Om några timmar drar jag och barnen iväg till ett regnigt (sägs det) Sturkö. Får vi bara lite lösgodis när vi kommer fram så löser det sig nog. Tjingeling!
Grattis!
Idag har vi rena släktfesten på distans. Mamma, mammas tvillingsyster och min svåger fyller år. Mamma mår lite halvrisigt av cellgiftsattacken som ju slår ut inte bara cancern utan också immunförsvaret. Trist! Jag ser fram emot att få fira hennes sista cellgifter strax efter att vi kommer dit nu om några dagar.
I går hade vi vår sista Montaignediskussion för säsongen och för första gången på länge var vi alla tio där samtidigt. En av våra diskussionsvänner där har fått ”stage 3” bröstcancer och genomgår också hon cellgiftsbehandling. På henne gör de tvärtom än hur de gjort med mamma. Hon får cellgifterna först och ska sedan operera bort bröstet. I går förklarade hon att det känns som att hon går omkring med influensa i kroppen hela tiden. Det är frustrerande för henne som brukar vara så energisk, men hon verkar ta det hela med ro. Det är värre med hennes man som såg ut som en spillra av sig själv. Det är nog ofta så att det är svårare att veta var man ska göra av sina rädslor och frustrationer när man ”bara” får uppleva något i andra hand.
Det där med livet, alltså… Det är inte lätt. Man vet hur själva upplägget ser ut och att man aldrig har några garantier för att vägen leder rätt i mål, men när så något händer står man ändå ofta handfallen. Det finns inte heller någon lista som stämmer för alla människor och för alla situationer. En del vill vara ifred, andra vill ha mycket sällskap, åter andra vill känna stödet utan att nödvändigtvis ha människor sittande i knät. Balansen är hårfin. Mamma fick jättemånga vackra blombuketter då hon hade fått sitt cancerbesked och de var till stor tröst och glädje för henne. En kompis pappa blev vansinnig då hans vänner skickade blommor. ”Vad då, tror de att jag är död nu eller?” Man får helt enkelt gå på intuition och göra sitt bästa.
Idag firar vi i alla fall livet! Två av våra barn sitter och spelar ”Jag vill ha en måne” på piano och ukulele och under äppelträden har maken hängt upp en hängmatta som ger perfekt skugga i den 30-gradiga värmen. Bättre än så blir det liksom inte. Nu ska jag damma sovrummet och städa vårt badrum. Sedan blir det upp till maken att hålla ställningarna då jag och kidsen drar till regnigare breddgrader. Vi ses snart, Sverige!
Ps: Känner du dig på riktigt bra humör vill du kanske dansa där det svänger riktigt ordentligt?
Bra jobbat, Sofia.
Så mycket kärlek. Kärleken kan man fira även om man inte är rojalist, eller hur? Jag har sällan sett en vackrare klänning än den Sofia hade på sig idag. Det här fina framträdandet då Molly Sandén, Danny Saucedo och Marika Willstedt sjöng och spelade Sofias kärlekssång till Carl Philip kommer inte att glömmas i första taget.
Mitt i den kungliga yran blev det här en sorgens dag på många vis. Lisa Holm är död och en familj har blivit berövad sin sjuttonåring som var på väg ut i livet. Magnus Härenstam har gått bort och den tredje och sista pusselbiten i Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter finns inte längre här på jorden. En liten fyraårig flicka exploderade i en bil med sin pappa och hans två kompisar (med all sannolikhet kriminella) och finns inte heller kvar. Dessa tre medmänniskor får inte längre vara med av olika anledningar. Låt oss vara tacksamma över det goda de hann göra och låt oss sprida glädje och kärlek där det nu är svart.
Det här längtar jag till.
Ja, om du undrar, alltså.
Hej och hå.
1, lördag. 2, söndag. 3, måndag. Helt plötsligt finns det väldigt lite tid kvar! Idag åkte jag och döttrarna omkring som jehun och fixade ärenden. Det där med att hämta en vinterjacka från kemtvätten en dag då det är 28° varmt och just ska åka iväg på sommarsemester kan ha att göra med att jag varit med förut och vet hur lätt det är att ett kemtvättskvitto glöms bort och hur ännu lättare det är att tappa bort det.
Fem dagar kvar.
Snart är det jag och barnen som sitter på ett plan på väg till Köpenhamn via Los Angeles och Paris. Hurra!
Jag och äldsta dottern var på äventyr i eftermiddags. Vi var uttagna till en fokusgrupp där vi förväntades titta på pyssliga nyheter och säga bu eller bä, fika, komma med bra förslag till produktutveckling och lite sådär. För två timmars ”besvär” fick vi produkter till ett värde av $125 var. Ibland är det lite kul att bo mitt i scrapbookingens förlovade land även om ”The Industry” har blivit väldigt vingklippt sedan den ekonomiska kraschen 2007-2008.
