monnah – Sida 431 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Lite arg…

23 januari, 2012 15 kommentarer

Jag läste denna artikel efter att ha hittat den hos Evelina och blev så arg, så arg. Jag är tämligen övertygad om att svaret på varför de svenska barnen läser sämre och sämre inte är att färre barn går i förskola. Nog för att det finns finfina förskolor, men min äldsta son gick inte en dag i förskola och läser bäst av alla i familjen, både på svenska och engelska. Jag och maken läste massor för barnen då de var små, vi sjöng och rimmade och hade oss, och jag har svårt att tänka mig att deras språk skulle ha utvecklats bättre i en förskolegrupp med andra barn som skulle ta tid och plats. Själv var jag äldst i syskonskaran och började först skolan som sexåring. Då kunde jag redan både läsa och skriva tack vare ett par ytterst kompetenta föräldrar som tillhandahöll kärlek, böcker, garn, pennor och allt vad det nu var som gynnade min inlärning.

Jag är väldigt intresserad av att få reda på vad de svaga läsarna i rapporten har gemensamt förutom att en av fem inte har gått i förskolan. Hur ser det till exempel ut med föräldrarnas språkkunskaper? (Om man inte har svenska som hemspråk, men har föräldrar som läser, skriver och rimmar på detta hemspråk är jag säker på att man snabbt fångar svenskan när man väl börjar i skolan även om man inte gått i förskolan, men om det inte är så?) Man får väl inte tala om klass i dagens Sverige, men finns svaret i vilken utbildning föräldrarna har? Är för tidigt födda barn eller barn som fötts under dramatiska omständigheter överrepresenterade? (Intressant fråga tycker jag då man räddar för tidigt födda barn tidigare och tidigare.) Ja, ni ser. Anledningen till det dåliga språket kanske helt enkelt ligger i att förskolegrupperna blir större och större och att det är av andra barn man får sitt språk?

Själv har jag varit på utvecklingssamtal med elvaåringen idag. Hon har alltid behövt längre tid på sig då det gäller allt som rör sig runt räkning och skrivning. Hon började hos dagmamma som tvååring. Ska jag beskylla dagmamman för dotterns svårigheter trots att vi läst för henne vareviga dag i elva års tid? Hennes fantasi är otrolig och hon skriver sagor och numera hela noveller som är fantastiska, men hon når bara till steg 16 på LUS-skalan och stavar lite krattigt trots alla timmar hon lagt ner på att lyssna på och läsa berättelser. Inte en sekund tror jag att den biten hade fungerat bättre om hon hade gått i förskola. Nu ska jag smälta det här lite och vara tacksam över att jag inte jobbar som lärare längre. (I skolan skyller gymnasielärarna på högstadielärararna som skyller på mellanstadielärarna som skyller på lågstadielärarna som skyller på förskolelärarna som skyller på resurserna, och samtidigt skyller de alla på föräldrarna. Om ni vill veta, alltså.)

Jag anser att det är mitt och makens ansvar att hjälpa dottern framåt, att få ett fantastiskt självförtroende trots att hon kanske inte kommer att få så många MVG i sina betyg och att stötta henne så att hon aldrig ger upp. Måtte hon slippa sitta som femtioåring och tänka ”Om jag bara hade fått gå i förskola hade mitt liv nog sett annorlunda ut”…

Ps: Märkte ni nu att jag Lyfte en viktig fråga?

Ditten och Datten

Jaha. Så kom då vintern.

23 januari, 2012 Inga kommentarer

Formex är över. (Jag ska uppdatera You Dos blogg med lite monterbilder så ni ser var jag och L har hållit hus de senaste dagarna.) Maken åkte tidigt i morse, två av barnen kom till skolan lite senare än vanligt på grund av snön, mellandottern är risig och hemma och själv sopar jag omkring i träningskläder och försöker kombinera jobb och vardagsliv. På torsdag morgon åker jag till Tyskland och blir borta i en vecka. Jag vet att min familj klarar sig rätt bra utan mig, men jag tycker själv det är skönt att ha ordning och reda innan jag drar iväg på äventyr. I eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med yngsta dottern. Dagar som den här känner jag att det hade varit skönt om de gick kvar på sin gamla skola som ligger sju minuters gångväg härifrån, men det är väl det enda jag saknar med den skolan ungefär. Ibland får man offra sig lite.

