Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
När det är femton minusgrader ute och man låste elkostnaderna i tid kan man kosta på sig ett bad mitt på blanka förmiddagen om man har lust. En halvtimmes livsförlängande aktivitet tillsammans med Mindfulness-appen (hu, gräslig svengelska) måste väl räknas som en investering? Tillbaka till jobbet!
… som jag träffar alldeles för sällan. Hon bor i Hamburg, men våra påhälsningar ”hemma” i Karlskrona krockar dessvärre väldigt sällan med varandra. Hennes man fick ta emot en fin utmärkelse här i Stockholm i går, så de råkar vara i trakterna i ca ett dygn. Jag åker till Trångsund om ett tag så jag och M kan få en och en halv timme tillsammans. Vi ska hinna shoppa Ballerina kladdkaka (beställt av hennes tonårsson), födelsedagspresenter till tvillingarna (som fyller år idag) och lite annat smått och gott, så tror ni att ni ser mig flänga omkring i Farsta C tillsammans med en Tysklandsemigrerad svenska så ser ni antagligen rätt.
I går skrev två av mina systrar roliga musikinlägg, här och här. Jag har gjort det flera gånger förut, men kanske inte med en så klar tidslinje som de båda. Jag kunde i mitt stilla sinne konstatera att det verkligen finns ett ledmotiv för varje händelse i mitt liv. Mina första ”lyssna på musik”-minnen är något diffusa, men Demis Roussos, Baccara och ABBA finns helt klart med där i gyttret. Syrrornas minnen var spännande att följa! Själv kan jag konstatera att det faktiskt enbart, med undantag av min kompis storasyster A, är män som har lämnat större musikaliska avtryck i mitt liv. Nu talar jag inte om de låtar som låg på topplistor och som alla lyssnade på, utan de där riktiga öronöppnarna, de nya och spännande tongångar som jag antagligen inte hade börjat lyssna på om det inte hade varit för XYZs skull. (I denna musikinspirationsgrupp finns allt från min gamle fiollärare som jag träffade flera gånger i veckan i många, många år över fästman till en kollega som jag bara kommer ihåg förnamnet på.) Japp. Så är det.
Min uppmaning till er idag är att rota i musikminnet och leta fram en låt som ni inte hört på jättelänge, men som väcker härligt glada känslor!
Kameran suger, men jag har ju en ny teleFån som ska ha en så bra kamera. Jo tjena. Om man jämför med en annan telefonkamera kanske, men inte om man jämför med en fungerande Canon 350D. Nu har inte min kamera fungerat så där som den ska på rätt länge, men ändå. Jag drömmer om klara bilder utan en massa brus med motiv som faktiskt är i fokus. Jag drömmer också om semester och värme, eller i alla fall sol. Jag drömmer om skratt och liv i luckan, eller i alla fall sportlov. Jag drömmer om att bli färdig med alla de projekt jag har på hög, eller i alla fall att bli färdig med ett av dem. Jag drömmer om allt möjligt jag och nu ska jag dra mig tillbaka till verkligheten. Så illa är det ändå inte där. (Nästa gång jag skriver är jag nog på lite bättre humör.)
Förresten, jag måste berätta en sak som hände i går. En fin människa, en vän, ringde bara för att säga att hon uppskattar mig och min blogg. Det gjorde mig så glad! Kramar till dig, S.
… eller kan gå på 50/50, så jag försöker hitta någon i grannskapet som är sugen på en gratis bio-dejt istället.
Då jag skrev mina tankar om hem och hemma i går rusade massor av tankar genom min stackars överhettade hjärna. Jag var på alla dessa ställen jag har kallat mina hem, om så bara för en kort stund.
