Musik – monnah

Dolly, min Dolly.

26 augusti, 2026 8 kommentarer

Det finns människor som efterlämnar ett extra stort hål efter sig. Dolly Parton är en sådan. Jag gråter sällan tårar för officiella personer, men igår grät jag när jag hörde att hon hade gått bort. Jag såg en liten film som hon hade lagt upp på Facebook för bara några dagar sedan om att hon hade hälsoproblem, men hon såg lika fräsch ut som vanligt. Är det en vecka som har gått? Veckor? Jag vet inte, men igår var hennes jordevandring över. ”Efter en kort tids modig kamp mot cancer lämnade Dolly jordelivet i dag på Vanderbilt-Ingram Cancer Center, omgiven sina nära och kära”. Trots att vi var väldigt många som fick ta del av Dollys talanger av alla de slag så var hon till syvende och sist en enkel och mycket familjekär flicka från Tennessee som växte upp med elva syskon och en pappa som inte kunde läsa. Hon uttryckte alltid tro, hopp och kärlek, till och med i sina sorgliga och tragiska texter. Det är inte många svenskar som delat min passion för countrymusik, men jag tror inte jag har träffat någon som uttryckt förakt för Ms Parton. Hon hade självdistans, humor och fortsatte att stå med båda fötterna väl förankrade på jorden trots sina stora framgångar. Hon har bidragit till både medicinsk forskning och läsutveckling och har därmed använt sina pengar för att göra gott för många.

Genom åren fortsatte Dolly att utveckla sin musik. Hon fick över 3000 låtar registrerade. Helt otroligt! En av dessa, och en av mina favoritlåtar, är Bygones som hon spelade in tillsammans med Rob Halford (Judas Priest) för bara några år sedan. Kanske var hon trött på att sjunga Jolene? Idag kommer en massa låtar av Dolly ljuda över världen. Jag väljer att spela denna.

Och denna, en favorit som vi i kören kommer att sjunga på årets minneskonsert i november.

En av Dolly Partons mest kända låtar som andra tror är Whitney Houstons är denna. Sanningen är att det inte funnits någon annan som gjort den som Whitney, inte ens Dolly själv. Kombon av dessa kvinnors talanger är dock helt fantastisk.

Jag väljer att sluta med en av Dollys allra, allra vackraste sånger. Dolly, ett piano, tjocka stämmor, stråkar och en text som vrider hjärtat flera varv runt sig självt. Tack för allt, Dolly.

Musik

Vad hände med…

29 juli, 2026 10 kommentarer

… Shania Twain? Så tänkte jag igår kväll då jag satt i arbetsrummet, städade skrivbordet och lyssnade på min jääättelånga ”gillat-lista”. Jag lyssnade så mycket på hennes musik då barnen var små. Någon gång på vägen försvann hon i samband med att hennes man bedrog henne med en av hennes närmaste vänner (det slutade med att Shania gifte sig med hennes man) och Twain fick borrelia som skadade hennes röst svårt. Jag har inte lyssnat på någon ny musik från henne sedan 2017 då hon gav ut Now, men i samband med all sorg runt mina föräldrar fanns det inte mycket utrymme för den sortens låtar. När jag nu googlade visade det sig att jag helt hade missat ett album som kom ut 2020 och, tro det eller ej, ett som gavs ut för FEM dagar sedan! Jag har ingen som helst aning om att jag hört eller sett något om detta, men jag har svårt att tro att jag ville veta mer om Shanias förehavande bara för att Man, I feel like a Woman spelades på Spotify?! Svaret på det kommer jag inte att få, så jag får vara nöjd med att jag blev inspirerad till att leta upp henne. Vilken röst hon har! Under många år kunde hon inte sjunga alls pga nervskada på stämbanden, men hon har jobbat hårt på att återfå funktionen. Det visar sig att hon har jobbat i Las Vegas, som så många stora artister. Hennes ”nya” röst är djupare och passar hennes musik helt perfekt. Jag måste alltid lyssna in mig på ny musik för att riktigt fastna för den, men det nya albumet Little Miss Twain har definitivt gett mersmak. Jag vill sätta mig in i texterna och lära mig melodierna för att kunna sjunga med. Jag vill känna hur musiken rinner över ryggen och in i mitt hjärta. Kanske får det vänta lite. Om två veckor ska jag nämligen vara med i World Choir Games in Helsingborg med kören. Därför behöver jag nöta in det sista utantill så jag kan varje låt till punkt och pricka om någon väcker mig mitt i natten. Att ha något att trycka in lite här och där för att rensa öronen (tops är ju inte bra att använda, hehe) är nog bara bra förresten, så kanske kör jag Little Miss Twain av den anledningen? Vi får se.

