Ditten och Datten – Sida 239

Vardagligheter.

16 maj, 2012 Inga kommentarer

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av små stunder av lycka.

Ditten och Datten

Där, eller här, björkarna susar.

14 maj, 2012 8 kommentarer

Under den här tiden på året är jag väldigt tacksam över att jag slipper allergier. Jag älskar björkar och den speciella känsla de ger. Nu bor min lillasyster i björkarnas stad, Umeå. Då hon har köpt lägenhet och har fem år kvar på sin utbildning hoppas jag kunna få möjlighet att åka dit för att lära känna den stad där min morfar föddes och växte upp. Vi har björkar här hemomkring också. Jag lyfter blicken och kommer ihåg att mitt livsrum tar mycket större plats än vad ögonen ser då jag står upp och tittar rakt fram. Det är nästan förföriskt att stå nära en björkdunge och höra vinden rassla runt bland löven…

I morse slog jag följe med dottern till bussen. Ja, hon gick till bussen och jag fortsatte på en lite längre promenad. Hon är så smart och rolig och söt, speciellt då hon är på gott humör! Idag såg hon dessutom ut som en glad karamell. Jag älskar vackra färger! Varför har jag då nästan bara svart på mig?!

Slutligen vill jag bara visa den saintpaulia-planta jag drivit upp själv genom att sätta några blad i jord. Nu blommar den för fullt för första gången. Jag pratar med plantan, ser till att allt känns bra och att den får vatten och näring som den sägs må bra av. 🙂 Jag får mycket kärlek tillbaka. (Tror du mig inte? Försök själv så får du se att det funkar…)

Nu ska jag fortsätta tänka höst och jul, färger och former. Mitt jobb är inte dumt alls.

Ditten och Datten

Sturkö här hemma!

11 maj, 2012 7 kommentarer

I morse kom mina fyra brorssöner och deras farmor (alltså min mamma) indrullande runt åttasnåret. Pojkarnas föräldrar är på begravning. Liv i luckan! De är så fina. Sjuåringen har skrivit ”mer intellektuell stimulans” på en lapp som han tagit med till skolan, men det verkar inte direkt som någon har tagit sig an hans enorma intellekt än. En vacker dag kanske det finns både tid och lust! 😀 De där fyra pojkarna är jättebra på att leka, så där som många barn inte riktigt kan nu för tiden. De uppfinner och fantasin flödar. Det är bra det! Smarta är de också. Och väldigt söta.

Mamma hade plockat med sig en massa blommor, så nu har jag en bit Sturkö här hemma trots att det är en månad kvar tills det är dags att åka till sommarvisten.

Gullvivor i Ylva Skarp-mugg. Vackert så man ryser lite. Och så luktar det så gott!

Vackra vårlökar.

Det finns ett tulpanfält nere vid havet på Sturkö. Där finns inga (söta men) elaka rådjur som äter upp dem. Förstår du varför tulpaner är mina favoriter?

Underbart är kort, men så länge det varar får man njuta desto mer.

Plommonträdet utanför vårt sovrumsfönster står nu i full blom. Jag njuter, särskilt en morgon som den vi hade då solen också behagade visa sig. Den här blomningen kompenserar nästan det faktum att jag inte har någon magnolia i min trädgård och antagligen aldrig kommer att ha någon. Inte i den här trädgården i alla fall.

Ditten och Datten

Bara sådant som jag tänkt på idag.

9 maj, 2012 Inga kommentarer

Fjärde och sista bruden är en av mina gamla elever. Hon fick modellerbjudande då hon gick på högstadiet, men jag tycker hon var smart som tackade nej då. Med ålder kommer, förhoppningsvis, vishet. Modellbranschen är läskigt otäck och svår att hantera för de allra flesta har jag förstått efter allt som en av mina bästa vänner berättat om åren som modell ute i Europa…

Den här mannen är otroligt spännande och jag vill veta mer.

Ditten och Datten

Tonårsmammatankar.