Jag berättade att jag bodde ett halvår i min fasters hem. Jag har inte varit där på många år, men jag kommer ihåg precis hur det luktade då man steg in över tröskeln, hur roligt det var att spela pingis med småkusinerna, gitarrlektionerna till målmedvetna K (”Sådan är kapitalismen, tralalalalala” – farbror G tyckte att just det låtvalet var lite roligt), sagostunderna med ljuvliga M som berättade för fröken i skolan att hon hade fått en storasyster då jag hade flyttat in, H och hans otroliga självförtroende (H – jag tänker fortfarande ”Jag är bäst!” då jag mest behöver det och sänder dig då alltid en tacksam tanke), Gs gräddiga och goda levergryta och Ms vackra dukningar med levande ljus sådär till vardags.
Jaha, det där blev en lång parantes om mina minnen, men nu kommer det som rubriken på inlägget kanske mer stämmer överens med. M och G fick upp mina ögon för Carl Malmstens vackra och klassiska möbler. Deras vardagsrum hade möbel för möbel vuxit fram efter besök hos Svenssons i Katthult, nej, Lammhult var det visst. När jag flyttade in hade de ett komplett vardagsrumsmöblemang och det var så vackert, så vackert. Där och då blev jag intresserad av heminredning på ett annat sätt än jag hade varit förut. Jag längtar fortfarande efter lite mer klassisk design här hemma. Vi är väl helt omoderna med vår björkinredning, en blandning av klassiker och IKEA-möbler (våra fåtöljer är blå, men knappast i skick som på bilden), ommålade arvegods och loppisfynd, men jag tycker det är hemtrevligt. Vår, f d svärföräldrarnas, soffa är dessvärre helt utsliten och behöver bytas ut. M och G hade en Hemmakväll, men den är lite för hård för mig. Däremot får gärna den här sköna möbeln flytta in hos oss. Tycker ni inte att det hade sett trevligt ut med en av de nya fåtöljerna när man liksom redan är igång? Jag tror inte att hemtrevligheten sitter i att våra möbler är megabegagnade, utan tror att ett litet Norrgavellyft skulle bli en effektiv skönhetsoperation med långvarig effekt… Kostnaden är väl ungefär i klass med en total kroppsrenovering, och då ni vet vad jag tycker om att skära bort tiden med kniven förstår ni att jag hellre skulle lägga pengar på ett sådant här projekt. Japp, så är det. Och här kommer slutligen en bild från Norrgavels hemsida för att ni ska få en känsla för möblerna som jag gillar.
Idag vaknade jag till -17°C. Hu! Jag hade lovat mellandottern att promenera ner till bussen med henne eftersom de andra syskonen hade långa sovmorgnar. Det var så kallt! Näsan liksom frös till och det stack i hela ansiktet. Jag hade både underställ och överdragsbyxor, men jag frös ändå. Nej, det var inte speciellt njutbart, det måste jag erkänna. Snabba steg hem igen och in i husvärmen. Tur att det finns kaminer! Stackars Milla håller på att frysa tassarna av sig då hon går ut och hennes uterundor är väldigt få och korta. Jag har funderat på hur hon känner sig om tassarna då hon struttar omkring. Det måste vara en och annan katt som förfryser sig, eller vad säger ni?
Här har ni bästa och godaste maten just nu:
Rensa en påse brysselkål (nedersta delen av stocken och ett par, tre blad ska bort), fräs kålen i någon matsked smör på medelstark värme. Häll på ett litet lager vatten, salta och peppra, lägg på ett lock och sänk värmen. Rör lite bland dessa skönheter då och då och se till att de inte kokar torrt. En halvtimme tar det ungefär innan ni har en riktigt god rätt till mellanmål eller som komplement till ett huvudmål. Jag trodde inte att jag gillade brysselkål, men det gör jag. Lite extra flingsalt tycker jag gör hela upplevelsen total, men man kan också smula över frasiga baconbitar istället för saltet. Gott!
Ni kommer väl ihåg biotävlingen?
