Asking for nothing
Wishing for more
Still full of hope
Walking on sunshine
Clouded by fear
Still full of hope
Meeting my past
Living my present
Still full of hope
När grejerna trillar ut av sig själva.
Vår pyttelilla skrubb innehåller en lucka i golvet så man kan komma ner i krypgrunden. Den innehåller också en jättetunna med salt för vattenbehandling och diverse verktyg, rengöringsmedel och annat som kan tänkas behövas för husets omvårdnad. Efter att ha gjort ren diskmaskinen gick jag lös på ugnen (jag använde det självrenande programmet, verkar funka utmärkt) och fortsatte här i skrubben. Du får hålla till godo med två efter-bilder eftersom kameraobjektivet antagligen fick fnatt där mot slutet och inte kunde ta en vettig bild till. Jag återkommer i dagsljus!
Före:
Efter:
När jag verkligen tittade på denna skrubb tänkte jag att ett par lager med högglansig färg nog inte hade varit någon dum idé! 🙂
Hushållsgöra.
Jag är ganska ordningsam av mig. Resten av familjen också. Makens största talang är inte direkt att plocka undan efter sig, men han var väl för gammal när jag träffade honom. Sonen är väldrillad, äldsta dottern är lite slarvig men innehar magiska städartalanger och yngsta dottern har ärvt sin fars känsla för att njuta av detaljer. De ser helt enkelt det som är vackert och blundar för störiga element. En gåva…
Idag plockade jag ur diskmaskinen, en uppgift som annars barnen tar hand om. Jag lade då märke till att kanterna var riktigt äckliga. Ordning är ju en sak, men att ha det rent och fräscht omkring sig är ännu viktigare. Jag bestämde mig för att ge kanterna på diskhjälpen en omgång och tänk, den blev som ny!
1. Urk!
2. Ännu mer urk.
3. Kanten efter en omgång rengöringsmedel och en trasa.
4. Skruven efter en omgång med min städtandborste och lite extra rengöringsmedel.
Voila! Rent och fint. Åtminstone tills vi har ätit middag nästa gång…
Vi går mot kallare tider.
När vi närmade oss slutet på skoldagen bad jag ungarna följa med ut i trädgården för att fixa lite. Jag ville inte bli ”överraskad” av snön som förra året. Vi gick ut. Tjejerna klippte rent i rabatten närmast huset, sonen räfsade på den främre gräsmattan och jag körde rätt över alla löven på den stora gräsmattan med gräsklipparen. (Pulvriserade löv blir gratis gödsel. Vi har ju ingen ek här och jag tror att fruktträdens löv kan tas om hand av gräsmattan utan att göra den för sur.)
Jag satte in gräsklipparen, gick in och hämtade en sopsäck till löven och gick ut igen. Tror du inte att det hade börjat snöa! Ibland skrämmer jag mig själv lite… Förresten nej, jag hade inte läst någon väderleksprognos på flera veckor. Det slutade snöa efter en liten stund, men jag har hört att de har snöstorm i Salt Lake City just nu. Vi får väl se om den tar sig hit!
G hittade det fina fågelboet bland vinrankorna och tjejerna hittade militärskjortan som hade hunnit till något tidigt förmultningsstadium bakom buskarna i rabatten. Jag stoppade den i maskinen på högsta värme och med en skvätt Klorin för att se om det går att rädda eländet. Jag är förresten helt oskyldig. Maken hade hängt skjortan på vädring över balkongräcket för länge sedan och hade helt enkelt glömt att han hade en militärskjorta i sin ägo!
Har jag rätt i mina gissningar blir det inte så många fler höstuppdateringar. Alpine Loop har stängt för säsongen, det snöar i SLC och vi har laddat med ett gäng nya, goda teer inför den långa, kalla vintern. Jag är redo. Är du?
I am not shattered
Out of the ashes I rise
Knowing that nothing is stronger than faith
Reunion.
Familjen jag kommer ifrån är stor och brokig. Genom åren har vi adopterat in lite extra folk. Ja, inte sådär på riktigt, utan för att vi har velat. Under mina tonår och efter att jag hade flyttat hemifrån hade vi flera utbytesstudenter i det Håkanssonska hushållet. Vi var ju ändå så många, så vad gjorde det för skillnad liksom? Den första i raden var D.
Det luktade alltid så gott i Ds rum och själva hon doftade också härligt! Inte tantparfymaktigt alltså, utan väldigt subtilt. D avslöjade tricket vad det led – om man sprayar sina kläder lätt med mist (inte parfym) när de är rena så får man den där effekten av att alltid bara lukta, tja, gott. D var också otroligt världsvan till skillnad från den mespotta jag var då. Hon hade redan varit utbytesstudent i Japan och det märktes att hon var van vid att ta hand om sig själv.
Hur som helst var det fantastiskt roligt att kunna träffas så här 25 år efter att det senast begav sig. Vissa saker ändras, annat består. Vi kunde konstatera att för de flesta blir livet faktiskt inte riktigt som man hade tänkt sig… Men tänk, livet fortsätter ändå! Att gräva ner sig i bitterhet hjälper ingen, eller hur?
Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.
Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?
Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…
1,4 kg lakrits!!!
När någon är så fantastisk så hon packar ihop ett paket med 1,4 kg lakrits till en (och ens familj) och skriver ett långt brev, ett riktigt, då är det lätt att fälla en lyckotår. Tack söta, fina S! Vi blev otroligt glada och alla är tacksamma över din generositet.
Bebisgos.
En av mina favoritkillar! Första gången hos barnvakt. Jag känner mig hedrad! Lille H var så nöjd och glad i två timmar. (Alltså, han sov i en halvtimme, men jag antar att han var rätt nöjd med det också…)
Det är något med bebisar som gör att jag smälter! Jag trodde alltid att jag skulle ha fler än tre barn. Nåja. Jag är så nöjd och glad med våra tre fantastiska barn och som min syster alltid sa: ”man ska ha tre barn, för då får de plats i bilen”. Hehe. Vi hade planerat att spela in en liten musikvideo med Jojje Wadenius sång ”Mitt lilla barn” till min brorsdotters namngivning, men av det blev det inget av. Tur att Jojje gör det så bra själv.
Happy Halloween!
E hittade en pumpa med ett mönster som hon verkligen ville att vi skulle göra till den här Halloween. Jag köpte pumpan, vi skrev ut silhuettmönstret och fixade lite bättre skärredskap än köksknivar och så satte vi igång. Tja, nu var det mest E som jobbade. Jag fick sköta grovgörat (tömma pumpan på inälvorna och städa efteråt).
Mönstret trycks in med en vanlig kartnål. Funkar utmärkt! Det var stor skillnad på att använda de små pumpasågarna som går att köpa i varenda matvaruaffär här innan Halloween. Vi har annars skurit med köksknivar och resultaten har blivit därefter!
Dags att gå ut i mörkret och ta en bild av Tingeling då hon jobbar. Vi har redan haft en hel hög busungar här på besök, men jag gissar att det dyker upp några äldre godisgrisar också innan kvällen är slut.
Tillägg:
Och vad gör du?
Lite nostalgisk och fast i mina egna tankar. ”Nu blåser vi ut ljusen” – så vacker en kväll som denna.
Are you Along for the Ride?