Lördag är mångas favoritdag. Jag kan förstå det, på många sätt och vis. Det är då de flesta har chansen att omgruppera sina trupper, städa, fixa, ta igen försummade sociala relationer, springa på fotbollsmatcher, delta eller njuta av konserter, storhandla, laga lite extra god mat, hämta andan… Som sagt. Jag kan förstå att många gillar lördagar. Just den här lördagen blev faktiskt rätt fin till slut. Vädret var underbart och jag kom ut en runda med kameran som sällskap. Utan att ha planerat det på något sätt fick också dagens bilder ett tema. Kan du räkna ut vilket? Jag vill också att du Finner Ett Fel. I sann Fem myror är fler än fyra elefanter-anda finns det naturligtvis flera ”fel”-bilder som är rätt. Nu får vi se om du kan motivera vilket av fotografierna som ska bort. Nå?
Feeling blue.
Influensan from Hell.
Usch! Det känns pinsamt att klaga då jag bor med två människor som alltid har ont och har ett nedsatt allmäntillstånd, men jag kan inte komma ihåg att jag någonsin mått så här dåligt. Får du den här influensan är det bara att säga tack och hej i några dagar. Se till att ha febernedsättande medicin, soppa, Piggelin och värmedyna hemma och var beredd på att hela kroppen protesterar högljutt. Nu ska jag sova igen.
Nu kan vi akuten.
Det är mycket nu. Många känslor, surrande bakgrundsstress, mycket att hålla reda på, upp som en sol och ner som en pannkaka. Inspelade minnen om fornstora da’r och en annan tid, inte alltid så gammal eller god. Hopp och rädslor blandade med praktiska göromål och utrensning. Det är inte alltid lätt att svara på frågor från barska sjuksköterskor när man oroar sig för att hålla reda på om 95 är okej som syresättning eller som blodvärde, eller kanske inte som något av dem. Att veta att ens älskade föräldrar båda är på väg mot en oundviklig ändhållplats till vilken tidtabellen verkar vara synnerligen komplicerad och helt irrationell gör det inte helt lätt att hjälpa och stötta, men jag är otroligt tacksam över det nätverk som finns runt omkring dem. Så mycket kärlek. Peace.
Samtidigt som allt detta ogreppbara pågår tuffar vardagslivet på i sakta mak precis som vanligt. Ibland händer det dock att turschemat ändras. I morgon är det till exempel dags för äldsta dottern att pröva sina vingar genom att påbörja en ny och spännande utbildning. Heja!
Dagen efter stormen.
En dag i København.
För ett tag sedan pratade äldsta dottern ihop sig med sin moster och kusin. De bestämde sig för att den här veckan åka till London för att gå på Harry Potter-utställningen The Making of Harry Potter. Det visade sig att biljetterna var slutsålda och Londonresan blev därmed uppskjuten. Eftersom E börjar studera på måndag ville hon gärna hinna hitta på något roligt, så hon och jag bestämde oss för att resa till København lite hastigt och lustigt.
Köpenhamn är en trevlig stad. Gemytlig, ganska lätt att hitta i och ovanligt ”liten” för att vara en storstad. Egentligen ska man väl vara där längre än över dagen, men det blev rätt perfekt ändå. Nu för tiden är det lite tråkigt att man har tillgång till samma butiker i alla länder, men det kändes ändå på sin plats att besöka Søstrene Grene och Joe & The Juice. Vi var också inne på Illums Bolighus, en annan av mina danska favoriter. E och jag hittade förresten en ny favoritbutik: Arnold Busck Boghandel på Købmagergade. Det gjorde ingenting att de flesta böcker var på danska… Vilken inspirerande miljö! Jag vill så gärna att bokhandlarna ska överleva. De har det inte lätt och en efter en går under. Nog för att jag gillar Adlibris, men det finns inte mycket som går upp mot att stå och bläddra i nya böcker i en så inspirerande miljö!
En av dotterns stora intressen är att besöka vintagebutiker och second hand-affärer. Vi hittade flera sådana med mycket intressanta varor. Inne på Time’s Up hade vi lätt kunnat göra av med många tusenlappar om vi hade haft sådana att slänga oss med, men det var spännande nog att känna på läckra sidentyger, pälsar och Chanelkjolar från 70-talet. Så mycket snygga kläder det har producerats och burits genom tiderna! Det är ändå rätt trist att vi inte klär oss lite bättre överlag, hehe.
Det finaste minnet från den här resan, förutom att det var väldigt mysigt att få tillbringa en hel dag med dottern, var ändå att få träffa en av de vänner jag har känt längst i livet. S och jag blev brevvänner i sexan då våra fröknar började ett vänortsutbyte med våra klasser. Först skrev vi alla några brev till någon i den andra klassen och sedan åkte svenskarna till Hillerød på skolresa framåt vårkanten. Jag tror inte att någon av de andra klasskamraterna har kontakt med varandra, men S och jag har följt varandras öden och äventyr genom åren. Våra liv har utspelat sig ganska lika parallellt på varsin sida Öresund och det är alltid lika härligt att få träffa varandra! Tänk, så tacksam jag är för fröken Kerstin som gav mig den här vänskapen. Till dig som läser vill jag tipsa om Conditori La Glace. Varm choklad och Othellotårta! Hur gott som helst. (Tusen tack S, både för fikat och för att du tog dig tid att komma in till stan. Jag hoppas det inte dröjer tills vi träffas nästa gång!)
