Sommaren fortsätter skrida framåt, i år med torka i släptåg. Inatt kom det äntligen regn, 14 mm – halleluja! Det var som att hela trädgården fått ett färgfilter över sig över natten. Så otroligt livgivande! Häromdagen fick jag klippa potatisblasten (potatisbladmögel, oundvikligt under en sådan torka som vi haft) och även om jag försökt stödvattna så ser varken rabatter eller odlingslådor superfantastiska ut.
När jag drog upp mina vitlökar idag suckade jag lite då de blivit små trots extragödning och noggrann vattning. Hälften ruttnade dessutom bort över vintern. Ett av bisamhällena har dött och maken och jag skrattade åt att det är ett sånt himla kämpande, det här med att sträva mot deltidssjälvhushållande. Samtidigt ger det så mycket glädje!
Att gå omkring och plocka luktärter i morgonsolen var fantastiskt. Jag trodde ju att det inte skulle bli någonting för första gången sedan jag började odla här ute, men eftersom jag satte så många blir det ändå nog luktisar till alla buketter jag ”behöver” eller vill ha. Dahliorna har haft sina utmaningar, men är igång med ljuvlig blomning de också. Och solrosorna som överlevde efter allt mitt förarbete börjar också visa färg. Se där! Inte hänga läpp. Låt oss njuta av det som blir. Småtomater och gurkor till exempel. Och även om potatisarna är små så är de goda. Är det inte de små som används som ”delikatesspotatis”? Jag bestämmer mig för att vara nöjd nu när det är som det är. Heja, heja.
3 kommentarer
Jag kan inte påstå att jag är en engagerad odlare. Gör en hel del fel. Fast man kan nog inte göra så mycket när det blir varmt som i he… Tycker din trädgård ser fin ut. Kramar
Så många fina pelargoner du har – och så fint de gör sig mot verandan.
Jag har fått tomatplantor av en granne och det blir faktiskt några tomater på dem. Vi fick smultronplantor för flera år sen och i år har de spridit sig i halva rabatten. Det gäller bara att komma ihåg att inte vänta tills de blir röda för det blir de aldrig. Det är en blond sort (heter det så?). I år har vi plötsligt fått skogshallon i stenpartiet och ibland tittar det faktiskt upp kantareller på baksidan av huset. Men det är verkligen tur att jag inte ens är deltidssjälvhushållande för då hade jag svultit.
Ja, allt lyckas man ju inte med vad gäller odling. Det är så många aspekter som ska stämma samtidigt. Då får man glädjas åt det lilla.