En glödlampa utbytt, en gnisslande dörr åtgärdad, ett smyckeskrins innehåll rensat och putsat samt en garderob höststädad. Jag vet att jag har sagt det förut, men varför lägga ner energi på att tänka att man ska göra något samtidigt som man fortsätter att reta sig på att det inte är utfört och sedan ändå låta bli att göra något? Beats me.
Dag på dag blir till var dag som blir till vardag.
Den senaste tiden har varit full av spännande aktiviteter och schemabrytande verksamhet. Det är väldigt skönt att kunna vara flexibel då det kommer gäster, särskilt sådana gäster som vi gillar att hänga med… Flexandet kräver dock förberedelser innan besöket och efteråt gäller det att snabbt få in rutiner och studiedisciplin igen. Nu pratar jag naturligtvis om mig som lärare och min elev, yngsta dottern.
Idag är första dagen som känns ”normal” sedan min bror och brorson åkte vidare i söndags morse. Två dagars återhämtning är inte så illa egentligen. Jag vet hur vårterminen i vanliga skolan känns och hur upphackad verksamheten ofta blir av diverse lovdagar och aktiviteter. Lärare i allmänhet vill inte ha stora projekt liggande efter påsklovet då risken är större att man inte kan upprätthålla samma kvalitet på dem som på det man gör tidigare under läsåret.
Vissa dagar lägger jag mycket tid på genomgångar och muntlig undervisning och andra dagar är S ganska självgående. Ibland ägnar vi halva dagen åt studiebesök och ibland träffar hon andra hemskolade barn i en liten klass. Vi vet precis var vi har varandra, något som är väldigt skönt. Som lärare ska man hålla reda på vad varje elev kan, hur de bäst ska tackla en ny utmaning, om det räcker med tiden i skolan för att de ska hinna lära sig det man från skolans håll har lovat osv. S slipper känna sig stressad och behöver aldrig sitta och vänta på att få instruktionerna upprepade en gång till av läraren vilket allt som oftast hände då hon gick i vanliga skolan. För henne är det viktigt med mycket tid och så få distraherande ljud som möjligt. Här har hon inte all tid i världen, men hon har verkligen lugn och ro och få distraktioner.
I debatten runt hemskola är det två saker som brukar dras fram ur rockärmen av alla som är emot denna skolform:
1. Faran av att samhället efter ett hemskolat barns avslutade skolgång står med en av sina föräldrar indoktrinerad samhällsmedborgare (precis som om de inte blir indoktrinerade i vad-det-nu-är-man-har-bestämt-ska-passa-alla-i-det-land-man-bor-i).
2. Faran av att samhället efter ett hemskolat barns avslutade skolgång har en totalt asocial individ som inte har fått uppleva annat än sitt hems fyra väggar och sina familjemedlemmar under hela skoltiden.
Efter de katastrofala PISA-resultaten för de svenska eleverna tog regeringen hjälp av utländska experter för att ta reda på varför både starka och svaga elever visat så mycket sämre resultat de senaste åren. Lista på det? Varsågod, några av problemen enligt OECDs experter:
svenska elever tycker inte att deras lärare kan förklara bra
bristande disciplin i klassrummet
för mycket pappersarbete för lärarna
stor skillnad i kvalitet mellan olika skolor
läraryrket har dålig status (svårt att rekrytera duktigt folk till lärarutbildningarna)
rektorer behöver bli bättre på att fokusera på att deras anställda ska utvecklas
någon måste stå som ansvarig för att resultaten förbättras
insatser vid svårigheter behöver sättas in i ett tidigt skede, något som inte sker nu
I S och min skola har vi inga av de här problemen. Vår skola är också helt fri från mobbing, något som de ca 10% svenska ungdomarna som mobbas dessvärre inte kan säga. Trots detta anses tydligen den vanliga skolan alltid vara bättre än det förbjudna hemskolningsalternativet. Varför? Beats me.
Den här veckan fortsätter vi avverka linjära funktioner i matematiken. (En vacker dag ska hon förhoppningsvis kunna räkna ut vilket mobilabonnemang som är mest lönsamt för just henne.) S och jag ska också utgå från denna bild som flera av mina vänner/bekanta/släktingar lagt upp på Facebook för att S ska få lära sig mer om kapitalism och några andra ekonomiska system. Framför allt hoppas jag att S åtminstone får en känsla av vad ett ekonomiskt system är, vad pengar är, vad ”utbud och efterfrågan” innebär och varför vi människor inte kan enas om ett system som håller oss alla snälla, nöjda, rika, tacksamma och glada.
