Ditten och Datten

Kalifornien.

6 mars, 2014 2 kommentarer

Som nygifta bodde vi i Palo Alto, Kalifornien. Tony Bennett var inte den enda som lämnade sitt hjärta i San Francisco… Vilket underbart ställe! Stanford Campus är ett av de vackraste ställen jag varit på. Jag älskar doften, museet, stilen och bokhandeln. Hade det inte varit så erbarmligt dyrt att bo hade jag gott kunnat tänka mig att sätta mina bopålar där! Uppe i norra Kalifornien finns ett annat av mina guldställen, nämligen Yosemite National Park. Gillar man fart och fläkt, solstränder och silikoninlägg är det södra Kalifornien man ska besöka. Där ligger Disneyland, Hollywood och andra ställen som visar att USA är stället för ”the more, the better”.

E nedanför Hollywoodskylten, oktober 2012.

Nu har min gamla vän från Philadelphiatiden bjudit in det ”gäng” jag och maken hängde med där till sitt semesterställe i Balboa om två veckor. Inte grabbarna, bara brudarna. Det är inte klart att jag kan åka än, så du får gärna hålla en tumme eller två för att det går att ordna. Trots att det är den övre halvan av Kalifornien jag brinner mest för skulle jag inte alls ha något emot att få ta en sväng till sol, värme och sandstrand.

California Dreaming med The Mamas and The Papas

Vad drömmer du om just nu?

Ditten och Datten

Alla ord som får stanna hos mig.

6 mars, 2014 Inga kommentarer

Jag har dem hos mig. Orden, de ord som gräver sig ner runt, slingrar sig in i och omsluter det som är jag och allt runtomkring mig.

Jag skriver, vänder ut och in, kastar och börjar om. Gör om, gör rätt. Gömmer i mitt innersta det som inte fick huvudrollen, tankarna som inte fick ta plats idag.

Ditten och Datten

Grönt är skönt.

4 mars, 2014 Inga kommentarer

Tänker du kanske på att sommaren inte är så långt borta som det kanske kan verka då man tittar på väderleksrapporten? Jag kom på att vi visst har både påskliljor och tulpaner i trädgården och hux flux så hade allt det där våriga kommit upp så mycket att det väl är något som slår ut innan veckan är slut.

Vi har en massa gammalt skräp som ska rensas bort och hur jag än väntar och väntar så dyker ingen trädgårdsmästare upp i vår trädgård. Nej, ska något göras så är själv bäste dräng. (Fast jag väntar en dag till eller så, för väder-appen säger att det ska snöa i natt och regna i morgon. Man vill ju inte ge vintern hicka sådär hur som helst.)

Makens tomater omhuldas med minutiös vård i form av sol, vatten, värme och vackra ord. Det syns redan att det är olika sorter och jag antar att årets experiment kommer att lyckas långt bättre än förra årets. Nu kommer de fördrivna plantorna att vara starka och starka när det är dags att plantera ut dem i landet!

Hur är det med dina gröna fingrar? Påtar du i jorden, eller är du en sådan som hellre går till ICA och köper en påse chips? Det finns inget rätt eller fel i den frågan, men nog tror jag att kroppen mår bättre och smaklökarna blir gladare av en solvarm tomat som man har drivit fram själv. Fler och fler anammar tanken att ta tillvara på utrymmen som kanske inte varit självklara för odling förut och jag tycker det är jätteroligt att läsa om trädgård på liten yta. Tänk om jag kunde vara lika bra på att rent praktiskt ta hand om en sådan också!

Ditten och Datten

Bridalveil Falls.

1 mars, 2014 2 kommentarer

Maken och jag åkte på utflykt tillsammans i det fruuuuuktansvärt gråa och trista vädret. Vi har blivit lovade regn hela helgen, men jag tror mest det var tomma hot. De grålila molnen hänger nämligen lika tunga nu vid halv fyra som i morse.

Jag har den senaste veckan längtat efter att få ta en promenad i riktig Sturköblåst. Det blåser nästan aldrig här nere i Happy Valley till skillnad från i Karlskrona och dess skärgård. Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har? Hur som helst var det kavlugnt hemma då vi gav oss av, men när vi hade åkt tio minuter bort möttes vi av en sådan där blåst som gör att man drar jackan tätare om kroppen och som får hjärnan att blåsas ur ordentligt. Det var underbart! Maken längtar alltid bara till vackert väder, så han uppskattade det inte fullt lika mycket. Han fick å andra sidan uppleva äventyr både i form av resterna av en lavin och ett forcerat staket, så han var mycket nöjd med utflykten han också.

Ditten och Datten

Du fattas mig.

1 mars, 2014 2 kommentarer

Det är fortfarande helt ofattbart och så konstigt att veta att det just aldrig blir något mer, inte på det vis som det var.

Vissa saker måste man acceptera för att sedan gå vidare, men det är svårt! Hur kan man skratta och gråta över någonting samtidigt? Minnena försvinner inte. De finns kvar i de små rum som förberetts för dem. Lika viktigt som det är att komma ihåg det som varit är det att inte låsa in sig tillsammans med de där minnena. Det finns andra att ta hand om, andra som är här och nu, andra som litar på vägledning, vänskap och kärlek.

Du finns där fortfarande och du finns alltid inom mig. För det är jag tacksam. I evigheters evighet…

Ditten och Datten

Snösmältning och Sketch Sunday.

25 februari, 2014 Inga kommentarer

Jag läste någonstans att våren har kommit till Skåne. Inte vet jag om våren officiellt är här än, men det händer grejer i naturen nu. Snabbt. Jag saknar krokusar och snödroppar och tulpaner är ju bara att drömma om, men det finns annat att glädjas över. Som att de bruna träden börjar knoppas och att fåglarna kvittrar och att luften känns varmare när solens strålar når fram till nästippen.

I går tog K och jag en eftermiddagspromenad längs 800 S. Det är en ganska trafikerad väg, ungefär som att promenera längs Häradsvägen i Segeltorp en lat lördagsförmiddag. (En söndagseftermiddag där bjuder på en massa trafik från det shoppande folket som besökt IKEA och de andra shoppingtemplena i Kungens Kurva.) Trots trafiken gillar jag att gå där. Kolla får du se varför:

Alltså, nu kan jag inte mycket om hästar, men jag undrar om inte det här var en unghäst som precis blivit instängslad och blivit skodd. Den skuttade omkring som en kalv på grönbete. Fram och tillbaka, upp och ned. De andra hästarna gick tillsammans i två olika hagar, men den här stackaren såg inte ut att kunna samarbeta speciellt bra.

På kvällskvisten fortsatte vi vår söndagsdejt och åkte in till Salt Lake City för att hälsa på vår kompis Nathan Florence som satt och utövade sitt konstnärsskap tillsammans med andra konstnärer och ett jazzband som var riktigt duktiga. Begivenheten kallas Sketch Sunday. Jättemysig miljö för en söndagsmiddag med familjen. Tjejen i blå tröja satt modell med den äran och det lilla oljeporträttet blev klart på ca 1,5 h. Jättefint! Jag älskar Nathans teknik att måla på småmönstrat tyg. Visst är det läckert? Jag undrade hur han hade fått prinsessan Madeleine att stå modell för sig till den större tavlan, men han påstod att hon inte avslöjat att hon var prinsessa. 😉

SLC i nattljus. En liten stad, alldeles fyrkantig i sin uppbyggnad och därför lätt att hitta i, men väldigt trist. Amerikanernas städer är dessvärre ganska trista eftersom de inte har mycket av ”gammalt och nytt”, utan mer ”vi river ner det gamla och bygger nytt”. Synd!

Ditten och Datten

Fish and chips?

22 februari, 2014 Inga kommentarer

I kväll ska vi åka till min morbror och moster som bor en dryg timme härifrån. De har lovat att ta oss till morbrors favoritställe med riktig fish and chips. Familjen bodde i England i några år, så jag antar att han vet vad han talar om. Något han säkert vet om är att vi inte äter så mycket fisk som vi gjorde i Sverige, delvis eftersom Utah-borna oftast inte ens petar på fisk vilket betyder att utbudet är undermåligt, men också eftersom det är så dyrt att köpa när man väl hittar bra, färsk fisk. Det ska bli jättetrevligt att träffa släkten och det gör ingenting om maten är god också! Med tanke på vilka frågor K ställde mig så gissar jag att jag får använda all min viljekraft för att stå emot frestelser resten av kvällen… Vi får väl se!

Har du någon favoriträtt, något som du kan bli sådär riktigt sugen på? Själv älskar jag sushi och det unnar vi oss då och då. Kroppkakor är också hysteriskt gott. Jag ska se till att engagera familjen i kroppkaksbakning en lördag i mars då vi bjuder tillbaka ovanstående morbror och moster, men också min mammas kusin och hennes man. Lite Sverigenostalgi sådär. Är vi riktigt hurtiga så orkar vi kanske bjuda in fler svenskar i förskingringen, men jag vågar inte lova något i förskott.

En gång för många, många år sedan var vi bjudna på kroppkakor hemma hos sommargrannarna på Sturkö. Våghalsigt av V att bjuda in vår familj så som vi äter… Maken och Far hade något slags outtalad tävling och att maken inte fick åka till sjukhus efter att ha ätit ELVA kroppkakor är mig en gåta. Far förlorade tävlingen, men han såg rätt proppmätt ut ändå där han låg utslagen på gräsmattan efteråt. 🙂

Äldsta dottern går just nu en keramikkurs. Jag älskar hennes studie i ”klichéer”! Den gör sig bra tillsammans med kvisten med frystorkade och nyspirande rosenblad. För övrigt hoppas jag att du ägnar helgen till att lära dig något nytt. Själv ska jag extraöva på mina yogapositioner. Det finns ju så många! Trevlig helg.

Ditten och Datten

Disk och mayafolket…

20 februari, 2014 Inga kommentarer

… det är ungefär på den nivån vi är idag.

Ditten och Datten

Vardagslunk.

19 februari, 2014 4 kommentarer

En promenad runt kvarteret och lite till blev det i alla fall idag. Fortfarande känner jag mig inte frisk, men jag får väl skylla på min medelålders bräcklighet eller något eftersom ingen annan blivit sjuk.

Häcken är klippt och skuren. Den här vintern har vi, ännu så länge, inte haft några rådjur som ätit upp allt inom räckhåll, men häcken har sett risig ut ända sedan alla besök de gjorde förra vintern. Det här ser mycket bättre ut. Häckar brukar ha en förmåga att komma igen.

Man fick inte direkt känslan av vårlätta vindar och hopp idag, snarare var det Hitchcocks fåglar som inspirerade till sinnesstämningen. Hu!

Är det inte lite tragiskt att det är ett sådant här fynd som ska få en att känna sig hemma?!

Dagens Beigebruna. Här är huset som ligger ett hus och en lite större väg ifrån oss. De började bygga det i höstas och nu står det klart. Husen känns mycket som fuskbyggen. Eller fusk och fusk… Sten kommer till exempel på sådana där glasfibernät som mosaikkakel kommer på hemma. Det har hur som helst varit väldigt intressant att följa bygget!

Så här såg huset ut från vårt håll i oktober.

Ditten och Datten

Ibland så måste man bara…

18 februari, 2014 4 kommentarer

… trycka på pausknappen, eller hur? I går morse vaknade jag glad över att veta att det var dags att sjunga med kören och att det därför var värt att stiga upp lite tidigare än vanligt en söndagsmorgon. Det höll i sig i ungefär en minut, men sedan tog illamåendet över. Och sedan tog det över ännu mer. Låt mig bara säga att kören fick klara sig utan min (inte så) ljuva altstämma. Usch, vilken kräksjuka. Nu, ett och ett halvt dygn senare, är fortfarande resten av familjen frisk. Jag är glad för deras skull, för den här upplevelsen tillhörde inte mina mer angenäma. Spysjuka alltså. Kanske jag ska vara tacksam över den ofrivilliga ”detoxen” istället för att klaga så rysligt. Hoppas att du mår bra och att alla stjärnor lyser på din himmel.