Arbetslördag.

Jag vaknar och gnäller nästan till då jag sträcker på mig. Aj, min stackars kropp, vad har jag gjort? Just det, igår fick den jobba hårt från morgon till kväll. (Det var väl bra uppladdning för den flytt som vi ska hjälpa våra vänner med nästa lördag, vid flyttar brukar man hitta muskler som legat djupt vilande under lång tid.) Vi hade planerat in den här dagen och både jag och maken hade massor av grejer att göra. Bygga färdig kompost och elda, gräva i rabatter, sätta upp fågelmataren, tvätta, baka (jag gjorde mitt frukt och nötbröd och glömde saltet, ve och fasa, men det är ju ändå inte bra med för mycket salt) och så det stora projektet: sortera upp ladan nu när snickeriet/verkstaden har fått sin grundstruktur och inte längre är en lagerlokal, sålängeförvaring eller allmän dump.

Jag förlitar mig till makens tetrishjärna vid sådana här tillfällen. Alltså, han har en helt annan förmåga än jag då det gäller att få ihop grejer så utrymmen blir utnyttjade på bästa sätt. Vi hade bestämt oss för att en gång för alla fixa en festlokal/plats där vi kan hänga med släkt och vänner om under det varmare halvåret då vädret inte tillåter utevistelse eller då vi är för många för att få plats inomhus. För att det skulle kunna bli så behövde vi bestämma oss för var ”allt” skulle stå. Vad är då ”allt”? Vi har ju sålt, slängt och gett bort så mycket, så det som fanns kvar att ta hänsyn till var följande:

• förvaring av möbler som inte får plats i huset, men som vi vill spara av någon anledning (vi har förvaring i lådor på ladans vind, men där är det ordning och reda sedan innan)
• makens bi-grejer
• vinterförvaring av utemöbler
• förvaring av möbler som tillhör ett par av mina syskon
• inredningen av ”festlokalen” (det låter väldigt storvulet, men…)

Efter att ha bestämt de stora grupperna var det bara att skrida till verket. Vi har tre platser där svalornas bajs innebär begränsningar. Vi vill såklart ha våra ladusvalor kvar, men vi gillar inte deras bajs. Maken planerar något slags bajsvaggor, men så länge lämnade vi helt enkelt deras toaletter öppna för fritt fall. Vi flyttade grejer fram och tillbaka, sorterade och sopade, gnuggade och torkade, skrubbade och klättrade, och framåt kvällen var alla de första fyra punkterna åtgärdade och alla grejer som kan sorteras under dem stod på rätt plats.

När två av tre utrymmen var helt klara och festlokalens möbler var rengjorda och utplacerade bestämde vi oss för att ta kväll, men först tände vi lite ljus och njöt av att ha utfört ett gott arbete. Nu har vi några timmars arbete kvar för att bl a riva en provisorisk långbänk som stått på plats i flera år. Vi ska även leta upp ett skåp med dörrar för förvaring och få upp fler roliga grejer på väggarna. Det här har varit något som min ordningssökande hjärna längtat efter sedan vi hade loppisen här för två år sedan, så det känns nästan overkligt att vi är så nära målet. Heja!

Vi var alldeles geggiga i hals, ögon och näsor (munskydd åkte på lite för sent) och dammiga överallt annanstans, så duschen satt fint. Men innan någon hann så långt drog vi till affären och köpte varsin liten påse smågodis då våra amerikanska släktingar skrivit och undrat om vi firar smågodisets dag (nä, inte förrän igår) och kompletterade vad vi hade hemma för att kunna fixa en god ostbricka. Det blev sedan flera timmar degandes i soffan med studier av stolpverk (maken) och stickning (jag). Sällan har degande känts så bra! Och det första jag gjorde idag var att ta en runda ut i ladan för att kunna konstatera att jag inte hade drömt, utan att det vi hade gjort var på riktigt.