Musik

Ljusa kvällar om våren.

29 maj, 2026 18 kommentarer

Dagarna går verkligen i ett just nu. Jag känner mig lite skör, som sig bör. Ikväll kommer danskarna på besök och lilla Tittis familj FLYTTAR HIT! Vi har samtidigt en mycket intensiv helg med kören och jag kommer in i den lite allergisk och med efterdyningarna av en förkylning. Att stötta i sorg och allt som kommer med den bidrar med sitt och så är det alla mina törstiga växter som kallar på uppmärksamhet. Detta är livet.

Kom när jag satte mig i bilen efter kören igår att tänka på Kristina från Duvemåla och ”Ljusa kvällar om våren”. Jag satte på den högt i bilen och så lipade jag såklart.

Tänkte att jag är glad att jag är här och slipper sakna min familj, men så tänkte jag på tiden i USA och så grät jag för det som inte längre är. Jag stannade nere vid vattnet och tog in den vackra himlen och det faktum att Karlskrona är en stad som bokstavligen ligger på vattnet. Aspöbilarna stod och väntade på att deras färja skulle släppa på dem, själv fick jag köra runt till min ö. Jag tänkte på mormors fastrar som emigrerade här från Sturkö och hur deras liv blev (kanske inte precis som de hade drömt om) och på farmors och farfars släktingar som inte heller direkt fick det liv de kanske hade drömt om. Livet i Amerikat var tungt det också, för det är sådant livet är. Det gäller att bita i sig det i lagom stora munfullar helt enkelt.

Jag stannade förbi ICA Maxi och handlade lite grejer till helgen och fortsatte lyssna på Kristina och så grät jag. Denna musikal har varit så viktig för mig de senaste trettio åren. Musiken, texterna, känslan. Allt det där sitter i mitt muskelminne. Hur mina amningshormoner skapade grundkänslan då jag lyssnade om och om igen på cd:n. Hur upplevelsen av musikalen (som var en överraskning) skakade om mig in i mitt innersta. Hur jag lyssnade på musiken i Philly när jag längtade hem till Sverige (fast jag visste att vi inte hade flyttat för evigt), hur jag lyssnade i Orem då jag inte visste om vi faktiskt hade emigrerat på riktigt och hur jag lyssnat då jag längtat till mina berg (jag vet, lite skizzat). Att ha ett nostalgiskt hjärta bidrar både till glädje och sorg. Men jag tror faktiskt inte att dessa tårar handlade om Kristina, utan om annat som bara behövde komma ut. Och det var väldigt skönt att låta alla känslorna komma. Nu vill jag önska dig en finfin helg! Hoppas den bjuder på härliga upplevelser och/eller vila, vad du nu behöver.

Musik

Spotify igen.

18 maj, 2026 6 kommentarer

Idag får det delvis handla om Spotify igen, helt utan planering. Jag hade inte koll på att ett av vårens roliga äventyr, att med Fredrikskyrkans kammarkör få vara med och spela in en av Carl-Gustavs låtar till hans album Omloppsbanan, skulle visa resultat igår. Då gavs nämligen albumet ut på Spotify och vi fick äntligen höra låten i sin helhet och hur körens insats blev. Carl-Gustav heter egentligen Fredrik Gustafsson och är till vardags chef på kultur- och fritidsförvaltningen i Karlshamns kommun här i Blekinge. Innan han hamnade där utbildade han sig till kompositör, arrangör och dirigent, jobbade som professionell trumpetare, var konstnärlig ledare och dirigent för kammarorkestern här i stan, frilanskompade och sjöng i lite olika band. Förra året var han med i P4 nästa stjärna och vann Blekingefinalen och han har uttryckt att det nya albumet har gett en ”nytändning” för det egna musicerandet. Låten som vi sjunger med på heter Till månen och tillbaks (tycker den är så fin, han har skrivit den till sina barn), men här har du hela albumet.

Musik

Underhållning 24/7 – Spotify.

