Spökena har inga ögon att gråta med…
… när PeWi åker vidare mot nya äventyr. Det har varit så roligt att ha dem här! I går fick jag ett förskottsfödelsedagstelefonsamtal med ett halvt löfte om besök framåt våren från en av mina äldsta vänner. Tjoho!
Jag är tacksam över dagen som ligger bakom mig. I kväll frågar jag mig: ”What is keeping me from progressing.” Det ska bli intressant att se om jag får någon klarhet. Hoppas att du fått äta god äppelkaka, lyssnat på rysarmusik på hög volym, blivit inspirerad och upplyft, fått hänga med finfina vänner och kanske klämt fram något kreativt ur skapardelen i hjärnan idag. Det har jag. Peace.
Fem dagar kvar.
Snart är det jag och barnen som sitter på ett plan på väg till Köpenhamn via Los Angeles och Paris. Hurra!
Jag och äldsta dottern var på äventyr i eftermiddags. Vi var uttagna till en fokusgrupp där vi förväntades titta på pyssliga nyheter och säga bu eller bä, fika, komma med bra förslag till produktutveckling och lite sådär. För två timmars ”besvär” fick vi produkter till ett värde av $125 var. Ibland är det lite kul att bo mitt i scrapbookingens förlovade land även om ”The Industry” har blivit väldigt vingklippt sedan den ekonomiska kraschen 2007-2008.
Idag fick jag en fin komplimang utav min yogakompis. ”You look great! You are voluptuous.” Hon tecknade samtidigt min kropp i en väldigt timglasaktig form i luften och jag började storskratta. Ja, vem vill inte vara yppig eller kurvig? (Eventuellt tillhör jag den skaran, men jag ska verkligen inte klaga. Jag har en kropp som lyder mig, som gör ungefär det jag ber den göra och som är ganska stark. Vad mer kan man önska?)
Förresten så kommer här en bekännelse. Jag nöjer mig med det lilla trots att jag ständigt önskar ”något mer”. Det gäller till exempel detta hus där jag helst hade velat ändra allt. Nu gör vi inte det då det inte är läge att göra någon helrenovering, men jag kan ändå drömma om fräscha, helkaklade badrum då jag ser en sida som den här…
Tack och hej, leverpastej.
Träffa min nya kompis.
Jag hittade en fin sten på marken och bestämde mig för att roa mig med lite ”rock art”. Utformningen har jag snott ganska rätt av härifrån (tryck dig fram på pilarna i de rosa rutorna för många fler idéer) och nu vill jag måla mer! Jag vet bara inte var jag ska hitta sådär släta och fina stenar som jag behöver. Nåja, det ger sig väl! Vilka motiv hade du satsat på om du skulle ägna dig åt detta pyssel?
Jul och jul igen.
Lördag med lite julinredning, godisfabrik och paketinslagning är vad vi har ägnat oss här idag. Vi ska ha två stora familjer och lite löst folk här på julafton och eftersom vi har tagit över våra gamla grannars tradition med ”julklappsleken” fixade jag en hel hög finfina grejer från diverse ställen. Grejen är ju att komma undan så billigt som möjligt samtidigt som att deltagarna ska känna att de gör fynd då de öppnar sina gåvor (eller snor dem från någon annan deltagare). Tur att de har flera Dollar Stores här i trakterna.
Vår vän som bor här ett tag fixade fin festmiddag till idag. Det blev ett par revbensrack i den största storlek jag någonsin sett. Grisen måste ha varit gigantisk! Alla tillbehör var också smarriga och nu behöver vi inte äta förrän till julafton ungefär. Tjingeling.
Ps: Jag tittade på Tack för musiken där Jill Johnson är i fokus medan jag slog in paket. Det tycker jag du också ska göra. Jag gillar country. Jag gillar Jill. Jag gillar till och med Niklas Strömstedt sedan jag såg honom live på Vattenfestivalen i Stockholm en gång och insåg att han var en ruskigt bra live-artist.
Snöfall på skjutdörrarna.
Vi gillade våra snödörrar förra julen och bestämde oss för att försöka göra något liknande i år igen. Den kvinnliga delen av familjen var lite mer engagerad än resten om man säger så.
1. Klipp snöstjärnor i olika storlek och fason. Här är de flesta av de vi bestämde oss för att använda.
2. Spreja lim som inte biter (”repositionable glue”) på snöstjärnornas baksidor och placera dem med lite varierande mellanrum tills det känns bra.
3. Spreja fusksnö över i några tunna lager och dra bort pappersstjärnorna på en gång. Njut av fönster med frostig känsla.
Martha Stewart-inspirerad stjärna, uppgraderad version.