Idag fick jag en fin komplimang utav min yogakompis. ”You look great! You are voluptuous.” Hon tecknade samtidigt min kropp i en väldigt timglasaktig form i luften och jag började storskratta. Ja, vem vill inte vara yppig eller kurvig? (Eventuellt tillhör jag den skaran, men jag ska verkligen inte klaga. Jag har en kropp som lyder mig, som gör ungefär det jag ber den göra och som är ganska stark. Vad mer kan man önska?)
Förresten så kommer här en bekännelse. Jag nöjer mig med det lilla trots att jag ständigt önskar ”något mer”. Det gäller till exempel detta hus där jag helst hade velat ändra allt. Nu gör vi inte det då det inte är läge att göra någon helrenovering, men jag kan ändå drömma om fräscha, helkaklade badrum då jag ser en sida som den här…
Tack och hej, leverpastej.
Onsdagslista.
Lite sen här, men podcasten Serial är väldigt spännande!
Utställningarna som BYU Museum of Art bjuder på just nu är otroligt bra – Deco Japan och Folding Paper. Jag och döttrarna hade en finfin eftermiddag där bland allt det vackra.
Åska sätter tryck på huvudet.
Yotam Ottolenghis recept är så goda, så helst vill jag äta deras mat, lagad av mig och familjen, varje dag. Det blir mycket mer vegetariskt än vanligt, något som passar både hälsa och väderlek. (Vi använder inte riktigt lika mycket olja som han gör.)
Jag kommer att sakna den krossade isen i kylskåpsdörren då vi åker till Sverige.
Näst sista yogasessionen i morgon. Jag gillar både måndagar och torsdagar, men Heather som leder torsdagspassen ger också skalpmassage under Savasana (total avkoppling i slutet av yogapasset). Jag älskar skalpmassage och om du aldrig har testat så måste du göra det!
I morgon ska vi hämta objektivet som varit på besök hos kameradoktorn. Det ska bli kul att se om hen kan uppföra sig hädanefter.
Hoppas att du har en fin dag. Peace.
31°C och man ska inte klaga.
Varför ska man inte klaga? Nej, för vi fick reda på att mammas cellgiftsbehandling gick bra idag efter två veckor med för höga kreatinvärden och alldeles för lite vita blodkroppar. Dessutom firar min roliga brorsdotter två år idag. Puss och kram till en av de små pluttarna jag längtar efter att få träffa i sommar! (Jag älskar att vara moster och faster. Det ger guldkant på livet! Hade jag haft en massa pengar hade jag skickat roliga överraskningspaket med bortskämningsgrejer till dem. Ofta!)
Yngsta dottern har nu uppdaterat ljusgrenen för de varma sommarmånaderna som ligger framför oss. Jag bad om fiskar i sommarfärger och fick ett gäng i olika nyanser mellan solgult och koboltblått. Jättefint! Det är bra att ha en origamiexpert i familjen. Hon får emellanåt jobba hårt.
Origamiexperten och jag hade en tidig date hos tandregleringen. När vi kom hem hade det redan hunnit bli nästan outhärdligt varmt. Det känns på solen att vi är närmare den här uppe på hög höjd. Därför är det ibland är det väldigt skönt att ha det där diket i trädgården! Särskilt då det är över trettio grader varmt. Jag måste ha alla mina temperaturregleringsgener från vikingarna…
Något som kanske också kom via vikingarna är den här rosenbusken. Jag har aldrig sett den blomma så vackert som i år! Den har tydligen mått bra av kylan och allt regn som fallit. Det kan också vara så att krypen som brukar äta upp dess blad inte har mått så bra av samma väderlek.
Grattis till den finaste Faren i världen!
Det finns ingen som är så bra på att hålla tal som min Far. Det skulle i så fall vara min kusin som ser ut som en 20 år yngre version av honom… Fotot här ovan togs då lillebror och svägerskan skulle få några goda råd på vägen tillsammans genom livet. Far avslutade med att låta oss alla lyssna på ”Nå’n där uppe måste gilla mig”. Idag spelar jag den för Far. Grattis på din alldeles egen dag!
Söndagspromenad.
Sonen hade jätteont i halsen och ville bara ligga hemma och läsa i sängen och yngsta dottern tyckte det skulle vara att ta i om hon skulle gå en kvällspromenad dagen innan hon skulle ut och springa. Då var vi bara tre kvar! Underbar kväll med brinnande berg, fina lamm och uppfriskande luft. Själv behövde jag rensa huvudet då mamma hade åkt in på akuten med hemsk huvudvärk. Nu på morgonen fick vi reda på att det var bihåleinflammation som ställt till det. Tack och lov! Aldrig har väl en bihåleinflammation tagits emot med sådan entusiasm. (Cellgiftsbehandlingen bryter ner hela immunförsvaret samtidigt som den tar kål på själva cancern, så det är sannerligen ingen dans på rosor…)
