En ”vanlig” lördag.

Jag vet att jag ligger jättmycket efter i mitt bloggande. Verkligen bakom. Dagarna blev till veckor som blev till månader och här sitter jag nu i mitt kök i Orem, Utah och ska försöka sammanfatta hela den tiden både med mer text och en massa bilder. Som du förstår är det en uppgift som känns ganska övermäktig, så jag kommer att ta det lite som det kommer. En berättelse här och en där kanske? Att presentera 1500 bilder i ett blogginlägg går helt enkelt inte. Jag kan inte ens dela upp bilderna på tio blogginlägg och få det att verka naturligt, så jag låter bli.

Bilden här ovanför är i alla fall yngsta dottern på studsmattan som finns längst bak i vår trädgård fångad av mellandottern. Vår trädgård är stor och trevlig och jag tror att vi kommer att trivas bra här. Det är alltid jobbigt att vänja sig vid något nytt, och att flytta till ett nytt land, nya vänner, ny kultur och nytt nästan allt är inte helt lätt. Just nu känns det som att vi har levt i något slags vacuum i nästan ett halvår. Det är så mycket som har hänt, fast någonstans känns allt bara som en konstig dröm. Nu är vi här och nu är det bara att vänja sig vid det nya livet. Barnen har helt klart blivit omskakade och jag hoppas att de snart ska känna sig riktigt hemma och att de ska trivas med vänner, skola och allt annat runtomkring. De både trivs jättebra och har jättemycket hemlängtan, allt om vartannat. Själv trivs jag mycket bättre än jag trodde att jag skulle göra. Den färgstarka hösten har gjort sitt till. Vi bor verkligen fantastiskt vackert här i dalen nedanför Klippiga Bergen!

Här kommer ett par bilder på hur några av rummen ser ut, bara för att inte ge bort allt på en gång:

Här ingår lamporna i huset, därav den pampiga pjäsen ovanför den på IKEA inköpta matsalspjäsen. Runt detta bord kan vi med utdragsskiva ha 13 middagsgäster. Det skulle nog gå att klämma in en och annan till, men då blir det väl trångt. Vid matbordet äter vi, har skola, gör läxor och umgås en del. Jag gillar verkligen utsikten från de båda fönstren. Vi kommer att kunna följa årstidsskiftningarna här!

Vi tog med oss några lådor med böcker och de står nu i vardagsrummet i en hederlig Billy björk med glasdörrar. Det här är vårt bibliotek. Böcker är tunga och otympliga, men jag måste ha böcker i mitt hem! De gör hemmet varmt och ombonat. Vi kommer säkert att komplettera med en och annan nyinskaffad bok så småningom.

Det finns tre badrum i huset. Det här är sonens. Då det är den enda toaletten på nedervåningen får vi också hänvisa gästerna hit. Med tanke på att jag verkligen inte uppskattar toaletter som är vanskötta och ”otäcka” så kommer jag nog att hålla ett extra öga på den här toaletten även om den är Gs.

Vi har redan hunnit skämmas bort av priser som ligger rätt mycket lägre än de vi är vana vid från Sverige. Tjejerna köpte varsitt par nya jeans på Forever XXI i går. Tio dollar styck. 140 kr för två par jeans. Allas sängar kostade tillsammans mindre än makens och min enda säng som vi köpte i Sverige för 12 år sedan och då fick vi ändå en 50″ teve på köpet eftersom vi köpte fyra stycken. Maten är billigare, men man får akta sig för att inte hamna i fet- och billigfällan. Det finns massor av god och bra mat, men det finns ännu mer god och dålig mat, mat som gör folk slöa och feta. Det gäller att hålla sig ifrån den sistnämnda gruppen…

I kväll var jag och maken ute och åt middag med våra vänner från Phillytiden. Det är de som startade företaget som K nu jobbar för och det är de som är anledningen till att vi befinner oss här just nu. Det kändes hur konstigt som helst och samtidigt helt naturligt att sitta där och prata och skratta som om de tolv år som gått sedan vi bodde nära varandra sist aldrig hade funnits. Alla var precis som vanligt helt enkelt. Det kändes rätt skönt måste jag säga. Det är så mycket som är förvirrande och annorlunda nu, så att ha något slags grundtrygghet är jättefint. Att min morbror kom över några timmar tidigare i eftermiddag var ännu bättre. Han bor en timme iväg, men det är mycket närmare än att ha honom på en annan kontinent. Som sagt. Det här ska nog bli bra.

