Vissa dagar känner jag mig lite mer dansk än andra.
Man kan inte ta paus från sorg, men man kan få lite andrum. Det är fortfarande en vecka kvar till minneshögtiden och varje dag som går bjuder på nya påminnelser, minnen, tröstande ord, blombuketter, praktiska åtaganden och oväntade vändningar. Frukostsmoothien blev lite extra god. ”Denna skulle morfar säkert ha gillat!” De ringde från tandläkaren för att kalla dit far och mamma fick meddela att det inte kunde bli något med det besöket. Vardagsrummet ser inte längre ut som en blomsterbutik, men det står fortfarande många vackra buketter där. Livet fortsätter även om det aldrig blir sig likt igen när balansen har rubbats.
Stackars S har inte fått mycket uppmärksamhet de senaste månaderna med allt som har varit på gång runt omkring oss. När hon fick frågan vad hon ville göra på sportlovet svarade hon ”åka till Italien”. Det blev en tur till Kristianopel i solsken istället, så jag vill nog påstå att vi kom ganska nära att uppfylla hennes önskan. I morgon kommer maken hem, så det är väl värt en halv Italienresa bara det!
Pittoreskt så det förslår. Jag älskar verkligen den här lilla byn som en gång var var Nordens första renässansstad. Japp, du läste rätt. Jag fick inte riktigt ihop det när jag strosade omkring i hamnen, men på 1600-talet var det full rulle här omkring. Danskar och svenskar bråkade och brände så till den milda grad att det så småningom inte fanns någon större nytta av befästningarna längre. Tänk så lite man vet om framtiden och så lite man lär sig av historien.
Två pangbrudar i solskenet. Varje dag i februarisolsken är en bra dag.
Hoppet brukar vara det sista som överger en. Jag känner ofta detta talesätt komma till tröst.
I vintras blev hela södra Sverige översvämmat längs vissa delar av kusten. Café Sött och Salt hade vatten upp över öronen och vi kunde fortfarande se hur långt havet sträckte sig då det var som värst. Så konstigt det kändes idag då allt annat var ”som vanligt”.
Där går den, muren som skulle skydda danskarna från svenskarna. Jag undrar just hur behjälplig den var. Kristianopels betydelse som gränsbefästning minskade när Blekinge efter freden i Roskilde blev svenskt 1658. Efter 1658 iståndsattes dess befästningar. 1663 bestämdes att de genast skulle rivas, men 1670 och 1672 reparerades de och 1673 beslöts att Kristianopel skulle ”konserveras”. (Wikipedia)
Den här hamnen är alltid fullbelagd under sommaren, åtminstone då jag har varit på besök. Nu ekade det tomt här.
Jag älskar Kristianopels kyrka (Heliga Trefaldighetskyrkan). Det är något med trapptak som gör mig lite extra glad.
Här i hamnen brukar rosorna prunka överallt. Att se ett hav av vintergäck (inte gulsippor) i en av rabatterna kändes därför lite konstigt, men jag är inte den som misstycker. Blommor i alla former och färger är välkomna hem till mig.
Slutligen vill jag bjuda på en ofrivillig, och väldigt söt, Mimmi Pigg. Någon resa till Italien blev det inte den här gången, men väl solsken och Fish and Chips på Blomlöfs Rökeri. Sämre kan man faktiskt ha det.
Hopp om livet!
En bild säger mer än tusen ord, så idag får du ett riktigt långt blogginlägg.
Dagen efter stormen.
Det blauser!
Hujedamej, vilket väder vi har haft idag! I Kalmar blåste en farbror ut i vattnet med sin bil och många av gatorna inne i Karlskrona fick stängas av p g a det höga vattenståndet. Galet! Jag har aldrig sett vägen här på Sturkö täckt av havsvatten, men det är alltid spännande att få uppleva nya saker. Äldsta dottern är här i några dagar innan hon börjar plugga. Hon följde med mig ner till havet några timmar efter att de här bilderna hade tagits. Hon tyckte det kändes ruggigt att se stora, böljande havsvågor slå upp mot oss på vägen och undrade om det var dags att börja bygga en ark eller något… Inte utan att jag så smått undrade samma sak. ”Gula stugan” hade inte tagit in vatten, men jag såg att fukten hade börjat smyga sig uppåt väggarna i hörnet som stod med fötterna i vatten. Hoppas det torkar upp snabbt, lätt och utan bestående fuktskador.
