Att se solen.
Efter flera fantastiska, men lite instängda, dagar var det så dags för oss att möta det vackra vädret. Strålande sol, blå himmel, lätt att andas, knakande leder som fick jobba lite… Härligt!
Nä, det bidde inte ens en tumvante…
Idag var en sådan där dag som hade sjuttioelva olika alternativ till aktiviteter. I morse skulle vi hjälpa till att storstäda, men lokalen var dubbelbokad för en fest så det bidde ingenting. Jag fixade iordning ett litet kort till den snart nyaste lilla släktingen. Jag skulle nämligen åka på min kusins fästmös baby shower. Åkte gjorde jag också, men efter att ha kört en mil på typ 45 minuter och sett fem bilolyckor ringde jag min moster och sa att de fick duscha utan mig. Jag vände bilen och såg fem olyckor till på vägen tillbaka, två riktigt läskiga. Beslutet att vända känns just nu väldigt vist…
Nåja. Väl hemma kan jag konstatera att det antagligen inte blir något Luciatåg inne i Salt Lake City i kväll heller. Snön singlar stadigt ner och verkar inte ha någon lust att sluta. Myspyskväll här hemma istället? Vi hade ”gamla” bekanta här på middag i går och jag gjorde så mycket (God!) tacosoppa att vi kan köra favorit i repris istället för svenskt julbord. Vi har ju faktiskt de frysta prinskorvarna från IKEA väntandes här hemma, så julbord blir det hur som helst så småningom.
Härom kvällen var jag på ”progressive dinner” här i grannskapet. Vi fick besöka de tre mest juldekorerade hem jag någonsin sett. Den ena familjen (pensionerat par) hade ägnat en veckas heltidsarbete att få upp allt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag fortfarande sitter med uppspärrade ögon. Hur är det möjligt att samla på sig så mycket prylar? Och var har de dem under resten av året?! Tyvärr kan inte fotona göra dessa hem rättvisa, men du kanske kan tänka dig resten?
Ca en fjärdedel av hela denna med elektricitet uppbyggda ministad med skridskoåkare, tåg och tusen andra detaljer!
En liten del av dekorationerna i silver och glitter-rummet.
En av de sex (!!!) julgranarna i detta huset. Sex. Julgranar. I. Samma. Hus.
Tomtefar i egen hög person. Lika lång som jag. Trevligt sällskap för ensamma damer?
En av två eldstäder och sex av tolv julstrumpor. Dessa är broderade. Makalöst hantverk!
Den skäraste julgran jag någonsin sett. Den var säkert fyra meter hög, klädd i bara rosa och guld. Wow. Wow, alltså.
I sista huset fick vi live-underhållning av en stråkkvartett som spelade julmusik innan vi välkomnades att plocka till oss av ”Linda and Valine”s makalösa tryfflar. Wow, igen. Vilken kväll! Snacka om en upplevelse för alla sinnen. Jag glömde att säga att mitt under beskådandet av de juliga dekorationerna bjöds vi också på god mat, men jag orkade ändå prova några praliner. Jag tog med mig en stor tallrik till familjen (på uppmaning från tryffelskaparna själva), så de fick också ta del av denna lite overkliga upplevelse. Hoppas att du känner att du också fick vara med på ett hörn.
Det är vackert här.
Mina omgivningar det senaste dygnet. Nu är allt vintervitt och snön fortsätta falla. Hu. Kan jag gå i ide nu? Vad gör du? Kurar du in dig i varma filtar och slutar sticka ut näsan eller börjar du blomma ut i olika vintersporter?
Jag kryper ner i sängen igen…
Jag steg upp, fixade en kopp te, såg att det snöade, bestämde mig för att hoppa ner i sängen igen. Vi får gäster klockan fem i eftermiddag. Jag är säker på att jag stiger upp innan dess… Hoppas att du har en riktigt fin helg, en sådan där du tankar energi, umgås med kärleksfulla människor och äter sådant du mår bra av. Själv njöt jag tillräckligt av det ordningsamma köket då jag kom ner i morse så det räcker i minst två-tre dagar framöver. Jag njuter så jag slipper ha dåligt samvete för att vi inte räfsade en omgång till. Fast å andra sidan är väl smådjuren glada över att ha lite löv att gömma sig under nu när det blir riktigt kallt.
Vi går mot kallare tider.
När vi närmade oss slutet på skoldagen bad jag ungarna följa med ut i trädgården för att fixa lite. Jag ville inte bli ”överraskad” av snön som förra året. Vi gick ut. Tjejerna klippte rent i rabatten närmast huset, sonen räfsade på den främre gräsmattan och jag körde rätt över alla löven på den stora gräsmattan med gräsklipparen. (Pulvriserade löv blir gratis gödsel. Vi har ju ingen ek här och jag tror att fruktträdens löv kan tas om hand av gräsmattan utan att göra den för sur.)
Jag satte in gräsklipparen, gick in och hämtade en sopsäck till löven och gick ut igen. Tror du inte att det hade börjat snöa! Ibland skrämmer jag mig själv lite… Förresten nej, jag hade inte läst någon väderleksprognos på flera veckor. Det slutade snöa efter en liten stund, men jag har hört att de har snöstorm i Salt Lake City just nu. Vi får väl se om den tar sig hit!