17 maj, 2026 6 kommentarer

Jag fick häromdagen (som alla andra med Spotify gissar jag) ett litet nedslag i mitt musiklyssnande sedan runt årsskiftet 2008/2009. I början kunde jag inte riktigt fatta precis vad det var som hände. Fick jag verkligen tillgång till hela världens musik på ett bräde? Ja, nu var det ju inte riktigt så. I början har jag för mig att utbudet av artister var stort, men långt ifrån komplett. Det har gått många diskussioner runt vad Spotify egentligen har för ansvar, hur mycket artister ska få betalt för varje uppspelning, om AI-genererad musik ska få ta plats på denna plattform och lite annat smått och gott. Visst finns det artister som har valt att inte finnas på Spotify, några har dragit sig bort från Spotify och eftersom buffel och båg också förekommer i denna värld tar ibland Spotify bort kunder som misstänks för fusk. Ibland blir jag extra störd på att vi har en värld där oärlighet är en så stor del av vad vi behöver förhålla oss till. Jag gissar att syntharna fick höra att deras musik var fusk då de började experimentera med samplade ljud och annat, så det gäller väl att bara sortera om sina antaganden om nyheter i hjärnkontoret i takt med att förändringar sker.

Jag behöver inte oroa mig för att jag inte utsätter min hjärna för en variation av intryck. 50 468 olika låtar är kanske inte mycket alls? Det behövs jämförelse för att ge detta nummer ett värde. 50 468/17,5 år ger 2884 olika låtar per år, alltså 8 nya låtar per dag. Med tanke på att jag lyssnar så mycket på spellistor (=lyssnar många gånger på samma låtar) är min gissning att jag tillhör kunderna som drar nytta av att buffébordet erbjuder oändligt med smakprover.

Jag fattar inte varför jag gick med i Spotify i december och lyssnade på den första låten i januari?! Jaja, att det blev en av mina stora favoriter A Whiter Shade of Pale som spelades känns inte konstigt alls. Att det var King Curtis sax-version av låten och inte Procol Harums original känns dock märkligt, även om jag älskar både King Curtis och sax. Om jag för första gången hade hela världens musik framför mig och Spotify-tanken var helt ny i mitt huvud hade jag velat lyssna på Whitney Houston, eller Dolly Parton, eller Vivaldis Nulla in Mundo Pax Sincera eller någon låt jag just kärat ner mig i på radion. Eller? Kanske låg bara ett gäng random låtar på startsidan? Kommer du ihåg? Jag har nämligen noll minnen från denna tid.

Musik

Lajvmusik, hjärta, hjärta, hjärta!

28 mars, 2026 8 kommentarer

Hur ofta ska jag behöva påminna mig själv om att det bästa jag kan göra för min själsliga hälsa är att fylla på med musik?! Jag hade fixat biljetter till Lovisa Birgersson för att fira makens födelsedag. Lovisa är en sångerska i trettioårsåldern med rötterna i Emmaboda, men sina musikaliska rötter lät hon växa i Torsås och Karlskrona. Hon tillhör definitivt Sveriges musikelit, även om hon oftare står som support till andra än att stå i första rummet själv. Maken och jag har hört henne flera gånger i mellandagsprojektet Stilla Nätters Kapell och det var kapellmästaren där, Oskar Appelqvist, som kompade henne igår. Hon hade även med sig gitarristen Johan Österberg. Vilken trio, alltså! Det är allt jag kan säga. Konserten hette ”I vardagsrummet på The Pot”. Vi höll alltså till i World Trade Center här i Karlskrona. Jaja, en stad som har ledorden ”De gaur ente” behöver nog ett WTC för att övertala sig själv om att allt inte är kört. Vi fick höra några av Lovisas låtar som ännu inte är utgivna, men som gav mersmak. Hon bjöd även på Dolly Parton, Brandi Carlile och The Ark med bravur, så du förstår kanske att tjejen har en pipa av högsta klass! Det var så härligt att få gå in i helgen med denna energi. Tack Lovisa, Oskar och Johan.

Musik

Fullt fokus.

4 januari, 2026 10 kommentarer

Nu har vi tragglat Bachs juloratorium så länge att det börjar kännas som att de svåra partierna sitter. Igår var det upp till bevis eftersom det är dags för konsert ikväll. Vi fick öva tillsammans med barockorkester som detta stycke är skrivet för. Orkestern består av medlemmar från olika håll. Basisten har rest ända från Helsingør i Danmark, men som han kunde konstatera har han närmare hit än till sina gig i Århus.

Försteviolinisten Ida Meidell som har satt ihop orkestern är min idol. Det är en fröjd att se henne spela och hon har en fantastisk energi! Barockviolinist och folkmusiker, i följande klipp kan du se henne spela helt annan musik än den som kommer att klinga i Fredrikskyrkan ikväll.