Förra året hittade jag en så fin DIY-stjärna som Martha Stewart hade på sin hemsida. Maken och jag samarbetade och vips hade vi fått till en egen:
Vi var jättenöjda och den lyste upp vår balkong på det minimalistiska och sparsmakade sätt jag älskar. I år plockade jag fram stjärnan, pluggade in kontakten och kunde konstatera att året som gått sedan stjärnan sist användes hade fått så många lampor att gå att inte en enda lampa lyste. Inte orkar man sitta och testa två slingor om det är minst 20 lampor som är pajko och man inte ens vet vilka det är… Vi bestämde oss för att vara riktigt miljövidriga och slingorna åkte i soporna.
Nej, det blev en ny slinga med LED-lampor på koppartråd, s k fairy star lights, och en ny monteringsteknik som Ingenjören fixade. Den nya stjärnan lär inte bara lysa längre, utan är också finare.
Nu är det rent och det luktar gott.
Den senaste tiden har jag hållit på med ”produktutveckling” och det har legat You Do-prylar överallt på skrivbord, under skrivbord, på golvet och på andra ställen också. Nog för att jag verkligen gillar mitt arbete, men oreda har jag svårt att ha fördragsamhet med! Idag bestämde jag mig sålunda för att röja eftersom S hade bra skoluppgifter som inte krävde massor av insatser från mig. Hjälp! Alltså, när jag röjer blir det oftast jättebra tillslut, men tiden mellan start och mål är rätt kaotisk… Jag förstår inte hur mycket skräp som kan ackumuleras på ett ställe av en person. Nåja, vissa personer i familjen har direkt och indirekt bidragit, men ändå. Mest var det här mitt skräp och mina viktiga papper. Hoppsan, tur att räkningen jag hittade inte ska betalas förrän 20/12!
Första blompåsen lyfte jag på vid niotiden i morse. Den sista sopsäcken slängde jag tolv timmar senare. Fint! Det känns rätt fantastiskt att på två dagar både ha rensat upp hela värmesystemet och städat kontoret. Värmesystemet består av rör där varmluft blåses från en central i tvättrummet och ut i alla andra rum. Jag hade köpt en Living Social-deal där jag fick en tjänst som vanligtvis kostar $250 för $57! Ett kap. Vår operatör sa att det inte var det värsta systemet han sett, men att han inte trodde att det rengjorts ordentligt sedan 70-talet då huset byggdes. Jag har försökt skruva bort plåtarna och har dammsugit lite med vår vanliga dammsugare, men en sådan förslår inte särskilt långt. Sådan här doningar ska det vara:
Till vänster ser du hur det såg ut när killen satte igång. En närbild kanske?
Åh, mysigt! Och den här stackaren hade mött sitt öde på vår adress. Lilla plutten…
Nu är det rent i alla fall, alla dammklumpar och eventuella bakteriehärdar är bortskrapade, uppsugna, bortgnuggade och bortdesinfekterade och när varmluften sprutas ut i huset kommer nu inte en massa guck och äckel med i denna luft. Jag är så tacksam! Det luktar mycket bättre, det känns fräschare och det är som att en tunn hinna av damm har försvunnit som av ett mirakel.
Idag var det också dags för lite bak av pepparkakshus. Tjejerna hade bjudit in några kompisar och jag njöt av att höra hur varmt och trevligt det lät. Inga svordomar, inga kaxiga ”name callings”, inget fulspel… (Kom ihåg att jag var lärare för ungdomar i den här åldern under rätt många år och var van av att ”vänskap” såg annorlunda ut än då jag växte upp.) Sju tjejer från 11 till 16 år lyckades alltså fixa och dona, skratta och busa, spela spel och baka ut delar till sina pepparkakshus. Det gick bra ända tills monteringen. Då anlitades pappa till att smälta socker, för kristyren som jag hade hittat recept på funkade inte alls som monteringsmassa. Man ska alltså inte tro på allt man läser på nätet, men det visste vi väl redan?
Alla gjorde samma lilla fågelholkshus, men de såg väldigt olika ut när de var färdiga. Här kommer själva grundhuset (man kan se vissa spår av den misslyckade monteringskristyren) och en av tjejernas slutgiltiga resultat:
Själv var jag mest förtjust i de fina polkagrisstängerna. Smaken är inte direkt imponerande, men de är verkligen vackra!
Kolla! Här jobbar jag.
Egentligen vill jag inte alls visa var jag jobbar just nu, för det ser ut som ett bombnedslag på mitt skrivbord. Jag jobbar dels med jobb-bloggens decemberinnehåll och dels med att spika You Dos vårkollektion. Det är väldigt roligt, men det blir väldigt rörigt. Man måste ha ”allt” framme för att jämföra gamla, nuvarande och kommande produkter och även om jag hade kunnat ha lite mer ordning så känns det väldigt onödigt att lägga ner en massa tid på att plocka grejer fram och tillbaka när jag vet att jag behöver allt mest hela tiden. Nåja, så är det. Man får anpassa sig och det är det jag gör.
