Via Hollywood till Oahu, Hawaii.

Våra semesterdagar rinner snabbt förbi samtidigt som det känns som om tiden har stannat. Den här semestern känns overklig på många vis! Jag har varit i LA några gånger, men att åka med stora barn är något annat än att åka med bästa Å eller med småbarn.

Vi bestämde oss för att kajka upp till Hollywoodskylten och så tog vi själva Hollywood Blvd och Kodak Theater inifrån bilen i sakta mak. Underbart! Att gå i nästan 30 graders värme uppför kräver sitt vatten. Vilken tur att vi var så väl förberedda att vi hade med oss ett par flaskor var. När vi kom ner till bilen igen var varenda por i huden igentäppt av damm och kläderna var alldeles röda. Det var ”fett värt det”. Efter varsin frozen yoghurt från Cantaloop och en dusch hoppade barnen ner i poolen med våra vänners barn. Där hade de roligt i närmare två timmar innan dagen avslutades med hemkörd pizza och Avengers vid hemmabion.

Idag steg vi upp klockan fem och var i god tid för att hinna med planet till Honolulu. Dessvärre hade de stängt av vägen till flygplatsen pga ett cykellopp, så Hawaiidrömmarna höll på att bli lite tillknycklade innan de ens startat. En hjälpsam polis fick oss till slut på rätt väg och vi hann med planet med flera minuter tillgodo. På vägen till Turtle Bay där vi sover i ett par nätter stannade vi på Doleplantagen. Spännande! Tänk att all konserverad ananas jag klämt i mig genom åren har handplockats där. Att äta nyskördad ananas är, tja, rysligt gott! Tur att jag fick lite ont i tungan efteråt. Man får ju inte ha det för bra!

Continue Reading

Disneyland.

En heldag på Disneyland med maken och döttrarna (sonen ville inte följa med), en GPS som visade fel väg hem och några timmars trevlig samvaro med vännerna vi bor hos. Dagen har bjudit på härliga stunder med nya kameran, en Canon nu igen. Canon EOS 60D blev det den här gången, fast jag hade egentligen bestämt mig för 600D. Har du erfarenhet av modellen? Jag är i alla fall jättenöjd så här långt!

Continue Reading

Los Angeles!

Vi är framme! Våra vänner har bytt hus sedan vi var hemma hos dem senast. Låt mig säga att det syns att det gått bra för mannen i familjen… Inte ofta man åker upp på Sunset Boulevard i Santa Monica. Solen skiner utanför gästhuset där jag sitter och vattnet glittrar i poolen. Det känns verkligen som att vi befinner oss i en drömvärld!

Continue Reading

När man blir extra glad…

… och samtidigt ledsen. Dagen har varit crazy, jag har varit så ARG på mig själv för en miss som inte går att göra ogjord, saker har ordnat upp sig och jag har fått många fina mejl och meddelanden som gjort mig lycklig (en ny liten viktig på väg in i världen, ömhetsbetygelser, kärlek, omtänksamhet, vettighet, styrka) även om några av dem gjorde mig också ledsen (ibland skulle det vara bra om man kunde ta hand om andras problem, i alla fall för ett tag). Livet är stort, hör du! Tack för alla härliga tillrop och pepp inför flytten. Jag vet ju att det blir bra! ”Puss och kram” skulle en viktig bloggerska skriva, och jag är inte sämre än att jag kan härmas. Så – puss och kram!

Continue Reading

Fredagsmys.

Tja, eller mer fredagsfrys. Men – i köket är det varmt och i morgon blir det fest. Somligt blir som man planerat, annat blir bra en annan da’. Vi har för mycket packning och kunde säkert ha fått med minst en flyttlåda till på pallen, men nu får vi ta de grejerna med oss. Tur att vi är så starka…

Continue Reading

Du är musiken i mig.

Idag var jag hemma hos min första pianofröken, snart nittio år gammal. Jag var åtta år då jag började spela hos henne. Tänk att det 34 år senare ser nästan precis likadant ut där på Krusbärsvägen och att min Majsan fortfarande spelar så tangenterna glöder! Hon berättade om hur det var härom veckan då hon hade pratat med en väninna till kl 21.00. Det var lite för tidigt för att lägga sig, så hon började spela på sin flygel. Nästa gång hon tittade på klockan var hon halvett på natten. Så kan det gå!

Förresten, lampan som belyser noterna är faktiskt alldeles ny. Den överraskade ”ungdomarna” med då de senast var hemma. (Ungdomarna borde vara i femtioårsåldern vid det här laget. Jag känner att det finns hopp också för mig.)

Efter besök hos en barnmorska som nog var bättre på att ta emot små bebisar in i världen än att ta cellprov på en medelålders kvinna (Aj!) och besöket hos pianofröken var det dags att åka hem till syrran och hennes familj. Där hade vi grillkväll med kända och okända människor. Grillmat är bara så gott… Jag passade på att intensivumgås med systern eftersom vi snart åker. Hur gör man då man ska lagra kärlek? Vår familj är lite utspridd och hur mycket jag än vill träffa alla mer ofta än vad som är möjligt så får jag passa på när tillfälle bjuds. Jag är glad att lillebror från Malmö och hans sambo har chans att åka upp till oss på lördag eftersom jag, tyvärr, inte hann med någon Malmörunda.

