Waikiki Beach, Diamond Head och Stilla Havet överallt.

Nu har jag tillgång till en dator, i alla fall en liten stund. Jag hinner inte ladda upp några bilder från kameran (hoppas kunna göra det när vi är på kryssningen), men här har du i alla fall ett par flickor som det står ”Hawaii” tvärsöver. Den här ön (Oahu) har blivit välsignad med bitar från Paradiset. Jag måste dock säga att jag tycker att bebyggelsen är ful och skruttig och när man är ute och kör ser man inte direkt något av det paradisiska. Jag älskar att känna hur varmt det är i havet trots att det just är ett hav. Inte ens jag har problem att bada här… En annan sak jag tycker är rätt trevlig är att trots att det finns en massa vältrimmade och tjusiga människor med olika bakgrund och fason överallt känner jag mig helt okej bland alla de andra, helt vanliga och ganska tjocka medel-Svenssons (eller Smiths, eller Sørensens eller vad de nu kan heta).

Idag gick vi upp till utsiktsplatsen vid Diamond Head. Jag svettas som en gris så fort det är över 23 grader sådär och i den här värmen och solen kan jag säga att just jag nog var rätt kul att titta på för de lyckliga överlevare som var på väg ner igen då jag med raska steg gjorde mitt bästa på uppvägen. Det var väl värt ansträngningen! Vi hade en helt fantastiskt utsikt och det fläktade alldeles lagom varmt så jag nästan inte ville gå ner igen. Den här typen av utflykter passar sonen bäst. Han längtar till Utah och till alla utflykter han tänker göra i bergen. Mellandottern tycker nog det är liiiite surt att vi i princip inte kan shoppa någonting eftersom våra väskor är så fulla ändå på grund av flytten. Hon tyckte i alla fall att det var roligt att gå längs med fina shoppinggatan här i Honolulu i går. De två killarna som stod och sjöng så jag (och alla andra också tror jag med tanke på hur stor publik de fick) fick gåshud gjorde att lillasyster också stod ut med en kväll på stan. Tvåstämmig, pricksäker sång, en av killarna spelade på sitt medhavda piano så jag trodde det var inspelat först eftersom det lät så bra. Hoppas att det går bra för dem och att de får fortsätta underhålla sin publik med kärlek. Här har du en av låtarna vi fick lyssna på.

Här är en av mina Pink Floyd-favoriter. Jag önskar att du också fick vara här och uppleva allt detta makalösa.

Continue Reading

Familj = Ohana

I går fick vi möjlighet att träffa Klaus lillasyster som vi senast såg för ungefär tio år sedan. S är uppvuxen i Finland hos sin mamma, så vi har inte haft möjlighet att tillbringa så mycket tid med henne, men hon är en härlig och positiv människa med mycket kärlek! På lördag ska hon ge oss en specialtur runt The Polynesisan Cultural Center där hon förut var guide. Kul!

Just nu sitter ett par av barnen och gör skolarbete. Jag har packat ihop våra saker då vi nu åker vidare ner till Honolulu för att vara där i några dagar. I går var vi på stranden, så alla har i alla fall börjat få lite färg. Vilken strand sedan. Där kan man tala om paradisisk härlighet! Tänk om du hade kunnat vara här du också… Jag skickar goda och varma tankar åt ditt håll!

Continue Reading

Via Hollywood till Oahu, Hawaii.

Våra semesterdagar rinner snabbt förbi samtidigt som det känns som om tiden har stannat. Den här semestern känns overklig på många vis! Jag har varit i LA några gånger, men att åka med stora barn är något annat än att åka med bästa Å eller med småbarn.

Vi bestämde oss för att kajka upp till Hollywoodskylten och så tog vi själva Hollywood Blvd och Kodak Theater inifrån bilen i sakta mak. Underbart! Att gå i nästan 30 graders värme uppför kräver sitt vatten. Vilken tur att vi var så väl förberedda att vi hade med oss ett par flaskor var. När vi kom ner till bilen igen var varenda por i huden igentäppt av damm och kläderna var alldeles röda. Det var ”fett värt det”. Efter varsin frozen yoghurt från Cantaloop och en dusch hoppade barnen ner i poolen med våra vänners barn. Där hade de roligt i närmare två timmar innan dagen avslutades med hemkörd pizza och Avengers vid hemmabion.

