Dagens tips handlar om kokosfett/kokosolja. Jag har läst en hel del om detta ”mirakelmedel”, men som alltid har det tagit lite tid för mig att ta till mig fakta då jag lärt mig att alla mättade fetter är av ondo. Att verkligen bli källkritisk och se varifrån all information som vi får genom ”de som kan” (=statliga institutioner till exempel) är ibland lite jobbigt för mig. Tänk vad lätt det skulle vara om jag bara slapp tänka själv, lita på Pappa Staten och låta honom ta hand om allt. Hm. Jag kanske borde bli kommunist istället… Nåja, nu handlade detta inlägg inte om politik utan om kokosfett. Läs gärna det här så förstår du kanske varför vi har börjat använda mer kokosolja här hemma.
Tiden stannar.
mitt i livet
från en stund till en annan – nu blir då, vad händer se’n
allt världsligt tar ett steg åt sidan
ännu inte färdiga
ändå troligen funktionsdugliga
en bön till himlen
så mycket kärlek
Kortskiss och You Do-bloggens ettårsjubileum.
Hej igen!
Bloggen fick spatt och ingenting syntes här på några dagar. Tanken slog mig att det kanske var dags att lägga ner igen, men jag bestämde mig för att jag faktiskt fortfarande gillar det här forumet. Jag är glad över att ni som är med här och läser, och ibland är med i diskussionen, finns i mitt liv. Några av er har jag med mig ändå, andra kanske skulle försvinna i cyberrymden. Jag träffade ett par av mina bloggläsande vänner (Hej fru Ö och fru W!) och det var ju rysligt trevligt. Vänner kan man vara på olika vis. Det tycker jag är lite kul.
Idag flyttar Thailandssyrran och hennes familj in i sitt nya (hyres-) hus fyra kilometer härifrån. Det tycker jag är toppen. De har varit här hemma för att låna nätverk eftersom Telia inte direkt hållit vad som var överenskommet. Deklarationer måste lämnas in oavsett om man bott utomlands eller ej. Om en stund drar flyttbomben igång. Då lyfter vi och kånkar så svetten flyger gissar jag. Grattis till oss som får ”gratis” motion!
Tjejerna med sin lilla kusin.
S tyckte att det var väldigt kul att leka med sin storkusin trots att han blev lurad på bollen om och om…
… och om igen.
Ps: Idag höll jag på att slänga kameran rätt i soptunnan. Jag insåg själv att det hade varit rätt fånigt, så jag lät bli. En vacker dag ska jag byta. Tills dess ska jag lära mig att vara mer varsam om den här stackaren som faktiskt inte har mått bra på ett år nu. Inte konstigt att den trilskas.
Trevlig Valborg!
Jag ska snart ta mig tid att skriva ett lite längre inlägg. Under tiden passar jag på att tacka för att så många av er gjorde mig uppmärksam på att det inte gick att komma in här. Fortsättningsvis funkar det förhoppningsvis som det ska.
Idag firar kungen födelsedag, mina föräldrar bröllopsdag och Adolf Fredriks Musikklasser passade på att avsluta sin körfestivalvecka i strålande solsken på Skansens Sollidenscen. Det var rena allsångsstämningen. Inte dumt! I kväll struntar vi i brasa. Det är ändå ingen i familjen som vill gå, så vi myser hemma istället. Kanske blir det lite Madicken kvällen till ära? (Stackars Madicken då hon förlorar sin nya, fina sko…)
Nytt kort i You Do-bloggen.
Idag hittar du ett kort med en vindsnurra. Det tycker jag passar bra en dag som den här då jag varvat jobb med att njuta av värme och sol och faktiskt hängt ut första tvätten för säsongen.
Om barnuppfostran och att vara sig själv då man blivit mamma.
Citat från Aftonbladet gällande Camilla Läckberg:
Camilla är, förutom ”Lets dance”- deltagare, både författare och mamma. (Jag är både lärare och mamma. Eller egenföretagare och mamma. Eller fru och mamma. Eller musikälskare och mamma. Och hade jag varit ”bara” mamma hade det varit fint det också.)
– Jag har alltid stuckit ut näsan ganska långt när det gäller min mammaroll. Jag har alltid hävdat att jag måste få ha ett eget liv, göra mina egna saker, säger hon. (Jaha. Ja, vilken tur att du inte sitter fast med en kedja i dina barn då. Själv kan jag aldrig göra något utan att alla mina tre barn är med. Duh.)