Tack för tips på vad jag ska skriva om. Jag lovar att ta dessa till mig då jag fortsätter mitt bloggande. See you later.

Continue Reading

Jag har en sladd, jag har en sladd!

Jag har också barn att hemskola och jobb att göra, så i kväll ska jag försöka mig på att skriva ett ”normalt” blogginlägg för första gången på eviga tider. Det känns nästan som att jag inte riktigt vet hur man gör längre… Det finns i alla fall en mängd ämnen att skriva om, jag vet bara inte i vilken tåt jag ska börja dra… På återseende!

Continue Reading

Jag vill ju berätta för dig…

… hur det är och hur det ser ut, men min dator har ingen kontakt förrän på måndag och jag orkar bara inte blogga på telefonen mer. Det är tråkigt, jag kan inte lägga upp bilder och det tar onödigt lång tid. Nu är det fixat så att de två äldsta börjar skolan på tisdag. Tjohej!

Continue Reading

Vi är hemma!

Internet fixas först på torsdag, så då lovar jag att komma igen med text, bilder och annat kul. Vad skulle det kunna vara, förresten? Hm. Pallen med våra kartonger var i New Jersey den 5 oktober vilket borde betyda att vi snart har grejerna här. Våra kompisar C och J jobbar sig halvt fördärvade för vår skull och vi får försöka stoppa J som håller på att läka efter snart ett års problem med operationer och annat. Vi är så tacksamma för att det finns människor som är osjälviska på riktigt. Det är inte ofta man hittar sådana…

Continue Reading

Äntligen på väg…

Just nu sitter jag i våra vänners gästhus med massor av bagage och ännu mer pirr i magen. Om några timmar bär det av till Salt Lake City från LAX. Vi har nog inte fattat vad vi har fått vara med om och har antagligen inte riktigt grepp om vad vi har gett oss in i. Jag lovar att skriva då vi är på plats i Orem.

Continue Reading

FABBA!

Jag sitter ute i den varma kvällsbrisen medan skeppet tuffar vidare mot västra sidan av the Big Island. Vi bubblade bubbelpool och dansade loss till Abbamusiken som spelades under kvällsföreställningen vid poolen. Skeppets showbesättning satte både de glittriga scenkläderna och de tjusiga stegen. Vår familj pustade ut efter en härlig dag på en strand med magisk, svart lavasand och massor av stora sköldpaddor som låg och solade i vänligt samspråk med oss människor. Det här var sonens favoritutflykt under hela resan. Med tanke på att han knappt orkade följa med (extremt morgontrött, semesterschema, upp ”vanlig vardagstid”) tackade han till och med den ljuva fadern som inte gav upp. 🙂

Efter lavasanden var det dags för vulkanparken. Vi åkte till jordens mest aktiva vulkan, Kilauea, fick gratis ansiktsbehandlingar vid ånghål, upptäckte svavelbanker, tittade på majestätiska kratrar och gick i en riktig lavatunnel. Utflykten avslutades med en tur förbi gigantiska träd som planterades av kändisar som huserade för 80 år sedan (Amelia Earhart och Babe Ruth bl a) och den största japanska trädgården utanför Tokyo. Coolt. Med tanke på att det regnar i Hilo nästan varje dag och vi hade sol blev denna utflykt lite extra lyckad.

Slutligen vill jag tillägna dig en egen ABBA-låt. (Högt och lågt, vitt och brett… Läser du min blogg och jag vet om det kan det hända att någon av dessa låtar är just till dig!)

Slipping through my fingers

Mamma Mia

Thank you for the music

The winner takes it all

Att finnas till

Continue Reading

Ligger i solstolen.

