hålla nå’n i hand.
För ibland är man rädd, det känns ensamt och då är det skönt att få hålla nå’n i hand.
Och även om man blir stor och så väldigt klok så kan det hända att allting går på tok,
Och fast man vet bäst, som vuxna alltig gör så är man ängslig när ingen ser och hör.
Monica Forsberg
Vinterpromenad.
Lagom till att Fiffis vackra torgvantar inte längre räckte för att värma mina händer skickade svärmor mig de här härliga, virkade vantarna. Varma, sköna och väldigt fina!
Dagens promenad med maken fick gå på lite större vägar i stället för i skogen. Där var det nämligen rena rama isgatan. En dam som rastade sina hundar hade broddar. Jag gissar att det är dags att svälja stoltheten och köpa ett par sådana…
Is är fascinerande, särskilt sådana där tunna och stora issjok som man kan trampa igenom! Vad är det som har hänt här? Är det dubbdäck för moppe som ger sådana här spår? Någon som vet?
Naturen är så vacker. Också det som är trasigt ger njutbara upplevelser, för att inte tala om hem och husrum för en mångfald småkryp!
Den alternativa vägen tog oss till en gammal husgrund med fin stenmur. Genast började tankarna snurra. Vem var det som bodde här? Varför finns bara husgrund, brunn och mur kvar? Varför byggde man inte nytt då huset förfall eller brann ner? Det är allt lite förvånande att vi har ett ”ödetorp” så nära oss som vi aldrig vetat om trots att vi bott här i elva år.
John Bauerskt så det förslår!
Kommer ni ihåg grannarnas vimpel? Det ser ut som att knuten har hunnit bli lite sliten, men än håller den. Man får känslan av ett segel som slår i vinden. Trevligt ljud! Blundar man och vänder näsan mot solen kan man tänka sig att man sitter i Peppes segelbåt med garanterad osjösjukegaranti.
Mässdags.
Nu är det den tiden på året då Formex ligger i medvetandet mest hela tiden. Jag och L har förberett en mässa som jag tror blir minst lika trevlig som vanligt. Vårt extremt hängivna och fantastiska DT, Johanna, Lisa och Petra, har vänt sig själva ut och in för att göra prover som kommer att förgylla montern. De är så duktiga! Själv ser jag fram emot att träffa trevliga kunder och få inspirerande influenser! Veckan efter mässan här i Älvsjö är det dags för Frankfurt. Kul, kul!
Tipstorsdag vecka 2.
Sugen på konsert? Det här är en blandad kompott av vad som finns att välja på i Stockholm de närmaste månaderna. (Ja, och sedan finns det diverse slutsålda konserter också, men det är väl knappast någon idé att tipsa om dem.) Jag tror att det kan finnas något för alla. Jag vet vilken jag helst hade gått på.
Tove Styrke, Debaser Slussen 19 januari
Janne Schaffer och Markus Wargh, Ersta kyrka 22 januari
Dream Theater, Hovet 25 januari
Lustans Lakejer, Danderydsgården 29 januari
Rebecca & Fiona, Berns 11 februari
Sting, Stockholm Waterfront 12 februari
Förklädd Gud, Kungsholms kyrka 18 februari
Snow Patrol, Münchenbryggeriet 23 februari
Justice, Annexet 2 mars
Rise Against, Arenan Fryshuset 6 mars
Smokie, Rival 8 mars
Tyler Ward, Studion Kulturhuset 9 mars
Melodifestivalen final, Ericsson Globe 10 mars
Ps: Det här har absolut inte med någonting att göra, men för informations skull kan det vara intressant att veta att Twinkies-makarna Hostess har gått i konkurs. Tänk så många minnen dessa äckliga små godsaker står för i vår släkt!
Ögonöppnare.
Idag läste jag min vän Anjas blogg och satte lunchsoppan i halsen. (Jag vet, man ska inte äta framför datorn, men just då kändes det som en god idé att göra två saker samtidigt.) Hon länkade till den här artikeln. Läs den! Fundera sedan över hur du skulle känna om du fick veta att du bara hade en dag kvar i livet. Vilka val kan jag göra för att förbättra det som jag inte är nöjd med idag? Det tål att tänkas på… Så, fritt översatt kommer här de fem saker som döende människor ångrar mest.
1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva livet som jag själv ville, inte som andra förväntade sig.
2. Jag önskar att jag inte hade arbetat så hårt.
3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.
4. Jag önskar att jag hade fortsatt hålla kontakten med mina gamla vänner.
5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare