Jag hör kvinnan som har suttit med sin resväska på bänken vid busshållplatsen fråga busschauffören: ”Åker du till Trummenäs?” ”Nej, du får byta till buss 123 vid Sturkövägen.” Vänta lite nu, tänker jag, hur kan han säga så? Tar hon denna buss får hon sitta vid Sturkövägen och vänta hela natten, för det går inga fler bussar ut till öarna förrän imorgon bitti. Jag skyndar fram till damen och säger åt henne att hon kan få lifta med maken som kommer och hämtar mig med bil och hon tar tacksamt emot erbjudandet. Vi sitter där i bussen och småpratar. Jag hör en distinkt dialekt och frågar henne när hon flyttade till platsen hon bor på. Det leder till ett fint samtal om livet, prioriteringar, familj och vad som fyller livet med mening. Damen får åka med i bilen som har en man i morgonrock till chaufför och är full av flyttkartonger från en väns flytt som jag ska köra till Pingstis. Hon säger tack, ger mig en stor kram och en puss på kinden och säger ”jag kommer och lyssnar på din kör någon dag”. Våra vägar skiljs. Kanske träffar vi på varandra igen, kanske inte. Det spelar ingen roll.
Tidigare på kvällen hade jag sjungit med kören på minneskonserten som går av stapeln varje alla helgons dag sedan ett gäng år tillbaka. Kyrkan var full av korister, musiker, publik och levande ljus och tillsammans fick vi en innerlig timme med sorgen och hoppet som tema. I sorgen känner vi oss ofta ensamma, men vi kan hämta kraft hos varandra.
Vårt samhälle är uppbyggt för att vara individualistiskt, men jag tror inte vi är skapade för ensamhet. Vi behöver varandra. Det är en av vår tids största lögner att vi klarar oss bäst själva, att vi bör klara oss själva. Kanske blir min mission under resten av livet att få folk att inse detta. Jag är tacksam för stora och små nätverk som ger mig chans att hjälpa andra och där jag alltid känner mig buren.
10 kommentarer
Nej jag tror inte heller att vi är skapade för att klara allt själva. Fast mycket egentid det kan man behöva. Fin berättelse med kvinnan ni gav lift! Kram
Ja, dessa två talar alls inte emot varandra! Det är många som gärna tillbringar tid själva, men att känna sig ensam har jag inte hört någon uttrycka varma känslor för. Det var fint att kunna hjälpa henne! Kram.
Hej Monnah!
”Det behövs en hel by för att fostra ett barn” finns det ju ett gammalt ordspråk som säger.
Sen har vi ju också ”ju fler kockar, desto sämre soppa…” 😁
Jag tänker att det kanske inte alltid är så att vi klarar oss bäst själva, men det kan ju också uppstå en situation där vi helt plötsligt måste klara oss själva och då tycker jag att det är viktigt att kunna göra det.
Med mina erfarenheter i bagaget är jag kluven, det ska jag erkänna. Jag fostrades av en församling men blev från en dag till en annan helt utlämnad åt att ta hand om mig själv… Jag fick lära mig den hårda vägen men nu vet jag att klarar det.
Att däremot vara snäll och försöka hjälpa varandra som ni ex gjorde med kvinnan tycker jag är viktigt och fint❤️ Kramar!!
Hahaha, ja, du har så rätt så klart! Dessa två talar verkligen emot varandra om man väljer att tolka på ett visst sätt. Man kan också se det som att det är en styrka med flera personer som kan möta olika behov, men att alla inte kan vara chefer över varandra. 😉 Och som jag skrev till Anna, att vara stark och ha resiliens är viktigt! Ibland kan man som i ditt fall bli tvingad att klara sig själv fast man varken vill eller i vissa fall kan. Det kan hända allt mycket i livet och vi behöver också vara beredda på att stötta oss själva när andra inte finns tillgängliga. Du har verkligen fått bevisa både för dig själv och andra att du KAN klara dig själv, men upplever inte att du VILL det. Du har skapat en varm gemenskap med din man, barn och sonens flickvän. Och djuren! Att våga vara sårbar betyder ju inte att man är svag tänker jag. Kram och tack för dessa tankar.
Hej Monnah! Vilken fin berättelse! Blir varm i hjärtat! En sådan där till synes liten händelse som rymmer så mycket av det som gör livet meningsfullt. Att se en annan människa, våga ta kontakt och sträcka ut en hand… och plötsligt uppstår ett möte som berikar båda. Jag tycker så mycket om tanken att vi inte är skapta för att klara allt själva, utan behöver varandra.
”En by bygger ingen båt för en enda mans behov, men tillsammans bygger de en farkost som kan bära dem alla.”
KRAM till DIG!! Anna
Ja, men visst är det så! Jag vet inte om hon kommer att minnas stunden, men för mig blev den viktig. För mig tillhör möten med människor av olika slag och i olika konstellationer livets höjdpunkter! Jag älskar att uppleva det som händer i mellanrummet.
Vilket fint citat! Det tar jag till mig. Kram på dig, Anna!
Jag har ett fint minne från när jag buss-pendlade. En dag kom en äldre kvinna som satte sig bredvid mig. Vi började prata och samtalet varade hela resan om allt möjligt, jag minns att hon berättade hur hon hade börjat köpa aktier sedan hon blev pensionär. Jag tänker att lite av det där kommer med åren, men att öppna upp och prata med främlingar mera (om man inte gjort det innan) Äldre kvinnor är så kloka.
Åh, vad härligt! Och inspirerande. Jag har haft många äldre kvinnor som förebilder och är glad att jag fortfarande har det. Hoppas att jag kan bli ”sån” en vacker dag. Jag gissar att öppenheten kommer av att man inte bekymrar sig om vad andra tycker längre, men också av ett genuint intresse.
Vilket fint möte det blev, förstår hon var tacksam för att du hörde den där dialogen så du kunde svepa in och hjälpa till, med din omvårdnad och omtanke.
Jag är övertygad om att vi behöver ett socialt nätverk omkring oss, hur det ska se ut är nog olika från person till person. Sedan tycker jag absolut jag vill vara stark i mig själv, klara mig själv. Också. Kramar
Det var verkligen fint! Är glad att jag fick uppleva det.
Du har så rätt! Idag pratas det otroligt mycket om vikten av resiliens, att en generation som inte klarar att hantera vanliga vuxenansvar efter att ha blivit för curlade (bl a, det är väl egentligen mer komplext än så). Dessa två talar inte emot varandra. Vi behöver ju vara starka för oss själva, men vi behöver inte klara allt själv. Det är väl det jag menar. Vi har också olika mycket behov av att vara själva, men ensam tror jag inte att någon mår bra av att vara… Kram!