– Om jag bara lever för barnen och ger upp hela min personlighet för dem, hur ska de då veta vem deras mamma är? De som inte gillar mig är de här ”supermammorna” som tycker att så länge barnen är under 20 ska man inte ha något eget liv. Men jag har aldrig varit sån.
För det första vet jag inte om jag vill kalla någon som ger upp sin personlighet och som inte har något eget liv i 20 år för supermamma. Dessutom kan jag med några års erfarenhet konstatera att vad jag tycker om andras uppfostran inte spelar någon roll och därför behöver jag inte heller bry mig om vad andra tycker om mina uppfostringsmetoder. Det enda som betyder något är vad våra barn tycker då de är vuxna individer som ser tillbaka på sina liv. Min organisationsguru Benita Larsson skrev i går ett inlägg om hur hennes son har uppfostrats. Jag kan ärligen säga att våra ”uppfostringsteorier” kanske skiljer sig något åt, men ser precis hur hon och hennes fd man har resonerat då de hjälpt sin son till vuxenlivet. Det verkar ha funkat jättebra för dem.
Jag fick hjälpa till jättemycket hemma då jag växte upp och tyckte inte alltid att det var så kul, men å andra sidan har jag blivit en fena på både det ena och det andra just för att det var så det funkade hemma hos oss! Det sätt jag och maken har uppfostrat våra barn på har reviderats lite genom åren. Något av det viktigaste jag fick med mig hemifrån var att man alltid ska peppa och uppmuntra sina barn och det har jag försökt föra vidare. Måtte våra barn alltid känna sig trygga och att de är älskade för de personer de är så de inte behöver skriva en sådan här bok. Eller en så’n här. Jag tycker nämligen också att det är viktigt att få göra saker som utvecklar mig och låter mig behålla min personlighet. Däremot ser jag för det mesta inget behov av att sätta mina behov framför mina barns. De är faktiskt viktigare för mig än vad jag själv är. Jag måste fylla på ibland och göra saker som inte har med barnen eller tonåringarna i huset att göra, och det går alldeles utmärkt. Så så ser jag på det där med att vara mamma. Om du vill veta. Inte för att du borde bry dig egentligen eftersom det står var och en fritt att uppfostra sina barn som man själv vill, men precis som jag tycker kanske du att det är intressant att höra hur andra tänker.
”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”
Astrid Lindgren
Ja, hon var klok hon, Askelingen (som ett av våra barn länge trodde att hon hette). Vad tycker du om det här med att vara sig själv samtidigt som man är mamma?
Blablablabla.
Det är vår nu. Se här själv. Idag sopade maskinen upp åtminstone gruset på gatan ner till huvudgatan (men utanför oss ligger allt grus kvar).
I går sken solen, men det har regnat mer än vad jag har gått med på de senaste dagarna. Vitsippor, det är fint det i alla fall.
Och blåsippan ute i backarna står, och när den niger och säger att det är vår, då är det så. Bara så du vet, Kung Bore. Ta ditt pick och pack och dra till Nordpolen är du snäll, för jag vill inte ha dig här längre. Burr!
Nu har jag blivit faster igen.
I morse vid sjusnåret (Aussie-tid) föddes en liten pia på andra sidan jorden som jag är faster till. Ja, så liten var hon inte. 54 cm lång och 3750 g – större än någon av kusinerna i det här hushållet var då de föddes. Jag tycker att hon är jättelik vår yngsta dotter, vilket kanske inte är så konstigt. Hon är nämligen väldigt lik det nyfödda lilla pyrets mamma. (Fick du ihop det där är du duktig.)
Dagens skratt.
Det här behövde jag!
Syrran skickade en bild på min lilla systerdotter som var utklädd till servitris med bildtexten ”Vad vill ni ha?”.
Jag – ”Verkligen söt! Jag vill ha lugn och ro. Serverar hon det? Kram!”
Syrran – Jag sa: ”Monica wants peace and quiet. Do you serve that?” M: ”No, we just deserve it!”
Så jag som längtar efter lite lugn och ro får alltså se till att förtjäna det. Vi får väl se. Om jag fortsätter stryka klart i kväll och laddar inför sonens läkarbesök, avlämningen av saker till en familj ”in need”, besöket hos makens mormor, blogginlägg som ska skrivas klart, träning och matlagning som ska fixas i morgon, tror du då att jag förtjänar lite lugn och ro framåt kvällen? 😉