Nu har jag berättat lite om vår vardag. Har du något vardagligt som du tycker skulle vara roligt att dela med dig av? Du får gärna berätta vad du tycker är viktigt att lära sig och du får också gärna berätta om dina erfarenheter av svensk skola antingen de är direkta eller indirekta.
45 vid 45.
- Livet är bättre då jag lever i tacksamhet.
- Musik lyfter min själ.
- Familj, storfamilj, släkt, vänner. Ensam är stark, tillsammans är vi starkare.
- Att få försvinna i böckernas förtrollande värld är en ynnest.
- Kreativitet och skapande gör mig till en bättre människa.
- Less is more.
- Meditation och begrundande över livsviktiga frågor en stund varje morgon gör mig starkare.
- Yoga är toppen!
- Foton i datorn är inte lika roligt som foton på väggen eller i en bok.
- Viktigast i köket är en riktigt bra kniv.
- Varför upphöja fredagar då vi får en ny chans till ett bättre liv varje måndag?
- Duckfeets skor är sköna och bekväma.
- Ut i naturen för större frid i sinnet!
- Synd att saltlakrits inte är en viktig del i näringspyramiden.
- Jag blir aldrig amerikan, men jag är tacksam över att känna mig hemma här.
- Brev och paket i brevlådan är så roligt att få!
- Rädsla förlamar.
- Bästa sättet att glömma sitt eget elände är att göra något för någon annan.
- Man kan inte ha för många läppglans.
- Vid önskan om att tillrättavisa någon är det bra att tänka: ”Måste det sägas och är det jag som ska säga det?” (Min syster lärde mig det för länge sedan, men tror att något har trillat bort.)
- Ismaskin i kylen är toppen.
- Kulturella liveupplevelser lämnar mig aldrig oberörd.
- Jag har fortfarande inte hittat den ultimata pennan.
- Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. När jag är på dåligt humör drar det ner hela familjen.
- Konstaterande efter otaliga genomlevda dieter? Allt är farligt eller mirakulöst fantastiskt. Numera lyssnar jag på min kropp och dessvärre finns det då inte mycket utrymme för bröd och annan vetemat.
- Progressiva glasögon är fantastiska och jobbiga att vänja sig vid.
- Att gå och lägga sig med ett välstädat kök känns lite extra bra.
- Adolf Fredriks Musikklassers lussefirande… Hoppas kunna gå på ett igen någon gång.
- Jag mår bra av att gråtknarka då och då.
- Mac vinner över Windows, men jag ogillar att Mac-prylar kostar så löjligt mycket.
- Vänner i olika åldrar som befinner sig i olika skeden av livet ger mig så mycket styrka.
- Jag vill ha en katt igen. Synd att så många är allergiska…
- Badkar i Sverige där det varken är öken eller vattenbrist är en billig lyx.
- Balans mellan att uppleva och följa livet genom kameran är nödvändig då man som jag gärna drar med mig min Canon i ur och skur.
- Det är inte mitt jobb att döma andras val så länge dessa inte påverkar mig direkt.
- Tillgång till en varm vetepåse när temperaturerna kryper neråt har blivit en nödvändighet för mig.
- Jag har alltid en liten flaska eukalyptusolja vid min arbetsplats. Jag sniffar på den då och då för att fyllas på med ny energi.
- Alla borde ha minst en promenadkompis.
- Det mesta i matväg blir godare med lite smör och salt.
- Gammal hederlig scrapbooking med foton, text och kreativa krusiduller, det var verkligen roligt!
- Jag säger fortfarande att jag inte gillar opera, men det stämmer inte riktigt. Peter Mattei är fantastiskt duktig.
- En vacker dag ska min äppelduk med nötter ligga färdigbroderad och pressad på bordet.
- Jag ogillar nästan alltid när företag byter logga utom då den gamla loggan är riktigt, riktigt ful och det nya är snyggare.
- Jag försöker ändra den vemodiga känslan av saknad till tacksamhet över det de som gått före mig lärt mig.
- Svenskar föds oftast på tisdagar och onsdagar. Själv är jag ett måndagsbarn: ”Har sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull. Måndagsbarn är ögonfröjd, snällt och rart. Den som är född på en måndag är oftast svärmiskt lagd.” Inte vet jag om det låter som jag, men idag firar jag i alla fall min fyrtiofemte födelsedag på samma veckodag som jag föddes. Tack Mamma och Far för livet!