Att vara i Tyskland var underbart, men åh, så skönt det är att vara hemma igen! När sista pallen var packad och den kalla bockwursten på Hauptbahnhof uppäten i natt var klockan 00.30. Tur att hotellet vi bodde på låg mitt över gatan… Jag och L har jobbat hårt om dagarna, ätit gott och pratat länge om kvällarna. Det innebär att vi inte hunnit sova speciellt mycket, så idag var vi båda väldigt trötta. Hur som helst kan jag säga att det var trevligt att få visa upp You Do i Europa och faktiskt är det så att man snart kan hitta You Do-produkter så långt bort som i Australien. Det ni! Under tiden vi har varit borta har vårt duktiga DT bjudit på inspiration i bloggen, så jag tycker ni kan kila dit för att se vad de har visat upp.
För att fira min hemkomst bjuder jag på två biobiljetter till 50/50, en Golden Globe-nominerad komedi med Joseph Gordon-Levitt. 50/50 vann publikpriset under Stockholms filmfestival och älskas av många kritiker… Sugen på att vinna? Skriv vem du vill ta med dig på bion och en liten motivering så kanske det är just du och ditt sällskap som får gå! Biljetterna gäller från nu fram till den 26/2 och visas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Uppsala, Lund, Norrköping och Västerås. Senast på söndag kväll (sent) vill jag ha bidragen på adressen monica (@) bernpaintner.com. Lycka till!
Min familj kommer att hjälpa mig välja vinnare. De får inte veta vem bidraget kommer ifrån och det går därför jättebra också för släkt och vänner att vara med och prova lyckan.
I morgon bitti överger jag familjen i en vecka för att jobba i Frankfurt. Vi får väl se om jag får låna Ls dator då och då för att uppdatera er om det är något särskilt som händer. Hur som helst ser jag fram emot mässan. Inte så mycket folk jag känner precis, men kul att öva den otroligt ringrostiga tyskan och äta lite god, tüsk mat om kvällarna. Dessutom får jag och L tid för trevliga samtal. Kul!
… hade jag gått på konsert i kväll. Men om finns, så jag gör det jag ska och lyssnar i mina höronlurar (S underbaraste ord) i stället. Ni kan få lyssna och kika på denna gitarrist som sonen guidade mig till. Grym! Så där vill jag också kunna spela, men jag kan bara spela ompaompakomp på gitarr. Om jag över huvud taget övade skulle jag kanske bli bättre i alla fall.
För övrigt kan jag berätta att dagen inte kan börja annat än på rätt sida då man som gammal NO-lärare råkar ut för följande:
”Mamma! Ahhhhhh, gaaaaahhh, morr… Jag blir gaaaaaleeeeeen! Jag HAR ju satt i kontakten, så varför FUNKAR det inte?!!”
Eh. Just det. (Och kära alla ni, jag bet mig i tungan och läppen och kinden och skrattade inte högt, i alla fall inte förrän efteråt.)
Formex är över. (Jag ska uppdatera You Dos blogg med lite monterbilder så ni ser var jag och L har hållit hus de senaste dagarna.) Maken åkte tidigt i morse, två av barnen kom till skolan lite senare än vanligt på grund av snön, mellandottern är risig och hemma och själv sopar jag omkring i träningskläder och försöker kombinera jobb och vardagsliv. På torsdag morgon åker jag till Tyskland och blir borta i en vecka. Jag vet att min familj klarar sig rätt bra utan mig, men jag tycker själv det är skönt att ha ordning och reda innan jag drar iväg på äventyr. I eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med yngsta dottern. Dagar som den här känner jag att det hade varit skönt om de gick kvar på sin gamla skola som ligger sju minuters gångväg härifrån, men det är väl det enda jag saknar med den skolan ungefär. Ibland får man offra sig lite.
Jag kom hem efter 22 i går kväll och möttes av drygt en decimeter fluffsnö. Jag började skotta, men orkade inte hela vägen. Efter en kort och rask morgonpromenad tog jag resten. Vi har ingen snöslunga om ni vill veta varför det inte ser så perfekt ut som på en av våra grannars uppfart. Däremot har vi en M med stark vilja. Gratis motion och lätt styrketräning!
”SOC”. Kameran lurades lite av de konstiga ljussignalerna den mötte i mitt morgonmörker. Jag tycker himmelen fick en så läcker färg!
Annan lek med ljus från bilar och lyktstolpar.