I kväll hjälper dessa två mig att packa. Shhhh… Säg ingenting om att jag har barnarbetare!
Step by step.
Tack, tack, tack till mamma och en syster som tar hand om två barn på Sturkö och en annan syster som har offrat en hel dag på att hjälpa mig packa här hemma. Det är skönt att kunna få hjälp då det verkligen behövs. A och jag kom jättelångt idag. Nästan hela nedervåningens lösa pinaler är packade. (K hade med sig silkespapper och bubbelplast hem, så nu är servisen packad, A.) Vi hann börja med pysselprylarna också, men de är lite kluriga att sortera. En arbetshög som jag måste ha tillgång till här i Sverige inför Formex, en flyttlåda med saker som ska skeppas till Amerikat, en låda med saker till A och en låda som ska ner till Blekinge för utdelning där. Ojojoj, jag har väldigt roliga saker i mina gömmor! Jag känner för att sätta mig och pyssla en hel dag och vet inte om det är ett plötsligt anfall av inspiration eller förnekelse.
Den som söker ska finna. Vad tror du familjens nyckellåda härbärgerade? 17 udda hänglåsnycklar, tre ”borttappade” nyckelknippor, nyckelknippor som ser viktiga ut (men jag har ingen aning om var de kan fylla sin funktion), ett stort antal nyckelbrickor, många majblommor (varför låg de i nyckellådan), tre fungerande hänglås med nycklar, ett ordentligt cykellås och ett inte oävet antal nycklar som säkert passar någonstans. Frågan är bara var…
Dagens middag. Blomkålsmos och vegetarisk kålpudding. Maten består numera av sådant som blivit kvar i kylskåp och förråd. Vi vill ju inte lämna god mat att förfaras!
Viktiga inredningspinaler som ska packas in i bubbelplast för att klara transporten över Atlanten. Hallmöbel från Norrgavel, några fina vaser/krukor och de viktigaste tavlorna. Ja, det är sant att fuskpälspläden också ligger där. Den är inte riktigt vår stil, men alla i familjen älskar den då den är hur skön som helst och jag lovade mellandottern att ta med den så vi slipper frysa i vinter!
Fem USA-lådor så här långt. Vi är duktiga på att inte ta med oss ”för mycket”.
Allt det här ska inte få följa med. Mest är det böcker. Familjen är bokgalen och vi kommer ändå att ta med oss ganska många. Därmed inte sagt att det inte blir jättemånga böcker kvar hemma att förvara tills vi kommer tillbaka. Suck!
Så svårt att packa!
Inte skära, bara rista… Får du också associationer till det uttrycket, eller är det bara jag? 🙂 Nu håller jag på att packa ihop allt för tredje gången i mitt liv. Jag kan säga att vi har skaffat oss en massa onödiga grejer under de snart tolv åren vi har bott här i huset och nu går det inte att sortera bland allt utan att minnena trillar över mig. Det började med sonens första par skor då vi visningsstädade och det fortsätter i en oändlig ström. Det går ju bara inte att spara allt! Men – jag vägrar en utradering av vår historia nu när det går att välja. Stackars alla som abrupt förlorar sina hem i naturkatastrofer och krig. För att fira alla fina barn, att de växer och blir tonåringar och sedan vuxna, ansvarstagande människor får du Gs favoritsång då hans fot passade i den här lilla skon – Fred Åkerströms Kajsas Udde.
Tillbakablick.
Bloggen har blivit risigt skött den senaste tiden. Jag kommer snart att bli bättre på att använda mig av telefonen som blogginstrument, men än så länge är det väldigt mycket lättare att sitta vid datorn. Idag kom jag hem för att packa en runda. Hur mycket hinner man på fyra dagar om man ska jobba också? Tja, det visar sig väl. Det hjälper inte att maken har dubbla jobb, som så många gånger förut, och därför inte riktigt kan vara med i matchen. Jag tackar mig själv för väl utförd visningsstädning som gör den här delen av flyttandet mycket lättare! Nu ska jag försöka klämma ihop allt så gott det går, för några flyttkartonger får allt följa med oss till landet i väster. Just nu har jag fyra högar:
Ge bort
Släng
Ta med
Spara
Vet du att vi har något här hemma som du är sugen på är det bara att säga till! Mamma har bokat tv-bänken, ett par krukor, dvd-spelaren och vattenkokaren. Köksmaskinerna tar vi till sommarstället. Någon som är sugen på ett rangligt soffbord i björk som inte längre går att skruva ihop? Det verkar annars obönhörligen få hamna i slängeshögen.
Så ja. En liten återblick i bilder på vad jag varit med om de senaste veckorna kommer här.
Årets midsommarstång kom faktiskt inte längre än så här. Sedan började det regna. Mycket. Tur att vi kunde klämma ihop oss och mysa inomhus samtidigt som vi körde Fyra Man i Soffan…
Karlskrona är en ruskigt vacker sommarstad, särskilt då vädrets makter behagar visa stan från sin bäst sida.
