Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Det är den där tiden på året då folk ska gratuleras och uppvaktas och tackas. Här är ett av de rätt många kort jag har tillverkat de senaste veckorna för detta ändamål. Jag har byggt upp en krans på en pappersring som jag sedan fäst med 3d-kuddar för att få till djupet. Det funkade. Blommorna kommer från You Dos fina sommarpåse Meadow. Det prickiga papperet heter Flower Field.
Jag älskar ju att använda mina händer till alla möjliga hantverk, men det jag känner mig mest hemma i är att använda papper, lim, skärmaskin, stämplar och ”duttel” (allt möjligt som gör projektet roligare). Till dagens You Do-inlägg pysslade jag ihop ett grattiskort. Vårt köksbord ser ut som kaos sedan i söndags då sonen föreslog att vi skulle sätta oss och göra mors dags-kort, så jag passar på att sitta där en liten stund varje dag tills vädret blir så dåligt att vi inte kan sitta ute och äta… Jag älskar den terapeutiska effekt pyssel ger.
Och hur blev kortet då? Om du klickar HÄR så får du se. Vi får väl se om det är just du som får det vid lämpligt tillfälle.
Att gå på en high school-föreställning här i USA är rätt häftigt. Då skolorna här omkring har mellan två- och tretusen elever finns det ofta en uppsjö studenter som har rätt okej sångröster och ibland hittar man också artister som skulle kunna vara med i en ”riktig” uppsättning. Kvällens föreställning bevisade detta. Jag, maken och äldsta dottern åkte till Orem High School, betalade $17 för våra biljetter och bjöds på riktigt bra underhållning. Det enda som fanns att klaga på var egentligen ljudanläggningen. ”Anita” var bäst, men den person som hade skött rollbesättningen hade lyckats finemang med alla huvudroller. Sekvensen med ”Somewhere” bjöd på ett par som dansade så vackert så tårarna rann på mig. (Jag vet, jag vet, jag gråter lätt! Det här var faktiskt något alldeles extra.) Det är sådana stunder man får vårda om lite extra.
There’s a place for us,
Somewhere a place for us.
Peace and quiet and open air
Wait for us
Somewhere.
There’s a time for us,
Some day a time for us,
Time together with time spare,
Time to learn, time to care,
Some day!
Somewhere.
We’ll find a new way of living,
We’ll find a way of forgiving
Somewhere . . .
There’s a place for us,
A time and place for us.
Hold my hand and we’re halfway there.
Hold my hand and I’ll take you there
Somehow,
Some day,
Somewhere!
Dagens visdomsord.
Ps: Storyn i West Side Story suger… Jag tycker verkligen illa om olyckliga slut! Varför kan inte alla bara få leva lyckliga i alla sina dagar? Idag är en så’n dag då jag tycker precis just det lite extra mycket. 🙁
Sedan jag var tonåring har jag drömt om att tillverka min egen bok. Kalligrafi och bokbinderi går hand i hand och jag har läst otaliga instruktioner, både i bokform och online. Tänk att min fjortonåriga dotter skulle göra slag i saken innan jag kom till skott! E hade som uppgift i engelskan att skriva en instruktion om något hon inte kunde innan som någon annan skulle kunna följa. Det har hon gjort. Inte bara det. För att kunna ta foton på hur man gör har hon också fått tillverka två underbart vackra böcker, riktiga hantverk. Jag blev förärad en av dem. Frågan är bara vad man skriver i en bok som är så vacker att man knappt vågar bläddra i den?
*stolt mamma*
Jag hade en stund över då jag väntade på lite jobbrelaterade svar. Eftersom barnen har påsklov kunde jag alltså göra något bara för mig! Det blev ett kort till Någon. Allt utom färg, klistermärke och embossingpulver är från You Do. (Usch, vilka dåliga foton… Ja, ja. Jag får skylla på att det är så sällan jag behöver fota något jag har pysslat ihop nu för tiden.)
Jag hoppas att den fina posten inte slutar komma. Det är ju alldeles fantastiskt att ha så roligt som vi har det varje kväll då det är dags för postinhämtning. Det är kul även om det bara finns reklampapper. Faktiskt. Men ännu roligare är det om en av mina fina, fantastiska fastrar har skickat ett tjockt kuvert med flera brev, livsinstruktioner och vacker kalligrafi! Du kan tro att jag nu håller på att förbereda för en hel hög överraskningar. Jag skulle vilja skicka något till alla jag känner, men det funkar inte… Därför har jag bestämt att lägga lappar med namn på vänner, bekanta och släktingar i en hög och sedan skicka något till de som har turen att bli dragna! Tillhör du en av de som finns i högen kanske det dyker upp något roligt hemma hos dig endera dagen, veckan eller månaden. 😀
För övrigt klurar jag lite på Ali Edwards tips om det där med att ha ett ord att leva efter under ett helt år. För att få igång pysseltänket och låta hjärna och händer komma igång med sitt samarbete igen bestämde jag mig för att göra något litet med mitt ord Förändring. Jag ska sätta upp denna lista på väggen här i arbetsrummet för att ständigt påminnas om vad jag har bestämt mig för. Skönt att vara igång! Hur går det med ditt ord?
