Birgit Nilsson och Jenny Lind har nu haft tillräckligt med tid att vänja sig med kycklingarna som inte är så kyckliga längre. Tre tuppar som går omkring och brölar. Två av dem ska bort, men vi ser lite hur de reagerar när de lever tillsammans allihop innan vi bestämmer oss för om Toto, Robbie Williams eller Magnus Uggla får bli herre på täppan. I vår fina hönsbok står det att det blir tuppfighter då ungtupparna är ungefär ett halvår gamla. Jag vet inte om hormonerna svallar högre hos våra tvåmånaders herrar för de tuppar sig alla tre mot varandra mest varje dag. De slåss absolut inte, men deras halsfjädrar burrar upp dig och de trippar fram och tillbaka och muckar med varandra. Och ingen tuppar sig mot Birgit som ju är ledarhönan. Alltså, det är med hackordning är verkligen en grej. Hos oss hackar de inte, men det är mycket tydligt vem som har tillgång till maten först innan de andra får sin del. Hur som helst, idag är det dags för dem att flytta ihop i det ”riktiga” hönshuset. Därmed behöver de också en utegård så de inte behöver sitta och häcka inomhus i flera dagar medan de lär sig förstå att de alla ska bo därinne. (På kvällarna har kycklingarna gått in till sitt kycklingbo även om alla har gått fritt ute tillsammans.)
Maken har nu byggt denna lilla utegård. Igår kom vår svärson, svågern och systersonen och hjälpte till och tidigt i morse kom svärsonen tillbaka för det sista. Heja! Nu håller vi tummarna för att det går smidigt och att deras inordnande i gruppen går någorlunda smidigt. Vi hoppas på att det blir så.
För övrigt har jag stor respekt för hönsnät. Som barn sprang jag in i en sådan här rulle och sprättade upp benet till skelettet. Ve och fasa! En dansk, arg läkare sydde ihop såret innan bedövningen hade kickat in och min moster som kört in mig till akuten fick skälla ut honom. Ve och fasa! Men wow, ändå. Tyckte min moster var urhäftig. Efteråt gick det inte heller bra då ett stygn släppte och såret blev infekterat. Ve och fasa! Resultatet blev ett 5×1 cm stort ärr som fortfarande är väl synligt på mitt underben. SÅ många gånger jag blev ledsen då folk frågade vad jag hade gjort på mitt ben. Idag bryr jag mig inte alls om ärret, men respekt för hönsnät har jag fortfarande…
14 kommentarer
Gomorron Monnah!
Vad spännande med era små fjäderfän 🙂 Jag ser ju slagsmål ibland här mellan handuvorna och då går det vilt till och fjädrarna flyger… Det är ju normalt men lite jobbigt att se, man vill bryta in och prata förnuft med dom, haha 😀
Dom är kanske inte så ”kyckliga” längre, men helt säkert lyckliga med det fina huset som maken har byggt <3
Lycka till med dom!
Usch vad ruggigt med hönsnätet och ditt ben, hua!
Kramar!!
Hej hej, Sara!
Ja du, förnuft och höns går inte ihop i samma mening. Jag älskar verkligen de här individerna, men som sagt. Förnuftiga är de verkligen inte. De agerar på instinkt och det tar tid för dem att lära sig nytt.
Hahaha, jo, nog verkar de trivas ganska bra. Framförallt känns det fint att de kan få gå igenom den här processen utan att behöva vara instängda i det lilla hönshuset 24/7.
Hönsnät och jag är inte särskilt bundis, men jag är ändå tacksam över att det går att använda på det sätt som det gör. Kram, kram!
Tror att de måste börja träna sig på att tuppa sig innan de stora bråken kör igång. Fast jag vet ju inte. Klart att Birgit is the Queen! Fattas bara annat. Fy farao för det där med hönsnätet! Trodde jag inte. Minns däremot två hästar som fastnat i taggtråd när jag pryade hos distriktsveterinären. Ryser fortfarande. Han jobbade hela natten på såren. För övrigt ska man vara stolt över sina ärr. Berätta du om dina war memories. Det ska man. Kul att få följa det nya samboendet. Kram
Jo, men visst är det så! Det finns inbyggt i dem, helt klart. Det är som med så mycket annat. Fast det finns ”experter” som säger att maskinkläckta fjäderfän inte lär sig riktigt rätt. Det finns någon vinst i det där att bli undervisad av föredömen istället för av varandra i ungdomen.
Taggtråd är vidrigt, jag förstår att det inte används på samma sätt längre. Tvi vale!
Tack för att du påminner om hur man kan se på ärren! Jag har ett annat ärr som jag fick under en hemsk period i livet. Jag brände mig på strykjärnet. När jag till slut mådde bra igen kunde man inte längre se ärret om man inte stirrade med vetande ögon. Idag syns det knappt fast jag vet att det finns kvar. Huden är bara lite tunnare/blankare där. Jag har läkt och det är ärret en påminnelse om.
