planttant – Sida 17

Hur går det?

5 maj, 2020 2 kommentarer

Idag fick dottern ny information om studenten. Två klasser i taget ska få träffa lärarna, individuella foton ska tas, portionsförpackad festmat för två klasser åt gången intas i matsalen där alla ska sitta med stort avstånd, inga uppvaktade släktingar, yada, yada, yada. S blev så ledsen att hon tyckte att vi lika gärna kunde lägga ner firandet och att hon inte ens vill åka in till stan den dagen. Stackars tjej. Vissa saker kan man bara inte göra om eller göra senare och studenten är en sådan grej. Vi enades om att det kanske blir ett litet firande med den närmaste släkten och att vi ställer till med 20-årskalas nästa år istället. Suck. Stackars tjej!

Ekollonet som jag vårdat ömt i flera månader börjar nu ta form. Så här ser alltså en ek ut som bebis. ”Jorden är ett litet rum” sjunger Eva Dahlgren, och i detta rum finns det plats för tusen år gamla ekar. Tänk om denna blir en av dem?

Det blev tid för lite coronaterapi under eftermiddagen. Jag tillbringade 1,5 h med att putsa mässing på kakelugnarna. Till vänster ser du dörren som jag kom längst med. Fy sjutton, vad träligt! Jag har använt både Häxans metallputs och ättika-salt-pasta för att få detta resultat som jag inte ens kallar halvbra. Med tanke på hur illa det var från början (den högra luckan hade vid fototillfället fått en inledande omgång, medan själva ramen inte blivit behandlad alls) hyser jag hopp om att det ska bli bra till slut. Sanningen är att jag inte trodde att det skulle gå att få till något ens någorlunda bra resultat. Nästa grej jag ska testa är Bistro mässingsputs, men det får vänta några dagar.

Ditten och Datten

Varje liten droppe.

29 april, 2020 Inga kommentarer

Bön från öknen i Utah: ”Lord, we thank Thee for the moisture.” Jag fnissade när jag hörde det, kanske för att jag tycker att ”moisture” är ett av de engelska ord jag tycker minst om. Däremot har jag kommit att förstå den stora tacksamhet för varje liten droppe regn som ökenbor känner.

Just nu är det riktigt torrt i marken. Stora delar av Sverige har väl påfyllda vattenreserver, men hos oss ute på ön är det fortfarande torrt. När jag hörde regnet smattra mot biltaket igår blev jag därför alldeles varm i hjärtat! Vi fick kanske inte så mycket regn, men tillräckligt för att åtminstone ge hela naturen ett slags färgförstärkande filter.

I ”växthuset” grönskar det också för fullt. Tomaterna har vuxit dåligt de senaste veckorna då jag har haft dem i verandan under dagtid. Det har nog helt enkelt varit för kallt, så jag låter dem stå på heltid här inne fram tills att de kan flytta ut. Auberginerna ser fina ut och pelargonerna mår verkligen mycket bättre i år än förra året överlag. Längst ner ser du basilikan som toppades för några dagar sedan. Vi har ätit basilika varje dag sedan dess. Smarrig tomatsallad med fetaost, rödlök och färsk basilika är bland det godaste som finns. Stockrosorna har också tagit sig bra. Frågan är bara var jag ska ställa dem? Mängder av luktärter har fått flytta ut, även om de fortfarande står i sina ”växthus” (fryspåsar). Tydligen tål de att temperaturen går ner till -8°C och dit lär vi inte komma även om det säkert ligger en eller annan frostnatt framför oss. Där nere har jag fem sorters potatis som ska sättas ut i landet på fredag. Och detta var nog allt från planttanten för den här gången!

Ditten och Datten

Smarrigt, närodlat och nästan gratis.

26 april, 2020 Inga kommentarer

På lunchbordet idag stod en kastrull nässelsoppa och hårdkokta ägg köpta hos Mimi vid kvarnen här på Sturkö. Jag räknade ut att fyra portioner gick på i runda slängar 30 kronor.

Nässlor är inget att hänga läpp över. Som späda plantor passar de i matlagningen och när de blir grövre skördar man dem till nässelvatten, fantastiskt gödsel till trädgårdslandet.

Det var det här receptet jag utgick ifrån. Jag hade ingen sherry i, däremot både creme fraiche, paprikapulver och finhackad lök. Ta på dig trädgårdshandskar, ta med dig saxen ut i ogräshavet och skörda både kirskål och nässlor! Förväll lite och stoppa i frysen för primörsmaker senare under året.

Ditten och Datten

God helg!

25 april, 2020 2 kommentarer

Den lilla stjärnpelargonen överlevde knappt förra sommaren, men den verkar må riktigt bra i år! Jag visste inte ens att blommorna ser ut såhär, nästan som Gränna polkagrisar. Inte är de särskilt vackra, men onekligen roliga.