Framför ligger Stilla Havet, bakom Maui, runt omkring servar Pride of America’s 930 anställda oss ca 2300 gäster. Vi har det oförskämt bra. En kryssare går i genomsnitt upp 3,5-7 kg i vikt sägs det. Jag kan förstå det. Vi äter bufféfrukost varje dag, något lättare till lunch och trerätters på kvällarna. Hur ska vi vänja oss vid att flytta in i ett tomt hus utan kyl och frys? Inte ens varsin madrass att sova på? 😀

Continue Reading

Onsdag.

Sitter i bilen efter en lång dag. Vi steg upp kl 6 för att hinna ta oss till Snorkel Bob’s där vi fixade utrustning till Hanauma Bay-utflykten som jag längtat efter hela resan. Då vi var i Thailand för några år sedan fick jag aldrig möjlighet att snorkla. Nu var det alltså dags!! Hanaumaviken var kungligheternas fiskeområde då det begav sig. Numera är det här området skyddat och vi fick inte ens komma ner till stranden förrän vi hade sett en film som handlade om hur man ska bete sig bland korallreven och fiskarna.

Att sätta på sig ett cyklop och snorkel och sedan försvinna ner under vattenytan för att bara höra papegojfiskarnas korallgnagande och se ett färgglatt skådespel – det är makalöst! Jag ska snorkla igen, lita på det. (Det enda är att jag blev alldeles illamående efter en lång stund i vattnet, men det gick fort över.)

I går kväll kom ett gäng svenskar över tillsammans med svägerskan, så det blev svenskparty vid poolen. Hur trevligt som helst! Att vara flexibel är viktigt om man vill få ut så mycket som möjligt av livet. Jag utmanar dig till att vara lite extra fri idag. Livet är ändå rätt galet och du kommer inte att förstå allt hur du än försöker.

Continue Reading

Kan någon uppgradera bloggapparna…

… så jag kan lägga in lite bilder? Det här blir ju tråkigt. Ja, att bara blogga mobiltext utan bilder alltså.

Vi är tillbaka i Turtle Bay och har haft svägerskan här hela, långa kvällen. Det är spännande att lära känna någon som ändå delar rätt mycket av makens dna, att se vad som är likt och vad som skiljer åt!

Beach 2012 inföll för länge sedan, men jag hann inte med tåget. Efter showen HA – Breath of Life på PCC i går tänkte jag att människan är till för att ha glädje och må bra, äta naturligt och röra sig mycket. Det är något jag verkligen lärt mig de senaste åren, men det är så lätt att falla tillbaka i gamla fällor. Amerikanska butiker är fulla med junk. Gott junk. Vi försöker hitta bra alternativ, för det går inte riktigt att laga mat helt som vanligt. I kväll blev det dumplings (frysta) till middag. Snabbt, jättegott och åtminstone ganska okej att äta. I morgon blir det hemgrillad kyckling och rotfrukter.

Kom ihåg att välja lycka…

Continue Reading

Polynesian Cultural Center.

Makens lillasyster har pluggat här på Oahu i tre år och de här veckorna har vi chans att träffa henne mer än någonsin då hon har vuxit upp med sin mamma i Finland. Tänk hur det där med blodsband funkar, hur gener slår igenom trots att man kanske inte ens träffar sina föräldrar en enda dag… Ibland undrar jag var alla mina delar kommer ifrån. Nja, snarare från vem. Det skulle verkligen vara roligt att åka tillbaka i tiden för att lära känna mina förfäder, följa egenheter och personlighetsdrag.

Nästan hela lördagen tillbringade vi med svägerskan uppe på Polynesian Cultural Center. Då S varit guide där gick hon med oss som vår personliga ledsagare. Jättetrevligt! Det här stället är något utöver det vanliga. Jag får återkomma med detaljer, för klockan är mycket och det är jobbigt att skriva på en telefon. Jag lämnar dig med Edith Piafs Hymne a l’amour vilken jag idag för första gången hörde i hawaiiansk upptempoversion. Jag tror originalet står sig länge än…

Continue Reading