https://www.youtube.com/watch?v=lZD0ZyF2Oxw
Karlskrona Lucia anno 2016. Vår fina E, nummer två från höger, gjorde en strålande insats. Det gjorde alla för den delen! Duktiga tjejer.
https://www.youtube.com/watch?v=lZD0ZyF2Oxw
Karlskrona Lucia anno 2016. Vår fina E, nummer två från höger, gjorde en strålande insats. Det gjorde alla för den delen! Duktiga tjejer.
Hata, hata, hata. Jag är så trött på hat. På det onda hatet. På det goda hatet. På hat i acceptansens namn, på hat i traditionalismens namn. Jag är trött på att ord förvrängs och att folk smutskastar varandra för att själva vinna poäng.
I går hade jag en smått magisk kväll. Jag fick uppleva ett luciatåg som gjorde mig varm in i själen och jag är glad att döttrarna får vara med i sammanhanget ”Fredrikskyrkans flickkör”. Underbart vackert och stämningsfullt!
Jag var på plats med en av mina närmaste. Hon hade varit och lyssnat på Jonas Gardells bejublade framträdande här i Karlskrona i torsdags. Jag har verkligen tyckt om Jonas Gardells böcker. Jag upplever honom också som mycket självgod och han är snabb till att trampa där det svider på ”de onda hatarna”. Det goda hatet, det står han själv för. Min nära berättade om hur JG hade berättat att i samma veva som Jimmie Åkesson gick med i SD finns det fotobevis på att folk stod och heilade på mötena, men Jimmie gick nog inte med i SD för att de var rasister, nej då. Då sa jag att Jonas Gardells historia väl inte heller är så fläckfri. Då ville hon inte fortsätta diskutera och jag märkte att hon blev väldigt upprörd. Jag ville inte sluta. Jag sa att jag inte gillar SD. Jag tycker det är bedrövligt att de har stått och blivit ett av Sveriges största partier genom att göra absolut ingenting. De andra partierna har röstat för att aldrig hålla med i något som SD föreslagit eller stått för istället för att se till konsekvenser för de beslut de varit med och tagit. Vem tar ansvar över alla de asylsökande som får vänta i långa tider utan att ens får ”komma igång” med livet här i Sverige? Vem tar ansvar för vad som händer nu när en efter en skickas tillbaka dit de kom ifrån? Vem tar ansvar för allt elände som uppstår i kölvattnet? Jag vet i alla fall att det är många som fått skrämselhicka och som är ivriga att tala om att det är i alla fall inte de som var ansvariga.
Men som sagt. Jag är trött på hatet. På det onda hatet och på det goda. Om vi tog hand om varandra istället för att tycka så hjärtinnerligt mycket kanske något gott skulle kunna ske.
Jag saknar verkligen kameran. Mobilbilder är urtrist, även om jag har en alldeles ny mobil med en förhållandevis bra kamera. Jag gillar ju att ta närbilder och det funkar inte alls lika bra med mobilen… Förvridna perspektiv är liksom inte min grej. Nåja! Världsliga saker.
Uppdatering Huset: Nu kan vi på nedervåningen bocka av kallt och varmt vatten, köksinredning, fläkt, elspis, kyl och frys, varma element som inte läcker, vedspis, toalett, golv och tapeter. Idag ska jag se om jag och brorsan kan reda upp i kaoset och försöka få det att åtminstone börja se snyggt ut. Vi kan inte flytta in än dock, för avloppssystemet måste kopplas på av elektrikern som kommer tillbaka nästa vecka. Iiiiih! Jag är så tacksam över att få följa det här projektet.
Jag tänker på dig ibland. Mer och mer sällan, men det blir visst så helt naturligt. Det är fyra år sedan R ringde och berättade varför du inte hade svarat på mina samtal och sms inför julfirandet i Utah. Du var en överlevare som hade slagits till marken så många gånger och tagit dig upp varje gång, men den här gången insåg jag att oddsen inte riktigt var till din fördel. Du tog med dig din kämpaglöd och din envishet in i döden och den inspirerar mig fortfarande. Tack för att du var ett så fint exempel!
Härom veckan var jag inne på Kappahl för att försöka hitta en röd detalj till klädseln inför adventskonserten med kören. Jag har aldrig gillat deras kläder, varken till mig eller barnen. Då jag snurrade runt där bland ställen kom jag ihåg att du alltid var så himla snyggt klädd och ofta då jag frågade var du hade köpt ett plagg kom det från just Kappahl. Du fick Kappahl att se ut som Chanel, gick i skyhöga klackar utan att stylta det allra minsta och hade det vackraste hår jag någonsin sett.
