Min trettonåring är baske mig suverän på Photoshop. Titta här vad hon har gjort! (Fotomontage med sådant jag gillar mest i hela världen.)
Och så lite vardagsliv igen.
En liten vardagsrapport till mina nära och kära. Jag vet att min blogg är fasligt spretig, men det är mitt liv också. Det här är jag helt enkelt!
Den här vackra ängeln har min lilla extrasysterdotter pysslat ihop alldeles själv. Den sitter på ett fönster i Berlin och gör säkert alla som ser den minst lika glada som jag!
Julen är uppeldad, utburen, uppburen och bortplockad. Ljuskällorna i stjärnform får vara kvar. De är både vackra och ger det lilla extra ljus vi så väl behöver.
Som sagt. Nedpackat.
Dessa kitschtomtar fick maken av sin designintresserade moder förra julen. Min familj har en benägenhet att spara på figurljus i all oändlighet, men idag rök tomtarna trots att de bara är drygt ett år gamla. Snabbt gick det också!
Från geggamoja till…
… konstinstallation på nolltid.
Nya prover tagna. Dagens besök på vc i Segeltorp bjöd på ännu en spännande resa. Sköterskan som tog prov på mig var lomhörd, darrig och alldeles förvirrad. Hon satte stasen på överarmen men drog inte åt den. Då hon såg mina obefintliga vener frågade hon om det gjorde något att hon tog prover längre ner på armen. ”Det gör jätteont!” Eh, okej… För en stund var jag väldigt tacksam att jag inte var vännen S, för hon hade legat avsvimmad vid det här laget… Efter tryck och drag och meck hade hon i alla fall ett rör med blod och jag packade ihop och drog därifrån med ett nervöst skratt så fort jag kunde. (Ni ser hur osnyggt hon satte gasbindan.) Nu är det bara att hålla tummarna för att själva proverna är bra mycket bättre än den här gamla sköterskan! (Min gissning är att Tant Blod blivit inringd p g a sjukskrivningar. Hon såg definitivt ut att ha passerat pensionsåldern. För övrigt vill jag säga att just provtagningssköterskan som brukar ha hand om mig är alldeles underbar, både då det gäller personlighet och yrkeskunskaper.)
Som jag sagt förut står jag ut med allt oväsen i världen om det bara gäller musikutövning. Sonen och hans kompis S posar här med en banjomandolin som de försökte komma på hur man ska spela på och en fantastisk, lånad gitarr. I vanliga fall är de två små trumslagarpojkar som bl a spelar fantastiska duetter på marimba, men mellan sig spelar de på mest allt som kan göra ljud. Sådant gläder ett modershjärta!
Efter allt detta positiva kan jag väl få visa husets urkenburk… Trappan strippades på gammal matta för flera år sedan. Om och när något annat än mattlim kommer att täcka dessa trappsteg är ännu höljt i dimma. Vad tror ni? Några gissningar?
Tipstorsdag vecka 1.
Nytt år, nya tips. Jag funderade en stund på vad jag ville tipsa om idag och kom fram till att jag vill börja året genom att vara snäll.
Under en period i slutet på förra året fick jag höra från flera olika håll om vilken snäll människa jag är. Jag hade inte gjort något särskilt mer än att faktiskt visa familjemedlemmar och vänner att jag bryr mig om dem och vill deras bästa, men på något sätt gjorde jag det kanske med mer tryck än vanligt… Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag med åren har odlat min snälla sida – inte den mesiga – men att det nog finns många som tycker jag är både alltför rättfram, för gåpåig och kanske rent av hänsynslös. För några år sedan blev jag till exempel jätteledsen över att höra att en person hade uttryckt att jag minsann tyckte att jag var förmer än andra och såg ner på andra människor. I samband med det fick jag övertyga mig själv om att sådana kommentarer kommer av okunskap och att det är helt meningslöst att ödsla negativ energi på ord som är helt osanna! Synd att personen i fråga hade fått den uppfattningen, men det var lika fullt osant.
Med detta sagt tänkte jag ge tips på saker du kan göra för att vara snäll mot någon utan att det kostar mycket mer än tid.