Kommunen hade visst inte råd att dra igång fontänen tidigare i år. Tur att man har en mamma som är engagerad i lokalpolitiken (till svärsonens missnöje) så man kan få lite saftigt skvaller då och då.
Och vilka är det som står för allt fika då T inte har hunnit komma till Sturkö än? Tja, än så länge är det M och J som varit duktigast på att få alla sötsugna på gott humör.
Brorsans pioner, alldeles underbara.
Vatten är fascinerande, inte sant? Jag är i själ och hjärta humanist även om jag på något sätt halkade in på naturvetarbanan och blev ma/no-lärare. Under årens lopp är det vissa saker jag fastnat mer för än annat. Ekvationer och ytspänning är spännande och roliga. Håller du med?
Pionerna igen…
Smultron. Mums. Man kan inte ens äta bär som växer vilt i USA då det finns några parasiter som sprids så. Jag har ätit så mycket färska jordgubbar i år så behovet ska vara tillfredsställt för ett tag framåt.
Bara fint. Undrar vad far säger om att du har redskapen utomhus, P?
Vem vill ha trist gräsmatta då man kan ha det så här?
Det är något med staplad ved, inte sant?
Tja. När en gammal spis är så här vacker kan den faktiskt få ligga kvar i trädgården.
Du som vet hur hästar ska se ut – är inte den här lite väl mager? Ska man verkligen se revbenen? Eller har mediabilderna påverkat hästarnas utseendeideal också? Jag är lite förvånad över alla hästar som finns på Sturkö. Jag ser aldrig någon rida förbi, men jag antar att de rider uppe på ön och inte nere i Bredavik där vi bor.
Om att börja om.
Tanken är att vi ska flytta till USA i två år. Ingen vet vad som händer under tiden eller sedan. Det jag vet är att det är betydligt krångligare att flytta utomlands då man är äldre och har ett fullt bohag än då man är i början av sitt vuxna liv. Nu är huset sålt och därmed är det dags att så smått börja fundera på vad vi ska ha med oss och hur vi vill leva ”over there”. Hyreslägenhet, hyreshus eller trailerpark? (Nja, det sista alternativet hoppar vi.) Möblerat? Nej, det har jag gjort för sista gången. Nålfiltsmatta? Kommer vi nog inte undan.
Går en runda…
… och rensar tankarna. Nästa aktivitet är ”roliga vikgubbar”, du vet sådana som man ritar lite i taget på. Nu ska barnen få se på grejer!
Nu har jag fixat!
Det åskar och blixtrar runt mig, den stackars kattuslingen kommer inte in fast jag har kallat på henne och jag är alldeles ensam i stugan nere vid havet. Inte hänger jag läpp för det inte! Nej då. Jag har ju äntligen räknat ut hur jag ska kunna blogga ordentligt från mobilen. Kanske funkar det, kanske inte… Den som inte provar får inte se.
Edit: Det fungerar ju perfekt!
Himlen gråter lite med mig.
Om en kvart får en ny familj förstatjing på vårt hem. Det är så sorgligt så jag måste gråta en tår även om vi säljer för att det står nya och spännande äventyr på agendan. Det är ju ändå mitt hem, vårt hem, som nu försvinner. ”Home is where your heart is” får en helt ny betydelse. Inflyttning 1 augusti för de andra… Hoppas att de vill ha många av våra möbler! Har du flyttat tvärs över jorden då du redan har haft ett fullt bohag? Hur löste du det? Vi tar inte med oss särskilt mycket. 12 kubikmeter last kostar 40 000 kr att skicka. För den summan får man en hel del på Ikea. Tonårshem igen då?
Vänta.
Vänta, vänta, vänta. Vad annat finns det att göra? Idag ska jag försöka hitta lite sol och städa en hall. Gårdagens mest spännande projekt var att återvinna en helt proppfull dammsugarpåse (en så’n där som ska slängas då den är full). Har du gjort det någon gång? Gummihandskar och andningsmask är att rekommendera för dylika projekt.
Solnedgång på solnedgång…
… och jag tröttnar aldrig. Sedan 30 år tillbaka har jag tillbringat delar av varje sommar på ”min” ö, Sturkö. Här är ingen solnedgång den andra lik. Jag tröttnar aldrig på detta naturens underverk. Kvällens sista, flämtande solstrålar slåss för att lämna avtryck i det förgängliga, färger dansar och lägger sig och mitt i detta skådespel spelar havet ballader, barbershopkvartetter, vackra stämsånger och dundrande orgelkonserter. I kväll blev det Simon & Garfunkles ”The Sounds of Silence”. I går kväll var det snarare Scorpions ”Rock You Like a Hurricane” som dånade fram. Kanske var det den låten som fällde vår asp över grannens tomt?
Ps: Jag har inte möjlighet att lägga upp några bilder just nu. Sorry! Jag vet att det blir trist. På måndag kommer jag igen!