Jag har inte packat upp våra grejer än. Georg Jensen-ljusstaken får bli adventsljusstake nästa år igen, men det står både en amaryllis och en julstjärna i det kaotiska köket. Brorsan sa idag att vi bara är ca en vecka från att kunna använda alla ”finesser” på riktigt. Det hade varit så kul att visa Huset för dig och jag vet att du hade kunnat tipsa om både det ena och det andra som jag inte skulle komma på själv. Jag har kvar den fantastiska hissgardinen du sydde till S rum, den där med retrotyget som du blev så missnöjd med då du fick skarva det randiga tyget. Själv tyckte jag det blev supersnyggt och jag var väldigt tacksam över att ha en inredningssömmerska/Hemtexchef som kompis, men skämdes också över att jag inte fick betala. Gardinen passar inte nu, men jag ska fortsätta vårda den ömt. En vacker dag kanske någon i familjen får glädje av den!
Trots att vi var salt och peppar, blondin och brunett, smal och mullig, glam-mamma och mulle, Chanel och PO.P, Howardsoffa och kökssoffa, flygel och fiol, ja, du vet, så känner jag att du förstod mig på riktigt och jag visste alltid var jag hade dig. Jag är otroligt tacksam över att vara omgiven av fantastiska människor, men du saknas mig.
Idag hjälpte jag mamma skicka ett digitalt vykort, fast på riktigt. Man går in på postens hemsida (de heter Postnord nu förresten och håller byta ut alla gula postbilar mot blå), laddar upp ett fotografi, skriver in en hälsning och mottagarens adress, skriver in sina kortuppgifter och klickar på en knapp. Nästa dag ligger ett riktigt vykort i mottagarens brevlåda. Jättepraktiskt! Jag tänkte att det hade varit rätt kul att skicka ett sådant kort till dig, men det blev den här texten istället. Den skickar jag upp i världsalltet med en stor, varm kram och all min kärlek. Jag kommer alltid att vara tacksam för din vänskap.
Det kristna kyrkoåret börjar med adventus Domini, Herrens ankomst. Från början firades advent under sex veckor, en tid av fasta, förberedelse och firande av Jesu födelse. Sedan 1000-talet har vi firat advent de fyra söndagarna veckorna innan jul.
Den första adventsstjärnan hängdes upp i Tyskland på 1880-talet. De flesta av våra svenska jultraditioner kommer för övrigt från Tyskland och jag tycker fortfarande att tyskarna leder ligan i hur en slipsten ska dras under juletiden. För dig som aldrig har besökt en tysk julmarknad kan jag bara säga att det är mycket speciellt. Nu vet jag inte om saker och ting har förändrats sedan jag sist besökte en i Lübeck, men dessa marknader har inte många likheter med svenska knallemarknader med massproducerat godis, ”öl byggde denna vackra kropp”-tröjor och plastleksaker
Lucia må vara ett helgon från Sicilien, men den 13 december var länge en viktig dag även innan några helgon blev inblandade. Midvinter var precis lika viktig som midsommar, årets längsta natt (detta under den julianska kalendern, numera sker vintersolståndet ca en vecka senare), och det ansågs vara farligt att gå och lägga sig och sova då. Därmed inleddes traditionen med lussevaka. Detta var årets mörkaste tid och ljusets makter besvärjades därför så ljuset kunde komma tillbaka. En ljusbringande kvinnofigur var sålunda inblandad även innan någon kände till Sankta Lucia. Det röda bandet i midjan, symbolen för Lucias offer, sägs vara det enda tillägg som kommit med det kristna helgonet. Julegrisen slaktades på lussenatten och efter det festades det tydligen friskt. Inget nytt under solen, alltså.
Staffanssjungning skedde från början efter jul. Då gick djäknar och de yngre omkring och sjöng och samlade in pengar. Att Staffan numera finns med i lussetåget är med andra ord en modern uppfinning.
Själva julen inleds på julnatten (i Sverige dagen innan jul) och avslutas på trettondagen, dagen då de vise männen sägs ha kommit fram till Betlehem. Den är ett hopkok av hedniska och kristna symboler och traditioner och firas mycket olika i olika delar av världen. I Sverige gillar vi att dra ut på firandet och vår jul firas därmed ända till Tjugondag Knut!
