monnah

Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Lek mer!

I början av året påminde min syster om vikten av att leka. Hon hade lyssnat på Fredrik Lindströms vinterprat från 2024 och rekommenderade det varmt. Jag vet att det påverkade henne mycket och att hon sett till att tillåta sig att leka mer sedan dess. Det har bl.a. spelats roliga spel, som Hitster. Spel som inbjuder till skratt, välbehag och känslor av gemenskap. I snart fyra månader har jag alltså tänkt lyssna på det här programmet istället för att bara läsa om det, vilket jag har gjort på flera ställen, men nu var det dags!

Var det värt tiden? Absolut! Här får du länken igen om det nu är så att du inte heller har lyssnat.

Hur ofta tillåter du dig att skratta? Att skratta fritt, sådär från magen. Att släppa på allt tillrättalagt och rentav tillåta dig att vara fjantig? Om någon som känner mig väl skulle beskriva mig skulle jag med all sannolikhet bli beskriven som någon som älskar människor, relationer och processen som leder fram till dåliga eller bra relationer. Jag är högst delaktig i samspelet med andra, men de samtal jag har blir ofta djupa. Att hänga med min syster Festen leder också till djupa samtal, men hon är också väldigt rolig. För att inte tala om hennes man som har fått mig att hänga dubbelvikt över en stol utan att kunna hämta andan av skratt. Det här skrattet fick nog i princip aldrig komma ut då jag var barn eller ungdom. Jag har nämligen inga minnen av gapskratt. Jag hängde med näsan över en bok, spelade piano eller fiol, hjälpte till jättemycket med mina småsyskon. Jag hade en trygg och underbar barndom, men kom nog i ett hämmat paket. Efter fyrtioårskaoset hände något. Känslan av att jag faktiskt inte behövde upprätthålla något slags fasad försvann. Sedan dess har jag haft mycket mer roligt. Jag vågar fortfarande inte slänga mig utför stup och sådant, men jag gör bort mig inför andra utan att darra på morrhåren (som ju ändå är fler med min stigna ålder, hehe).

”I hela mitt liv har jag nämligen känt mig så otroligt hämmad och liksom inbunden i mig själv. Inte hemma med min familj, men överallt annars. Som om den person som finns där inne sitter fast och inte kommer ut.” (Clara Lidström) Underbara Clara presenterade för ett par dagar sedan ett avsnitt till sin och Malin Wollins podd med en text som fångade mig. Hon fick många fina och peppiga kommentarer skrivna av äldre kvinnor som känt liknande, men ”kommit ut”. Ofta i samband med klimakteriet. Jag är definitivt en av dessa hämmade kvinnor som hittat ut. Det är förlösande att våga. Att våga ha roligt, att ge sig själv rätten att skratta, att inte bara vara duktiga och plikttrogna Marta utan också något slags lekfull om än inkännande Maria.

I samband med att jag skulle skriva om leken hittade jag också denna artikel som jag gillade. I den hittar du en lista på åtta olika slags lekpersonligheter och jag kunde direkt zooma in på ”konstnären” som använder skapandet som lek. Det är jag! Jag har plockat fram symaskinen igen för att beta av ett gäng projekt i helgen. Varför inte kombinera systugan med att lyssna på musik med fyndiga och roliga texter?! (Snälla, hjälp mig hitta fler kvinnliga textförfattare med humoristiska texter, mer än Lisa Ekdahl!) Hoppas att du får en lekfull, rolig och kanske lite äventyrlig helg.

11 svar till ”Lek mer!”

  1. Profilbild för Sara i Barcelona

    Jag ska erkänna att jag blev snopen över frågan ”Hur ofta tillåter du dig att skratta? Att skratta fritt, sådär från magen?”…

    Jag har aldrig nånsin funderat över huruvida det är tillåtet eller inte… Jag har oerhört lätt för att skratta, ofta och mycket, och kan absolut inte se att det skulle vara skämmigt på nåt vis, haha 😀
    Jag bjuder gärna på mig själv, och dansar, sjunger, showar utan några större betänkligheter 🙂

    Det gör mig beklämd att tänka att någon känner att det skulle vara fel att skratta högt och hjärtligt, sen är vi ju naturligtvis olika personligheter och alla är inte skapta i samma form men att skratta måste ju vara det mest naturliga i livet. Sen såklart ska man ju inte skratta åt någon, utan med 🙂

    Nä, man får inte ta livet för allvarligt, det är då ett som är säkert 😀

    Stor kram!!

