Tillbakablick.

Jag sitter och tittar ut över vattnet mot Karlskrona till. Strandlinjen har dragit sig uppåt och havet har tagit större plats. Det är en vacker dag med solsken och det där magiska ljuset som november ibland, men rätt sällan, bjuder på. Det är så mycket som är annorlunda i mitt liv i år mot andra år. Det är inte dåligt, bara annorlunda. Bara ett barn hemma, ingen make här, ingen kamera, inget piano, inget eget hem, bor hos mina sjuka föräldrar på sommarön… Märkligt, men bara en paus i historien.

Så många omkring mig mår dåligt just nu. Det är tufft. Kanske är det medelåldern som fått mig att öppna ögonen, men jag tror mest det bara är livet. Jag är tacksam över att ha fått lära mig att livet inte är rättvist i den betydelsen att vi alla drabbas av både det ena och det andra som mer känns som straff än som belöning fast vi gjort ”rätt”. Jag vet också att vi växer och utvecklas i olika takt och att vi ibland behöver skakas om för att vakna då vi håller på att somna och köra av vägen.

Jag är ”trots allt” tacksam över så mycket och bestämde mig för att se tillbaka på denna dag i livet under de senaste åren. Håll tillgodo.

27_3

27_6

28_4

28_2

”Jag och dottern diggar country tillsammans i bilen. Z 104. Maken säger att det är nu, i detta nu, som hans och mitt liv verkligen vävs samman. Hans vurm för drömlivet med cowboysare, fria vidder och pickadoller och min kärlek till countrymusiken. Min kärlek till hårdrocken har jag liksom fått lura på honom. Resten av musiken var inte så svår, han var ändå DJ med en ansenlig samling plattor. Ja, samlingen bestod av synthmusik. Det var ju den lilla detaljen. Alla vet att det på åttiotalet bara fanns två sorters människor. Antingen var man hårdrockare eller så var man synthare. Jag var visst varken eller. Jag lyssnade ju på Dolly Parton! Hahaha. Alla pojkar, män och karlar inblandade i mitt liv efter 1985 var däremot hårdrockare och jag var nog lättpåverkad. Dessutom hatade mamma hårdrock. Hade det kanske med saken att göra? Nåja. En liten julvisa måste jag ju bjuda på. Den har varken något med hårdrock eller country att göra, men ungarna sjunger finfint tycker jag.”

Continue Reading

Glad advent!

Idag börjar den finaste tiden på året. Jag älskar verkligen advent, Lucia och jul och njuter av allt från ljus till musik.

IMG_9024
Foto: BLT

Några av Amiralitetskyrkans och Fredrikskyrkans körer hade idag förmånen att få sjunga in advent tillsammans med Marinens Musikkår och den duktige dirigenten Fredrik Malmberg. Gåshud, kärlek och ren lycka! Min syster satt lite tokigt till för att se oss i kören, men hon satt rätt framför dirigenten.
Här får du ett smakprov på hur han såg ut och på hur vi lät:

https://www.youtube.com/watch?v=fULmvIv6ZZQ&sns=em

Vilken tacksamhet jag känner för musiken i mitt liv. Den ger mig hopp, tröst, utlopp för diverse överväldigande känslor och ibland bara underhållning.

Continue Reading

Advent i antågande.

I kväll är jag med dottern och hennes kompis på acroyoga-jam i Brunnsparken. Akrobatiken är lite för avancerad för mig, så jag brukar passa på att göra annat då de ”håller på”. I kväll har jag suttit och övat igenom musiken till adventskonserterna med Marinens Musikkår på söndag då jag missade repetitionerna på förekommen anledning. När jag kom till Händels Messias Hallelujasats började jag böla som vanligt. Den är så mäktig. Fast jag har sjungit den oräkneliga gånger rör den här musiken mitt hjärta på ett väldigt speciellt sätt. Yngsta dottern får väl skämmas över mig på söndag då jag står där med min röda näsa…

IMG_8927

Continue Reading

Happy Thanksgiving.

