Det finns människor som efterlämnar ett extra stort hål efter sig. Dolly Parton är en sådan. Jag gråter sällan tårar för officiella personer, men igår grät jag när jag hörde att hon hade gått bort. Jag såg en liten film som hon hade lagt upp på Facebook för bara några dagar sedan om att hon hade hälsoproblem, men hon såg lika fräsch ut som vanligt. Är det en vecka som har gått? Veckor? Jag vet inte, men igår var hennes jordevandring över. ”Efter en kort tids modig kamp mot cancer lämnade Dolly jordelivet i dag på Vanderbilt-Ingram Cancer Center, omgiven sina nära och kära”. Trots att vi var väldigt många som fick ta del av Dollys talanger av alla de slag så var hon till syvende och sist en enkel och mycket familjekär flicka från Tennessee som växte upp med elva syskon och en pappa som inte kunde läsa. Hon uttryckte alltid tro, hopp och kärlek, till och med i sina sorgliga och tragiska texter. Det är inte många svenskar som delat min passion för countrymusik, men jag tror inte jag har träffat någon som uttryckt förakt för Ms Parton. Hon hade självdistans, humor och fortsatte att stå med båda fötterna väl förankrade på jorden trots sina stora framgångar. Hon har bidragit till både medicinsk forskning och läsutveckling och har därmed använt sina pengar för att göra gott för många.
Genom åren fortsatte Dolly att utveckla sin musik. Hon fick över 3000 låtar registrerade. Helt otroligt! En av dessa, och en av mina favoritlåtar, är Bygones som hon spelade in tillsammans med Rob Halford (Judas Priest) för bara några år sedan. Kanske var hon trött på att sjunga Jolene? Idag kommer en massa låtar av Dolly ljuda över världen. Jag väljer att spela denna.
Och denna, en favorit som vi i kören kommer att sjunga på årets minneskonsert i november.
En av Dolly Partons mest kända låtar som andra tror är Whitney Houstons är denna. Sanningen är att det inte funnits någon annan som gjort den som Whitney, inte ens Dolly själv. Kombon av dessa kvinnors talanger är dock helt fantastisk.
Jag väljer att sluta med en av Dollys allra, allra vackraste sånger. Dolly, ett piano, tjocka stämmor, stråkar och en text som vrider hjärtat flera varv runt sig självt. Tack för allt, Dolly.
8 kommentarer
Jag har inte förrän långt upp i vuxen ålder förstått vilken fantastisk person hon var, men det känns nu verkligen som att världen blivit påtagligt fattigare när hon inte längre finns i den som person.
Ja, så känner jag också. Det finns somliga personer som gör världen bättre rent påtagligt. Dolly Parton var definitivt en sådan.
VET, så sorgligt. Och det faktum att du skrev om henne igår …
En stor artist har gått ur tiden, och en mycket bra person därtill. Tror verkligen att hon var genuint fanatiskt av sig själv hela livet. USAs grandma, som jag läste någonstans.
En gång träffade Peters pappa henne, och han stoppade henne och för att tala om vilken fin artist hon är. Då stannade Dolly och pratade med svärfar ganska länge, och hon var helt utan divalater tydligen. Hon vinkade till sig hela Peters familj att de skulle komma fram också. Har hört så många säga detsamma. Dolly dog för tidigt. Inte för att jag älskar country så mycket, men Dolly har ju gjort helt otroliga låtar. Jolene gillade jag tidigt, älskade 9-5 och för att inte tala om I will always love you. USA blir tommare nu utan hennes klokskap och vänlighet. Hennes musik kommer att leva för alltid. Kram till dig idag! PS, älskade In my Tennessee Mountain Home också, en bra låt. OCH så mkt hon skrivit för andra artister …
Ja, en sorgens dag på många sätt och vis. Wow, att din svärfar fick träffa henne på det viset och att hon tog sig tid! Jag tänker att det inte är alla som klarar att balansera sitt kändisskap med vardagen och som blir näst intill folkskygga. Har inte hört talas om sådana tendenser för Dolly.
Jag älskar både country och Dolly, men förstår att det inte är allas kopp te. Att hon ändå har påverkat så många tycker jag är ett tydligt tecken på storheten hon bar på. Vem ska ta hennes plats?!
Jag inser att jag antagligen bara hört en bråkdel av Dollys låtar, men det är inte för sent att lyssna igenom alla tretusen. Kram!
Såg en dokumentär om Dolly Parton för några år sedan och blev helt förälskad. Vilken människa! Hade liksom inte riktigt fattat hennes storhet och samtidigt hennes medmänsklighet. Dessutom hade det gått mig helt förbi att det var hon som skrev låten Whitney Houston sjöng så fantastiskt.
Tänkte på dig när jag såg att hon dött och jag precis läst ditt bloggbrudeinlägg.
Kramar
Det var så jag kände för henne också. ”Förälskad”. Det var omöjligt att inte svepas in i hennes genuinititet, trots att hon var opererad och hade lösbröst och peruker. Själva kärnan var av rent guld.
Tack, Marika! Kram.
Hej Monnah!
Ja, jag tänkte direkt på dig när jag hörde nyheten, pga av ditt inlägg igår!
Dolly Parton har helt säkert lämnat avtryck hos otroligt många människor, och många av hennes låtar likaså❤️
En ikon som nu har gått ur tiden.
Stor kram!
Det kändes fint att jag fick minnas den konserten innan jag fick beskedet. Precis så är det. Jag tror att det är få artister som har varit så aktiv och som ändå har odlat alla sina samhällsintresserade projekt! Det första har hon hållit på med sedan tonåren, det andra sedan en ung vuxenålder. Det finns så mycket coolt hon gjort!
Verkligen en ikon. Kram och tack.