Idag är vi lediga. Ja, eller i alla fall halvlediga. Jag ska snart iväg med sonen som ska göra ett par slutprov. Annars ska vi mest pyssla och vara ”busy doin’ nothing”. Kanske det blir lite räfsat också för solen skiner klart från himmelen! I morgon är det Thanksgiving och vi är bortbjudna. Det betyder att vi bara har ansvar för två maträtter till den stora middagen: maken potatismoset och jag frallorna. Det är perfekt när alla kan fokusera på det de är bäst på!
Jag hade ingen stickning att ta med mig till bibliotekets ”virkkurs” i går kväll (döttrarna virkar, jag har gjort annat), så jag drog med mig broderiet som jag också hade ambitionen att bli färdig med i år. (Det kommer inte att hända.) Jag hann sy en hasselnöt, haha! Fri sömnad och jag går inte ihop, fast det blir fint ändå. Jag blir så nervös att göra fel när det bara finns instruktioner som lyder ”sy ungefär såhär med de här färgerna”. Phu! Nästa gång blir det korsstygn igen. Ordning och reda.
Tacksamhetslista 26 november 2014
vegetarianism i all ära, men en grisrumpa i slowcookern får det att vattnas i munnen på mig
små framsteg som blir till stora om man ger det tid
lediga dagar
sol från klarblå himmel
”min” Crock-Pot
novembers fokus på tacksamhet
det blir inte många julklappar i år och de flesta är redan fixade
möjlighet att organisera och städa upp (jag försöker göra det faktum att det är helt galet stökigt runt mitt skrivbord till något positivt)
Helgpyssel att fixa.
Min favorittidning. Den kommer inte ut så ofta, men jag gillar till och med reklamen för det mesta. Sweet Paul. Bara namnet! Dessutom är han norrman, och det måste man ju lyfta fram även om han är rätt amerikansk nu för tiden. Projektet på sidan 20 ska jag göra nu i helgen. Vi har nog med nagellack och ståltråd är lätt att fixa.
Skärmdump, sid. 20 i Sweet Paul Fall 2014
När man bara vill stanna kvar under täcket.
Idag är det svinkallt ute. Ja, eftersom huset inte har behövt någon extra värme förrän för ett par dagar sedan ligger vi lite efter här inne också. Jag tycker verkligen om den svalare luften, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle bli så här kallt på en gång. Då jag åkte iväg för att hämta dottern från hennes tidiga morgonklass hade jag på mig både yllejacka och stor stickad sjal och frös fortfarande, bara för att ge dig en känsla av hur 4°C känns då man svettats i linne i 31 grader för bara några dagar sedan. Bilderna från mammas och lillasyster till Rom verkar helt plötsligt väldigt drömlika! Särskilt bilden på två gelatostrutar i mammas händer…
Så här blev kransen uppdaterad med lite amerikanskt sidenband. Jag tyckte inte det kändes aktuellt att köpa en rulle säckvävsband som kostade lika mycket som hela resten av kransen och dessutom tror jag efter att ha tänkt efter lite att det hade blivit en stilmässigt obalans.
Vad gör man när människor som man bryr sig om lider? I vissa fall kan man inte göra annat än att sitta tyst och skicka en bön uppåt, men andra gånger kan man rent handgripligen dela med sig både av chili con carne och äppelkaka. Så många svåra situationer runt omkring mig just nu, men också fantastiska och inspirerande människor som visar vägen, som visar att det finns glädje i sorg och att det finns styrka i svaghet. Tillsammans blir vi bättre. Ensam må vara bäste dräng, men jag vet att tio händer tar emot bättre än bara två. De senaste dagarna har jag fått uppleva det flera gånger och det är så häftigt!
Tandställningen sitter fint och efter de första dagarnas värkande invänjning verkar det nu som att S har koll både på munskölj, skyddande vaxkulor och långsam och noggrann tandborstning! Jag är så glad att hon är duktig på att ta hand om sin mun på egen hand eftersom det betalar sig då det är dags att ta ut tandställningen.
Detta äpple var lite extra roligt, för det ser ut precis som ett tecknat! Det ser också ut som ”en rumpa” beroende på hur man tolkar sin omvärld.
Mums! Vi äter rysligt många äpplen. Nu är frågan hur länge de håller sig i garaget om vi packar dem försiktigt i halm eller något. Far brukade bara lägga äpplena i en stor korg i lekstugan där de sedan stod och luktade alldeles fantastiskt gott (eller lite jäst och ruttet, beroende på kvalitet och tid på året), men jag vet inte…
Hur som helst fortsätter jag njuta av hösten. Idag ska jag klippa gräset som ju fortsätter att repa sig. Det tråkiga är att maskrosorna gör detsamma och de har verkligen tagit över vissa delar som var helt uttorkade i somras. Pust! Jag vet inte hur många plantor jag har grävt upp. Det kommer nya hela tiden. Inte roligt att anlita kemikalier, men vad gör man?