Jag kom hem efter 22 i går kväll och möttes av drygt en decimeter fluffsnö. Jag började skotta, men orkade inte hela vägen. Efter en kort och rask morgonpromenad tog jag resten. Vi har ingen snöslunga om ni vill veta varför det inte ser så perfekt ut som på en av våra grannars uppfart. Däremot har vi en M med stark vilja. Gratis motion och lätt styrketräning!

”SOC”. Kameran lurades lite av de konstiga ljussignalerna den mötte i mitt morgonmörker. Jag tycker himmelen fick en så läcker färg!

Annan lek med ljus från bilar och lyktstolpar.

Musik

Even in the best of days…

21 januari, 2012 Inga kommentarer

… love will be hard and hearts will be faking.

Så sant. Trots sin ålder är hon rätt klok, lilla Moa Lignell.

Funderingar

Hur går det med lyftandet då?

21 januari, 2012 4 kommentarer

En av mina vänner skickade ett meddelande på Facebook och frågade hur det går med ordet jag har valt för året. ”Det går bra”, sa jag. Det har varit med mig mycket mer än mina tidigare ord och jag försöker få in det i mitt vardagstänkande. Följande lista kom jag på då jag gjorde min mål-layout:

Jag ska lyfta mig själv. (Det här kommer jag att ta itu med lite mer på djupet i februari. Jag har planer på fortbildning den billiga vägen. Jag har bland annat letat upp tutorials på You Tube som jag tror kan lära mig ett och annat.)
Jag ska lyfta andra. (Jag försöker alltid leva efter detta, men funderar över hur jag kan bli bättre.)
Jag ska lyfta för att bli starkare. (Jag envisas med mitt träningsprogram, men är liiite för lat för att jag ska få till de där snygga överarmarna jag längtar efter. Jag märker faktiskt att jag är starkare nu än för ett par år sedan, så det är väl bara att fortsätta och hoppas att trägen vinner.)
Jag ska lyfta blicken. (Denna uppmaning till mig själv är den ”djupaste” och känns väldigt personlig, rent av privat. Jag har lite för lätt att ge upp på mig själv.)
Jag ska lyfta fram det vackra. (Det vackra finns i vardagen, i naturen, i familjen, i vännerna, i böcker, i upplevelser, i ögonblick, i upplevelser, i ord, i musik, i diskussioner, i inredning, i skapande, i kärlek, i längtan… Det finns i så mycket och jag vill lära mig att bli bättre på att se det vackra i stället för det fula och förstörande.)

Här kommer en utökad lista:

Jag ska lyfta viktiga frågor. (Jag brukar fundera över saker och ting. Ibland delar jag med mig av mina tankar, ibland inte. Kanske borde jag göra det lite mer ofta? I alla fall då det gäller saker som känns viktiga för mig.)
Jag ska lyfta min familj. (Jag orkar inte själv, men jag kan som mamma och fru göra ganska mycket.)
Jag ska lyfta, men inte mer än jag orkar. (Det gäller att ha balans också, annars orkar man faktiskt inte lyfta alls.)

Funderingar

Spännande…

20 januari, 2012 4 kommentarer

… att se vad folk söker på för att hitta in i min blogg. Vem har sökt, flera gånger, på ”monnah släkt” till exempel? Någon släkting till mig? 🙂 ”Fösa barn” är väldigt populärt, liksom ”Hertiginnan av Alba”. Hm. Jag borde kanske dra in bloggen i en annan riktning?

Tips

Kloka familjeord.

20 januari, 2012 Inga kommentarer

Jag hinner inte skriva något själv, så ni får lyssna på kloka ord skrivna av min syster i stället. Jag är inte lika duktig som hon, men jag försöker. 🙂

Kreativitet

Kortskiss no. 158.

19 januari, 2012 2 kommentarer

Jag glömde alldeles av Kortskissen i måndags. Här kommer mitt kort. De andras hittar du här.

Recept och Hälsa

Lite hälsosnack igen.