Spökena har inga ögon att gråta med…
… när PeWi åker vidare mot nya äventyr. Det har varit så roligt att ha dem här! I går fick jag ett förskottsfödelsedagstelefonsamtal med ett halvt löfte om besök framåt våren från en av mina äldsta vänner. Tjoho!
Jag är tacksam över dagen som ligger bakom mig. I kväll frågar jag mig: ”What is keeping me from progressing.” Det ska bli intressant att se om jag får någon klarhet. Hoppas att du fått äta god äppelkaka, lyssnat på rysarmusik på hög volym, blivit inspirerad och upplyft, fått hänga med finfina vänner och kanske klämt fram något kreativt ur skapardelen i hjärnan idag. Det har jag. Peace.
Long time no see.
Ett enda någorlunda vettigt fotografi togs i går när vi träffade morbror K och moster M. Anledningen? Vi hade fullt upp med att prata med varandra och äta glass och godis. Jag skulle vilja påstå att denna kväll kan läggas i högen märkt ”kvalitetstid”. Alla håller inte med om att blod är tjockare än vatten, men nog känner jag mig väldigt nära mina älskade släktingar.
Nu när hösten är här känns det fint att byta färger i heminredningen så det blir lite varmare här inne. Äldsta dottern plockade en fantastisk höstbukett och jag plockade fram ett realjus som såldes ut på IKEA i fyndhörnan i vintras (hösten kommer ju alltid tillbaka tänkte jag). Vi bytte också ut några av ljusstakarna. Yngsta dotterns tranor som veks av ett reklamblad förra hösten åkte upp i lampan igen och jag tänkte tillverka några små spöken som kan hängas upp i ljusgrenen lite närmare Halloween. Många har redan börjat dekorera med skelett, gravstenar och häxor i sina trädgårdar, men jag är lite mer sparsam i smaken…
Är inte de här varma färgerna underbara? Vår omtänksamma granne kom över med en stor hög varma apelsinbullar just när städningen var klar. Goda grannar är icke att förakta och deras vänskap ska vårdas med omsorg. Vår granne på andra sidan huset meddelade idag att han ska gifta sig med sin älskade fästmö den 12 december. Det är fint att se kärlek lysa ur ögonen på någon som är så förälskad. Det roligaste är att de var förälskade i varandra för tio år sedan då de var ledare tillsammans på ett ungdomsläger, men då rann flirten ut i sanden. Den här gången var allt rätt igen. Tänk så det kan bli!
Alpine Loop, Cascade Springs och Squaw Peak Road.
Nu är det höst på riktigt här också. Halvvägs upp på Alpine Loop hittar man guldgula höstlöv som inte bara torkat in och trillat av. Det gillar jag! Vi åker den här rundan några gånger varje år, mest för att den är så ruskigt vacker oavsett årstid. Jag blir alltid lika imponerad av cyklisterna som cyklar upp för backarna och som ser ut att vara på samma runda som vi. Fast vi åker ju bil…
Vivian Park, Bridal Veil Falls, Park City och Tanger Outlets.
Ibland kan det nästan bli lite mycket. I alla fall om man riskerar att utsätta sin kropp för inflammerade vener. Det gjorde jag idag, men det var det fett värt. Jag är så glad över att ha bror min och hans äldste son på besök! Vi slog shoppingrekord i Tanger Outlets denna sista dag i september 2015. Allt var så fyndigt och bara sådant som någon behövde och som hade jättebra pris. Nästan allt. Brorsans svägerska hade bett mig köpa röda eller rosa långärmade t-shirtar utan tryck till hennes flickor. Det fanns inga sådana någonstans. Däremot hittade jag varsin röd tyllkjol till dem, hehe. Tror ni mamman blir glad? Tror ni tjejerna blir glada? (Vi hittade den mörkblå pikétröjan till lillebror som också efterfrågats.)
Vi avslutade dagen med att se Hector and the Search for Happiness. Se den! Se den. Har du inte tid att se den just nu kanske du vill titta på ett gäng snapshots med några av mina glädjor denna välsignade dag.
Bildbomb från Sundance.
Det var lugnt i Sundance idag. Molnen höll sig framme, så vi fick precis lagom varmt och jag njöt i fulla drag. Hösten ser helt annorlunda ut på det här stället. Först får man lite röda nyanser och nästa dag är allt torrt och brunt. Typ. Än så länge har vi några fler dagar med åtminstone lite sprakande färger även om temperaturerna fortfarande håller sig kring 20-30°C. Hur är hösten i gamla Svedala i år?
McBride’s Briar Patch.