Att det var närmare -10° kallt och väldigt ruggigt idag gjorde faktiskt ingenting. Våra hjärtan värmdes av allt vi fick tillbaka av vår danska grannhuvudstad! Nästa gång åker vi dit när vi kan gå ner i den mysiga hamnen och njuta av sommarvärme. Leve Danmark! (Utropat av den danskälskande svensk jag är… Trots allt hade jag varit dansk om vi bara hade tagit oss tillbaka till 1658 då Blekinge fortfarande var en del av Østdanmark.)
Det blauser!
Hujedamej, vilket väder vi har haft idag! I Kalmar blåste en farbror ut i vattnet med sin bil och många av gatorna inne i Karlskrona fick stängas av p g a det höga vattenståndet. Galet! Jag har aldrig sett vägen här på Sturkö täckt av havsvatten, men det är alltid spännande att få uppleva nya saker. Äldsta dottern är här i några dagar innan hon börjar plugga. Hon följde med mig ner till havet några timmar efter att de här bilderna hade tagits. Hon tyckte det kändes ruggigt att se stora, böljande havsvågor slå upp mot oss på vägen och undrade om det var dags att börja bygga en ark eller något… Inte utan att jag så smått undrade samma sak. ”Gula stugan” hade inte tagit in vatten, men jag såg att fukten hade börjat smyga sig uppåt väggarna i hörnet som stod med fötterna i vatten. Hoppas det torkar upp snabbt, lätt och utan bestående fuktskador.
Inne i stan såg mamma och jag några unga killar som med skräckblandat intresse försökte flytta sina parkerade bilar som stod i flera centimeter djupt vatten på kajen efter lunch. En av dem kröp in i förarsätet från passagerarsidan. 😀
Själslig föda.
I kväll var vi ett gäng som tog oss till restaurang Landbron för lite god mat och umgänge. Vi hade det stora nöjet att få njuta av underbar musik från gitarristerna Christian Fridh och Pelle Holmberg och ett gäng musiker som verkade veta vad de höll på med. Sköna tongångar av jazz och västkustfusion letade sig fram i lokalen och för en stund kändes det nästan som att vi satt på The Baked Potato i LA. Tänk så mycket glädje musik ger!
Har du inte lyssnat på Larry Carlton förut har du missat något. Jag ger dig ”It was only yesterday”.
Mellandagar.
Solen kom tillbaka för en dag. Så underbart att känna värmen i ansiktet igen! Det var också härligt att få besök av dottern och hennes kompis en stund. De hade med sig en maffig kaka i fyra lager: botten av Oreos, chokladganache, salt karamellmousse och chokladtäcke. Efter några bitar lyxig, hemsnickrad pizza (en med kallrökt lax och två med mer traditionella toppings) och den där tårtan var alla hjälpligt mätta. Julhelgen har varit så fin på många sätt och vis. Att ofrivilligt påminnas om att ta tillvara på tiden är inte bara av ondo.
När det stormar.
Här sitter vi i värmen och förundras över hur det viner runt huset. Stormen Urd har dragit in och det känns som att något ska blåsa in genom fönstret trots att det sägs att det inte är så illa här i Blekinge. Det är inte utan att jag drar paralleller till livet i sig självt och hur viktigt det är att ha ett tryggt hem, en bas, när de oundvikliga stormarna och orkanerna drar in. Ibland är vi stormjägare och utsätter oss själva och andra för onödig fara istället för att välja trygghet. Det är konstigt, det där…
Vi har kommit fram till annandag jul efter en fin och minnesvärd jul, har flyttat till Huset på deltid och har testat att klämma in rätt mycket folk på våra 60 m2. Jag gillar att ha folk hemma, men inser att fester med lite fler deltagare får vänta till den varma(re) årstiden.
Min syster är så duktig på att göra sitt hem vackert! Här julaftonsfint.
En dag om året är det fritt fram vid godisbordet.
På julaftons kväll sjöng vi med motettkören i Trefaldighetskyrkan. Jag drog kappan tätt omkring mig den korta vägen upp till kyrkan från min systers hem. Jag har aldrig sett Karlskrona så tomt på folk klockan 16 en lördag… Det var som att hela stan andades ensamhet. I kyrkan mötte jag ett av samhällets olycksbarn, någon som jag känner och som hamnat i beroendets klor. Jag grät en skvätt över att känna mig så otroligt värdelös som medmänniska. Problemet är att vi ibland inte kan hjälpa någon annan hur mycket vi än vill. Svårt att acceptera ibland, men så är det. Peace.







































