Igår fick jag veta att någons kommentar hade försvunnit här från bloggen, så jag öppnade skräpet för att se om den hade hamnat där. Det hade den och i min iver att rädda den och lägga den på rätt ställe raderade jag den istället permanent… Det är som att en rädslor ibland manifesteras för att man koncentrerar sig för mycket på att det inte ska bli på ett särskilt sätt. Jag fick be Anna om ursäkt och så hoppas jag att ingen annan råkar ut för samma sak igen. Sist det hände som jag vet var för något år sedan då en annan Annas kommentarer hamnade där. Jag måste dock ha ett program som plockar riktiga spamkommentarer, det skickas så enormt mycket skräp. Grrrrr. Compassionterapins ledord värme, vänlighet, styrka och acceptans är bra att plocka in både här och där.
Nu har det blivit dags att börja elda i kakelugnen igen. Det är klart kyligare och elräkningen drar lätt iväg om man inte är försiktig med hur mycket man låter värmepannan jobba. Igår levererade min snälla brorsa ett lass prima björkved som vi fick dela med grannarna. Det är enormt tillfredsställande att jobba med kroppen som man gör då man slänger vedklabbar från ett flak in i vedboden. Ljudet är nästan meditativt när man får upp farten, även om jag kan tänka mig att grannarna mest tycker att det är jobbigt.
När jag hade varit borta hos dottern och fått också deras ved på plats och kom gående ner för vår uppfart (eller nerfart) påmindes jag om hur fort tiden går. Lilla familjen flyttade in i början på sommaren och det känns redan som att de bott här för evigt. Jag är mycket tacksam och försöker att verkligen stanna mer i nuet än att oroa mig för framtiden eller hur fort dagarna rinner.
Den vackra statyn på Dristigs grav påminner också om detta. Jag fick byta ut ljungplantorna på mammas grav då de helt torkat bort trots att de hade satt rötter (de måste ha varit dåliga, mormors och morfars grav ser fin ut). Det gav mig chansen att stå här en stund och njuta.
Från läsande skulpturdam till omorganiseringen av bokhyllorna här hemma… Vi hade redan gjort om för barnens böcker, men häromdagen var vi uppe på vinden och hämtade ner tre backar till och fick då tänka om. Alla böcker får inte plats i vardagsrummet, så vi bestämde oss för att helt enkelt flytta barnböckerna till övervåningen och ha andra böcker i vardagsrummets lilla bokhylla. (Någon hade gjort en grej av att ha böcker i alla rum i sin lägenhet, så vi är kanske konstiga som har böcker överallt?) Svärmor jobbade på Bonniers och försåg våra barn med ett eget bibliotek samtidigt som både jag och maken köpte böcker till dem. Nu när det skulle skiftas plockade jag ut våra döttrars namnade böcker till deras barn, men alla böcker som vi köpte till hela familjen och vår sons böcker fick bli kvar. Det blev tre hyllplan, så det finns att välja på när barnbarnen är sugna på en saga. Dessutom har vi en mysig soffa i allrummet på övervåningen som inte nyttjas särskilt ofta, så denna omorganisering kommer kanske att ändra på det. Snöbollseffekten av denna förändring blev att jag hittade fler foton som skulle delas ut till våra barn (och få anteckningar på baksidan på somliga, så viktigt tillägg efter att ha organiserat våra föräldrars foton och inte ha haft någon aning om vilka som fanns med på bilderna). Många av böckerna i den här hyllan har stått här sedan 2017-2018 för att vi inte kunde göra oss av med dem i utflyttning och vid inflyttning, men nu är det dags. Japp. (Hälsningar hon som tydligen emellanåt har känslomässig anknytning till böcker.)
12 kommentarer
Jag hade också en Annas kommentar i skräpposten igår. Lyckades flytta den rätt men det har tyvärr hänt att jag gjort som du gjorde. Sen satt jag där och stirrade på skärmen som om det inte var jag som hade gjort det.
Jag har också känslomässig anknytning till böcker. Får jobba på det och gjorde till viss del när Wish började äta av dem han kom åt på hyllan i hallen.
Kram
Grattis till att det blev bra denna gång! (Undrar om det var samma Anna och varför isåfall…) Jag skakade min telefon och höll på vad jag kunde för att o-göra mitt misstag, men det hjälpte inte tyvärr. Jaja.
Åh, men jobbigt ändå! Wish-stackarn… Det kan väl ändå inte vara gott med böcker?! Jaja, kan man tugga på något så duger det tycks valpar tycka. Eller var han större? Kram på dig!
Gomorron Monnah!
Inget konstigt alls med att ha känslomässig anknytning till böcker tänker jag, älskar mina gamla kokböcker tex, där man verkligen noterar vilka recept som har använts flitigt under årens gång, barnens chokladiga fingeravtryck på en viss sida osv 🙂
Tyvärr lämnade jag många böcker i Sverige då vi flyttade och där blev dom kvar, och här har jag inte köpt så många nya då jag ju har en bok-app numera. Böcker är ju också ganska dyrt här så jag väljer oftast bort det i min ”heminredning” 🙂
Så härligt med redigt kroppsarbete utomhus!!