1. om du har tid kvar på parkeringsbiljetten, lägg tillbaka den i facket på parkeringsautomaten så någon annan slipper betala
2. lyssna på önskningar som andra uttrycker och kom ihåg dem (ett par personer i min närhet är riktiga experter på detta)
3. om du tänker på en person, låt henne eller honom veta det genom ett vykort, ett fb-meddelande eller ett mejl
4. laga någons favoriträtt en helt vanlig vardag
5. köp två om du hittar ett riktigt fynd och dela med dig till någon som kan behöva lite extra uppmuntran
6. är det något du själv inte har något emot att göra medan någon andra ”hatar” att göra det så gör det så den andre slipper
7. kramas mer
8. uttryck uppskattning för det andra gör för dig
9. le mot personer du möter
10. var trevlig mot personer i kassan var-du-nu-handlar (det här är jag expert på – mina barn tycker alltid att jag har sådan tur med kassapersonal, men jag vet att det verkligen funkar att se människan bakom disken)
Nu lämnar jag över till er. Vilka tips har ni att komma med?
The Voice.
Bästa Körledar-Ninni kommer att vara med i The Voice, men tv-folket vill inte tala om i vilket auditionprogram hon är med. Efter att ha sett kvällens program måste jag bara säga att om hon inte kommer vidare så har juryn fått knäck i öronen efter julfirandet!
Edit: Jag trodde knäcken tagit över, men Herr Uggla fortsätter påverka mig på förunderliga vis. Kör hårt, Ninni och Magnus Uggla!
Lyfta.
Mitt ord för det här året är LYFTA. Tanken är att det ska finnas med som en god vän, att det är ett ord som ska genomsyra allt jag gör på ett eller annat sätt. Jag har hängt med i Ali Edwards utmaning i rätt många år vid det här laget och mina ord har kommit att betyda mer eller mindre för mig. Lyfta känns redan som ett viktigt komplement till allt annat som jag gör för att må bra. Ni får hålla till godo med en sned och suddig sida fotad i morgonmörker. Ska se om jag kommer åt att fota i bättre ljus senare. Ibland blir jag galen på Sveriges otroligt långa mörker.
Har du valt något ord i år? Dela gärna med dig i så fall!
Se där! På mindre än en vecka har jag redan scrappat två sidor. Nu får vi se om jag kan hålla samma tempo ett tag.
Edit: Nu har jag bytt ut bilden, men sned är den fortfarande.
Här har det städats och fixats och fejats.
Det står tulpaner på vardagsrumsbordet och hyacintlökarna är nedpetade i den frostnupna jorden. Matbordet står på sin rätta plats och extrabordet är nedmonterat. Granbarren finns överallt, också efter två omgångar med dammsugaren. Formex drar igång den 19 januari, så min arbetsplats är röjd och organiserad så jag kan få lite överblick över alla grejer. Det står ett fantastiskt litet brickbord från SIA i den övre hallen och väntar på att det ska bli sommar. Sonen har jobbat med en uppgift till idrotten. Hans sista termin i grundskolan drar igång om en vecka och just nu är han väldigt motiverad att köra järnet i några månader. En dotter läser Twilight och den andra pärlar frenetiskt den ena pärlskapelsen efter den andra. Maken jobbar som en gnu och själv tar jag bloggpaus.
Julkänslan kom så småningom, även om det tog lång tid, men nu längtar jag efter nytt och fräscht och ljust och rent. En ny soffa vore toppen. Just nu nöjer jag mig dock med att drömma med lillasyster och längtar efter att få komma hem till dem och se om det blir mörkgrön sammet eller grå ull… En annan syster har fullt upp med alla gäster som är på plats eller som är på väg! Ingen panik, alla på en gång.
Här ser ni mina fina farföräldrar. Denna otroliga skatt fick våra barn varsitt exemplar av i julklapp. Min far, hans syskon, alla vi kusiner och ett och annat kusinbarn har bidragit till denna släkthistoria som är alldeles fantastisk! Jag har en härlig släkt och tycker att jag har rätt bra koll på de flesta av mina massor av kusiner. Att läsa deras egna historier har dock gett mig en helt annan insyn. Det är också jätteroligt att se släktdrag och uttryck gå igenom boken som en röd tråd. En och annan tår har runnit nedför kinden då jag läst om vedermödor och sorg, men många skratt har jag också kunnat brista ut i. Jag hoppas att mina barn alltid kommer att känna samma tillhörighet med de människor som är deras släkt som jag gör.
