monnah – Sida 237 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Musiktips.

10 november, 2018 Inga kommentarer

Nu är det länge sedan jag tipsade om bra musik. Musiken som alltid varit en så viktig del av mitt liv fick ta ett steg tillbaka efter allt stök som mitt liv bjöd på, men långsamt börjar jag kunna känna musikglädje igen. Det ger mig hopp!

Idag har jag sjungit precis hela dagen med andra hängivna körsångare, proffsiga musiker, underbara Ninni Bautista (som dragit igång hela dagen), duktig ljudkille och solister som fick mig att rysa ända in i ryggmärgen. Sonja Aldén är alltid toppenbra, men idag fick jag också en ny favorit. Vilken röst! Lars Säfsund!!! Han är sångare i flera rockgrupper, bl a den italienska rockgruppen Lionville, musikalartist och har en röst som minsann kan golva gamla tanter. Wow! Känslan av att vilja flyga ut i publiken för att få njuta av vissa låtar var påtaglig…

Hade jag kunnat vara på två ställen hade jag åkt ut till Cirkus med maken för att lyssna på en annan storfavorit, den kanadensiske professorn och filosofen Jordan Peterson. Har du inte lyssnat på hans föreläsningar är det dags! Han är rak, kunnig och spännande. Jag gillar hans djup och hur väl inläst han är på det han pratar om. Hans ”motståndare” reagerar ofta med stora känslor, men är dåliga på att argumentera för sin sak. Därför är det ofta mycket intressant att se JP i intervjuer och debatter. Han äger! Peace.

Ditten och Datten

Tankar i novemberdiset.

9 november, 2018 Inga kommentarer

Dagarna kommer och går och däremellan bäddas vi in av ett kompakt mörker. Den här tiden på året är tuff för många, så jag är glad över all sol vi fick under både sommar och höst. Förhoppningsvis är D-vitaminförråden riktigt ordentligt påfyllda!

Idag åker jag upp till Stockholm för en härlig dag full med sång tillsammans med Ninni Bautista, en av de mest inspirerande körledare/dirigenter jag har fått äran att sjunga med. Den fantastiska bieffekten av detta är att jag får hänga med lillasyster och hennes familj i Nynäshamn. Jag tänkte just på hur fint det var att vi kunde bo så nära varandra då hennes två äldsta barn var små.

Jag suger i mig varje tillfälle att få vara en del av alla syskonbarns liv. Häromdagen ringde lillebror upp bara för att jag skulle få höra hans lille skratta sådär innerligt som bara halvårsgamla barn kan, men som känns som ens eget skratt då man får äran att vara med. Lillasyster i Skottland skickar underfundiga kommentarer från sina barn och roliga vardagsfoton som gör att det känns som att vi bor mycket närmare varandra än vi gör. Resten av familjen har jag lyckligtvis nära mig. De små brorsbarnen som är så roliga att leka med och deras storebröder som imponerar på många sätt, systerbarnen som delar mitt stora intresse för musik och som jag har äran att utveckla denna glädje tillsammans med… Lillasyster som inte har barn känns nästan SOM mitt barn och jag älskar att hon och hennes sambo bestämde sig för att stanna här i staun ett tag till!

Nu ska jag ut i dimman och rota lite i trädgården för första gången på länge. Bra uppladdning för den långa bilresan! Hoppas att du får en fin helg.

Recept och Hälsa

Pepparkaksmüsli.

7 november, 2018 4 kommentarer

Efter allt städande, sorterande och organiserande som pågått här hemma under ganska lång tid stod jag så här med ett gäng ingredienser som närmade sig bäst före-datum och som såg ut att passa särdeles bra tillsammans i en ny konstellation. Granola, eller mysfrukostmüsli… Efter att ha rådfrågat min ständige följeslagare GOOGLE bestämde jag mig för att fristajla lite och var så våghalsig att jag hittade på lite alldeles själv. Resultatet blev en mycket god pepparkaksmüsli och då flera på Instagram tyckte att det lät gott kommer här det ungefärliga receptet. (I gammeldags granola brukar man använda mer socker och vanlig matolja och i modernare, svenska recept blandar man ofta matolja och vatten.)

