Ditten och Datten

Bästa goda råd jag hört någon gång…

18 maj, 2012 10 kommentarer

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience… I will dispense this advice now. Enjoy the power and beauty of your youth; oh never mind; you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked…You’re not as fat as you imagine. Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday. Do one thing everyday that scares you. Sing. Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours. Floss. Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind… the race is long, and in the end, it’s only with yourself. Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters, throw away your old bank statements. Stretch. Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone. Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children, maybe you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t congratulate yourself too much or berate yourself either – your choices are half chance, so are everybody else’s. Enjoy your body, use it every way you can… don’t be afraid of it, or what other people think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever own… Dance… even if you have nowhere to do it but in your own living room. Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go, but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young. Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel. Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders. Respect your elders. Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out. Don’t mess too much with your hair, or by the time you’re 40, it will look 85. Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth. But trust me on the sunscreen…

Mary Schmich

Ditten och Datten

Vilken underbar kväll!

17 maj, 2012 6 kommentarer

Den åttonde juni, på min fars sjuttioårsdag, har våra barn skolavslutning. Då lägger sonen 11 år i det svenska skolsystemet bakom sig. Han har fått med sig en massa fantastiskt och en del mindre bra och musiken är definitivt en av de trevligare sakerna. Här sjöng han för ett tag sedan tillsammans med sin körklass Butterfly. I kväll var det så dags för klassens sista soaré. De flesta av barnen var med och uppträdde på olika sätt. G var sist ut med sitt marimbasolo – naturligtvis bäst av alla! 😉 Jag grät mig igenom de två timmarna i skolans aula. Det blev inte bättre då tre av klasskamraterna sjöng True Colors kompade av gitarr samtidigt som det gick ett bildspel med nedslag från de sex åren barnen har haft tillsammans. Jag ser nu ut som tomatmos i ansiktet, men det var det värt. Glöm inte bort att lyssna på massor av musik! Spela, sjung och dansa ofta. Var inte rädd för att prova nya vägar. Du kommer att upptäcka att det finns makalös(a) musik(er) både här och där.

Dessvärre vet jag inte varifrån bilden kommer, men jag har i alla fall inte gjort den själv.

Ditten och Datten

Om att tävla och sådär.

16 maj, 2012 10 kommentarer

Jag är med i rätt många tävlingar. Inte lika många nu som för några år sedan, men ändå. Jag gillar utmaningen att grilla di små grå för att försöka få till någon klatschig motivering eller ett klämkäckt rim. Med det sagt vill jag meddela att jag inte är med i den här tävlingen. Jag suger på att se tjusig ut och jag skulle aldrig kunna gå omkring med ett fult åbäke på armen bara för att detta åbäke anses vara tjusigt av någon annan. Det finns förresten faktiskt en väska bland alla vinstväskorna som jag gillar. Gissa vilken?

Är du en väskmänniska?

Ditten och Datten, Musik

Vardagligheter.

16 maj, 2012 Inga kommentarer

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av små stunder av lycka.

Ditten och Datten

Där, eller här, björkarna susar.

14 maj, 2012 8 kommentarer

Under den här tiden på året är jag väldigt tacksam över att jag slipper allergier. Jag älskar björkar och den speciella känsla de ger. Nu bor min lillasyster i björkarnas stad, Umeå. Då hon har köpt lägenhet och har fem år kvar på sin utbildning hoppas jag kunna få möjlighet att åka dit för att lära känna den stad där min morfar föddes och växte upp. Vi har björkar här hemomkring också. Jag lyfter blicken och kommer ihåg att mitt livsrum tar mycket större plats än vad ögonen ser då jag står upp och tittar rakt fram. Det är nästan förföriskt att stå nära en björkdunge och höra vinden rassla runt bland löven…

I morse slog jag följe med dottern till bussen. Ja, hon gick till bussen och jag fortsatte på en lite längre promenad. Hon är så smart och rolig och söt, speciellt då hon är på gott humör! Idag såg hon dessutom ut som en glad karamell. Jag älskar vackra färger! Varför har jag då nästan bara svart på mig?!

Slutligen vill jag bara visa den saintpaulia-planta jag drivit upp själv genom att sätta några blad i jord. Nu blommar den för fullt för första gången. Jag pratar med plantan, ser till att allt känns bra och att den får vatten och näring som den sägs må bra av. 🙂 Jag får mycket kärlek tillbaka. (Tror du mig inte? Försök själv så får du se att det funkar…)

Nu ska jag fortsätta tänka höst och jul, färger och former. Mitt jobb är inte dumt alls.