Några som jag däremot tycker är vackra är tulpanerna i Iittalavasen i köket. Alla kommer från våra rabatter och hade alltså överlevt ända tills jag kom med kniven. Idag fångade jag ett rådjur mitt i akten – han hade hunnit halshugga ett gäng blommor i stenmursrabatten, så jag hade väntat lite för länge med tredje omgången Trico Garden. Den rackaren hade åtminstone sparat de allra tjusigaste fyllda godingarna, så jag är tacksam.

I grindstolparna står minipåskliljorna från bröllopet kvar och blommar helt fantastiskt. De var väldigt prisvärda! Det tråkiga med hårt drivna växthusblommor kan vara att de blommar över innan man hinner säga ”grisfis”, men jag tror att Mimi här på ön behandlar dem med lite större värdighet.

Jag ont i hela kroppen ikväll efter att ha haft fingrarna i jorden halva dagen. Jag har fortsatt rensa i landet, några dahliaknölar har satts i krukor, lökarna kom äntligen i jorden, tomater, basilika och aubergine har pysslats om och så har jag funderat över pelargonernas ve och väl. Det hade varit trevligt med en fin pelargontrappa att ha här utanför verandan, så vi får se om jag kan lura maken att snickra ihop en. Bilden som får stå för inspirationen hittade jag här.

Ditten och Datten

Trädgårdsdrömmar.

19 april, 2020 Inga kommentarer

Igår var jag ett tjurkart. Inte hela tiden eller hela dagen, men när jag överväldigades av gräsrötternas tjocka system och det faktum att vi för tredje året i rad höll på att angripa dessa rötter. Jag älskar verkligen att hålla på i trädgården. Jag älskar att ta hand om det som växer, att följa tidens gång, gulla med gödsel och kanske lite fiberduk eller annat som kan tänkas förbättra de små plantornas förutsättningar. Jag gillar däremot inte att rensa ogräs, inte heller att slåss allt för hårt mot naturen. Vi ska ju samarbeta!

De senaste två åren har vi haft ett enkelt trädgårdsland. Det planerar vi att ha i år också. 2018 upplevde vi den torraste och varmaste sommar som har uppmätts i våra trakter. 2019 blev lite bättre, men vattnet i brunnen tog slut då också. Det har inte snöat märkbart på hela vintern, men i år ska i alla fall vattenförråden vara väl påfyllda. Jag har slagits med kållarver, jordloppor, pistillröta, potatisbladmögel, rådjur, fasaner, frost, skorv, sorgmyggor och allt möjligt annat. Jag har accepterat att dessa angrepp är en del av planttantslivet. Även Sara Bäckmo råkar ut för liknande missöden, kanske ännu mer. Hon verkar dock snabb på att upptäcka angreppen och vet vad som är vad, vilket gör att hennes skördar blir fantastiska. Själv är jag glad när vi kunnat äta så mycket egenodlad mat som vi har. Dessutom var trädgårdsterapin i efterhand nödvändig för min överlevnads skull, både 2018 och 2019. Det är kanske väl dramatiskt uttryckt, men jag förstår verkligen hur det kommer sig att man skickar folk att jobba i trädgårdar då de har tagit slut.

Rådjursstaketet ska flyttas och bli högre. De är viga och hungriga, de där vackra odjuren, och de skyr inga medel för att ta det de vill ha. Maken har testat några olika modeller, men nu är han övertygad om att han har kommit på något som ska fungera. Dottern är en sann estet som gillar att drömma, skriva och komponera, men när hon sätter fart att arbeta är hon som en maskin. Jag är ytterst tacksam för hennes insatser och tänker att vi nog ska få till något bra i år också.

Skissen över landet 2018 skulle jag rita om och göra mer detaljerad, men det blev aldrig av. Istället…

… använde jag baksidan för att göra den nya planen för 2019 för att hålla koll på växelbrukets fällor. Skörden blev mycket bättre än första året av flera orsaker, men rådjuren åt upp allt för mycket av det som kom upp. När de väl hade kommit på hur de skulle forcera stängslet hade vi inte mycket att sätta emot.

Just nu är vi i början på odlingsåret 2020. Jag är förväntansfull och hoppas kunna utveckla mitt kunnande och få användning av det jag lärt mig så här långt. Det verkar som att jorden jag använde då jag omskolade tomaterna tog med sig något skräp, för trots att både potatisbladmögel och pistillröta har tagit mycket av de föregående årens skördar var plantorna vid den här tiden på året jättefina både 2018 och 2019. Så är inte läget i år. De ser redan ut att ha gått på en eller annan livsmina, men så länge det finns liv finns det hopp. Inte sant? Om inget annat lär chiliskörden bli lika fin som vanligt. Suck.

Ditten och Datten

En resa börjar med ett första steg…

18 april, 2020 Inga kommentarer

… och en flera hundra år gammal ek börjar sitt liv som ekollon.

