Vårlista 2020.

Jag hittade en rolig lista hos min syster och tänkte att det kunde vara bra att börja söndagen med att tänka på våren ur lite olika perspektiv. Annikas liv har rätt drastiskt förändrats med coronavirusets framfart till skillnad från mitt, men jag kan konstatera att jag inte är helt oberörd jag heller.

Rangordna våren i relation till de andra årstiderna!

Jag vet, jag vet. Alla fåglar kommit re’n, glad såsom lärkan i morgonstunden och sköna maj i all ära… Våren borde vara en självklar etta enligt många, men för mig är hösten alltid nummer ett. Jag härleder detta faktum till att jag är ett oktoberbarn och att jag svettas då det är för varmt. Man kan alltid klä på sig ett extra lager, men det är inte lika lätt åt andra hållet. Nåja, nu är det våren vi pratar om. Jag kan konstatera att våren kommer näst längst ner på min lista utan att det betyder att jag ogillar den. Jag älskar för det första att vi har fyra distinkta årstider här i Sverige. Dessutom älskar jag att odla, men det roligaste är ju att se det odlade växa och att skörda, inte att gödsla, göra sig av med ogräs och vara orolig för att det kanske är för varmt, för kallt eller för torrt hela tiden.

Så här ser alltså min lista ut:
1. höst
2. jul
3. sommar
4. vår
5. vinter

Du kan protestera om du vill, men jag kommer inte att lyssna.

Hur är den här våren i jämförelse med förra?

Våren 2019. Många av familjens äldre vänner, släktingar och bekanta gick bort och jag var på fyra begravningar under våren. På något vis tröstar det mig att de fick dö i ”lugn och ro” och att det fick komma då det skulle. Ja, förutom en körkompis som var alldeles för ung. Trots att döden var så närvarandet hände det mycket annat fint. Höjdpunkten var att fira in ”sista året som 40+” på Yasuragi med min fina vän. Min kalender var full av sådant som är JAG. Det var jobb på SFI, promenader, fika, middag, handarbetscafé, körövningar och uppträdanden, vi var värdfamilj till ett par amerikanska körtjejer, trädgårdsdagar och resor både i och utanför Sverige och vi umgicks mycket med storfamiljen. Det var en fantastisk vår som sedan övergick i en helvetessommar, men det är okej. När jag tittar igenom min blogg (ännu en gång är jag så tacksam över att den här dokumentationen finns) och kalender känner jag mig glad och tacksam över livet som det såg ut då.

Ska jag då jämföra det jag har nu kan jag konstatera att vi fått mycket gjort i coronatider, men att det är träligt att inte kunna vara lika social som vanligt. Jag tycker även synd om människor som påverkats direkt och indirekt både då det gäller hälsan och rent praktiskt. Oro, osäkerhet, väntan, drastiska förändringar… ”Det är som det är och det blir som det blir.” Det må låta fatalistiskt, men samtidigt är det hjälpsamt att landa i att vara trygg i nuet istället för att leva i en orolig framtid.

Var möter jag helst våren och varför?

I trädgårdslandet. Igår frågade min syster när mitt odlar-intresse vaknade. Det är lite svårt att svara då jag från början var en smått ovillig planttant. Numera är dock känslan av att stoppa händerna i jorden, med eller utan trädgårdshandskar, oslagbar.

Bästa respektive sämsta med våren?

Det bästa är känslan av uppvaknande, hopp och lust. Det sämsta är att jag ofta blir överväldigad av att det finns så mycket att göra. Aprilväder är inte heller någon favorit hos mig.

Vårskriket, ja eller nej?

Absolut! Nästan varje år.

Hur ser (såg) mina vårplaner ut?

Eh, tja, vi fick superanpassa dotterns påskbröllop och fick ett underbart minne att ta med oss efter det. Förutom Stockholmsresan, som ju aldrig blev av, hade vi inte så mycket planerat. Jag studerar hemifrån till ”samtalsterapeut med e-hälsa”, så rent praktiskt är det mest bara mitt sociala liv som verkligen ser annorlunda ut än det hade gjort om tiderna varit andra.

Fotograf Karin Vivar

Nästa plan som kommer att justeras efter omständigheterna är yngsta dotterns student. Den dagen, den glädjen. Vid det laget har det dock hunnit bli sommar.