9 maj, 2012 Inga kommentarer

Idag är det dags att lyfta mina egna funderingar igen. Att jobba tillsammans med en femtonåring för att nå ett mål och sedan känna segerns sötma, det är mycket värt. Att få höra att samma femtonåring har skrivit om sin mamma (that would be me) då han fått i uppgift att skriva en uppsats om en inspirerande person är inte heller dumt. Mitt i detta tornadovirvlande liv som tonårsmamma gäller det att stanna och andas, tänka efter vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något, vilka slag man ska ge sig in i och var man ska lägga sin energi. Jag är så tacksam över mina barn! De ger mig extatisk lycka, magkatarr, oförglömliga upplevelser, stora och små insikter, förunderliga uppenbarelser och får mig att se på mitt liv ur en helt annat synvinkel.

Jag omvärderar ständigt mig själv i min mammaroll. I jobbet som mor står jag inte ensam. Jag förstår inte hur ensamstående föräldrar orkar dra hela lasset hela tiden. Att stå ensam i föräldraskapet måste vara något av det tuffaste man kan gå igenom, någonsin. Min far polisens hjärta har ömmat särskilt för pojkar utan pappor. (Egentligen söner till ensamstående mammor, pojkar som inte haft någon närvarande pappa.) Visst finns det maskrospojkar, men det går inte att bortse från det faktum att barn behöver sina pappor, särskilt pojkar. Att pojkarna kanske inte alltid är helt överens med sina pappor är inte det viktigaste, men de behöver veta att deras pappor älskar dem och att de alltid kommer att göra det. De behöver någon att se upp till. De behöver lära sig hur man agerar som vuxen man.

Vi vuxna måste våga vara vuxna och en av de viktigaste sakerna vi kan göra är att visa våra barn att allt vi gör får konsekvenser och sedan, när tiden är mogen, släppa dem och våga låta dem göra sina egna misstag. Hur tänker du om det?

Har jag inte gjort något annat bra som mamma så vet jag i alla fall att jag har gett barnen kärleken till musiken. Jag tror inte det går en dag som vi inte har någon gemensam musikupplevelse. Idag vill jag dela med mig av ett av de mest fantastiska TED-tal jag har hört. (Visst finns det många bra, men det här är för mig lite speciellt.) Lyssna på den döva slagverkaren Evelyn Glennie och förundras. Här är min egen lille trumslagarpojke efter att ha sjungit i Adolf Fredriks manskör på valborgsmässoafton. ”Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv”, eller hur var det nu?

Ps: Evelyn visade att man inte behöver kunna höra för att uppleva musik, men jag kan ändå inte tänka mig ett liv utan fungerande hörsel. Titta på Sarah, född döv, då hon hör sig själv för första gången på 29 år… Teknikens under!

Ditten och Datten

Varifrån kommer du?

8 maj, 2012 10 kommentarer

Du som har följt mig ett tag vet att min familj (som inkluderar stora, tjocka släkten) är jätteviktig för mig. Jag har funderat mycket på hur det har blivit så. Jag vet att mina syskon, mer eller mindre, har samma känslor för sina blodsband och vill gärna att våra barn också ska veta vilka de kommer ifrån och att de känner att de lär sig att se på släktingarna som skyddsnät och energigivare.

I vår familj har vi familjekväll varje måndag. I går var jag ansvarig. Jag bestämde mig för att berätta om farmor och farfar, både det som jag själv kommer ihåg om farmor och det andra har berättat om farfar (som dog innan jag föddes), och lite om Far och hans sex syskon. Jag förlitade mig mycket på släktboken som vi alla skrev ihop till farmors och farfars 100-årsjubileum förra året. Jag berättade om krigstjänstgöring, hårt bondeliv, klassresor, mörka och ljusa släktöden, drömmar och kärlek. Jag grät en skvätt (oroa dig inte, mina barn tycker jag är en lipsill, men de accepterar att det är sådan jag är) och vi skrattade mycket. Vi tittade på gamla foton, både från släktboken och från mitt gamla fotoalbum som Mamma satt ihop. Vi letade släktdrag (kärlek för djur och natur, kvick hjärna, filosoferande…) och letade också efter likheter i utseendet. Så mysigt! Jag rekommenderar de här familjestunderna, att ha en kväll då man diskuterar, sjunger, spelar spel och lär känna varandra. Dagarna går i ett ändå och ju äldre barnen blir, desto mer sällan är de hemma samtidigt.