Inne i stan såg mamma och jag några unga killar som med skräckblandat intresse försökte flytta sina parkerade bilar som stod i flera centimeter djupt vatten på kajen efter lunch. En av dem kröp in i förarsätet från passagerarsidan. 😀
Ängeln gråter.
Mammas ängel ser lika modfälld ut som jag känner mig då det gäller det ruskiga vintervädret som slagit till. Julrosen frodas dock och har om möjligt blivit ännu vackrare än den var för några minusgrader sedan. Hu, alltså. I Orem var det 18°C idag. Lockande, särskilt efter att ha varit instängd i ett hus med vinterkräksjuka. Eller instängd och instängd. Jag hann åka till IKEA och plocka upp det sista köksskåpet som först var slut och som jag sedan glömde och dessutom hämta med mig en fläkt och lite annat smått och gott. Köket tar långsamt form!
Något som är helt klart är badrumsgolvet. Så fint det är! Det är knappt jag tror mina ögon då jag slänger en blick åt det hållet. Dessutom är golvvärmen inkopplad och funkar alldeles utmärkt! Tänk vilken välsignelse det är att ha ett uppvärmt golv så här mitt i snorkalla vintern. Lyx på hög nivå.
Vinterjackor och Hästholmen om hösten.
I går fixade vi en ny vinterjacka till yngsta dottern på tio minuter. In på Intersport, S provade en Didriksons-parkas som det var specialpris på och blev väldigt förtjust, jag betalade, vi åkte till acroyogan. Varför leta runt om man hittar rätt på en gång?
Idag följde jag med äldsta dottern som smakråd då hon skulle hitta en jacka till sig. Tilläggas ska att hon alltid fryser och behövde hitta en varm och skön jacka som samtidigt funkar då det typiska svenska vintervädret stormar om öronen, men hennes stil är lite mer komplicerad är lillasysters. Efter en runda som gick igenom Cassels, Stadium, MQ, Sisters, Gina Tricot (nej förresten, där gick vi inte in), Eztrad (Där fanns det bara en stl 38 kvar av den enda snygga jackan och kan man verkligen köpa något i en butik som heter Eztrad?), HM, Indiska (snygg jacka, rätt storlek, fel färg), Cubus, Kullerbyttan, Jeansbolaget, och däääär tog rundan slut! Supersnygg jacka! Tillräckligt lång över rumpan, tillräckligt kort i ärmarna, tillräckligt duglig (funktionsmaterial), tillräckligt varm, och, inte att förglömma, tillräckligt snygg! Phu! Jag tror inte riktigt på att köpa vinterplagg online och hade bara Sportkompaniet och Intersport kvar som alternativa affärer. Boutiquerna har lite för stora tusental på sina prislappar och Åhléns är nog snäppet för tantigt för en 18-åring.
Vad är viktigt för dig då det gäller vinterkläder? Min bästa vinterjacka någonsin var den röda duffel jag hade i många år, bl a under lärarhögskolan. Den var varm, i klassisk stil, och hade plats för en varm tröja då temperaturerna kröp ner riktigt lågt. En duffel skulle jag gärna ha igen! Problemet är bara att hitta ett icke moderiktigt plagg i en butik som inte tar hutlöst betalt. Jaja, det reder sig nog. Sonen har redan en vinterjacka och reder dessutom numera sig själv, så han ska nog hålla sig varm i vinter. Själv har jag en röd Didriksons-jacka jag vann innan vi flyttade till USA och den håller fortfarande!
Årstidskrockar.