Pepparkaksmüsli

500 g havregryn
drygt 2 dl hackade nötter och mandlar
drygt 0,5 dl rostade och saltade solrosfrön
1 påse kokosflingor (den gamla hederliga sorten som man brukade baka kokostoppar av på 80-talet)
1 påse pepparkakskryddor (min gick ut förra året, så jag gissar att man kanske kan vara lite mer restriktiv med fullvärdiga kryddor)

1 dl honung
0,5 dl farinsocker
0,5 dl kokosolja

Koka upp honung, farinsocker och kokosolja och låt det bubbla lite försiktigt en stund under omrörning.
Blanda resterande ingredienser och häll över den söta röran. Rör runt ordentligt med en slev till en väldoftande, lite småklumpig röra.
Dela upp blandningen på två plåtar. Rosta i 175°C varmluftsugn i 15-20 min beroende på ugnens beskaffenhet. Rör om ofta! Granola har en tendens att brännas lätt. Byt plats på plåtarna i halvtid. Håll dig i köket under rostningen, för det luktar gudomligt gott!
Låt müslin svalna och häll upp i lufttät burk. Njut förslagsvis med naturell yogurt, vaniljyoghurt eller mjölk.

Kreativitet

Vi har en ny gren!

4 november, 2018 4 kommentarer

I Orem hade vi en fantastisk gren som skiftade karaktär efter säsong med hjälp av olika dekorationer. Vid flytten lämnades den hos en vän. Jag och några familjemedlemmar har aktivt letat efter något liknande under lång tid då jag inte riktigt kunnat släppa den. Nu har jag äntligen hittat en och ingenjören har monterat den i köket. Den här grenen är nättare och passar mycket bättre till husets dimensioner och jag hoppas att den kan bli till lika stor glädje som vår Oremgren var.

Ps: Halloween är över, men de här spökena blev mina favoritdekorationer och jag tycker de är så söta!

Ditten och Datten

Så mycket kärlek.

4 november, 2018 1 kommentar

Ditten och Datten

Möten.

3 november, 2018 2 kommentarer

Så många möten, så många öden, så innerliga personligheter. Jag är tacksam över möjligheten jag har att fortsätts utvecklas varje dag och stund. Så fint det är att få uppleva livet tillsammans med människor som vågar öppna sig och som delar med sig!

Den här tiden förra året var mycket tung och samtidigt vacker. Nästan allt handlade om mamma. Vi firade jul hela november, julpyntade och hade julklappsutdelning med barnbarnen. Vänner, vårdpersonal och familj möttes på daglig basis hemma hos mamma och vi grät, skrattade, mindes, glömde och levde tillsammans. Mamma gick till slut bort den 5 december och livet blev sig aldrig likt igen.

Idag gick jag ner till kyrkogården för att inspektera mammas gravsten, lagom nymonterad till Allhelgona. Inga tårar, oväntat, utan stor glädje över att stenen kändes så rätt. Fint så.

Tips

Putsa.

1 november, 2018 Inga kommentarer

Husmorstips är alltid kul, särskilt om de funkar! Häromdagen fick jag möjlighet att testa ett av de enklaste och mest effektiva någonsin, den här gången för föremål i mässing:

Gör en pasta av ättika och salt, med hjälp av pastan på en svamp putsar du mässingen, sköljer av med ljummet vatten och torkar rent med en mjuk trasa. Klart!

Skillnaden mellan före och efter var slående trots den lilla insatsen. Toppen! Efter detta passade jag på att putsa makens mormors silversmycke med hjälp av ännu ett tips:

Lägg aluminiumfolie i botten av en kastrull, lägg i silversmycke, täck med vatten, koka upp, strö över 2 tsk bikarbonat, låt stå tills vattnet svalnat, putsa med mjuk trasa.

