Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Nu har jag rensat klart bland bilderna i datorn! Det saknas fortfarande en sammanslagning av några olika gamla iPhoto-gallerier, men annars känner jag mig nöjd. Följande foton tillhör den mapp med foton som inte sorterats in i rätt år eftersom de av någon anledning bildbehandlats vid ett senare tillfälle. Vilket foto hör inte hemma bland de andra?
Idag är det sista dagen på den kristna julen. Min syrras familj har varit på innebandycup i Uppsala, många är kvar hos släkt och vänner eftersom skolan inte börjar förrän på onsdag, Åhléns fortsätter sin stora rea och folk i allmänhet njuter av en extra ledig dag. I Fredrikskyrkan satt 12 personer i bänkarna när trettondagsmässan började, men jag tror det var lite fler mot slutet. Vi i motettkören sjöng och jag passade på att beundra den vackra julkrubban lite närmare. Den är handsnidd, kanske av någon som är lite lik Emil i Lönneberga?
Efter mässan övade vi på några av körsatserna i Händels Messias. Vi kommer att framföra de första två delarna i verket tillsammans med solister och en kör från Karlshamn i mars. Hallelujakören avslutar del två och jag tror att många tar för givet att det också är slutet på hela verket, vilket det alltså inte är. Detta blev med andra ord en härlig dag i musikens tecken för mig!
Hemma väntade två hungriga sjuklingar och en gymnasist som behövde hjälp med sitt gymnasiearbete, så det blev till att laga lite mat och sitta ner för att fila på det arbete som dottern jobbat med under lovet. Jag kan varmt rekommendera receptet som jag använde till påsen med brysselkål som legat i kylen i många veckor. Det blev så gott! Vi hade cheddarost till, men jag är säker på att vilken smakrik ost som helst hade funkat. Till efterrätt tyckte jag att det väl kunde passa att plundra pepparkakshuset, men det var redan någon som hade kläckt den idén.
Snyggt jobbat, pepparkakshusplundraren! Du/ni har verkligen jobbat med finess.
Jag håller på att hejar på mina ekollon för att ett av dem ska kunna ta plats i Estrid Ericsons lilla ekollonvas som väntar på sällskap i fönstret i arbetsrummet.
Julklappsnystanet har börjat ta form. Att sticka med såhär smala stickor tar sin lilla tid, men sockorna blir smidigare och lite lättare att använda i skor än de som stickas i grövre garner. Än så länge motiveras jag av mitt ledord, men jag har lovat mig själv att dra i handbromsen om jag börjar känna mig stressad.
Imorgon drar studierna igång igen. Jag fick låna en hel packe med studielitteratur om handledning från en fin vän med stor erfarenhet av ämnet. Jag har också hittat en provklient, en modig människa som vågar låta mig testa mina nyvunna kunskaper då det är dags om några månader. Hen är arbetskamrat till ett av mina syskon, så jag känner stort ansvar för att det blir bra. Det är väldigt spännande och roligt att se att det går framåt!
Här har du en av de finaste människorna jag känner. Hon fångade mig när jag flyttade hemifrån och gjorde övergången till det självständiga vuxenlivet mjuk. Hon och hennes man väckte mitt intresse för inredning och vikten av att ge ögat sitt då man bjuder någon till bords. Hon har ett underbart skratt, en härlig humor och ett stort intresse för sådan som står själen nära. Hennes brev och sms lämnar mig aldrig oberörd och jag tar tacksamt emot hennes tips om allt från recept till ”Tankar för dagen”-avsnitt. Idag fick jag en bonuspromenad tillsammans med henne vilket gjorde dagen extra bra. Min faster är helt enkelt en pärla och jag är så glad för henne!
Efter en fin, men sjuk, jul- och nyårshelg utan särskilt mycket umgänge utanför den lilla familjen, fick jag idag till två promenaddejter, en tedejt och en bokklubbsträff med människor som gör mig riktigt glad. Vilken ynnest! Jag må ha varit trött I morse efter dålig sömn (maken sov oroligt med hög feber inatt), men de samtal jag hann med idag gav extra skjuts in i 2020. Tack!