Efter mangofrossa (Alltså, finns det något som är godare än mogen mango?) kom småkusinerna som skulle sova över då mamma A skulle hämtas mitt i natten av pappa T på Arlanda. Det kändes så konstigt att barnen som inte varit här mer än en gång sedan i september verkligen kände sig hemma. Sövandet och sovandet gick inte riktigt lika bra och jag var smått lullig i morse av den störda sömnen. Jag frågade min syster om hon trodde att det var något man vande sig in i, för jag kommer inte ihåg att jag var sådär trött varje morgon då våra barn var små. Hon sa då att man visst är trött hela tiden med småbarn, men då det är det naturliga tillståndet funderar man kanske inte lika mycket över det. Mina föräldrar hade barn och tonåringar hemma mellan 1970 och 2011. Majld mäckärouni! En stor eloge till dem och till alla andra med många barn i olika åldrar. Varje ålder har saker som är bättre och inte fullt lika roliga. En 3,5-åring är hur som helst hysteriskt rolig. Jag skrattade hela tiden. ”Min mamma är i alla fall bäst på att klia på ryggen. Jö.” Hahaha! Eller ”Jag vill faktiskt inte sitta och kissa för jag kan kissa när jag står som pappa! Och låt bli mina kalsonger.” (Jag tyckte att han åtminstone skulle ta av sig dem för att inte av misstag kissa på dem.)

Nu är det dags att försöka hitta mina julkänslor. Jag sitter här och ska jobba med JUL, men inspirationen tryter. Kommer du på något som du tror blir toppenbra för mig att höra får du gärna berätta det för mig!

Ditten och Datten

Vi börjar veckan med en vinnare.

7 maj, 2012 2 kommentarer

Min vinstkontrollant intygar att allt gick rätt till i dragningen. Vi lyssnade på musik på högsta volym och jag blundade då jag sträckte ner handen efter den lapp som visade att…

… Evelina är vinnare av ett styck må bra-paket. Mejla din nya adress till monica[@]bernpaintner.com så skickar jag det till dig. Grattis! Till alla er andra vill jag bara säga tack för att ni var med och bättre lycka nästa gång. (Och kom ihåg – den som inte tävlar kan inte vinna.)

Ditten och Datten

Så roligt!

6 maj, 2012 2 kommentarer

Vad jätteroligt att ni var så många som hejade efter det förra inlägget! Jag hoppas att ni inte tycker jag är dryg som inte svarar personligen på varje hälsning. Jag har i alla fall läst alla noga och hälsar tillbaka till er med en tacksam slängpuss! I morgon drar jag en vinnare till må bra-paketet så får vi se vem det blir som får lite extrarolig post om några dagar. 🙂

Vårgrönskan exploderar runt omkring oss. Jag försöker ta mig tid att njuta av skira björklöv, nygrönt gräs och blå, blå himmel så fort det finns en sådan ovanför mitt huvud. Uppland är så vackert för er som inte upptäckt det. Maken har ett något kluvet förhållande till detta landskap. Han brukar säga att han är född och uppvuxen längs med E4:an mellan Upplands Väsby och Uppsala, men till skillnad från mig verkar han inte direkt ha någon känslomässig anknytning till sina barn- och ungdomsmarker. Möjligtvis till själva Uppsala då, fast när jag en gång föreslog att vi skulle flytta dit fick han spatt och sa att han inte ville bo i Norrland. Tja, så kan man också se på saken. Inte långt ifrån grönskan på fotot bor en gammal människa som långsamt tynar bort. Att möta ålderdom är inte lätt. Jag kan tycka att det är jobbigt att åldras, men jag borde hålla igen munnen tills det verkligen är dags…

Nej, det här fotot skulle inte klara en gallring till en fotoutställning, men för mig betyder det mycket. Det här är, tro det eller ej, en seg backe som jag vann över i fredags. Jag ville bara berätta det. (Det gör ingenting att du tycker att jag skryter. Det får du gärna tycka.)

För varje natt som de här penséerna klarar sig från rådjuren firar jag med en liten vinnardans i hallen. De är inne på en vecka nu. Tjoho!