Kramar!!
Tack för stödet! Jag håller med dig om att det inte är så konstigt om jag tänker efter. Just de där böckerna du pratar om skulle jag aldrig göra mig av med, men sedan finns det andra som jag tycker att jag lättare skulle kunna göra mig av mig med. Jag ör mycket nöjd med att jag lyckats gå igenom alla och bara har gjort plats för ännu fler av makens böcker som nu bara ligger i en hög. Vi får ge bort olästa böcker som fortfarande är bra i julklapp, hehe.
Åh, jag förstår! Vi har så mycket böcker som vi har pga just att vi bott på olika håll och lämnat böcker kvar. Sedan hade vi möjlighet att hämta grejer hos vår hyresvärdinna från 90-talet (bl a böcker) och tog en container hem från Orem med allt, så det är klart att det blev en del. Nu för tiden blir det inga romaner eller liknande jag köper eftersom jag läser eller lyssnar genom BookBeat eller Storytel.
Håller med dig om att kroppen mår bra av en genomkörare. Kram, kram!
Hej Monnah! Vacker bild på statyn! Det är något speciellt med att få krypa upp i värmen med en bra bok när höstmörkret faller. Älskar’t!
KRAM till dig! Anna
Den läsande damen är så vacker och känns lite malplacerad på vår ganska försiktiga kyrkogårds. Men jag är glad att hon sitter där och läser i eviga tider. Läsa och höst är två ord som gifter sig fint med varandra. Kram på dig!
UNDERBART med björkved, det finns inget bättre att elda med. Inget värmer som björk, och dessutom är veden i sig sååå vacker.
Härligt Monnah! Tycker också om att jobba med ved, stapla den, langa den etc. Är för dålig på klyva ved, antar att jag aldrig fått lära mig rätt teknik.
Vilken vacker staty på graven också.
Mysigt med bokhörna och skön soffa.
Monnah, ha en fin och bra helg. Kramar!!
Jag håller verkligen med. Det bästa! Enda som vi stoppar i kakelugnen, medan vedspisen liksom får ta vad som finns. En av mina systrar är en riktig vedälskare, två av mina syskon äger och vårdar fars gamla skog. Det är något fint med att få värmen från den.
Att klyva är lite krångligt, men vi brukar hjälpas åt om våren då det är dags. Ofta jobbar jag och maken i lag: han klyver och jag staplar.
Det är en riktigt pampig staty, inte minst med tanke på hur resten av kyrkogården ser ut.
Tror vi får en härlig höst och vinter här på övervåningen efter jobbet med böckerna!
Tack detsamma, kära du. Kram!
Bilden på den läsande damen är så vacker! Är det okej om jag skriver ut den och använder i något collage (som jag gör för egen del, eller möjligen som födelsedagskort)?
Om böcker: om man inte har känslomässig anknytning till sina böcker, vad för sorts läsare är man då? Jag försöker värja mig mot att skapa den anknytningen för att inte drunkna i böcker: blir jag inte omedelbart förälskad försöker jag att avyttra boken innan den blivit en del av inredningen. Men det är många böcker som jag vill ha till hands, under resten av mitt liv. Och det har blivit en annan harmoni i mitt arbetsrum – inte bara estetisk – sedan jag fått upp Carl Malmsten-hyllorna med böckerna jag valt att ha kvar.
Det går utmärkt, det är bara roligt om damen får komma till Portugal. Det hade hon nog inte tänkt sig då hon hamnade där på kyrkogården.
Du har helt rätt. På ett sätt jobbar jag ju dock med att inte bli så fäst vid prylar. Lagom affektionsvärde verkar dock inte funka på mig, jag får helt enkelt fatta beslut då och då om att ”allt har sin tid”. Att göra oss av med böcker i onödan är något varken jag eller maken har roat oss med genom åren, så vi har lite för många av den varan i förhållande till vårt hus storlek. När du skrev Carl Malmsten-fyllor kom jag på en grej och nu gav du mig ett tankekorn som får ligga och gro här hemma. Härligt med harmoni!
Ingen fara alls med min kommentar. Om du vill ha ett tips (jag vet ju att du är mottaglig när det gäller det tekniska på WP) så ställ in det inte går att kommentera på gamla inlägg. Du kan själv välja hur länge det ska vara öppet, på det viset så slipper du mycket skräpkommentarer. Ha det gött i vedeldandet. Jag ska nu läsa ikapp hos dig, men kommer inte kommentera så mycket. Kramar
Det är verkligen en hjälpsam kommentar. Jag har dock medvetet valt att inte ha det så pga några inlägg som folk hittar genom sökning (t ex hur det är att ha basaliom och behandlas) och har frågor om. Jag tror dock att jag behöver omförhandla detta, för det har kommit enormt mycket skräp de sista månaderna. Även om de inte går igenom och godkänns så blir det ju kommentarer som din som sorteras fel ibland. Tusen tack för hjälpen! Ps: Det fanns kanske inte så mycket att kommentera, jag har inte skrivit på ett gäng dagar. Kram på dig, kul att du är tillbaka.