I USA firas just nu tacksägelsedagen för fullt. Folk äter kalkon och paj och tittar på tråkig amerikansk fotboll, men det är ändå en av mina favorithögtider. Jag firar sedan flera år tillbaka Trettio Tacksamma Dagar under hela november och har varje gång en sådan period avslutats känt hur mitt sinnelag har förändrats till det bättre.

Vad har jag då att vara tacksam för? Det är så oändligt mycket… Livet är ibland svårt att hantera av olika anledningar, men när man väl kravlat sig upp till bergstoppen har man full översikt och bättre förståelse. Alla har sitt att kämpa med. Var därför snäll mot dina medmänniskor. Peace.

IMG_8895

Continue Reading

Spara och slösa.

Nu är jag tillbaka i Sverige efter två veckor i USA och mina gamla ”hoods”. Jag fick möjlighet att hänga med maken, fina vänner och Utahsläktingarna med hjälp av en flygbiljett för otroliga $500 och är så tacksam!

Kameran lämnades in för reparation och blev inte klar i tid, men det får det vara värt. Jag sparar många hundralappar på att välja Kews Camera Service framför ett svenskt alternativ. Mr Kew och hans fru gör alla reparationer själva. Jag tror inte det finns ett problem som de inte kan fixa, även om det ibland kommer till ett pris som kanske inte riktigt gör det värt att reparera.

Med födelsedagar och jul i sikte hade jag bestämt mig för att försöka sköta alla inköp av presenter under USA-semestern, både på grund av prisbild och utbud. Vår inkomst grundas på USD, så jag behövde inte förskräckas över dagens förhållande mellan SEK och USD. Jag lyckades nästan…

Tillbaka till titeln på inlägget. Är du Spara eller Slösa? Du kanske är som jag, en Spara som lätt lockas på avvägar då lockande situationer uppstår? Jag slåss mot rea-ställningars attacker, försöker låta bli att köpa fyndpåsar och förstår rent logiskt att 20% rabatt fortfarande innebär en onödig utgift om jag köper något som inte var planerat eller som behövs. Å andra sidan slås jag ofta av en konsumtionströtthet då jag står i en fullproppad butik där det liksom inte finns någon hejd på saker och ting och då kan det hända att jag bara går därifrån utan att ens försöka hitta det jag ”behöver”.

I kväll satt jag och tittade igenom alla sparade kvitton och kände mig trots allt rätt nöjd. Barnen hade beställt ätbara amerikanska specialiteter som förvisso går att köpa här i Sverige, men då till ett onödigt förskräckande pris. Äldsta dottern är expert på shopping och hittade både ett och annat fynd via Amazon Prime och vissa av de sakerna passade också till julklappslistan. Kläder till hela familjen fyndade jag både på outlet och i second hand-butiker och själv köpte jag två par Clarksskor (sitter som handskar på fötterna) till fantastiska priser. Även om det är billigare att äta ute i USA än här blev högen med matkvitton lite väl tjock för min del. Amerikaner träffas hellre ute och äter än att bjuda hem folk. Jag hade planerat att köpa med mig lite nya julgrejer, men hejdade mig både pga platsbrist och tanken på att vi faktiskt har två fulla uppsättningar julprydnader någonstans bland alla flyttkartonger!

Jag har redan skrivit här i bloggen om vår ambition att skala ner hela vårt liv. Att flytta in i ett 110 m2 stort, eller litet, hus är en bra början. Att sedan få våra pre-Utah- och post-Utah-bohag att gifta sig och passa perfekt för våra behov är målet, men jag kan inte riktigt låta bli att drömma mig bort lite. Hörnsoffan är helt okej, men inte ultimat. Maken vill gärna få in sin mormors kökssoffa i köket, men den verkar inte riktigt få plats. Mycket av det jag tjuvkikat på i lådorna känns som bebiskläder som man tyckte var fina då man packade ner dem och som man vid uppackning ser är slitna, fläckiga och uttjänta. Flyttar, nedmontering och återmontering av möbler sliter och många av möblerna är lite småsvajiga och repiga. Vi är väldigt fästa vid våra böcker, men många av dem har egentligen inget att göra hemma hos oss. Jag har alltså lite att göra då det gäller att jobba med min Spara och hålla Slösa stången.

