Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Mörtfors är ett av mina favoritställen, en Bullerbypärla mellan Västervik och Oskarshamn. Här har jag tillbringat helgen med min syster och svägerska, handarbeten, god mat, sol, insjödopp och fina samtal. Jag känner mig uppfylld av tacksamhet och laddad för hösten som nu ligger framför mig. Hur gör du för att slippa höstblues?
Jag gillar att sova med öppet fönster oavsett årstid. Det funkar inte riktigt, men det är ändå något särskilt med att ha ett lagom varmt duntäcke som håller en varm medan huvudet hålls svalt. (Det svalare sommartäcket byts snart mot det lite tyngre och varmare vintertäcket när nattemperaturen gått ner lite till.) Gränsen mellan ute och inne blir mindre markerad när fönstret står öppet, naturligtvis med ett myggnät monterat. Naturen är ibland bättre med viss modifikation.
Det där med fönster är något jag ofta funderar på. Fönster används ofta som symbol i litteratur, film och konst. Bakom fönster döljs något hemligt, mystiskt, svårmodigt. Utanför fönster skiner solen. Där finns hopp, framtid, räddning. I verkligheten låter våra fönster oss ha kontakt med omvärlden samtidigt som de skyddar mot ljud, extrema temperaturer och oönskade gäster. De släpper in det livgivande ljuset och sprider det så vackert. Jag älskar att vakna upp i vårt sovrum med morgonljus! Det är den bästa starten på en dag. Jag älskar även skyddet jag känner då jag kan stänga fönstret då det regnar, stormar eller snöar. Att sitta och läsa i soffan under en filt medan regnet smattrar mot rutan är ett av mina favorithöstnöjen.
”Du vet aldrig vad som händer bakom andras stängda dörrar och fönster” är något jag försöker påminna min familj om. Det är så lätt att stå utanför och beundra illusionen av perfektion, särskilt i dagens sociala media-värld. Det är dock omöjligt att veta vad som händer i någon annans liv. Var snäll, tassa försiktigt och behandla andra med medkänsla. Du vet aldrig vad de går igenom eller vad som händer i deras liv. Och glöm inte att då och då öppna ditt eget fönster och släpp in lite frisk luft, vädra ut det gamla och känn hur du fylls med nytt liv!
Dagens tips handlar om hur man blir av med det äckliga limmet på glasburkar. Jag har alltid använt hushållsbensin för att gnugga bort det sista efter att ha tagit bort etiketterna med varmt vatten och diskmedel, men det tar lång tid och de värsta limmen går inte riktigt att få bort. När jag fick nys om följande tips ville jag testa på en gång: Tvätta bort etiketten. Gnid in det kvarvarande limmet med matolja av något slag och låt det verka en stund. Gnugga bort resterna med Svinto. Diska av. Klart. Så lätt! Jag fixade alla mina sparade burkar för kommande projekt och kommer framöver bara att behöva diska burkarna när det är dags.
Vissa hösttecken börjar pocka på uppmärksamhet. Mognande nypon, rönnar som börjar explodera i färg, gula björklöv på regnvåta bilrutor… Dottern börjar skolan på fredag (hon fick idag veta att det blev två extra dagars sommarlov, hurra) och pendlartrafiken är igång igen. Här är dock bevis på att det faktiskt är sommar fortfarande. Tomaterna är så goda, så goda! Längst ner kan du se min halvt solbrända fot. Inte är det snyggt, men jag är nöjd över att vi har haft en sommar som har inneburit att jag mest skrotat omkring i mina flip-flops. Det finns det som är värre. Jag tror att D-vitaminförrådet är påfyllt, men kommer i vanlig ordning att komplettera med tabletter framåt september. Det var det där med den svenska vintern…
1989-1992 bodde jag i Växjö eftersom jag studerade på lärarhögskolan. Det var en spännande tid för mig på många sätt och vis, men själva Växjö blev aldrig någon favorit. Jag har aldrig längtat tillbaka. Däremot längtade jag då och då därifrån…
Sedan jag flyttade hem från USA har jag velat få lyssna live på min kompis dubbelkvartett Vivavox. Direkt när jag såg att de skulle ha en liten sommarturné skrev jag upp det i min kalender. Sista anhalten var en helgmålsbön i Jäts gamla kyrka utanför Växjö och därmed styrde jag i lördags min kosa dit. På vägen letade jag kantarell i svampskogen, tog en tur på Börjes i Tingsryd och led mig igenom stan, Växjö alltså, eftersom det tydligen var den sista av Karl-Oskardagarna. Jag förundrades över att ungefär ingenting såg ut som det gjorde när jag bodde där och samtidigt insåg jag att tiden går och med den förändrar saker och ting. Domkyrkan, min favorit, renoverades några år efter att jag hade flyttat därifrån. Katedralskolans luciatåg i den kyrkan tillhör ett av de fina Växjöminnen som jag faktiskt har. Det var tydligen högt tryck just i lördags, för på några timmar såg jag två brudföljen passera! Folk passar väl på innan sommaren är över.