Fredag kväll, Stockholm by night. Biodate med maken. Förra veckan såg vi Laxfiske i Yemen – en helt underbar film som jag verkligen rekommenderar! Den var lite underfundigt humoristisk, så där härligt brittisk och så med Lasse Hallströms må bra-täcke över det hela. I fredags såg vi Friends with Kids som jag hade vunnit biljetter till. (Sista helgen. Syrran var på vinstresa till Istanbul med en annan syster, så maken fick följa med för att vara snäll.) F w K klarade knappt ens ”sådär”. Den slutade i alla fall lyckligt. Ibland får man vara glad över det lilla.

Just nu buzzar jag Vanish. Jag fick ett helt gäng tester som jag gärna delar med mig av om du har vägarna förbi! Det funkar. Vi har ljusat upp grådassig vittvätt och fått bort mastiga fläckar med diverse olika medel som inte känns fullt lika läskiga som Klorin. Det är något speciellt med vit vittvätt. Du vet väl att vita plagg med lycra i egentligen är gråa i grunden och färgade vita? Det är därför man inte får tvätta sådana underkläder i tvättmedel med blekmedel. Det är inte så att man missfärgar dessa plagg till den grå färg som de oundvikligen får, utan man tvättar bort det vita lagret.

Tja, det var väl min lilla bildkavalkad för den här gången. Ingenting stort eller fantastiskt, mest alldeles vanligt och o-roligt. Jag hoppas att du får en härlig och bekymmersfri vecka, full med sol, värme och kärlek.

Ditten och Datten

Om att ha huvudet under armen.

3 maj, 2012 12 kommentarer

Jag vet att jag lätt glömmer saker då jag är stressad. Idag for jag till närmaste centrum för att hämta ut nya B-vitaminer på apoteket och tänkte sedan plocka upp strykjärnet som hade lånats av min syster. Jag kom till apoteket, betalade varor för 650 kronor, åkte till syrran och beklagade mig över att jag hade glömt B-vitaminerna (orsaken till att jag hade åkt till apoteket), åkte därifrån igen, körde till affären, åkte tillbaka till min syster eftersom jag hade glömt att ta med mig strykjärnet därifrån (Duh!), tog mig hem igen och insåg att jag hade glömt stanna vid apoteket på vägen. Igen. Suck. Jag vet varför jag är stressad och inser att det inte finns något annat att göra åt det än att bli bättre på att fokusera på nuet och njuta av det som är fint och bra. Hur gör du för att hitta tillbaka till dig själv?

Ormöga i vår trädgård. Alldeles fantastiskt njutbart. När jag ligger i mossan och kikar på de här ljuvliga små godbitarna samtidigt som jag kan titta upp i himlen känns det faktiskt helt okej.

Ditten och Datten

Hej igen!

1 maj, 2012 Inga kommentarer

Bloggen fick spatt och ingenting syntes här på några dagar. Tanken slog mig att det kanske var dags att lägga ner igen, men jag bestämde mig för att jag faktiskt fortfarande gillar det här forumet. Jag är glad över att ni som är med här och läser, och ibland är med i diskussionen, finns i mitt liv. Några av er har jag med mig ändå, andra kanske skulle försvinna i cyberrymden. Jag träffade ett par av mina bloggläsande vänner (Hej fru Ö och fru W!) och det var ju rysligt trevligt. Vänner kan man vara på olika vis. Det tycker jag är lite kul.

Idag flyttar Thailandssyrran och hennes familj in i sitt nya (hyres-) hus fyra kilometer härifrån. Det tycker jag är toppen. De har varit här hemma för att låna nätverk eftersom Telia inte direkt hållit vad som var överenskommet. Deklarationer måste lämnas in oavsett om man bott utomlands eller ej. Om en stund drar flyttbomben igång. Då lyfter vi och kånkar så svetten flyger gissar jag. Grattis till oss som får ”gratis” motion!

Tjejerna med sin lilla kusin.

S tyckte att det var väldigt kul att leka med sin storkusin trots att han blev lurad på bollen om och om…

… och om igen.

Ps: Idag höll jag på att slänga kameran rätt i soptunnan. Jag insåg själv att det hade varit rätt fånigt, så jag lät bli. En vacker dag ska jag byta. Tills dess ska jag lära mig att vara mer varsam om den här stackaren som faktiskt inte har mått bra på ett år nu. Inte konstigt att den trilskas.

← Föregående 1 … 237 238 239 240 241 … 251 Nästa →