Vi har följt den här resan sedan i höstas då jag plockade in ett gäng ekollon som lades i blöt och sedan fick en rensning och nytt vatten med jämna mellanrum. Till slut hade jag gett bort eller slängt alla utom en. Det är den som nu står här i all sin prakt!

Så här såg det ut under vintern någon gång:

Tänk ändå vad naturen är fantastisk! Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker på det. Livets gång. Födelse och död. Igår fick vi reda på att en av barnens barndomskamrater hastigt har gått bort. Mitt hjärta blöder för hans mamma och resten av den stora familj som älskade honom så mycket. Det blir tomt efter honom. Det finns många roliga minnen av honom och mycket fint att vårda. Jag hoppas att de som finns kvar kan läka och ta med minnet av honom in i en ljusare framtid.

Ditten och Datten

Växtkraft.

4 april, 2020 Inga kommentarer

Den här tiden på året blir så uppenbart en nystart. Allt som vaknar till liv, kommer tillbaka efter en slags dvala, växer och visar hopp omsatt i praktiken. De här små violerna växer utanför min brors och svägerskas sommarhus där mamma och far bodde. Mamma hade alltid väldigt fina vårblomsterarrangemang stående utanför dörren. Jag tycker det är så fint att tas emot av de vilda violhobbarna fast ingen bor här permanent längre.

I vår trappa upp till glasverandan växer den här lilla sötnosen. En spricka i betongen var allt som behövdes för att ge plats för en droppe jord och ett frö som har grott. Tänk!

I ekollonsvasen har jag nu stoppat det enda ekollon som jag inte gett bort eller som ”inte blev något”. Jag hoppas få en liten ek här vad det lider. Som sagt. Det hopp om nytt liv som funnits fortsätter spira här i glasvasen och jag njuter av att följa processen.

Och sedan alla de här! Det får bli efter bröllopet. ? Hur blir odlingsåret 2020? Efter de två senaste åren är mina förväntningar inte direkt skyhöga, men jag ger inte upp. Är man planttant så är man!

Ditten och Datten

Tomatvård.

26 mars, 2020 Inga kommentarer

Idag var det dags att omskola tomaterna. Jag har satt sex olika sorter och ser redan fram emot att se resultatet av årets odlaräventyr. Aldrig är det så roligt att vara planttant som då fröna har grott och börjat visa färg!

De senaste åren har jag satt för många tomat- och chilifröer, så jag försökte vara lite mer restriktiv i år. Trots det blev det lite för många nu också – 30 plantor, närmare bestämt. Då har jag inte ens tagit hand om chilin och paprikan än! Äh, det är bara att utöka förrådet av murarhinkar/planteringskärl och vara beredd på att springa mer med vattenkannan.

Ditten och Datten

Planttantsredovisning.

22 mars, 2020 Inga kommentarer

De omplanterade pelargonerna börjar sätta nya blad, basilikan har tagit fart, de gamla auberginefröerna har kommit upp nästan allihop (om än spretiga) och så här långt har både tomat, paprika och chili klarat sig bra. Faller världen omkring oss samman är det skönt att ha något så jordat som växtligheter att fokusera på. Det och att fira livet. Bra kombination.

Jag trodde jag hade tagit livet av mammas novemberkaktus, men nu har den börjat blomma igen, precis i tid till påskförberedelserna.

Förra året gick basilikaodlingen ”sådär”. Jag tänker om, men har inte tänkt färdigt än. Hur gör du med din egenodlade basilika?

Ditten och Datten

Lördagsfix.

14 mars, 2020 Inga kommentarer

Jag älskar att ”få” tid. Dottern och jag hade planerat att åka till Oskarshamn och besöka hennes kompis på folkhögskolans Öppet Hus idag, men coronaviruset satte återigen käppar i hjulet. Det blev ingen utflykt, utan vi hade helt plötsligt en dag fri att använda till något helt annat. Underbart!

Jag åkte en runda till Bredavik för att hämta pelargonerna som vintervilat i köket där. Vilken dag! Det var länge sedan himlen var så här blå.

Nu står alla överlevarna framför vedspisen och på diskbänken för att få ny jord runt fötterna. Imorgon kanske?

Köksskåpen har blivit lite uppfräschade de senaste dagarna och mat med utgångna datum har tagits ut för att bli tillagad till något ätbart. Favoritbrödet med nötter, fröer, torkad frukt och bikarbonat till exempel:

Jag hann även med en runda i landet för att se om det fanns något ätbart att plocka upp. Lo and behold! Morötter fanns det ett helt gäng av, så imorgon blir det ugnsrostade morötter av något slag. Det är så härligt att hitta oväntade godsaker!

Maken jobbade också på bra. Det känns verkligen roligt att lite i taget kunna ge denna lilla gård den omtanke den är värd. Stenmuren du ser här har varit dold av björnbärsris, sly och annat, men nu börjar den komma till sin rätt igen!