Laddad för ny vecka.

Efter tre dagars musikpåfyllnad känner jag verkligen hur energinivån är betydligt högre än då jag påbörjade förra veckan. Vilken boost! Så tacksam för möjligheten att kunna få så härliga upplevelser i denna stad som har ett oförskyllt dåligt rykte. Jag får alltid höra att det inte händer något i Karlskrona, att det är segt, att det är tråkigt. Som jag skrev häromdagen (typ) – man får inte roligare än man gör sig. På konserten i Tvings kyrka var vi kanske 20 personer som fick uppleva högklassig underhållning och i Amiralitetskyrkan var det väldigt glest i raderna med tanke på vad som spelades. Man kan inte mata människor, det måste finnas ett eget intresse och ett eget driv för att leta upp eller skapa det man saknar. Jag känner till många eldsjälar inom flera områden, men det är svårare att få folk att engagera sig. Det är lättare att gnälla, alltid lättare att gnälla… Jag har hört om flera tillfällen där ”vuxna” anordnat grejer för studenter, men ingen kommer. Min syster läste en annons där tre unga män sökte följande ”Möblerad lägenhet med 4-5 rum, centralt i Karlskrona, under sommarmånaderna önskas hyras.” Är det inte så vi kanske är lite till mans? Ge mig två minuter till tåget, fem till skolan och så en hyra som passar ett studentlån… Gossarna som sökte boende kommer faktiskt att få precis det de sökte då min syrra och svåger numera är empty nesters och brukar hyra ut rum till studenter. Snacka om tur!

Apropå syrran, jag frågade om vi kunde komma förbi efter kyrkan och ta med lite överbliven kirskålspaj och sallad, kanske hjälpa till lite inför ovan nämnda gossars inflytt. Det tyckte hon lät jättekul och så dukade hon upp värsta buffén. Så gott det var och inte minst vackert. Man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen. Jag kan också tala om att osten Biskop Brännvin som har fått stå framme en stund kan vara min favoritost någonsin. Eller iallafall igår. Så god med lite smör och finncrisp! Efter det skulle syrran och maken jobba lite tillsammans, men jag tog en rask promenad till Amiralitetskyrkan där…

… vi kom att bjudas på härliga toner från Roman och Händel. Erik (dirigent och kyrkomusiker i Amiralitetet) är min gamla körkompis. Han är alltid så bra på att presentera musiken som ska framföras. Han berättade om hur efter vi var i musikvärlden på 1700-talet även om vi var en stor krigarnation. Karl XII skickade (därför) iväg Johan Helmich Roman på en studieresa ut i Europa för att ”på någre år få resa till att perfektionera sig i musiken”. Roman studerade sedan för bl a Händel i London och under fem år studerade han både musik och språk. Han verkar verkligen ha fått utlopp för hela sin kapacitet som människa. Vilken spännande person! Jag var tvungen att slå upp honom när jag kom hem och blev ännu mer imponerad av det jag läste. Här kan du också gräva ner dig i Johan Helmich Roman om du vill. Om jag hade hört att han framlevde sina sista år i livet utanför Kalmar måste jag ha glömt det, men så var det iallafall.

Här får du ett smakprov av musiken vi fick lyssna på igår. Jag går in i veckan med lite mer spänst i stegen. Hoppas att du också får göra det.