Idag klippte jag gräset, eller maskrosorna, och var tvungen att ta en dusch efteråt eftersom jag var helt genomsvettig. I går natt var det nästan frysgrader i rummet då vi ligger med öppet fönster. På fredag ska vi få 27° varmt och på lördag ska det bli åskoväder. På spisen står just nu stora, superfina kronärtskockor och kokar till middagen. Snön ligger fortfarande vit på Timpanogos. Äppelblom, hägg och syren blommar tillsammans i en himmelsk doftsymfoni. Vinterkängorna står sida vid sida med flipflops. Viss förvirring har uppstått, men jag hoppas att kryddkrukan med gräslöken som kommit upp sedan förra året och den nya basilikan och rosmarinen kommer att klara sig bra från sniglar, köld, torka, övervattning och andra dumheter. Vi vill ju trots allt bara äta lite gott.
Sista helgen i februari.
Våren närmar sig. Jag tyckte jag hörde något om att den redan är här om man ska lita på det vetenskapliga. Vi har till och med hunnit med en utomhuspicknick, om än något kylslagen.
Sundance i solsken.
När allt känns lite småruttet är det trevligt att ta med sig maken på promenad i Sundance. Jag slapp åka skidor, så det var ju skönt. Robert Redfords hjärtebarn är ett trevligt utflyktsmål vare sig det är sommar, höst, vinter eller vår och jag är glad att vi fick några timmar att samla ny energi från naturen.
Dagens små pärlor?
1. Doften av skolbuss. Vi måste ha haft galonsäten i någon av alla de skolbussar jag tillbringat många, många timmar i, för när jag klev på bussen som gick ner till huvudområdet från extraparkeringen fick jag en riktig nostalgikick.
2. Sol som värmde ansiktet.
3. Isväggen (se första bilden) som verkar vara någon typ av mänskligt konstverk. Det gick inte att få till en vettig bild, men tänk dig fruset vattenfall!
4. Mängder av vackra och enorma istappar. (Hur kommer det sig att jag vet exakt hur istapp smakar?)
5. Trevliga frilufsare som alla hejade lite på varandra. Det kändes som att gå Bostorparundan i mina gamla barndomstrakter.
6. Att slippa gå omkring i utförspjäxor.
Snö.
Jag fick med mig äldsta dottern på snöpromenad. När vi kom hem ställde jag mig och skottade hela uppfarten på 5-10 cm blötsnö. Du kan ju gissa vem som knappt kommer att kunna röra sig i morgon. Hjälp! Det blir till att ta ett långt, varmt bad i kväll för att åtminstone försöka lura musklerna till att slappna av lite. Laleh verkar ha ett lite annorlunda förhållande till Snö än vad jag har. Hennes vackra sång kanske passar en januaridag som denna.
Min väninna matar det här paret varje dag. De är så söta…
Magiskt vackert, men kanske inte helt lätt att få magin att fastna på ett fotografi.
Vår fina 17-åring! Hon såg ut som en dränkt katt när vi hade promenerat färdigt, men så här i början av promenaden var håret fortfarande någorlunda torrt och glasögonen inte särskilt immiga.
Will’s Pit Stop, det första landmärke jag lärde mig då vi hade flyttat hit. Jag har aldrig någonsin handlat något i macken, men jag har tankat där en gång på 3,5 år. Jag har däremot, medvetet eller omedvetet, tagit sikte på skylten otaliga gånger.
Trappor i natursten får mitt hjärta att klappa lite extra. Grannen som har den här på sin tomt är jag lite avis på.
Fin. Hon trodde väl att hon skulle få ett äpple eller något. Jag kände mig lite rutten då jag inte hade något att erbjuda.
Någon håller på att bygga ett något annorlunda hus en bit härifrån. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut då det är färdigt. Just nu ser det lite lustigt ut. Modernt? Mörkt? Vet inte riktigt vad man kallar den här stilen. Kubistisk? Jag har i många år husdrömt lite sådär lagom. Gammalt, renoverat hus målat i Falu rödfärg. Funkishus, praktiskt och fyrkantigt precis som jag. Höga tak och dragiga trägolv. Modernt. Efter några timmars skottning brukar jag ofta tänka ”man borde bo i en hyreslägenhet”. Tyvärr kan man inte få allt man vill ha, så det är ingen idé att gräva ner sig i sådana tankar. Peace!