Nu har jag klarat av andra julklappsrundan, den här gången tillsammans med yngsta dottern. (Allt är nu klart för tjejerna. Sonen åker säkert in till stan med pappa dagen innan julafton om jag känner dem rätt. Kul för dem i så fall.) Skärholmen en lördag. Hm. Tur att sällskapet var trevligt i alla fall!
Den här tioåringen fyller elva om två veckor. Så här var det runt den här tiden år 2000: vi var nyinflyttade, det snöade en massa (och jag fick skotta med min stora mage i vägen, för maken jobbade som en blådåre), julpyntet var nerpackat efter våra år utomlands och det var fullt upp med de två ”stora” som då var två och fyra år gamla. Livet ändrar sig så snabbt. Det känns dumt att säga till småbarnsföräldrar att de ska njuta av tiden som föräldrar till små barn, men jag kan inte låta bli. Rätt vad det är sitter man och undrar vad som hände och vart tiden tog vägen. Suck. Nej, inte ner i nostalgiträsket. Nu ska vi lyssna på käck julmusik och julbaka lite i stället. Hoppas att ni får en fin andra advent!
I Sverige vet knappt man oftast knappt vad Thanksgiving är. Då jag och maken bodde i USA som nygifta firade vi vår första kalkonfest och efter det var vi fast… Sedan dess har vi alltid en riktig Thanksgivingmiddag runt den fjärde torsdagen i november, gärna med amerikanska gäster. Jag förstår inte riktigt alla de amerikaner som tokdekorerar till Halloween, Thanksgiving och sedan jul. De måste vara alldeles utmattade när det nya året står för dörren… Själv är jag visserligen pysselgalen, men då stilen mer är ”less” än ”more” brukar jag inte ha några problem med att ta ut mig. Just nu inspireras jag av Marthas vackra och varma dekorationer på hemsidan. Kanske kan ni hitta något kul att göra där också?
Ps: För er som redan börjar längta efter julen finns förresten Sweet Pauls fantastiska julmagasin ute nu! Mums.
Min syster i Thailand frågade efter lite fler bilder, så här kommer de. I veckan som gick pratade jag med en blivande trädgårdsmästare. Jag undrade om han tar uppdrag som handlar om att gå igenom en trädgård och tala om för dess uppgivna ägare om det finns något slags hopp om att det går att göra något som förbättrar utseende och användbarhet utan att det kostar allt för mycket pengar. Vi får se om det blir något trollande av… Fast jag tycker att de här ulleternellerna gör sig fantastiskt fint mot den underbart gröna mossmattan på framsidan av huset. Och jag har ju fått ett presentkort på lövräfs, så vi behöver bara vänta på fler fallna löv innan det blir räfsa av!
Titta här. Visst är det vackert? Någon med god syn kan se att vi inte gjorde underhållsarbete på altanen i våras. Det blev inget algskrubbande och det visar sig nu efter regn och rusk… Men, men, det kommer en vår om ett halvår igen!
Jag älskar den här ”betongväggen” som en av våra grannar har. Jag tycker den blir så levande med höstfärgerna.
I fredags kväll kalasades det. 18 tjejer från äldsta dotterns klass var här, utklädda till tänderna och på ett trevligt festhumör. De fick inte intaga häxbrygd. Däremot ville jag visa vilket resultat man får om man indoktrinerar sina barn till pyssel från en tidig ålder. Antingen blir man rätt anti eller så blir man rysligt duktig. E hittade den gröna flaskan, fixade till snöret och gjorde etiketten lagom spökig och bad mig sedan skriva på den. Jag skrev och gjorde ”bläckfläckar” och vips så hade vi en ruskig häxbrygdsflaska.
Här blev färgen lite konstig, men ni ser kanske bättre hur själva etiketten ser ut.
I lördags höll jag minikurser om hur man ska äta för att må bra och få en hälsosam vikt. Det var väldigt kul, men tiden gick fort, fort. Tack alla kursdeltagare som eventuellt är här inne och kikar!
När löven faller faller jag med dem.
Hösten glöder…
Allt jag orkar nu är att sitta och pyssla.