Silverputstipset var även det mycket effektivt även om det tog lite längre tid. Varför joxa när man kan göra det lätt för sig?

Hus och Hem

Här hemma på ön.

28 oktober, 2018 Inga kommentarer

Solsken, före. Nu är verandan tom. Den väntar på att återfå lite av sin forna glans och jag kan knappt ”hia mej”… När jag var ute och gick träffade jag Henning och Birgit. De bor lite längre ner på vår väg, men viktigast av allt är att Hennings farbror byggde vårt (eller än så länge min brors och svägerskas) hus. H har varit dålig och B vill att han ska pigga på sig lite innan han får sitta ner med mig och berätta sina minnen. Jag kan knappt hia mej för det heller.

Vi har nu fått hela Riksarkivets information om denna fastighet. Jag kan inte uttyda allt och ett par dokument verkar ha kommit fel. Trots det är det jättespännande att följa köpehandlingarna och jag älskar att vara en del av den här platsens historia! Nu ska jag bara förstå mig på de nitiska handläggarnas alla förkortningar.

Funderingar

Vardagstankar.

26 oktober, 2018 4 kommentarer

Någon skickar bomber till alla som kritiserat Donald Trump, isarna smälter, kossorna fiser, vi får inte köpa, inte resa, inte äta kött, inte kränka och snart går världen under. Igen. Vi står utan regering, börserna svajar och ändå är julen på väg precis som alltid vid den här tiden på året.

Hur känner du inför dagens situation? Är du stressad? Deprimerad? Känner du hopplöshet? Eller har du hopp? Känner du tillförsikt? Vågar du lita på att det finns mer godhet än ondska i världen?

Jag har haft fullt upp med livet fast jag inte ens tillhör de heltidsarbetandes skara. Ibland försöker jag se livet ur någon annans perspektiv för att inte hamna i en speciell låda. Vi blir påverkade av, och påverkar, människorna som omger oss. Är vi inte försiktiga kan det vara lätt att tro att det vi tycker och tänker är det enda rätta, att det bara finns en väg som når till målet. Jag kan inte tänka mig större hopplöshet. Jag försöker vara öppen och inte bara gå igång (positivt) på sådant som resonerar med mina egna åsikter, men ibland är det svårt. Igår läste jag en politisk kommentar på min systers vägg. Jag skrev ett svar till den vältalige skribenten med huvudet uppe bland molnen (min egen tolkning), men bestämde mig för att radera den eftersom jag inte vill framstå som en arg tant. Istället tog jag till Fars klokheter. Vill du också höra dem? Jag lovar att livet blir lite lättare att hantera om man lyssnar på och lever efter dem.

Jag önskar att Far hade levt. Då hade jag skickat upp honom till Stockholm så han kunde undervisa hela Sverige i direktsänd television: Livet är orättvist. Ta hand om din familj. Med rättigheter kommer skyldigheter. Gör ditt bästa. God natt och tack för att du har varit så snäll och duktig idag. Punkt.

Och här kommer mer av vår alldeles fantastiska höst! Jag hoppas att du också kan njuta av den.

Ditten och Datten

Genom någon annans ögon.

21 oktober, 2018 2 kommentarer

När man är tre år är sandlådan en ocean full av havsdrakar och hajar, rutschkanan är vägen ut ur en riddarborg och all mat som serveras innehåller kopiösa mängder av socker. En ettåring tycker att höjden av lycka är att gunga länge, länge och all tid som behövs ägnas åt att betrakta varje sandkorn i detalj. Jag har ingen önskan om att vara yngre, men jag önskar ibland att den där nyfikenheten som ett barn angriper världen med fanns kvar hos mig. Jag vet att den går att öva upp och märker att tacksamhet är ett bra instrument. I år känner jag mig inte lika mycket ”i behov av” Trettio Tacksamma Dagar, men jag längtar ändå. Årets utgångspunkt ska därför få bli livets små guldkorn. Bäst att jag betar av de stora och tunga livsutmaningarna först, hahaha!