Idag steg vi upp klockan fem och var i god tid för att hinna med planet till Honolulu. Dessvärre hade de stängt av vägen till flygplatsen pga ett cykellopp, så Hawaiidrömmarna höll på att bli lite tillknycklade innan de ens startat. En hjälpsam polis fick oss till slut på rätt väg och vi hann med planet med flera minuter tillgodo. På vägen till Turtle Bay där vi sover i ett par nätter stannade vi på Doleplantagen. Spännande! Tänk att all konserverad ananas jag klämt i mig genom åren har handplockats där. Att äta nyskördad ananas är, tja, rysligt gott! Tur att jag fick lite ont i tungan efteråt. Man får ju inte ha det för bra!

Continue Reading

Disneyland.

En heldag på Disneyland med maken och döttrarna (sonen ville inte följa med), en GPS som visade fel väg hem och några timmars trevlig samvaro med vännerna vi bor hos. Dagen har bjudit på härliga stunder med nya kameran, en Canon nu igen. Canon EOS 60D blev det den här gången, fast jag hade egentligen bestämt mig för 600D. Har du erfarenhet av modellen? Jag är i alla fall jättenöjd så här långt!

Continue Reading

Los Angeles!

Vi är framme! Våra vänner har bytt hus sedan vi var hemma hos dem senast. Låt mig säga att det syns att det gått bra för mannen i familjen… Inte ofta man åker upp på Sunset Boulevard i Santa Monica. Solen skiner utanför gästhuset där jag sitter och vattnet glittrar i poolen. Det känns verkligen som att vi befinner oss i en drömvärld!

Continue Reading

När man blir extra glad…

… och samtidigt ledsen. Dagen har varit crazy, jag har varit så ARG på mig själv för en miss som inte går att göra ogjord, saker har ordnat upp sig och jag har fått många fina mejl och meddelanden som gjort mig lycklig (en ny liten viktig på väg in i världen, ömhetsbetygelser, kärlek, omtänksamhet, vettighet, styrka) även om några av dem gjorde mig också ledsen (ibland skulle det vara bra om man kunde ta hand om andras problem, i alla fall för ett tag). Livet är stort, hör du! Tack för alla härliga tillrop och pepp inför flytten. Jag vet ju att det blir bra! ”Puss och kram” skulle en viktig bloggerska skriva, och jag är inte sämre än att jag kan härmas. Så – puss och kram!

Continue Reading

Fredagsmys.

Tja, eller mer fredagsfrys. Men – i köket är det varmt och i morgon blir det fest. Somligt blir som man planerat, annat blir bra en annan da’. Vi har för mycket packning och kunde säkert ha fått med minst en flyttlåda till på pallen, men nu får vi ta de grejerna med oss. Tur att vi är så starka…

Continue Reading

Du är musiken i mig.

Idag var jag hemma hos min första pianofröken, snart nittio år gammal. Jag var åtta år då jag började spela hos henne. Tänk att det 34 år senare ser nästan precis likadant ut där på Krusbärsvägen och att min Majsan fortfarande spelar så tangenterna glöder! Hon berättade om hur det var härom veckan då hon hade pratat med en väninna till kl 21.00. Det var lite för tidigt för att lägga sig, så hon började spela på sin flygel. Nästa gång hon tittade på klockan var hon halvett på natten. Så kan det gå!

Förresten, lampan som belyser noterna är faktiskt alldeles ny. Den överraskade ”ungdomarna” med då de senast var hemma. (Ungdomarna borde vara i femtioårsåldern vid det här laget. Jag känner att det finns hopp också för mig.)

Efter besök hos en barnmorska som nog var bättre på att ta emot små bebisar in i världen än att ta cellprov på en medelålders kvinna (Aj!) och besöket hos pianofröken var det dags att åka hem till syrran och hennes familj. Där hade vi grillkväll med kända och okända människor. Grillmat är bara så gott… Jag passade på att intensivumgås med systern eftersom vi snart åker. Hur gör man då man ska lagra kärlek? Vår familj är lite utspridd och hur mycket jag än vill träffa alla mer ofta än vad som är möjligt så får jag passa på när tillfälle bjuds. Jag är glad att lillebror från Malmö och hans sambo har chans att åka upp till oss på lördag eftersom jag, tyvärr, inte hann med någon Malmörunda.