Jag har börjat med att rensa bort en massa nyhetsbrev efter tips från ett ungt amerikanskt par som i radio berättade om hur de gjorde sig helt skuldfria ($183 000, hus och billån) på några år. Deras plan innebar bl a att frun stängde alla sociala medier-konton och tog bort sig från alla utskick samt tackade nej till reklamblad. Paret veckohandlade efter planerade matlistor och de hade bara ett väldigt litet ”skojkonto” som gjorde att de åtminstone kunde resa lite, gå på bio någon enstaka gång och köpa presenter. Det här paret hade två rejäla inkomster, något som naturligtvis bidrog till de snabba avbetalningarna. Alla vet att det finns skeden i livet då man knappt ens klarar de basala utgifterna, så jag förstår om den här diskussionen kan riva hål i läkta sår eller kanske rota runt i ett sår som redan är infekterat. Hur går dina tankar runt det här?

Continue Reading

Roots of Knowledge.

Härom kvällen var jag på väg hem till mammas kusin då jag hörde talas om ett blyglasfönster i enormt format som bygger på världens historia. Det skulle tydligen finnas på plats i Utah Valley Universitys bibliotek från och med i går. Jag hade aldrig hört talas om denna konstinstallation, men idag drog jag med mig maken för att se om det var lika fantastiskt som det lät. Gissa vad? Det var ännu bättre! Det var länge sedan jag såg något så vackert, tankeväckande och gripande. Några telefonbilder kan inte göra konstverket rättvisa, men här får du ändå några:

IMG_8784

IMG_8788

IMG_8793

IMG_8794

IMG_8799

IMG_8801

IMG_8806

IMG_8810

Continue Reading

Om valfrihet och ansvarighet.

För fyra år sedan hade vi just flyttat till Orem då det var dags för val. Jag kommer ihåg hur diskussionerna gick och hur den svenska medierapporteringen i vissa fall verkade komma från ett annat land än just USA. Obama var Gud och Mitt Romney var den religiösa fanatikern som representerade ”vit kränkt man”, hur kunde han ens vara i närheten av att vinna valet?! Hur som helst vann Obama med nöd och näppe och svenska journalister kunde andas ut. Som vi alla vet är Nobels fredspristagare en fantastisk politiker och ekonom. Möjligtvis hade han varit bättre om han var Michelle Obama. Allt som inte funkar är familjen Bushs fel. Eller förresten, det är nog alla de andra pickadollälskande vita männen som är ansvariga. (Ironisk? Jag?)

I morse vaknade jag till nyheten att Trump leder presidentvalet och att chansen/risken att Hillary Clinton vinner inte är särskilt stor. Med tanke på hur nyhetsrapporteringen har gått till här i Sverige den här gången måste det tyda på valfusk eller något annat galet, eller hur? Jag har kikat in på de svenska tidningarnas förstasidor och har sett rubriker som till 85% handlat om att Clinton är det självklara valet och till 15% har handlat om att Trump är galen. Det skulle innebära att över hälften av USAs röstande befolkning är idioter eller att många av Hillarys supporters lät bli att gå till valurnorna. Ja, det kanske finns någon annan förklaring, men det är inte troligt.

Jag gillar inte Trump. Jag gillar inte Clinton. Jag gillar inte Obama heller. Framför allt gillar jag inte det svenska ”etablissemangets” benägenhet att bestämma vad människor borde tycka och tänka. Jag tycker mig se en tendens till hur parallella historier utspelar sig mitt framför ögonen på mig och alla andra. I den ena världen utspelar sig ett Hollywooddrama med påhittat manus där journalisters önskan om hur världen borde se ut är bakgrundsstoryn. I den andra världen utspelar sig verkligheten.

Allt jag kan säga nu är ”God bless America”. Peace.

Continue Reading