Japp. Så känns det.
Du vet den där känslan…
att få ett telefonsamtal mitt i natten
att prata med någon som precis har förlorat någon närstående
att få en ångestattack
att vakna med hjärtat i halsgropen efter en mardröm
att upptäcka en knöl i bröstet
att vara med någon som har mycket ont
att falla handlöst
att få ett meddelande som slår undan fötterna på en
Du vet hur det känns, va? Den där känslan av att tappa andan och inte veta om man kommer att hitta den igen. Bottenlös ledsamhet. Japp. Så känns det. Ibland får man tvinga sig själv till att se det vackra, det hoppfulla och det fantastiska.
Men monnah… jag vet inte alls vad jag kan säga för att hjälpa… men jag är här och jag vet hur det känns. Tänker på dig och dina. Många varma kramar,
Stor kram!
En stor kram!
Och en tillbaka! <3
Här kommer jag springande med en matta, att ha under fötterna. Bättre kan jag inte. Jo, en kram <3 (Bad för dem i min morgonbön idag.)
En matta under fötterna är inte dumt alls. Precis vad jag behövde. Tack för kram och bön också! Och kram tillbaka.