Krossat pepparkakshus luktar faktiskt lika gott som ett nybakat!
Apelsiner. Saftiga, stora, härliga solfrukter som gör mig glad. 10 kr/kg på Kvantum den här veckan!
Nyttig och god mat kan faktiskt gå hand i hand. Och jag har saknat vitlöksdoften under hela långa julen.
Årets första konsert? Den här examenskonserten på KMH ska jag försöka ta mig till. Och med tanke på lite småskvaller här och där har jag också bestämt mig för att titta på The Voice trots att jag sett extremt lite på TV det senaste året.
Nytt år, gamla föresatser?
Jag brukar liksom en massa andra människor dra i handbromsen lagom till nyår. Det ska slutas med godis, tränas mera och allt ska bli bättre. 2012 började inte riktigt så. Jag har redan hittat min väg och även om julhelgen blev en onyttig parantes vet jag vad jag ska göra och hur jag ska nå mina mål.
Svågern var ute och sprang en runda i spikregn i går morse. Jag vet att det inte är något jag skulle göra. Jag älskar att röra på mig då kroppen är i balans och syret når alla muskelceller som behöver jobba, men träningen ska vara njutningsbar. Det är den inte om man får småspik i ansiktet… Jag fortsätter med raska promenader, lagom jogging, spurter, lite lagom styrketräning, plankan, upphopp och pullups.
I somras hade jag nolltoleransambition för synligt socker med undantag för frukt och mörk choklad. Mellan juni och september åt jag extremt lite vitt socker och kände hur fantastiskt bra jag mådde! Jag har bestämt mig för att ha samma mål nu också. Det gör mig lite tråkig som gäst, men jag får väl låtsasäta lite för syns skull om jag bjuds på något helt enkelt. Det har funkat förut. 🙂
Stackars grannar som har fått en så stor äppelskörd att de måste dela med sig och stackars oss som ”måste” dricka nypressad äppelmust. Fantastiskt gott!
The Evil wheel. Har ni testat? Magen lär bli rätt fin om man orkar komplettera plankan med denna mördarmaskin. Gaaaahhhh!
Nu är glada julen slut, slut, slut…
… sista pusslebiten ligger på plats och våra långväga gäster har packat ihop sig och åkt söderut igen. Vi blev så förvirrade av denna ordning att vi helt glömde bort våra goda vänner som var bjudna hit på middag och så gick vi på bio i stället. Suck! Hur pinsamt är det inte att få ett samtal om att gästerna står på trappan och bankar på en låst dörr i ett tomt hus?! Nåja. Vi gör ett nytt försök på fredag. Måtte kalendern och hjärnan funka som de ska då.
Årets sista…
… och nästan enda layout för året. Inte ett foto så långt ögat kan nå, men jag började där jag känner mig mest hemma. Det här är några av de låtar som betytt mest för mig i år. Alla har funnits på någon typ av spellista. Få av dem är ny musik och några av bokstäverna fick inte ens någon egen låt. Och ja, det saknas ett z. Jag ska klämma dit det också innan layouten hamnar i en av alla fina plastfickor jag fick av min syster i julklapp! 2012 ska bli mitt layoutår. Tjohej!
Och tack för tipset Weronica. Den här hade kunnat komma med på listan den också.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
De sista skälvande minuterna på året.
Vissa åkte in till Historiska museet idag. Andra stannade hemma och jobbade med paus för dagens promenix.
Jullovsglädje!
Ge sa den lilla bäck, ge och ge, ge och ge, ge sa den lilla bäck då den ilade fram så käck…
Dumplingsfabrik. Vår familj, syrrans familj och svågerns mamma – alla var delaktiga i matlagningen i kväll. Efter kopiösa mängder av de asiatiska läckerheterna i tre olika versioner serverades varm exotisk fruktsallad à la Gino med ett generöst lager Toblerone på toppen. Tja. Det var inte många av oss som var hungriga efter den middagen.