Jag älskar att gå ut och bara strosa omkring i det gröna. Varje dag händer något nytt. Somligt föds och annat dör. Här kan jag se snön på bergstopparna samtidigt som det är över 30 grader varmt. Vattnet i ån forsar fram och ljudet blandas med anktjatter och polissirener. Det är en ynnest att få bo på landet och i stan på samma gång. Jag är tacksam.
Kaprifolen är inte tillnärmelsevis lika fantastisk som vår Sturkögrannes, men den luktar gott och har tagit sig fint trots makens hårda beskärning.
Vallmor är praktiga, intensiva, vackra och sköra på samma gång.
Fler än jag som längtar efter persikor framåt augusti?
Egentligen tycker jag bäst om natuliga skapelser, det gäller allting, men de här krusiga vallmorna ser ut som silkespapper och gör mig glad ända in i själen.
Lämna ett svar