Ditten och Datten

Sturkö här hemma!

11 maj, 2012 7 kommentarer

I morse kom mina fyra brorssöner och deras farmor (alltså min mamma) indrullande runt åttasnåret. Pojkarnas föräldrar är på begravning. Liv i luckan! De är så fina. Sjuåringen har skrivit ”mer intellektuell stimulans” på en lapp som han tagit med till skolan, men det verkar inte direkt som någon har tagit sig an hans enorma intellekt än. En vacker dag kanske det finns både tid och lust! 😀 De där fyra pojkarna är jättebra på att leka, så där som många barn inte riktigt kan nu för tiden. De uppfinner och fantasin flödar. Det är bra det! Smarta är de också. Och väldigt söta.

Mamma hade plockat med sig en massa blommor, så nu har jag en bit Sturkö här hemma trots att det är en månad kvar tills det är dags att åka till sommarvisten.

Gullvivor i Ylva Skarp-mugg. Vackert så man ryser lite. Och så luktar det så gott!

Vackra vårlökar.

Det finns ett tulpanfält nere vid havet på Sturkö. Där finns inga (söta men) elaka rådjur som äter upp dem. Förstår du varför tulpaner är mina favoriter?

Underbart är kort, men så länge det varar får man njuta desto mer.

Plommonträdet utanför vårt sovrumsfönster står nu i full blom. Jag njuter, särskilt en morgon som den vi hade då solen också behagade visa sig. Den här blomningen kompenserar nästan det faktum att jag inte har någon magnolia i min trädgård och antagligen aldrig kommer att ha någon. Inte i den här trädgården i alla fall.

Ditten och Datten

Bara sådant som jag tänkt på idag.

9 maj, 2012 Inga kommentarer

Fjärde och sista bruden är en av mina gamla elever. Hon fick modellerbjudande då hon gick på högstadiet, men jag tycker hon var smart som tackade nej då. Med ålder kommer, förhoppningsvis, vishet. Modellbranschen är läskigt otäck och svår att hantera för de allra flesta har jag förstått efter allt som en av mina bästa vänner berättat om åren som modell ute i Europa…

Den här mannen är otroligt spännande och jag vill veta mer.

Ditten och Datten

Tonårsmammatankar.

9 maj, 2012 Inga kommentarer

Idag är det dags att lyfta mina egna funderingar igen. Att jobba tillsammans med en femtonåring för att nå ett mål och sedan känna segerns sötma, det är mycket värt. Att få höra att samma femtonåring har skrivit om sin mamma (that would be me) då han fått i uppgift att skriva en uppsats om en inspirerande person är inte heller dumt. Mitt i detta tornadovirvlande liv som tonårsmamma gäller det att stanna och andas, tänka efter vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något, vilka slag man ska ge sig in i och var man ska lägga sin energi. Jag är så tacksam över mina barn! De ger mig extatisk lycka, magkatarr, oförglömliga upplevelser, stora och små insikter, förunderliga uppenbarelser och får mig att se på mitt liv ur en helt annat synvinkel.

Jag omvärderar ständigt mig själv i min mammaroll. I jobbet som mor står jag inte ensam. Jag förstår inte hur ensamstående föräldrar orkar dra hela lasset hela tiden. Att stå ensam i föräldraskapet måste vara något av det tuffaste man kan gå igenom, någonsin. Min far polisens hjärta har ömmat särskilt för pojkar utan pappor. (Egentligen söner till ensamstående mammor, pojkar som inte haft någon närvarande pappa.) Visst finns det maskrospojkar, men det går inte att bortse från det faktum att barn behöver sina pappor, särskilt pojkar. Att pojkarna kanske inte alltid är helt överens med sina pappor är inte det viktigaste, men de behöver veta att deras pappor älskar dem och att de alltid kommer att göra det. De behöver någon att se upp till. De behöver lära sig hur man agerar som vuxen man.

Vi vuxna måste våga vara vuxna och en av de viktigaste sakerna vi kan göra är att visa våra barn att allt vi gör får konsekvenser och sedan, när tiden är mogen, släppa dem och våga låta dem göra sina egna misstag. Hur tänker du om det?

Har jag inte gjort något annat bra som mamma så vet jag i alla fall att jag har gett barnen kärleken till musiken. Jag tror inte det går en dag som vi inte har någon gemensam musikupplevelse. Idag vill jag dela med mig av ett av de mest fantastiska TED-tal jag har hört. (Visst finns det många bra, men det här är för mig lite speciellt.) Lyssna på den döva slagverkaren Evelyn Glennie och förundras. Här är min egen lille trumslagarpojke efter att ha sjungit i Adolf Fredriks manskör på valborgsmässoafton. ”Bakom mina solglasögon kan jag vara mig själv”, eller hur var det nu?

