monnah – Sida 271 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

I tacksamt minne bevarad…

6 november, 2016 2 kommentarer

Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum.

Idag tog jag med mig en av Exploriusstudenterna och äldsta dottern på själavandring. Ja, egentligen var det väl mer så att vi klädde oss varmt och någorlunda regnsäkert för att sedan ge oss ut på kyrkogården för att uppleva Sveriges kanske vackraste högtid. Jag uppskattar seden att hedra alla som gått före oss.

Kyrkogården var så vacker trots att regnet öste ner och jag skickade tacksamma tankar och små ”minnesmeddelanden” till mina släktingar och vänner som inte längre finns med oss. Det blev en så fin stund. Efteråt gick vi hem till min svåger och bjöd alla i huset på nybakad lusselängd, pepparkakor, clementiner och varm choklad med grädde. Minnen skapas med hjälp av alla sinnen.

Musik

Snart är det jul igen.

4 november, 2016 4 kommentarer

Torsdagkvällar är en av veckans höjdpunkter nästan jämt. I går förberedde vi årets ljusmässa. Det blir nog väldigt vackert med alla tända ljus och en fin musikrepertoar för dig som vill leta dig till Trefaldighetskyrkan på söndag klockan 18.

Julen verkar leta sig längre fram för varje år, mest för kommersialismen ropar ”sälj, sälj” och för att försäljare vill komma på jultåget innan det är för sent. Jag själv hamnar däremot i julstämning senare för varje år. Första advent är egentligen min bästa trigger. Det sägs att vi ska kunna fira jul i Huset. Det känns både alldeles för nära och väldigt långt borta.

Just nu lyssnar jag igenom årets julmusik för att kunna hitta nya favoriter. Förra årets favorit blev Alla Fagras Vintern ska värma våra fötter. Nu hade den några år på nacken, men det tog lite tid för mig att hitta rätt. Vi får väl se om Jordan Smith, Carola, Pentatonix eller någon annan har något att bjuda på som stannar kvar också då sista tonen har klingat ut.

Trettio Tacksamma Dagar

Trettio Tacksamma Dagar.

3 november, 2016 4 kommentarer

Nu har jag kört projektet Trettio Tacksamma Dagar i flera år. Förra året drog jag igång en grupp på Facebook. Om du känner att du vill skifta fokus på livet och göra det bättre på ett ganska enkelt sätt rekommenderar jag dig att testa. Det kostar ingenting.

Jag förvånas varje gång jag tar tag i tacksamheten över hur mycket det påverkar mitt välbefinnande att medvetet och konsekvent skriva ner det jag är tacksam över. Tänk att det ska behöva vara så, jag som har det så bra!

Den här artikeln har jag länkat till förut, men den tål att läsas många gånger. I artikeln hänvisar man till boken ”The how of happiness” och därifrån kommer följande sammanfattning om hur man kan påverka sin egen lycka:

Uttryck tacksamhet.
Odla optimism.
Gör snälla saker.
Vårda sociala relationer.
Utveckla strategier för att handskas med svårigheter.
Lär dig att förlåta.
Njut av livets glädjeämnen.
Sträva mot att uppnå dina mål.
Praktisera religion och andlighet.
Ta hand om din kropp.

Råden hämtade ur ”The how of happiness” av Sonja Lyubomirsky.

Foto: Annika Myhre

Ditten och Datten

Läslov, eller vad det nu skulle heta.

3 november, 2016 2 kommentarer

Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.

I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)

Ditten och Datten

En borde nog egentligen sova.

28 oktober, 2016 2 kommentarer

Usch. Usch! Fy sjutton och gaaaaah! Jag är upprörd. Jag bär på en stor sorg. Jag är arg. Jag frågar ändå inte varför. ”Det är som det är och det blir som det blir.” Fortsätt. I morgon är en annan dag och vi vet aldrig vad som väntar bortom kröken.

Idag blev himlen en själ rikare och en familj förlorade sin pappa och man här på jorden. Detta fick jag reda på efter en så känslomässigt omtumlande dag att jag knappt orkar sitta upp längre. (Fast det kan ha att göra med att klockan snart är halv ett också.) Just nu tänker jag att sorgeprocessen gör ont, men helar hjärtan och läker trasiga själar. Det ger ändå något slags hopp om att allt blir bra till slut. Peace.

Ett Litet Ord

Drömmar och mål.

26 oktober, 2016 Inga kommentarer

Don’t run from you dreams. Fortsätt. Kämpa på. Två steg fram och ett tillbaka tar dig fortfarande till målet.

Ditten och Datten

Naturen slösar kärlek innan den lägger sig till ro.

25 oktober, 2016 Inga kommentarer

Ditten och Datten

Missa brevis in B flat major…

24 oktober, 2016 2 kommentarer

Ta dig tid att lyssna! 8:14 in i det här klippet kommer min favoritdel i hela mässan. I går framförde vi den i Trefaldighetskyrkan i Karlskrona. Ingen av mina föräldrar orkade gå, men jag spelade det här klippet för dem för att de skulle få en känsla. ”Men så där låter ni väl inte?”, frågade mamma. Jodå, hävdade jag, emellanåt. 😀 I den lilla orkestern spelade min dirigent från högstadie- och gymnasietidens Kammarorkester fiol, fortfarande knivskarp. Härligt! Tänk så underbart det är med musik och att känna sig alldeles uppfylld av kärlek till att kunna vara med och musicera med andra som känner likadant som jag! Det är underbart.

