Hej månen! I det nya arbetsrummet har jag himlen utanför fönstret och just idag får jag sällskap av månskäran. Det där med himlafenomen, alltså… De fascinerar mig oerhört och en vacker dag vill jag gräva ner mig lite mer. Det finns så många. När man bor ”ute på landet” kan de mörka, kalla vinterkvällarna lätt suga in en i existentiella funderingar då Vintergatan framträder. Det är lätt att känna förundran inför det faktum att man står och tittar in mot vår galax mitt. Vintergatan är EN av sisådär två biljoner (2 000 000 000 000) galaxer och just den här lär ha flera hundra miljarder stjärnor. Sif Ruud och Johannes Brost bjöd på en julkalender som lärde mig våra stjärntecken och fast det gått 45 år kommer jag fortfarande ihåg mycket av det jag lärde mig då.
Tänk vilken fantastisk värld vi lever i! Spännande och galen och rolig att lära känna. Läskig och utmanande och helt obegriplig också. Fast numera är jag iallafall inte rädd för att ett svart hål ska jaga mig och resten av mänskligheten genom att suga upp oss som en magisk dammsugare med superkrafter. Det är jag tacksam för.
En av de appar som faktiskt används på min telefon heter Sky Guide. Där påminns jag om att då och då vara beredd på att öppna mina ögon för planeternas gång över himlapällen och annat spännande. Snart kommer det tydligen att vara lite extra action, så jag hoppas det blir några stjärnklara kvällar och tidiga morgnar. Den 17-18 november kommer nämligen Leoniderna att bjuda på ungefär 15 stjärnfall i timmen. Mitt tips är att du vid klar väderlek klär dig i lager på lager, sveper in dig i ett duntäcke, tar på dig glasögonen och lägger dig i en solstol för att beskåda skådespelet. Det planerar jag att göra. Men just idag är jag mest bara tacksam för en fin morgondejt med månen.