Ps: Evelyn visade att man inte behöver kunna höra för att uppleva musik, men jag kan ändå inte tänka mig ett liv utan fungerande hörsel. Titta på Sarah, född döv, då hon hör sig själv för första gången på 29 år… Teknikens under!

Ditten och Datten

Varifrån kommer du?

8 maj, 2012 10 kommentarer

Du som har följt mig ett tag vet att min familj (som inkluderar stora, tjocka släkten) är jätteviktig för mig. Jag har funderat mycket på hur det har blivit så. Jag vet att mina syskon, mer eller mindre, har samma känslor för sina blodsband och vill gärna att våra barn också ska veta vilka de kommer ifrån och att de känner att de lär sig att se på släktingarna som skyddsnät och energigivare.

I vår familj har vi familjekväll varje måndag. I går var jag ansvarig. Jag bestämde mig för att berätta om farmor och farfar, både det som jag själv kommer ihåg om farmor och det andra har berättat om farfar (som dog innan jag föddes), och lite om Far och hans sex syskon. Jag förlitade mig mycket på släktboken som vi alla skrev ihop till farmors och farfars 100-årsjubileum förra året. Jag berättade om krigstjänstgöring, hårt bondeliv, klassresor, mörka och ljusa släktöden, drömmar och kärlek. Jag grät en skvätt (oroa dig inte, mina barn tycker jag är en lipsill, men de accepterar att det är sådan jag är) och vi skrattade mycket. Vi tittade på gamla foton, både från släktboken och från mitt gamla fotoalbum som Mamma satt ihop. Vi letade släktdrag (kärlek för djur och natur, kvick hjärna, filosoferande…) och letade också efter likheter i utseendet. Så mysigt! Jag rekommenderar de här familjestunderna, att ha en kväll då man diskuterar, sjunger, spelar spel och lär känna varandra. Dagarna går i ett ändå och ju äldre barnen blir, desto mer sällan är de hemma samtidigt.

Efter mangofrossa (Alltså, finns det något som är godare än mogen mango?) kom småkusinerna som skulle sova över då mamma A skulle hämtas mitt i natten av pappa T på Arlanda. Det kändes så konstigt att barnen som inte varit här mer än en gång sedan i september verkligen kände sig hemma. Sövandet och sovandet gick inte riktigt lika bra och jag var smått lullig i morse av den störda sömnen. Jag frågade min syster om hon trodde att det var något man vande sig in i, för jag kommer inte ihåg att jag var sådär trött varje morgon då våra barn var små. Hon sa då att man visst är trött hela tiden med småbarn, men då det är det naturliga tillståndet funderar man kanske inte lika mycket över det. Mina föräldrar hade barn och tonåringar hemma mellan 1970 och 2011. Majld mäckärouni! En stor eloge till dem och till alla andra med många barn i olika åldrar. Varje ålder har saker som är bättre och inte fullt lika roliga. En 3,5-åring är hur som helst hysteriskt rolig. Jag skrattade hela tiden. ”Min mamma är i alla fall bäst på att klia på ryggen. Jö.” Hahaha! Eller ”Jag vill faktiskt inte sitta och kissa för jag kan kissa när jag står som pappa! Och låt bli mina kalsonger.” (Jag tyckte att han åtminstone skulle ta av sig dem för att inte av misstag kissa på dem.)

Nu är det dags att försöka hitta mina julkänslor. Jag sitter här och ska jobba med JUL, men inspirationen tryter. Kommer du på något som du tror blir toppenbra för mig att höra får du gärna berätta det för mig!

Ditten och Datten

Vi börjar veckan med en vinnare.

7 maj, 2012 2 kommentarer

Min vinstkontrollant intygar att allt gick rätt till i dragningen. Vi lyssnade på musik på högsta volym och jag blundade då jag sträckte ner handen efter den lapp som visade att…

… Evelina är vinnare av ett styck må bra-paket. Mejla din nya adress till monica[@]bernpaintner.com så skickar jag det till dig. Grattis! Till alla er andra vill jag bara säga tack för att ni var med och bättre lycka nästa gång. (Och kom ihåg – den som inte tävlar kan inte vinna.)

← Föregående 1 … 236 237 238 239 240 … 251 Nästa →