G hittade det fina fågelboet bland vinrankorna och tjejerna hittade militärskjortan som hade hunnit till något tidigt förmultningsstadium bakom buskarna i rabatten. Jag stoppade den i maskinen på högsta värme och med en skvätt Klorin för att se om det går att rädda eländet. Jag är förresten helt oskyldig. Maken hade hängt skjortan på vädring över balkongräcket för länge sedan och hade helt enkelt glömt att han hade en militärskjorta i sin ägo!
Har jag rätt i mina gissningar blir det inte så många fler höstuppdateringar. Alpine Loop har stängt för säsongen, det snöar i SLC och vi har laddat med ett gäng nya, goda teer inför den långa, kalla vintern. Jag är redo. Är du?
I am not shattered
Out of the ashes I rise
Knowing that nothing is stronger than faith
Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.
Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?
Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…
Druvor, snö och vänner.
I går tänkte jag skriva att det är härligt att bergen börjar skifta i rött och gult och guld samtidigt som de högsta topparna har snö på sig. (Utsikt från balkongen.)
När jag vaknade till det här kändes det inte fullt lika häftigt längre. Jag är inte beredd på att ta emot snön med öppna armar. Då vi kom hit den sista oktober förra året kunde man gå i t-shirt mitt på dagen. Kom tillbaka höstlagomvarmt väder
För övrigt var just gårdagen jättetrevlig. Jag träffade en fin vän på Zupas medan S var på sin konstlektion. Att ventilera tankar och åsikter och skvaller och skeenden är bra för människan. Eller hur? Hemma höll sonen och maken på att göra druvjuice med hjälp av vår granne. Han hade tagit med sig saftmaja, glasburkar och hjälpmedel och vi hade förberett genom att plocka flera kilon Concorde-druvor. Du må tro att det luktade gott i hela huset… Vi får snåla med juicen/saften. En burk i månaden fram till sommaren blir det. Det känns bra att inte låta frukten gå till spillo!
I kväll kommer goda vänner från på middag. Roligt! Hoppas att du får en fin helg och att livet är på topp. Peace. (För dig som gillar Genesis lite sådär ibland kanske Supper’s Ready kan passa bra? Det var länge sedan jag lyssnade på dem, men nu har jag njutit av deras tidigare musik i några dagar. Kärlek.)
Sturkö, Blekinge, Sverige – 23 februari 2013.
Tänk att jag var här för bara några dagar sedan. Det är som en riktigt fin dröm…
Solen skiner.
Tja. Skulle världen gå under idag så har vi i alla fall haft ett par fantastiska dagar här i Orem. Solen har strålat från en klarblå himmel och även om det varit riktigt kallt har solen värmt. De svenska, mörka vinterdagarna har ingen som helst likhet med dessa skidsemesterdrömdagar. Tack och lov för oss som inte befinner oss i mörkret. Jo, jag har lite hemlängtan. Men jag längtar uppriktigt sagt inte alls efter själva Sverige, utan efter de där svenskarna som jag vill krama, vara hos, stötta, skratta och gråta med, baka och laga mat åt. Jag längtar efter svensk julmusik. Live. Jag längtar efter katten. Jag längtar efter tryggheten i att veta exakt hur alla system funkar, även om jag inte håller med om att några av dem är särdeles fantastiska. Dessutom är det tredje rundan till USA för oss, så jag har ganska bra koll på ganska många saker här också.
Det är något så vackert med trädgrenar som sträcker sig mot skyn. Jag tar ofta bilder liknande den här. Jag kan liksom inte låta bli. Det symboliska i att sträva uppåt, det gillar jag verkligen.
I går kommenderade jag snöbollskrig efter lunch. Sista dagen innan jullovet måste ju firas på något speciellt sätt även om man hemskolas, eller hur? Naturligtvis var det ett av barnen som fick en snöboll i ögat, men det fick nog vara värt det. Vi hade nämligen väldigt roligt! Jag vet inte vad det är med snöbollskrig som drar. Det är läskigt att få snö innanför kragen, för att inte tala om när man blir mulad eller nedslängd i snön. Jag gissar att det är den ljuva hämnden som är det bästa momentet. Särskilt om man får drämma till med en hämnd redan innan man själv blivit träffad av någon.
Utan kramsnö går det inte att bygga några avancerade snökreationer, men en minisnögubbe lyckades vi med gemensamma krafter få till. Han levde dessvärre inte ens i ett dygn, så jag gissar att någon störde sig på hans attityd. Eller så var det något annat…
Varm choklad och pepparkakor då man har varit ute länge i kylan funkar varje gång. Inte nödvändigtvis tillsammans, men ändå. Vilka peppisar är dina favoriter? Annas, Oscars eller hemgjorda? Vi har inte ens gjort pepparkaksdegen än, men till helgen kanske? Och nu måste jag sova för annars orkar jag inte med helgen när, eller om, den kommer.