De här hallonen är goda. Mums. Det är så härligt att åka ut till Mapleton och andas frisk luft och njuta bondeliv. Hallonbonden försöker alltid prata finska med mig. Han är lite förvirrad över språken uppe i Norden, men jag ger honom poäng för att han försöker i alla fall!
Yngsta dottern och min härliga granne och kompis. Hon är 70+ år, men ålder betyder ingenting. Att hon är ryska ger oss en plattform med många gemensamma knytpunkter, tro’t eller ej.
Vid besöken här ute kan man alltid hitta ett och annat spännande fyrfota djur. Vissa av dem tycks ogilla paparazzifotografer, hehe.
Vill du höra om våra besökares mest spännande kulturella utbyte idag? Två dussin donuts. Låt mig bara säga att ögonen ofta är hungrigare än magen… Medan andra kurerar sig lite ska jag ta en tur till yogastudion för att njuta av en härlig timme. Namaste!
Härlig långhelg.
Nu är jag tillbaka efter några särdeles speciella dagar i St George i södra Utah. För sjutton år sedan flyttade vi till Philadelphia för att maken hade kommit in på businesskolan Wharton (University of Pennsylvania). Vi var ett helt gäng på tolv par, en del med barn och en del utan, som kom att dela både vardag och fest. Vi blev varandras familj helt enkelt. Efter två år skildes våra vägar, men vi håller fortfarande kontakt med de flesta i den gruppen.
En gång om året brukar makarna ha reunion någonstans här i Staterna och en annan gång är det makornas tur. Den här gången var det fem av kvinnorna som hade möjlighet att träffas. Vi pratade, hajkade till Kanarra Falls, åt, pratade, gick på bio (Everest, boken Into Thin Air som filmen bygger på är bättre), pratade, hängde vid poolen, pratade, åt, pratade, gick på musikalen Beuty and the Beast på TuacahnCenter for the Arts, pratade, åt, promenerade, pratade, gick på spa, pratade, åt och pratade lite till. Däremellan hann vi sova några timmar, men många blev det inte. Det blev mycket terapi till en relativt billig peng!
Jag älskar de här vännerna. Vi lever liv som kanske inte är helt lika, men de upplevelser vi delat och det faktum att vi följts åt genom åren gör oss till riktiga vänner. (S är volontär på sonens skolas bibliotek tillsammans med skådespelerskan Jennifer Garner, C och T var i Aruba på board meeting tillsammans med sina män och Ks hus ser ut att vara direkt hämtat ur ett lyxigt inredningsmagasin.) Under de här dagarna fick jag känna på pustarna av hur det är att leva ett glamoröst amerikanskt liv med en man som aldrig är hemma men som tjänar en massa pengar. Jag väljer mitt liv alla gånger.
Jag var lite trött då jag kom hem, så jag fick börja med att vila upp mig, haha. Efter det orkade jag laga lite god mat till min bror och brorson som kommer att vara hos oss i en vecka. Hurra! Det har inte gått någon nöd på dem de dagar jag varit borta. De har hunnit testa hur det är att hajka upp i bergen med så tunn luft som vi har här utan att acklimatisera sig först, de har ätit smarrig amerikansk skräpmat och de har glidit omkring i sin flashiga sportbil. I morgon åker de in till Salt Lake City en sväng och jag har lovat barnen att vi ska ha donutfest också. When in Paris, eller hur det nu är man säger.
Såg du den blodröda supermånen i kväll/i natt? Vi såg den finfint från vår balkong. Lite av effekten förstördes av billyktor och starka väglampor, men vad jag såg verkar det som att jorden inte gått under än i alla fall. Effekten måste kanske gå jorden runt först?
Månen och stjärnorna rör sig mycket snabbare än man, eller jag, tänker. Den nedre bilden visar därför stjärnorna som små streck istället som de de små prickar vi brukar se och månen blev också suddig av sin egen rörelse eftersom jag använde så lång slutartid. Visst är himlafenomen fascinerande?
Ps: Hjälp! Jag har en iPhone 4S och tar många vardagsfoton med den, men jag blir alltid så besviken på den dåliga kvaliteten. Har du en telefonkamera som du tycker kan ”tävla” med en digital systemkamera?
Ps 2: Det finns vissa delar av vårt liv här som jag skulle sakna väldigt, väldigt mycket om vi flyttade hem igen.
Ps 3: Jag saknar verkligen storfamiljen och är så glad över att ha bror och brorson här. Att veta att min syster och hennes familj kommer och firar jul med oss gör mig nästan nipprig av lycka. Det där uttrycket med ”att både vilja ha kakan och äta den” känns lite jobbigt.