Jäts gamla kyrka byggdes någon gång runt år 1200. Den är mycket fascinerande! Altargången sluttar uppåt och kyrkbänkarna verkar ha byggts för att folk inte skulle kunna somna. Hu, så obekväma. Trots det var det värt att bli sittande i en timme. Vivavox sjöng så innerligt och hade en mycket vacker sommarrepertoar.
Mina favoriter blev Längst inne i mitt huvud, Barbro Lindgrens vackra text som jag själv sjöng i Svart på Vitt i början på 90-talet och Billy Joels And So It Goes… Prästens betraktelse träffade mig rakt i hjärteroten. Ibland kommer små kärleksgåvor till en.
Vivavox bjöd mig på änglasång och jag kunde komma hem uppfylld av något som jag hoppas räcker under lång tid framöver. Jag påmindes återigen om hur viktigt det är att jag fyller på med musik av olika slag. Det ger mig kraft.
Inatt klockan halv fyra skedde ett mord utanför vårt sovrumsfönster. Jag gjorde vad jag kunde för att stoppa det hemska, men naturens krafter är starka. Jag misstänker att det var grävlingen som lurat omkring på vår gård som var förövaren. Mördaren grymtade, det stackars offret skrek så hjärtskärande att jag fick ont i magen. Jag tyckte att det lät som ett stort djur, men det var kanske bara kraften i dödsångesten. Det går att se var i det höga gräset jakten ägt rum, men jag vågar varken rota runt efter blodspår eller eventuella lik. Hu!
Det är så otroligt vackert ute i naturreservatet just nu och dessutom luktar det gudomligt gott. Uttorpsrundan med stopp nere vid havet är fantastiskt på så många olika plan. Förra året torkade stora hobbar av ljungen ut och det stod bara grå ljungskelett kvar. Jag var rädd att de inte skulle orka komma igen, men årets väder verkar ha varit perfekt för dessa lila skönheter!
Jag har redan berättat att jag är trött på element, men för egen redovisnings skull känns det bra att bevisa att sista elementen också är klara! Phu. Måtte de inte behöva ny färg förrän nästa århundrade. Jag klappar mig ändå på axeln då detta projekt tagit så ruskigt lång tid i huvudet.
Ibland är det lite extra trist att mina föräldrar inte längre finns i livet. De hade glatt sig så åt att se framstegen här på ”gården” och att vi faktiskt blev kvar här. Det var inte alls självklart.
Vår yngsta dotter är en spännande blandning av Forsman – Håkansson – Blidmo – Bernpaintner. Både hennes gamlamormor Britta och morfar Ivar var riktiga naturmänniskor. De visste att uppskatta naturens gåvor och lade många timmar under sina liv på att skörda skogens och trädgårdens skatter. Detta intresse har vår S ärvt. Jag upplever att de flesta barn och ungdomar tycker om att plocka lite hallon eller blåbär, men är det tal om litervis är de flesta ganska lata. Pratar vi sedan om Gud-måste-skämta- aprillo-bäret björnbär så är det inte många som lägger två fingrar i kors för att skörda. S har varit ute och plockat sammanlagt närmare 10 liter björnbär de senaste dagarna och det ser ut som att hon befunnit sig i en tortyrkammare om man tar sig en titt på hennes sönderrivna ben och armar. Tröjan är full med sönderrivna hål, så den får nog pensioneras efter dessa bärplockaräventyr!
Har du några tips på vad man kan göra med björnbär? Det känns lite lyxigt att slösa dem på smoothie, men uppvärmda björnbär till glass är en delikatess. Drottningpaj och drottningsylt är inte dumt, såklart. Vi äter dock rätt lite sylt och jag har redan gjort en del av jordgubbarna vi plockade.
Ps: Det verkar som att min vän Åsa hade rätt! Det var nog pistillröta som tomaterna drabbades av! Vi har således nu kunnat börja skörda årets smaskigaste trädgårdsskatt och det kommer att räcka till mer än en tomatsallad även om vi inte kommer att kunna spara några tomater inför vintern. Hur går det med dina trädgårdsäventyr?
Med mina två liv
jag vandrar i stillhet
över tidens ängar och skarfrusen snö
en söker i djupen
en svävar i vinden
för att alltid mötas
i hopp om ett hjärta av guld
En lever det som är
en söker det som borde
jag ser dom le
åt varandras tafatthet
men dom skulle ge livet
om dom bara kunde
för att finna detta hjärta av guld
Regna regn regna
skölj mej ren
en himmelens kyss
på mina ögon och jag ser
lyckan i att begära
det jag vill men inget mer
Med mina två liv
ska jag vandra i stillhet
som två spegelskepp på spegelsjö
och söka för att finna
detta gyllene hjärta
och leva av kärlek och vishet i ro
TEXT Eva Dahlgren