Vi närmar oss trettonhelgen och slutet på jul- och nyårsfirandena. Jag vet att många har haft en extra lång ledighet, så detta blir kanske veckan då året drar igång på riktigt? Själv jobbar jag som vanligt imorgon igen medan vi ivrigt fortsätter vänta på Lillasysters ankomst.

Musik

Höstkonsert med känsla.

17 oktober, 2025 Inga kommentarer

”Nej, men hon är ju egentligen en bra människa, vi har bara gjort slut. Vem vet hur det blir i framtiden? Det passar bara inte just nu, vi kan inte vara vänner som det ser ut.”
”Jag förstår preciiis!”
”Alltså.”
”Ja, eller va?”
”Jag vill bara inte prata skit om henne, jag vill inte att det kommer något från mig.”
”Nej, men vi ska inte säga något!”

Tre tonårstjejer med söta parfymer, glow i ansiktet och perfekta hårsvall, två i magtröjor och en i en tjocktröja som jag hade velat ha själv gick bakom mig och blev sedan mina bänkkamrater i Sparresalen. Jag ville inte ha deras relationer, men deras perfekta hår blev jag lite avis på. Jag vill veta vad den stackars tjejen som det blivit slut med hade gjort för att förtjäna detta öde. Sedan började konserten och jag grät såklart till falsk trombon, blyga flöjtister och perfekta avslutningar. Sedan fortsatte jag gråta när fortsättningsbandet spelade och althornspelaren stod där med rak rygg och världens största leende.

När makens systersons band drog igång då tjöt både tonårstjejerna och jag till High Hopes. Perfektion!

Soul with Capital S var inte dum den heller, men sedan kom en av mina all time-favoriter: Åke Tråk! I tonårsbandstappning med skönaste trummisen (systersonen), ett helt gäng musiker med rätt groove och två ljuva sångerskor varav en med löst fladdrande ögonfransar som tack och lov satt kvar åtminstone till allra sista tonen hade klingat ut blev det här bättre än något jag hört på länge.

Sedan fladdrade sångerskans högra ögonfrans ännu mer, men vi kunde säkert ”Blame it on the Boogie”. Taket lyfte i princip, applåderna åskade ovanligt mycket (publiken bestod ändå av ett hav av svenska lagomfamiljer) och jag hade gärna hört en låt till. Då var det såklart paus med fika och det var dags för mig att skjutsa hem den sjuke systersonen som hade gjort en hjältemodig insats mitt i sitt elände. Alltså, vilken kväll! 100 väl spenderade krrrrronor. Jag kan inte tänka mig en bättre början på helgen.

Ps: Jag hade gärna visat inspelningarna, men vi ombads att bara fota och filma för personligt bruk. Det var iallafall riktigt bra!

Musik

Torsdagsmusik.

4 september, 2025 4 kommentarer

Jag återupptäckte spellistan jag gjorde till min femtioårsdag med låtar som har betytt mycket för mig genom livet. Så mycket bra musik som ger mig en riktig känsloresa, på ett positivt sätt alltså. Kanske hittar du något som också ger dig goda vibbar?

Musik

När Lisa Nilsson tar sig ton.

5 juli, 2025 4 kommentarer

En regnig dag som denna har det givits tid att sortera och fixa, men jag har också lyssnat på mycket musik. Det är musik som inte är AI-genererad som bilden här ovan, utan som skapats ur mänsklig smärta och kärlek. Jag undrar hur länge människor kan behålla kärnan i sitt innersta innan AI suger ur den också?

Jag älskar Lisa Nilssons nya platta. Några av låtarna har hon skrivit själv, annat har hon plockat upp från andra och det har hon gjort med den äran. Livet är en cykeltur har jag lyssnat på hur många gånger som helst den senaste tiden och stora känslor tar plats när de vackra noterna och orden fyller mitt inre. Tolkningen av Ola Magnells…

…original (som inte heller är dåligt) är något utöver det vanliga. Ja, så tycker jag iallafall. Nu råkar det vara Magnells ord Lisa sjunger och de är i klass med Kenneth Gärdestads. Samma träffsäkerhet gällande vad det egentligen innebär att vara människa. Om du inte har lyssnat på detta mästerverk än hoppas jag att du tar dig tid att lyssna på alla orden, låta dem genomströmma ditt innersta och landa mjukt på en vacker plats.