Julen har anor från germanska kulturers förkristna traditioner, men även bl a från den romerska religionens Saturnalia. Midvinterblot, blodsoffer, existerade länge, men alla blotsoffer förbjöds då Norden kristnades. Däremot införde Håkon den Gode en lag då det nya julfirandet instiftades som krävde att man skulle börja dricka öl då julen inleddes och sedan dricka så länge ölen räckte. Annars fick man betala böter… Inte konstigt att svenskar har en lite vriden inställning till alkohol!
Julgranen har funnits med i det tyska firandet sedan 1500-talet. Den engelske munken Bonifatius, missionär i Tyskland, sägs ha förklarat treenigheten med den triangulära formen. Det sägs också att granen hängde upp och ner från taket från början.
Så där ja! Nu kan du fortsätta fira jul i lugn och ro.
Jag älskar att fortfarande ha något slags kontakt med huvudstaden. Numera blir det mest då jag besöker min syster Annika och hennes familj i Nynäshamn. För ett tag sedan hade jag den stora glädjen att få följa med min resande syster på spa. Vi tillbringade ett knappt dygn på Nynäs Havsbad och hade det alldeles makalöst underbart! Nu ger Annika dig en chans ett liknande paket för två personer. In och tävla!
Jag älskar karaktären i min hemstad. Karlskrona må vara ett blåsigt hål, men det är mycket vackert här! Gammalt och nytt möts i något slags hemtrevlig harmoni. Döm om min förskräckelse då jag fick se det här:
Bygget är alltså inte klart än, utan det här är en modell av hur det så småningom kommer att se ut vid Kilströmskaj. Jag kan inte förstå att vi inte får bygga ut vårt söta ”hönshus” i Bredavik då det skulle störa djurlivet för mycket, men att det här kan få tillstånd att byggas. Jag kan tänka mig att åbäket i värsta fall skulle kunna orsaka hjärtinfarkt både hos fiskar och människor. Gert Wingårdh heter arkitekten som står för arkitekturen. Han har vunnit en massa fina priser och har bland annat ritat Emporia i Malmö och Chalmers ”Kuggen”. Ja, jag vet inte om jag är extremt bakåtsträvande, men jag tycker faktiskt inte att det här är vackert någonstans. Vad tycker du?
I går hade brorsan fått upp de gamla elementen jag skrubbade av i iskylan häromdagen. De ska målas då elementen inte längre behövs som värmekälla framåt våren. Tills dess får de vara ”shabby chic”, alltså rena men i stort behov av målarfärg. Elementen har min bror samlat på sig från diverse renoveringsprojekt som han tagit sig an. Vi får likadana i kök och vardagsrum och en annan modell i lite olika storlekar i sovrum, badrum och hall. I hallen kommer det att hänga ett riktigt rejält som man kan torka vantar på. Underbart! Inget ”ei saa peittää” (må ej övertäckas, som det alltid står på elelement) där inte.
Efter att elementen hade åkt upp på väggen hjälptes vi åt att bära in soffan på plats, men också matbord och stolar. Hoppsan! Soffan tar precis så mycket plats jag hade räknat med vilket innebär att vardagsrummet kommer att bjuda på en soffa, en fotpall, lite tavlor, en kakelugn och Pilasterhyllan. Soffbordet och Billybokskåpet jag hade hoppats få plats med kommer dessvärre att få hitta någon annanstans att bo. Matbordet då? Ja, bordet som vi ofta hade utdraget med iläggsskiva då vi hade gäster får inte ens plats i sin grundform utan att det ser ut som att vi har ett kök med ett alldeles för stort bord som dessutom förstör arbetstriangeln och det goda flöde som vi lyckats få till i planeringen. Nej, vårt fina björkbord kommer att få komma till sin rätt i något annat sammanhang. Antingen blir det i en våååning i Vasastan eller så blir det ute på logen. Det där att sammansmälta två bohag till ett innebär i många fall att man behöver något nytt, alternativt något annat, har jag insett. Bilder kommer en annan dag.
Förresten är det idag sista dagen på Trettio Tacksamma Dagar! Vilken härlig månad som ligger bakom mig. Att skifta fokus ger verkligen en riktig kick.
Jag håller på att lägga till och dra ifrån. Listan är inte tillräckligt lång än, men den är åtminstone på gång. Ungefär som julkorten… Nu åker jag ut till Huset och väntar på kyl och frys som beräknas anlända någon gång mellan kl 9 och 15. Jag blir lika förvånad varje gång någon ger fullkomligt tokiga tidsmarginaler. Skulle de inte ha kunnat dra ner spannet till tre timmar? Nåja, inget att hänga läpp för. Peace!