Just nu känns det som jag är en lindansare. Jag behärskar inte riktigt tekniken, så jag trillar dit rätt ordentligt då och då, men jag ger mig inte. En vacker dag ska jag klara av att balansera samtidigt som jag håller flera bollar i luften. Just nu får jag nöja mig med att inte få allt för stora blåmärken då jag faller… Elegi med Lars Winnerbäck. Varsågod. Till dig som jag tänker lite extra på just nu.

Continue Reading

Host, host. Astmadammet lägger sig…

Att bo i ett sommarhus har sina fördelar. Att bo just här i vårt sommarhus har ännu fler fördelar. Det är liksom inte så vackert inomhus, så man behöver inte lägga ner oändlig tid på att piffa. Det hjälper ändå inte. Dammsuga lite, damma, sopa ibland. Vi har inte ens någon toalett (tar alltid mest tid att städa och känns viktigast att hålla fräsch tycker jag), men några gånger i sommar har jag skrubbat utedasset (som vi använder flitigt) och också hjälpt till att städa föräldrarnas badrum eftersom vi använder deras dusch rätt ofta. Den senaste månaden har vi inte dammsugit en enda gång på övervåningen. Idag var det dags att göra en sista städning inför vintern i ”tjejrummet”. Urk alltså. Inte så att det var otäckt, men jättedammigt. Min hals dammade igen och jag blev sådär sexigt (otäckt) hes. Jag lät nog lagom arg då jag skickade onödiga grejer till ”pappersåtervinningen”, ”sopsäcken”, ”spelskåpet” och så vidare. Jag är inte färdig med det rummet än. Hmmmm. För det mesta är det bra att vara sju syskon som delar på ansvaret, men idag önskade jag att alla hade varit här så vi gemensamt kunde ropa ”sopsäcken”, ”hem till mig” eller vad som nu hade passat. Nu är det i alla fall rätt välstädat i rum ett av tre på övervåningen och hallen är också fixad. Näst på tur står ”blå rummet” där vi sover nu och stora dammhålet ”yttervinden” dammsuger vi innan syrrans familj får ta hand om sina sista grejer där. På lördag samlar vi våra familjemedlemmar här för att säga ”hej på ett tag”. Du kan ju få hålla tummarna för uppehållsväder så att man, eventuellt väl påbyltad, kan vara både utomhus och inomhus.

Dags att rensa bort alla döda getingar kanske? I år har vi haft en anstormning både av getingar och möss. Hur har du haft det med naturens mindre gulliga djur? Fast vem bryr sig egentligen om hur städat det är inomhus om det ser ut så här utomhus?

Eller så här?

Förutom det gamla vanliga (barnens skola, matlagning och den där extraordinära städningen) har jag idag också hunnit med att få brösten rejält tillplattade hos den stränga sköterskan på mammografimottagningen på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Hu. Alltså, jag trivs inte särdeles bra på sjukhus. Det har med vissa upplevelser i det förgångna att göra. (BB går bra, men det är allt.) Det finns dock en sak som jag älskar på alla sjukhustoaletter, nämligen desinfektionsgel. Det finns inte mycket som går upp emot att skrubba händerna ordentligt för att sedan smörja in händerna med den där gelen. Min fascination för denna ritual började 1989 då jag för första gången sommarjobbade på en utredningsavdelning för senildementa. Jag skulle aldrig få för mig att köpa en sådan där flaska hem, så jag får väl fortsätta uppsöka vårdcentraler och sjukhus för att utplåna alla handbaciller också i fortsättningen!

För övrigt var det kul att se besöksstatistiken gå i taket idag. Hej på dig som tittade in från Facebook och välkommen åter! Lite kärlek till dig kommer här från mig. (Äh, jag vet. Är det här verkligen min musik? Ja, tänk, det är det faktiskt! Ibland lönar det sig att lyssna igenom sina tonåringars musiklistor…)

Continue Reading