Kul att du gillar att följa fjäderfänas förehavanden! Kram.
RYSER när du skriver om när du sprang in i en rulle hönsnät som barn. Kan bara tänka mig hur vanvettshemskt det måste ha varit. Sedan är usel barnläkare därtill. TUR du hade en tuff moster. Vidrigt Monnah!!!!
Lustigt det där med hierakin bland hönsen. Jag skulle nog göra en hackhöna till ett innedjur, som Emil gjorde, hihi.
KRAMAR!!
Ja, det var verkligen otäckt. Jag vet dock att jag av chocken inte kände någonting förrän vi var nästan framme vid sjukhuset. Tänk vilket väloljat maskineri kroppen är! Så mycket som hjälper oss när något inte riktigt funkar som det ska med smärtstillande, läkning och liknande. Min moster gjorde verkligen en viktig insats, det glömmer jag inte!
Visst känns tanken att rädda en hackhöna lockande, men jag hade aldrig haft hönsen inne! Inte ens när man städar mer än nödvändigt kommer man ifrån doften och de bajsar ju inte direkt på toa, om man säger så. Jag är tacksam över att de gödslar gräsmattan, men samtidigt är de där stora blafforna inte särskilt trevliga.
Kram på dig!
Det är spännande med djur, vet att många hönsägare säger att de kan sitta och titta på dem i timtal där de går och pickar. Jag har verkligen full förståelse för det, kan tänka mig det är extra kul för dig som är så intresserad av relationer, du sitter kanske där och jämför lite med människans beteende rent av? 🙂 Otäck upplevelse med hönsnätet, inte konstigt du har respekt för det. Kram
Ja, det är det verkligen! Jag är ingen utpräglad djurmänniska även om jag verkligen fascineras av våra fjäderfän. Jag har dock ”fått kontakt” med dem och de känns verkligen som mina ungar på något vis.
Du har så rätt i att det är mitt intresse för interaktion mellan individer som väcker det största intresset. Jag fattar att hackordningen inte är något jag kan ställa mig över, men jag kan hjälpa till att ge de bästa förutsättningarna för att de ska ha utrymme att bete sig skapligt.
Jag håller med dig, inte konstigt att jag inte gillar hönsnät. Jag är tacksam för att vi har tillgång till det nu dock, det är nödvändigt för att fjäderfäna ska fortsätta kunna vara ute. Kram!
Go’kväll Monnah! Så roligt att följa hönsgängets utveckling! De där tre herrarna verkar redan ha fullt upp med att visa vem som är tuppigast, även om Birgit klokt nog verkar stå över hela spektaklet.
Älskar trions namn… men vem blir tuppen i hönsgården? Toto, Robbie Williams eller Magnus Uggla!
Blir spännande att se hur det går när alla får flytta in i det riktiga hönshuset. Hoppas inflyttningen blir lugn och att ni snart har en harmonisk liten flock!
KRAM till dig! Anna
Nja, jag vet inte om jag går med på att Birgit står över spektaklet. Hon har snarare satt ner foten så det dånat. ”Nu befinner ni mig i mitt drottningdöme!” Jag gissar att det kommer att förändras i takt med att tupparna (eller den som blir kvar) tar sig mer ton.
Det är ett stort ansvar att bestämma vem som får bli kvar. Egentligen borde vi väl låta dem bestämma det själva, så vi ska vara extra observanta när de har bott ihop sig ordentligt. De verkar ha accepterat varandra iallafall, vilket är det första viktiga steget. Kram!
Hoppas allt går bra. Alltid spännande att se hur det går när en ny flock ska bildas och alla hitta sina platser.
Vilken otäck historia med hönsnätet. Läkaren förtjänade verkligen utskällningen från din moster.
Det blev nu så att vi reste bort i några dagar just när flocken skulle bo ihop sig. Det har gått bra, men nog har Birgit visat att det är hon som är drottningen i hönsgården. Hon har med tydlighet talat om att det är henne resten ska förhålla sig till.
Avklippta hönsnät och barn hör inte ihop. Far hade tydligt talat om att vi skulle akta sig där, men vem tänker på sådant då man är barn och leker datten?!
Men oj så intressant med tupparna och hönorna! Kan i n g e n t i n g om det! I Norge hette tupp hane tror jag. (Vi har ju spenderat en del tid på bondgårdar i Norge … ;))
Vad roligt att du fastnade för detta ämne just för att du inte kan någonting! För mig är fjäderfäna något helt naturligt, men jag har ändå aldrig engagerat mig i dem. När Biggan och Jenny blev kvar förra året efter sommaren fick vi börja läsa på ordentligt och nu är jag helt fast. Vad i hela världen har ni gjort på bondgårdar i Norge?! (Nyfiken i strut…)