Just nu känns det som jag är en lindansare. Jag behärskar inte riktigt tekniken, så jag trillar dit rätt ordentligt då och då, men jag ger mig inte. En vacker dag ska jag klara av att balansera samtidigt som jag håller flera bollar i luften. Just nu får jag nöja mig med att inte få allt för stora blåmärken då jag faller… Elegi med Lars Winnerbäck. Varsågod. Till dig som jag tänker lite extra på just nu.

Continue Reading

Host, host. Astmadammet lägger sig…

Att bo i ett sommarhus har sina fördelar. Att bo just här i vårt sommarhus har ännu fler fördelar. Det är liksom inte så vackert inomhus, så man behöver inte lägga ner oändlig tid på att piffa. Det hjälper ändå inte. Dammsuga lite, damma, sopa ibland. Vi har inte ens någon toalett (tar alltid mest tid att städa och känns viktigast att hålla fräsch tycker jag), men några gånger i sommar har jag skrubbat utedasset (som vi använder flitigt) och också hjälpt till att städa föräldrarnas badrum eftersom vi använder deras dusch rätt ofta. Den senaste månaden har vi inte dammsugit en enda gång på övervåningen. Idag var det dags att göra en sista städning inför vintern i ”tjejrummet”. Urk alltså. Inte så att det var otäckt, men jättedammigt. Min hals dammade igen och jag blev sådär sexigt (otäckt) hes. Jag lät nog lagom arg då jag skickade onödiga grejer till ”pappersåtervinningen”, ”sopsäcken”, ”spelskåpet” och så vidare. Jag är inte färdig med det rummet än. Hmmmm. För det mesta är det bra att vara sju syskon som delar på ansvaret, men idag önskade jag att alla hade varit här så vi gemensamt kunde ropa ”sopsäcken”, ”hem till mig” eller vad som nu hade passat. Nu är det i alla fall rätt välstädat i rum ett av tre på övervåningen och hallen är också fixad. Näst på tur står ”blå rummet” där vi sover nu och stora dammhålet ”yttervinden” dammsuger vi innan syrrans familj får ta hand om sina sista grejer där. På lördag samlar vi våra familjemedlemmar här för att säga ”hej på ett tag”. Du kan ju få hålla tummarna för uppehållsväder så att man, eventuellt väl påbyltad, kan vara både utomhus och inomhus.

Dags att rensa bort alla döda getingar kanske? I år har vi haft en anstormning både av getingar och möss. Hur har du haft det med naturens mindre gulliga djur? Fast vem bryr sig egentligen om hur städat det är inomhus om det ser ut så här utomhus?

Eller så här?

Förutom det gamla vanliga (barnens skola, matlagning och den där extraordinära städningen) har jag idag också hunnit med att få brösten rejält tillplattade hos den stränga sköterskan på mammografimottagningen på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Hu. Alltså, jag trivs inte särdeles bra på sjukhus. Det har med vissa upplevelser i det förgångna att göra. (BB går bra, men det är allt.) Det finns dock en sak som jag älskar på alla sjukhustoaletter, nämligen desinfektionsgel. Det finns inte mycket som går upp emot att skrubba händerna ordentligt för att sedan smörja in händerna med den där gelen. Min fascination för denna ritual började 1989 då jag för första gången sommarjobbade på en utredningsavdelning för senildementa. Jag skulle aldrig få för mig att köpa en sådan där flaska hem, så jag får väl fortsätta uppsöka vårdcentraler och sjukhus för att utplåna alla handbaciller också i fortsättningen!

För övrigt var det kul att se besöksstatistiken gå i taket idag. Hej på dig som tittade in från Facebook och välkommen åter! Lite kärlek till dig kommer här från mig. (Äh, jag vet. Är det här verkligen min musik? Ja, tänk, det är det faktiskt! Ibland lönar det sig att lyssna igenom sina tonåringars musiklistor…)

Continue Reading

Att fånga stunder av lycka.

Idag plockade 11-åringen en bukett ringblommor som fick lysa upp matrummet. Jag och de två barnen som är här på Sturkö just nu bjöd Mamma och Far på 2,5-rätters middag dagen till ära. Det är så roligt att laga ”riktig” mat! När man bor som vi har bott de senaste månaderna blir det ibland si och så med maten överlag. Barnen har fått laga fiskpanetter och pasta, Billys pan-pizza och andra dumheter bara för att de skulle kunna sköta maten själva. Det är verkligen inte någon ultimat lösning, men det går ju inte direkt att kräva att de ska laga allt för avancerade rätter vid sin ålder, i alla fall inte under veckor på raken. (De har ju behövt fixa både lunch och middag själva vissa dagar.) Har du tips på lättlagad och nyttig mat passande för barn och ungdomar får du gärna tipsa här i kommentarsfältet!

Så här ser vädret i Honolulu ut den kommande veckan. Hoppas det håller i sig! Inte dumt alls…

För övrigt börjar det kännas riktigt jobbigt, det här att vi måste lämna Milla hemma… Usch. Det känns inte riktigt rättvist, varken mot henne eller oss.

Hur ställer du dig till förändring, att bryta upp och möta något helt nytt? Hur tror du det går för oss? Vänner, jobb, grannskap, engagemang i diverse organisationer och verksamheter, naturupplevelser, gäster… Tror du vi kommer att få de bästa åren i våra liv? Jag blev uppringd av en bekant som gjorde samma flytt med sin familj för ett par år sedan. Deras barn vill aldrig flytta hem till Sverige igen, aldrig någonsin. Vad har vi gett oss in på? Hjälp!

Flera gånger de senaste veckorna har jag fått frågan var jag hittar all musik jag lägger upp här i bloggen. Musiken har varit otroligt viktig för mig under hela mitt liv, så det är kanske inte så konstigt att jag träffat på massor av olika genrer, artister, musik från olika tider och med olika stort krav på lyssnarengagemang. Jag rekommenderar dig att ta dig tid att lyssna på musik som du kanske inte tror du gillar, antingen för att det är ”fel” genre eller vad det nu vara må. Min syster sa ”men jag kommer aldrig ihåg vad låtar heter”. Tycker du det är ett problem finns det olika hjälpmedel. En trevlig app som jag har på min mobiltelefon är MusicID. Kör igång den och håll telefonen mot högtalaren då du hör en bra låt som kommer du att få reda både på artist och låt om du har tur. På Spotify finns massor samlat och där kan man också leta sig fram till tips på liknande musik då man vet vad man gillar. Kom ihåg att själen mår bra av att lyssna på och utöva musik. Ofta och mycket, alltså! Grattis till dig som redan har upptäckt detta…

Beth Moore – Love Now
Metallica – Nothing Else Matters
Hanne Boel – Soundtrack of the Night
Dream Theater – Wither
Helen Sjöholm och Anders Widmark – Genom Varje Andetag
Leona Lewis – Happy
Lena Horne – Stormy Weather
Åsa Jinder – Då Rädslan Tar Farväl

Continue Reading

Iiiih! Det närmar sig.

Ena dottern håller koll på antalet dagar tills vi flyger till LA från Köpenhamn. Just nu är det elva dagar kvar. En och en halv vecka. Hjälp! Jag blir nästan skakig… Det är jätteroligt, men faktiskt läskigt också. Tur att det finns grejer att göra precis hela tiden så jag inte behöver känna mig sysslolös. Nu har jag blivit bortskämd av min lillasyster i två dagar. Du som får chansen att ”bada” i ett badpalats – ta den! Jag kom ut som en ny människa efter ångbad och ryggdusch och scrubbande och filande och tvättande och inpackande. Helt underbart. Vi masserade också skrattmusklerna då vi satt och kollade in alla bilderna som svågern och systersonen tagit med något slags förvrängningsapp. Jag har träningsvärk i magen idag, på allvar! Vi hann också fira färdigt 14-åringen. Hon tyckte att det inte kändes som en riktig födelsedag, fast hon var rätt nöjd ändå. Pappa var inte hemma (fast det var han inte då hon föddes heller) och ingen tårta serverades. Vi tar igen det nästa lördag. Tänk att jag har varit tonårsmamma i flera åååår! Spännande.

I hallen hos föräldrarna hänger finaste fotot på mamma. Vilken snygging! Sådär snygg har jag aldrig varit. Så många gånger fick jag höra att jag var lik henne då jag växte upp och gillade inte alls det. Sicken dumbom jag var! Tur att man blir äldre och visare.

För övrigt har nu min vrist läkt ordentligt efter min drullighet i somras då jag ännu en gång bevisade för mig själv att jag måste vara skelögd på riktigt, alltså på det sättet att man ser verkligheten på ett annat sätt än den egentligen ser ut. Jag har fortfarande ett fult märke på benet, men med tanke på mina skånkors normaltillstånd (eh, när till och med ens mamma säger att ens ben inte är ens bästa tillgång så kan man nog lita på att detta är sanningen) gör det ingenting. Det är bara att ”skyla” dem. Det jag skulle säga var att då ena syrran nu har sprungit Tjejmilen och snart springer Lidingöloppet (15 km) samt har anmält sig till Tjejvasan så är det dags att jag tar tag i min fysik igen. Dags att få upp flåset, vänner! Jag drog igång med något slags förkylningspowerwalk, men blev ordentligt svettig ändå. Det är härligt att pressa sig lite. Och nu ska jag hänga tvätt. Inte fullt lika härligt, men jag gillar verkligen doften av rena kläder. Behöver du lite power? Den kommer här.

Continue Reading