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Jag tänker i efterhand att ”tillåter” inte för mig handlade om att godkänna, utan mer att se till att detta behov tillfredsställs. Jag har aldrig blivit tystad eller hindrad, men har inte heller insett att detta är något jag verkligen mår bra av och behöver prioritera. Så ungefär. Att skratta högt är inte det naturligaste som finns för alla, inte för mig. För mig är det mest naturliga att få kontakt med människor jag möter, eller gräva ner mig i något intressant ämne, eller njuta av naturens under, eller… 😀 Det handlar inte om att det är något fel, bara att alla inte har skrattet bubblandes på väg ut hela tiden. Jag upplever dig som just en bubblande person med skrattet nära. Underbart ju! Och hjälpsamt på alla sätt och vis. Så intressant kommentar och jag funderar vidare… Kram på dig, Sara!

  2. Profilbild för Marika Nilsson

    Jag skrev en gång om att jag vill dö i ett gapskratt. Hade en skrattande barndom. Min far skämtade om allt och leka var något han stod för. Byggde trampbilar, kojor och en massa annat roligt. Sen glömde jag sånt ett tag för livet kom emellan. Galet. Därför tar jag igen det nu. Tänkte bli världsmästare i skratt när jag blir stor ha ha ha!

    1. Profilbild för Sara i Barcelona

      😅😅 Dö i ett gapskratt😅 Älskar det Marika!!

    2. Profilbild för monnah
      monnah

      Ja, tänk vad underbart! Att vara uppfylld av endorfiner och känna att man lättar från jorden det sista man gör! Vad spännande att du fick leva i en barndom fylld av skratt, det låter härligt! Och att bli världsmästare i skratt blir jag intresserad av och undrar hur du gör för att öva. Det låter som att jag hade mått jättebra av dessa övningar. Kram!

      1. Profilbild för Marika

        Jamen jag gick ju på skrattyoga. Var så skeptisk först men tänk det funkar. Man kör igång ett skratt och det smittar. Bra att ha folk omkring sig förstås så det blir ju inte supermycket träning här. Kollar roliga saker, filmer, videos. Kiva med min son. Nu när jag tänker efter ska jag nog ta tag i den där skrattyogan igen. De skriver ju till mig på FB.

        1. Profilbild för monnah
          monnah

          Jag har hört liknande från andra också! Att det både känns jättemärkligt från början och att det försvinner i takt med att man gör det som ska göras. Träningen att få igång skrattmusklerna och ett annat förhållningssätt till livet är nog så viktigt som belastning av muskelceller tänker jag. Tack för tips, Marika!

  3. Profilbild för Anna i Portugal

    Jag skrattar högt och gärna. En gång när jag gick på gatorna i Los Angeles, i Hollywood, och fick ett gapskratt (minns inte av vad) så sa en kvinna nära mig ”you go girl” och jag insåg då att det kanske inte är så naturligt och ”rätt” för alla att bara vräka ur sig skrattet så som jag gjorde då. Vet också att personer i min närhet skämts för mitt skratt, så i deras närvaro har jag hämmat mig. Idag tycker jag det var dumt gjort. Glad du idag kan känna skrattet bubbla och känna att det är fritt att låta det forsa ur dig. Kram

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Åh, ett ”You go girl!” i den situationen måste ha varit jättehärligt! Jag tror att hon tyckte det var befriande, det låter ju inte som att situationen i sig borde vara allvarlig. Många som kommer till mig i terapi har fått sina känsloyttringar ifrågasatta och även förbjudna. Det påverkar en för livet, inte på ett positivt sätt precis. Jag är också glad att skrattet finns och att det finns saker att skratta åt! Kram.

  4. Profilbild för Julia Müller-Sandvik

    Jag har råkat JUST publicera en länk till exakt samma vinterprat! Med lite annan infallsvinkel, men också från samma liksom utgångspunkt. Så spännande! LEK MER!

    1. Profilbild för monnah
      monnah

      Men vad roligt! Ändå spännande att vi fick samma tankar – kanske var det något som triggade igång dem från annat håll?? Jag ska genast ila in och läsa. Ni är duktiga på att spela spel och leka i er familj. Jag ska verkligen påminna mig själv om detta, fram för mer glädje och leklust i livet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *