Kan du fortfarande ta dig ett kvälldopp utan att hacka tänder? Det har sina fördelar att bo här, det är jag den första att medge.
En alldeles vanlig ovanlig dag.
Vår nya mixer är fantastisk. Alla i familjen älskar smoothies i alla former och vi bestämde oss för att investera i en riktig dunderapparat. Tack vare amazon.com, människor som delar med sig av recensioner och UPS har vi den nu här hemma. Vi inte bara har den utan har använt den till frukost två dagar på raken. Gott, gott.
Vi passade också på att investera i en stekpanna som inte ska behöva slängas om ett år igen. Vi har inte haft några bra erfarenheter. Nu längtar vi efter att kunna steka allt i vår nya De Buyer som man får använda metallredskap i. (Jag provstekte två ägg. De blev mycket goda, men inte vet jag om det var stekpannans förtjänst, hehe.)
Äldsta dottern älskar Doctor Who och Sherlock Holmes. Just nu pågår Comic Con Salt Lake City, ett event som besöks av många tusen människor från när och fjärran. Många av dem är utklädda till sina idoler eller någon kul figur i någon av de filmer eller tv-serier som de följer. Skådespelare besöker eventet och tar betalt för att skriva autografer och vara med på kort tillsammans med besökarna. Allt detta är helt förvirrande för mig, men som tur var ville min kompis gå och hon tog med sig dottern. Idag fick de stå tre timmar i kö för att få ett armband och pass för att kunna gå fritt inom området i morgon och på lördag. Jag hoppas det är värt det!
Dottern var utklädd till en väldigt söt Tardis, the Doctor’s blå telefonkiosk som är större på insidan.
Kvällen avslutades med tacosoppa, glutenfritt bröd och vår to-die-for chokladkaka tillsammans med min promenadkompis och hennes familj. Vi har tänkt bjuda hem dem i 1,5 år, men det har alltid kommit något i vägen då vi har försökt. Skam den som ger sig och nu blev det ju faktiskt av!
För övrigt kom ett gäng trädgårdsmästare hem till oss och började fixa till i vår vildvuxna trädgård. All kärlek till våra fina kompisar som kom på den bästa presenten någonsin för att jag hade fotat dem och deras familj då vi var hemma i Sverige. Jag nästan grät, av lycka naturligtvis, då jag kom ut och såg hur fint det blivit. Rätt redskap, kunskap och erfarenhet kan man komma rätt långt med.
Dagens lista.
Den här Taylor Swift-videon alltså… Befriande! Känner att en session med min kusin som dansar frigörande dans hade varit på sin plats i kväll. ”Shoulders and booties will be shaking.”
Min syrra har blivit fodervärd till en perser som heter Gizmo. Jag är avundsjuk.
Dagens bästa val: valde bort pizza till förmån för Klabbes hemgrillade protein style burger.
Hela kroppen värker. Jag älskar PiYo!
En hatade skolan idag och en sa ”matte är ändå rätt kul ibland”. Oh, the joys of learning.
Om en vecka kommer en kompis hit och bor lite till och från i två veckor. Kul!
Vacker dotter.
Styling fixad av storasyster.
Dottern tyckte att min blogg såg trist ut.
Jag har med anledning av denna tunga bedömning bestämt mig för att byta tema. Fortfarande fyrkantigt och svartvitt, men temat är åtminstone mobilanpassat och borde funka på de flesta telefoner. Om du märker att något är jättefel får du gärna säga till! Tack på förhand. (Sökrutan, de senaste kommentarerna och allt det andra i vänstermarginalen finns kvar i telefonversionen också, men de ligger längst ner på förstasidan. Själva blogginläggen ska vara lättare att läsa nu när de är telefonanpassade.) Ha det så kul här i bloggen!
Ps: Jag fick också höra att någon tyckte mitt förra tema såg ut som en dödsannons och att jag inte såg ut att ha speciellt roligt. Jag vet inte om det blir så mycket roligare såhär, men nu finns det lite rött längst upp i alla fall! 😀
Om att bestiga berg.
I detta nu håller maken och sonen på att ta sig över Mount Timpanogos, det näst högsta berget här i Wasatchkedjan. Detta berg har gett namn till skolor, sjukhus och mängder av företag i närheten och vi ser det härifrån huset. Maken har drömt om att ta sig upp och ner sedan vi flyttade hit, men vissa i familjen är inte i riktigt lika bra bergsklättrarform som andra…
I går körde vi och lämnade bilen som herrarna i familjen ska köra hem då de kommit ner på andra sidan än vad vi lämnade dem. Det är nämligen Labor Day och på helgdagar är det i princip packat på alla parkeringsplatser runt de bästa naturupplevelserna här runt omkring. Jag och tjejerna ska göra annat på vår lovdag. Vi har en hel lista med alla möjliga viktiga uppdrag att följa: få bort ett magnetlarm från dotterns klänning (tur att Park City-butiken vi köpte den i har en systerbutik här i Orem), pyssla, skaffa nytt batteri till stegräknaren, rensa maskrosor… Ja, du hör ju. Det här blir minst lika jobbigt som att ta sig upp för Mount Timpanogos.
20-årsfirande i Park City.
Maken hade fixat en helg i Park City till oss två för att fira de 20 år vi har varit gifta. Trevligt! Lagom långt borta för att inte kännas ”hemma” och lagom nära för att inte behöva sitta många timmar i en bil.
I går kväll åt vi den bästa sushi jag någonsin ätit, hur konstigt det nu än låter. Ska du hit kan jag tipsa om hur du hittar till den lilla restaurangen där fiskunderverk uträttas dagligen.
Visste du att vinter-OS 2002 utspelades bl a här i Park City? Idag besökte vi olympiabyn, fick se amerikanska landslaget i freestyle öva och åkte linbana upp till basen för backhoppningen.
När man befinner sig i Park City är det dumt att inte ta en runda inne på Tanger Outlets. Den här gången hittade maken två par ursnygga skor för ca 650 kr. Jag köpte träningskläder på Nike, vi hittade presenter till äldsta dottern som snart fyller år och så plockade vi på oss lite annat smått och gott.
Inne i den gamla gruvstaden Park City som höll på att dö ut på 50-talet rör sig numera mycket pengar. Stans affärsverksamheter, inklusive skidorterna runt om, drar numera in över en halv miljard dollars om året!!! Kanske har också Sundance Filmfestival (som mest går av stapeln här) något med saken att göra?
För övrigt har jag blivit förälskad i Michael Fatalis fotokonst. Fatali tar högupplösta foton på naturens mest fantastiska skapelser med ”riktiga doningar”. Inget photoshoppande här! Jag rekommenderar en tur på hans hemsida. (Hans hustru Morgan är för övrigt väldigt, väldigt trevlig.)
Hur vackert kan man bo?
I kväll var vi hemma hos en kvinna i bokklubben som bor 5 minuters promenad från oss. Hon bor i ett ”gated community”, alltså en väg som stängs med grindar varje kväll för att hålla skummisar borta. Det alla husen på den östra sidan av gatan har gemensamt är att deras baksidor vätter mot Provo River. Jag är avis. Två tomter är till salu där nere. Synd att vi inte har några miljoner dollar till att köpa en tomt och bygga ett hus där… Fast vad skulle vi göra med vårt trädgårdsland då? Bäst att bo kvar här i lugn och ro, haha.
Stämningen?
Hur gör du med dig själv då det som kommer ut skräller och låter falskt? Ibland räcker det att stämma, men ibland måste man ta i lite mer. Kanske till och med byta strängar?
Sommarminne från Kristianopel.
Vi höll oss mest på Sturkö under vår sommarsemester, men några utflykter blev det. En kväll bjöd mamma på middag i Kristianopel. Jag och syrran lämnade barnen hemma att passa varandra och råkade pricka in en kväll med bryggdans. Det innebar att hela Kristianopel surrade av solbruna människor, fina båtar och gamla amerikanare. Härligt! Jag kan varmt rekommendera Café Sött och Salts räckmackor för dig som rör dig i trakterna.