Vad tittar jag på/läser just nu?

Trädgårdsböcker, ”Fader Brown” på svtplay och ett och annat avsnitt av Outlander.

Vad tränar jag helst under våren?

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag promenerar precis som vanligt, men saknar faktiskt skärgårdsgymmet som jag inte har velat besöka under omständigheterna. Mitt liv är ganska o-stockholmskt och den mesta träningen får jag i vardagen då jag gräver i trädgården och lyfter tunga grejer.

Nya vårplagg i garderoben?

Inte ett endaste. Jag ser ut som en slashas mer eller mindre varje dag. Funderar på om det inte hade varit en god gärning till mina medmänniskor att se till att skaffa nya gummistövlar och ta på mig lite mer estetiskt tilltalande arbetskläder.

Typisk vårmat jag längtar efter?

Sparris! Alltid sparris. Kirskål och nässlor förgyller också ”ofta” våra gommar under våren sedan vi flyttade tillbaka till Sverige.

Lämpliga vårutflykter?

ARK56! Vi valborgseldar alltid på brorsans vitsippsö, så också i år, även om det blev till första maj. Apropå vitsippor så är Ådalen i Jämjö otroligt vackert under våren. Blekingeleden är fantastisk. Vi bor ju i Sveriges Trädgård, så jag klagar inte på utbudet!

Vad ser jag mest fram emot den här våren?

Hade frågan kommit då det fortfarande var vinter hade jag sagt dotterns bröllop. Nu känns det som att våren närmar sig sitt slut och att jag längtar tills jag får sätta ut tomater och de andra grödorna.

Något jag är extra nöjd med den här våren?

Jag är väldigt nöjd med att vi fått så fint i ladan och att vi hela tiden har en riktning framåt. Jag är tacksam för ”gör om, gör bättre”, för förlåtelsens princip och för att jag klappar mig själv på axeln lite mer ofta nu för tiden. Jag är så glad över tillfället jag har att genomföra drömmen om en ny yrkesmässig inriktning såhär lite senare i livet. Dessutom är jag glad över att komposthögen blivit en lyxig, om än tillfällig, förvaring för perenner som ska få en permanent plats när det väl är dags för trädgårdslyftet.

Hur ser din variant på vårlistan ut? Haka gärna på!

Continue Reading

Tulipa gesneriana.

Enstaka tulpaner har jag kunnat plocka in tidigare under våren, men nu fick jag ihop tillräckligt till en hel bukett! Jag älskar verkligen de här skönheterna. Synd att rådjuren verkar gilla dem ännu mer än jag bara. Undrar just hur man kan få de hårdast drivna lökarna att leverera lika vackra blommor år efter år…

Continue Reading

Att gilla läget.

Jag kan knappt skilja dagarna från varandra längre. Coronakoma? Vi studerar, äter, spelar spel och sover här hemma. Just nu oroar jag mig för torkan också. Det är snart dags att få potatisen i jorden och det är väldigt torrt. Det hjälper väl att täckodla, men ändå… Det vackra vädret ger dock inte bara upphov till oro. Jag plockade fram solstolen och satt här en stund och njöt med en tjock vinterjacka svept omkring mig. Vindarna är fortfarande kalla och det är lätt att vara överentusiastisk när ljuset äntligen har kommit tillbaka, men åh, vad jag älskar den här tiden på året!

Igår var det dags att laga till de sista morötterna som plockades upp ur jorden för några dagar sedan. Samtidigt var det dags för den första vårskörden då vi gjorde en riktigt smarrig tomatsallad med mozzarella och egenodlad basilika. Det är ändå lite extra roligt, och lite godare, att äta mat som man drivit upp själv.

Maken och hans lillasyster har gått en tecknarkurs de senaste månaderna. Igår övade de på att teckna porträtt. Detta är svägerskans tolkning av maken och den var så fin så den fick komma upp på första parkett i köket. Jag drabbades tyvärr av ett okontrollerbart fnitteranfall då jag fick se makens tolkning av svägerskan. Jag vet att det inte var snällt, men förra veckans kaktusstudier var kanske mer hans grej än kvinnoporträtt. Tolkningen av en av de manliga kursarna var dock riktigt bra! Jag tolkar det som att det han behöver öva på mer är hår. Jag ser själv fram emot första körövningen på jättelänge då vi ska ha en ”social distansering”-övning imorgon. Vi får väl se hur det ska gå till, men jag hörde något om två meter mellan stolarna och noter på plats då vi kommer. Det blir spännande att se! Jag vet att coronaviruset inte är på väg att försvinna, men nog är det okej att önska sig bort från detta märkliga mellanläge?