Just nu håller vi på att försöka hitta ett system för att sortera alla bilder som tagits i hushållet. Det är inte lätt. Kan man vara bild-hoarder? Vackra solnedgångar i all ära, men det är verkligen som min fotografkompis Maren en gång sa: när tid har runnit under broarna är man mest intresserad av vilka människor som finns med på fotona, glimtar ur vardagslivet, tecken på liv som levts. Instagramvackra stilleben fyller sin funktion, men rent historiskt är de ofta ointressanta. Bilder som ligger som digitala filer på en hårddisk gör ingen glad, så det gäller också att hitta bra sätt att visa bilderna på.
Ett av målen med mitt ledord 2020 är att jag ska bli bättre på att fånga just vardagen. Jag tar numera sällan med mig kameran, men telefonen är oftast med, så det finns inga ursäkter. Fotar du, eller låter du minnet jobba?
Brorsan kom och spikade fast det näst sista på verandan igår och städade sedan upp både det ena och det andra. För varje liten grej som händer blir jag glad och tacksam! Jag älskar vårt lilla hus. Det känns bra att det blir mer färdigt för varje månad som går.
Jag använder inte Pinterest särskilt ofta eftersom jag mest blir överväldigad av alla vackra bilder och hundratusentals goda råd, men idag letade jag efter en speciell grej. Jag snubblade över en lista som jag tänkte dela med mig av. Jag håller inte med om att det inte krävs någon talang för att utöva alla dessa saker, men visst är det ändå en ganska bra lista?
Det är den tiden på året igen, den då människor har ont i magen av för mycket julgodis och många gånger en spirande lust att göra saker och ting bättre. Den här gången ska vi lyckas. När det magiska klockslaget klämtat och vi förvirrat börjar skriva under med fel årtal på viktiga papper, då ska vi sluta röka, bli smala, gå till gymmet, göra fler roliga grejer med barnen, sluta stressa, prioritera en ny hobby, dricka mindre alkohol eller kanske äntligen slutföra något segt projekt.
Jag älskar alla chanser till nystart. Nyår är toppen och ännu bättre är det när ”höstterminen” drar igång efter sommarlovet. För det mesta har måndag varit en härlig dag, inte ångestladdad som för så många andra. För tolfte gången går jag in i ett nytt år med ett ord som jag önskar ska leda mig i rätt riktning, ett ord som ska bli min kompanjon under året. Vissa ord jag har haft har kommit att genomsyra nästan allt jag gjort, andra skulle jag knappt komma ihåg om jag inte hade dem nedskrivna.
Jag hittade Ali Edwards projekt ”One Little Word” 2006 då hon drog igång det första gången. Ali var en kändis i ”scrapbookingbranschen” och jag älskade hennes rena stil utan en massa lullull, men med desto mera text till bilderna. Det var precis så jag gillade att dokumentera. Jag fattar inte att jag hann göra alla dessa fotoalbum, men jag är jätteglad över att de finns, att våra barns barndom är dokumenterad i ord och bild. Minnet är gott men kort och det visar sig att de flesta inte alls kommer ihåg allt det där de tror ska finnas kvar i huvudet för evigt. Hur som helst, Alis projekt var spännande, men jag själv valde inte mitt första ord förrän 2009 och jag tror inte det var förrän 2012 som jag verkligen hade fått in rutinerna för hur jag ville hantera detta projekt.
Nu går vi in i ett nytt decennium. Det känns ändå lite stort. För mig som föddes 1970 innebär alltid ett nytt decennium en jämn födelsedag. Det är behändigt då jag efter en viss ålder på riktigt började glömma hur gammal jag faktiskt är. Det har hänt både en och två gånger att jag behövt fundera på vilket år vi befunnit oss i, haha. För mig kommer 2020 bjuda på disciplin om det blir som jag har tänkt. Jag tänkte inte på att det finns flera betydelser av ordet och detta innebär att jag kanske får en oväntad bieffekt av att välja just det här ordet. Det kanske blir så att jag intresserar mig för de andra betydelserna också (vetenskapsgren och sportgren) och därmed utvidgar min intressesfär. Bara tanken på det är spännande, men jag kommer som sagt att börja fokusera på att ”upprätta ordning och följa regler”. För en gammal perfektionist som jobbat hårt för att släppa taget blir det intressant hur jag ska angripa ordet rent praktiskt. ”Ett Litet Ord” har funkat så bra för mig eftersom det har vidgat mina vyer och fått mitt inre att expandera. Jag har inte känt mig tvingad eller låst till något och målet är att det ska funka precis likadant i år.