Jag lider fortfarande av kroppkakekoma efter gårdagens middag hos föräldrarnas kompis N i Svängen. Hur kan något som ser så läskigt ut vara så otroligt gott? Uppladdningen inför Trettio Tacksamma Dagar går rätt fint. Jag börjar dagen med en tacksam bön i hjärtat, torrborstning och inhämtande av god och inspirerande litteratur, fast jag måste ärligen erkänna att jag känner mig väldigt trött av det tjocka grå vi är omgivna av hela dagarna. Tur att solen vinner en stund då och då. Peace.

Musik

Snart så mycket bättre…

22 oktober, 2016 Inga kommentarer

Under tiden i USA kollade jag ganska lite på teve. Jag plogade igenom några teveserier: Downton Abbey, Call the Midwife, Broadchurch, Bones, den där läskiga svenska serien med poliser och varelser i skogen och så några avsnitt här och där av annat. Det var krångligt att titta på svenska program som skyddades från att visas utomlands, så ett av mina favoritprogram, Så mycket bättre, har jag inte följt alls på fyra år. Vissa låttolkningar har blivit så populära att jag hört dem på radion under sommarvistelserna här hemma, men nu är det dags. Jag ska placera rumpan i soffan varje lördagkväll för att njuta av musik i lika olika former. Jag vet att vissa tycker att konceptet är uttjatat, andra tycker att det blir för mycket fokus på ”tyck synd om mig nu då, för jag har ett väldigt stort ego och är artist”, en del tycker att vissa artister varit helt felcastade osv, osv. Jag tycker nästan allt som har att göra med musik är trevligt och förväntar mig en och annan nytändning av såväl välkända och kanske lite uttjatade låtar som för allmänheten rätt okända dito.

Foto: TV 4

I kväll är det dags för fokus på Tommy Nilsson. Förväntningar på kvällen? Analyserande diskussioner om alkoholism (något som dessvärre drabbar en väldigt stor del av artisteliten), härliga nostalgivibbar från det (inte alltid så) ljuva 80-talet, allt från magiska låttolkningar till lite mer platta arrangemang.

Vilka artister får vi lära känna under de här veckorna och vad vet jag om dem såhär innan programserien? (Inom parantes den av deras låtar jag gillar bäst.)

Danny Saucedo (Brinner i bröstet) – gammal Adolf Fredrik-elev som är klassiskt skolad, vissa kändisfasoner som kanske håller på att mogna bort, duktig och ambitiös
Jill Johnson (I will never let you know) – svensk countrys egen Dolly, fantastisk röst, intressant som människa och otroligt bra programledare i Jills veranda
Lisa Ekdahl (Vem vet) – röst som en liten flicka, hennes hit ”Vem vet” hade maken och jag på våra bröllopsinbjudningar, ful i mun (har stått framför henne i en kö till Cheesecake Factory i New York)
Little Jinder (—) – jag vet ingenting om denna tjej, men brås hon på sin otroligt musikaliska mor Åsa så får vi möjlighet att lära känna en fin artist
Magnus Carlson (tyvärr mest Weeping Willowslåtar, som Lovers never say goodbye) – åh, en av Sveriges absolut bästa röster, som sammet
Tommy Nilsson (Amelia) – åttiotalsidol som alla mina tjejkompisar ääääälskade, men som jag mest lyssnat på som vuxen, f d svärson till Lill-Babs (jag vet, det har inte med honom att göra), nykter alkoholist

Ditten och Datten

Regnar det hos dig också?

20 oktober, 2016 Inga kommentarer

Så här ser väderprognosen ut fram tills det är dags för höstlov. Nu gillar jag att kura skymning med tända hus och så vidare, men i det här fallet håller jag mig bara på okej humör då jag vet att marken behöver varenda liten droppe vatten den kan få efter de senaste torra årstiderna! Eftersom det nu ska regna kan det lika gärna regna riktigt ordentligt. Får jag bara okej körväder nästa fredag blir jag tacksam. Man vet aldrig hur andra bilförare hanterar sina fordon då det finns risk för vattenplaning…

Höst, regn och ett vackert ögonblick.

Mamma och jag åkte förbi mormors och morfars grav vid Sturkö kyrka och satte dit ett gravljus med timer. Vilken klurig uppfinning! Det ser så vackert ut med minnesljusen då mörkret sänker sig över kyrkogården och jag tycker det är fint att det lyser också innan allhelgona. Jag tycker så mycket om denna högtid, och har saknat den då vi bott utomlands, så jag har bestämt mig för att ta de två Exploriusstudenterna jag är kontaktperson för på en allhelgonavandring på någon av kyrkogårdarna i Karlskronatrakten den femte november.

Jag tänker alltid på en klassisk julspeldosa/lampa i kyrkform som ”alla” hade då jag var liten då jag ser Sturkö kyrka. En stor del av den del av mammas förfäder har gått i kyrkan och skolan här och de flesta har jobbat mycket hårt som stenhuggare, fiskare och ”gräsänkefruar”. Kanske är det därför det är därför det känns så speciellt att vara här.

Dagens tjuvkik. Här ligger lampan som ska upp i tvättrummet. Det blir en likadan i badrummet. Jag tycker den är så fin! Brorsan har satt klinkers i båda dessa rum och ska tydligen kakla i badrummet innan han åker till Skottland efter helgen. I början var vi lite oroliga för att det här huset skulle vara alldeles för litet, men jag har redan vant mig vid känslan i huset. En fin detalj är att takhöjden på nedervåningen är 2,40 och att alla fönster är stora. Det gör att det inte alls känns särkilt trångt eller instängt.