Bloggen har legat nere hela helgen. Serverservicen är ju sådär, det visste jag sedan innan, men det brukar inte vara så här illa. Nåja. Ingen har dött av att en svensk invandrare i Utah har haft en icke fungerande blogg, så det är ingenting att hänga läpp för.

En bild på vår tolvåring, alltså ännu inte tonåring, piffad och fotad av storasyster.

Jag har börjat ett litet projekt med mig själv. Det har egentligen med mitt ord för året, Förändring, att göra. Jag har insett att det jag mest vill förändra, mer än något annat, är att hitta tillbaka till mitt naturligt glada jag. Många utmaningar, små och stora, har de senaste åren gjort mig till en rätt trist människa. Det gillar jag inte. Idag pratade jag med en bekant som är psykolog. Hon har haft många par i samtalsterapi och har också haft enskilda patienter eller klienter eller vad man kallar de snubbar som hon får sin lön från. Hon påstod att om man utgår från en livslinje där man ritar in hur bra och hur dåligt man mått i perioder (detta gäller personer utan en historia av mentala hälsoproblem) så ritar de allra flesta in sina djupaste dalar under tiden som tonårsförälder. När ens barn blir tonåringar och mår dåligt blir det många gånger väldigt jobbigt att som förälder hantera sitt mentala välmående. Skilsmässor, arbetslöshet, pension och hälsoproblem är andra saker som många mår dåligt av. Inga nyheter precis, men ibland är det bra att påminnas om vad man har att slåss emot! Dr Ws tips till alla som ännu inte har tonåringar är att jobba hårt på att ha en solid relation med sina barn innan de slås in i hormonkriget eftersom det är lättare att fortsätta ha en någorlunda fortsatt öppen diskussion även om känslolivet blir turbulent då. Dessutom har vi som föräldrar plikten att alltid visa våra barn att vi älskar dem, att inte göra kärleken villkorlig även om de ställer till med elände. Lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet.

Vår äldsta dotter har utmanat mig till att utföra minst en kreativ syssla varje dag. Jättebra spark i rumpan! Denna lilla utmaning har underlättat mitt eget projekt, det där att förbättra grundglädjen. I går gjorde jag och maken inlagda päron: några burkar med saffranslag och några med klassikern kanel- och ingefärslag. Saffranspäronen var tydligen lite mindre, så av lagen som blev över gjorde jag saffranssirap. Gudomligt gott. (Man kokar bara ihop lagen med lite mer socker tills den blir bubblig och lite trögflytande.)

Jag har också kommit igång med papperspysslandet. De här korten har blivit ihopknåpade. Kanske är det någon som behöver en spark i rumpan med stämpeln från You Do. Nu eller aldrig… Finns det något som du behöver utmana dig själv att göra, nu eller aldrig? För dig som behöver lite mer frid kanske Eric Whitacres underbara Alleluia kan passa? (Idag drog förresten körövningarna igång igen. Halleluja för det!)