disciplin
| Böjningar av disciplin | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | disciplin | disciplinen | discipliner | disciplinerna |
| Genitiv | disciplins | disciplinens | discipliners | disciplinernas |
följande av ordning och regler
vetenskapsgren
sportgren
2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
I USA kör man Black Friday och Cyber Monday, här i Sverige har vi haft mellandagsrean att se fram emot. Allt har dock förändrats med sajberspejs introduktion. Nu för tiden reas det både här och där och evvrywär. Jag fick flera mejl om att rean hade dragit igång redan på julafton och då blev jag lite trött…
”Det är dyrt att vara fattig.” För alla som kan ligga steget före går det att investera i dyra plagg eller prylar när tillfälle ges, vare sig det är i en second handaffär eller på rea. Våra barn ärvde mycket kläder av varandra, av en äldre moster och av vänners barn, men förutom det var jag en riktig hejare på att hitta fina kläder som ofta var nersatta till så mycket som 70%. Jag förstod tidigt att för någon som inte har råd, möjlighet eller intresse måste det vara både dyrt och krångligt att införskaffa allt som ett barn behöver för att slippa frysa, bli blöt eller bli kall om fötterna i vår mörka nord. Detsamma gäller naturligtvis vuxna.
Jag gillar Sellpy och hittade där bl a flera julklappströjor i kashmir till löjligt låga priser. Med en kashmirborste, en ylletvätt i Grumme tvättsåpa och möjligtvis lite trolleri med nål och tråd blev de som nya. Äldsta dottern fick lära sig att loppisfynda i Utah, så när hon nu flyttat tillbaka till Stockholm är hon besviken över de möjligheter som bjuds. Mycket mindre och sämre utbud och förhållandevis dyrt vilket innebär att det inte längre är lika spännande att vara återbruksaktivist. Här i Karlskrona har vi ett par bra ställen, Pingstkyrkan och Röda Korset, och min systerdotter som laddar för att flytta hemifrån har köpt både hushållsassistent och annat till vrakpriser där! Sellpy har under 2019 varit mitt favoritställe. Nu verkar det vara fler som har upptäckt dem och därmed blir det svårare att fynda såklart, men å andra sidan är utbudet näst intill oändligt.
Vad är ett fynd? Något som kostar mycket mindre än det gjorde från början, så klart! Eller, nja, nej… Ett fynd är för mig något som jag redan planerat att införskaffa, något som jag efter införskaffande använder ofta och trivs med och som gärna inhandlats till ett betydligt bättre pris än det jag hade räknat med. Det gäller alltså att ha koll på sitt hem, sin garderob, sin storlek, på utbudet och på priser. Att köpa något bara för att det är nedsatt med 70% är alltså inte nödvändigtvis ett fynd. Somligt är inköpt till fullt pris och ändå ett fynd.
Eftersom jag inte behöver något särskilt blir det inget mellandagsfyndande för mig i år. Jag njuter av stillheten i Uttorp och laddar för konserten med Stilla Nätters Kapell imorgon istället! Lycka till om du är en av alla som hittar precis rätt i readjungeln!
Vi är inne på dag ett av julens tolv heliga dagar, men många börjar redan slänga ut julgranar och plocka bort pyntet. Mellandagsreorna började redan på julafton och idag var mejlprogrammets inkorg en kilometer lång av alla företag som erbjuder superfynd och specialare till mig som är en så fantastisk kund.
Imorgon åker ett par av stockholmarna hem. Det har varit sjukstuga här ända sedan i söndags, men det finns hopp om livet. Vi tar en dag i taget och är glada när sjuklingarna orkar säga hej till oss andra. Turturduvorna har blivit fotograferade till bröllopsinbjudningarna och timjanteet är snart slut efter flera långa hostnätter.
Julbord, smarrig kycklinggryta och entrecote med potatisgratäng har vi ätit tillsammans med den närmaste familjen under dessa juldagar. Ja, och så oändliga mängder med julgodis. Vi får väl fasta fram till sportlovet för att komma i jobbkläderna, men det får vara så. God mat och umgänge är en bra kombination.
Nu är all disk fixad, köksbordet har fått återgå till den lite mindre storleken och resterna räcker väl sisådär fram till trettondagen. Det är dags att lägga fötterna högt och sticka färdigt raggsockan som inte hann bli färdig innan julklappsleken. Imorgon är en annan dag.