18 januari, 2012 6 kommentarer

Som sagt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att jag känner min egen kropp väl och är lite insatt i ämneslära, mineralbalans och annat ”tjafs” och att jag, trots det faktum, först nu fick bekräftat att jag lider av B12-brist. Vad säger ni? Jag föreslog det för Läkare 1 för nästan ett år sedan då jag var på mitt första besök, men han hävdade att det hade jag visst inte och vägrade att ta prov. Jättelågt Hb och tömda förråd. Vad berodde detta på? Med tappat hår och fnasiga naglar i samband med detta är risken rätt stor att järnbristen är ett resultat av brist på B12. Jag fick be Läkare 2 att över huvud taget ta B12-prov nu i januari (och sade att Doktor 1 hade vägrat). I går kom svaret:

”Du har fått låg B12-vitamin så du får börja med B-vitamintillskott. Jag har skrivit ut recept för B12-tabletter. Enligt tidigare överenskommelse ber jag dig att lämna ett nytt blodprov om c:a 3 månader.”

Okej. Nu är min fråga till Doktor 2 hur det kommer sig att jag har B12-brist. Hb-värdet är tillrättalagt med hjälp av järntabletter. Om jag nu äter B12 i tre månader och sedan slutar om proverna är bra, kommer då upphovet till bristen att vara puts väck? Undrar bara. Men jag är glad över att ha bytt till en doktor som i alla fall är intresserad av att lyssna på vad jag har att säga. Kanske hon också är intresserad av att verkligen få mig frisk. Vem vet?

Kreativitet

Hej på ett tag!

17 januari, 2012 6 kommentarer

Idag börjar vi bygga Formexmonter. Formex och Creative World innebär några veckors antagligen rätt sporadisk uppdatering av bloggen. Vill ni träffa mig så ses vi i hörnet vid 7-Eleven. Nej förresten, i monter C08:18 på Stockholmsmässan i Älvsjö ska det ju vara.

Ditten och Datten

Duktiga läkare och Stockholm från sin mindre smickrande sida.

16 januari, 2012 Inga kommentarer

Jag har kanske varit lite väl negativ i vårdfrågor som har rört familjen. Eller nej, egentligen inte. Jag har framfört vad jag har mött och sanningen har faktiskt inte varit speciellt vacker. Den har inte heller varit tillrättalagd eller fått något slags filter. Idag kommer en sanning som är betydligt mer rosenskimrande.

Det senaste året har yngsta dottern börjat gå mer och mer snett med fötterna. Hon har klagat på ont i fötterna och knäna och jag var säker på att hon behövde inlägg. Idag kom vi till doktor Anders Barck för att han skulle kunna skriva en remiss till en ortopedtekniker. Då jag ringde i förra veckan fick vi tid på en gång och behövde alltså inte vänta i tre veckor som man behöver om man vill träffa en allmänläkare på vårdcentralen. Dr Barck var så lugn, trevlig, effektiv och mjuk mot S! Hennes oro försvann på en gång och mycket hjälpte det naturligtvis att han skämtade lite med henne under tiden. Han kunde konstatera att visst är fötterna felställda, men det beror på plattfot och överrörlighet. Om hon skulle få fotinlägg skulle hon riskera att få ofrivilliga fotfrakturer och det lät ju inte så spännande. Han rekommenderade gymnastik, dans eller skridskoåkning. ”Hon behöver träna för att kompensera överrörligheten och stärka muskulaturen i fötter och ben. Överrörliga barn brukar bli jätteduktiga på balett, gymnastik och skridskoåkning.” Spännande! (S var jätteduktig i gymnastik, tränade i många år men ville inte fortsätta då det började ställas krav på att man skulle tävla.) Hon har ont i tillväxtzonerna vilket betyder att det är puberteten som spökar, inte de snedställda fötterna. Nu återstår det lilla problemet med att hitta skor som sitter bra… Suck! Det är inte lätt, men skam den som ger sig.

För att balansera inlägget lite så det inte blir allt för positivt måste jag visa en del av det minst inspirerande skyltfönster jag någonsin sett. Jag har gått förbi det många gånger de senaste åren och jag tror inte att de någonsin har bytt skyltning. För att fortsätta vara lite snällare visar jag inte hela skylten eller vad butiken heter.

Känner ni hur otroligt flott, elegant och kompatibelt grått är? Speciellt med en tillhörande halvdöd garderobsblomma… Jag undrar om inte en marknadsföringslärare skulle kunna göra en riktigt rolig uppgift med grund i detta fönster.

Jag blev kanske så otroligt inspirerad av orden om den grå färgen så jag kände mig inspirerad att göra dagens Stockholmsbild något flottare och mer elegant än originalet. (Fast jag måste säga att det kändes ungefär som det ser ut här.) Nu har det i alla fall kommit lite, lite snö, så det ljusar upp denna måndag som annars anses vara årets deppigaste dag.