Continue Reading

Lördagsfix.

Jag älskar att ”få” tid. Dottern och jag hade planerat att åka till Oskarshamn och besöka hennes kompis på folkhögskolans Öppet Hus idag, men coronaviruset satte återigen käppar i hjulet. Det blev ingen utflykt, utan vi hade helt plötsligt en dag fri att använda till något helt annat. Underbart!

Jag åkte en runda till Bredavik för att hämta pelargonerna som vintervilat i köket där. Vilken dag! Det var länge sedan himlen var så här blå.

Nu står alla överlevarna framför vedspisen och på diskbänken för att få ny jord runt fötterna. Imorgon kanske?

Köksskåpen har blivit lite uppfräschade de senaste dagarna och mat med utgångna datum har tagits ut för att bli tillagad till något ätbart. Favoritbrödet med nötter, fröer, torkad frukt och bikarbonat till exempel:

Jag hann även med en runda i landet för att se om det fanns något ätbart att plocka upp. Lo and behold! Morötter fanns det ett helt gäng av, så imorgon blir det ugnsrostade morötter av något slag. Det är så härligt att hitta oväntade godsaker!

Maken jobbade också på bra. Det känns verkligen roligt att lite i taget kunna ge denna lilla gård den omtanke den är värd. Stenmuren du ser här har varit dold av björnbärsris, sly och annat, men nu börjar den komma till sin rätt igen!

Continue Reading

Hopp om livet i coronatider.

Drömmen är att i mitt sinne stå och se alla dessa fantastiska grödor som ska skördas framöver! Jag älskar att stå och känna på fröpåsar, plocka bland sättlök till lösviktspris och försöka att inte gå på några nitar.

I år har jag försökt begränsa mina fröinköp eftersom jag gått på en del nitar pga både fel jordmån och väderproblematik de senaste åren. Jag har inte gett upp, men satsar på basgrödor. Kunde dock inte låta bli att köpa lite dyra sättbriketter trots att jag har såjord som räcker och blir över och som antagligen är bättre än briketterna.

Hållbarhetsivern har lett till att i princip alla butiker jag handlar i har blivit bättre på att sälja ut sådant som inte är 100% innan det är för sent att hitta kunder. De här tulpanerna betalade jag 20 kr för! Med nattliga vilopauser i den svala verandan tror jag att vi kommer få många dagars glädje av dem.

Ah! Härligt pastelliga primulor. De klassiskt knalliga stod på inköpslistan, men då skicket på de plantorna var så dåligt blev det såhär istället. Får nästan känslan av Sankt Paulior. Inte den gula dock…

Måste bara visa min kompis 50-årsbukett. Oväntad färgkombo som nu blev en ny favorit!

I byttan vid ytterdörren spirar nu bonusvårlökarna. Eftersom rådjuren åt upp nästan alla ”nya” tulpanlökar i landet (Grrrrrr!!!) känns det bra att jag innan tulpanlökarna fick en felleverans som jag fick behålla. Kommer inte riktigt ihåg vad jag planterade, men det ger sig väl!

Ja. Sen var det våra ihärdiga julstjärnor. Nu har den konstgjorda andningen upphört, men de mår inte sämre för det. De står i den svala verandan, rakt i vinddraget från ytterdörrarna. Fattar de inte att de borde må dåligt?! Hahaha.

Continue Reading

Höst, vinter eller vår?

Idag är det den 4 februari. Jag tog en lunchpromenad runt naturreservatet och blev smått förvirrad. På uppfarten blommade snödropparna, vinden blåste iskallt genom yllevantarna och färgerna berättade mer om november än februari. Snacka om väder med många personligheter!

Continue Reading

Nu kan det bli sommar!

Barfota på sanden.

Syrran i Skottland är på besök med sin familj och några extrakillar. Vår familj skulle ha rest på skidsemester, men när jag hörde att skottarna var på ingång kändes det inte särskilt kul med snö och kyla norröver… Idag har vi sålunda dragit fram studsmattan, städat ut lite, skrivit långa listor inför påskfirandet och somliga har tagit årets premiärdopp. Härligt! Jag är så tacksam över våra föräldrar som lämnade denna pärla till oss.

Tydligen kan man frysa i vinterkläder samtidigt som andra badar i havet.
Badivriga skottar.
Systersonen tvingades upp då han började anta en rödaktig ton.
En inte helt vanlig syn i april.
Är vi inne på vår tredje eller fjärde studsmatta, tro?
Continue Reading

Att tanka livslust.

Vårens magi hade svept in över Lund. Naturen läker, ger energi, inspirerar!

Nu brukar jag vara rätt glad i livet, men efter den här helgen känns det som att ”my cup runneth over”! Jag är så glad! Maken överraskade med en ”hemlig resa” i fredags. Det var ungefär lika spännande som då vi gick på Strömsbergs skola och fick åka på exotiska utflykter utan att känna till resans slutmål. (Det kunde bli allt från High Chaparral till diverse äventyrsbad.) Det slutade med att vi efter en ”stopp på sevärda platser mellan Uttorp och Sjömarken” hamnade hos våra goda vänner i Borås, ett par som är så trevliga och lätta att ha att göra med att det känns lite småtrist att de bor så långt borta.

Åsnens nationalpark, en riktig John Bauer-skog.

Det var fint om att påminnas om att själva resan många gånger är lika viktig som själva målet. Jag fick visa Grimslöv för maken, en plats som var så viktig för min familj under min uppväxt. Jag lärde mig till och med att krypa där på Torbjörnsgård! (Egentligen åkte vi dit för att promenera längs Huseby Bruks ägor.) Vi hann även med ett stopp i alldeles nya Åsnens nationalpark och så Linnés Råshult. Det är lite för tidigt på säsongen för att något skulle vara ”öppet”, men det gick bra att strosa omkring, läsa på och lära sig mer och uppskatta något av allt fint som finns här i Sverige.

Linnés Råshult, gård som hålls i 1700-talsskick.

Efter jacuzzi tills hela kroppen var skrynklig, sovmorgon, långpromenad och läcker sous vide-flank var det dags att åka vidare till Göteborg och en överraskning som innehöll flera moment. Maken och svågern hade kuckilurat tillsammans sedan november förra året. Min syster har bott i Thailand under årets första kvartal och den här helgen var hon och familjen i Göteborg för att träffa släkt och gå på sin svåger Stefan Anderssons föreställning Släpp flygblad över Berlin. Jag hade försökt få biljetter till mig och maken, men det var slutsålt. Då. Kanske för att maken redan hade köpt precis då de släpptes, haha. Hur som helst strålade vi nu samman för en helkväll på Kajplats 8 och fick njuta av historiens vingslag, fantastiskt god mat och tårar och skratt ackompanjerade av denna underbara musik. Svårslaget.

Själva Göteborg är inte den vackraste stad jag vet, men jag har haft så fina upplevelser här de senaste åren!

Efter en riktigt bra hotellfrukost och trevlig promenad i Slottsträdgården var det dags för mig att ta tåget hem och maken att åka vidare för jobbvecka längs västkusten. Jag älskar att åka tåg när allt funkar. Jag åkte mycket tåg under mina sena tonår och då jag var 20+. Jag har inga minnen alls av att något strulade, utan mer eller mindre gick tågen då de skulle och jag var framme på utsatt tid. Det är synd att det inte riktigt är så längre. Hur som helst. Snabbtåget till Lund – så smidigt! Jag hann nästan sticka klar sjalen jag jobbar på nu. I Lund tog jag en kort bensträckare eftersom bytet varade i 30 minuter. I söder hade våren nått längre än här hemma. Ljuvligt! Här hemma möttes jag upp av ungdomarna, hus i god ordning och inte någon enda död krukväxt, övervattnat pelargonskott eller hopskrumpen tomatplanta. Energinivån är påfylld och nu hoppas jag kunna arbeta hårt hela veckan. Hoppas att denna vecka bjuder på något extra bra för dig. Peace!

Alltid på väg…
Continue Reading