Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
… sista pusslebiten ligger på plats och våra långväga gäster har packat ihop sig och åkt söderut igen. Vi blev så förvirrade av denna ordning att vi helt glömde bort våra goda vänner som var bjudna hit på middag och så gick vi på bio i stället. Suck! Hur pinsamt är det inte att få ett samtal om att gästerna står på trappan och bankar på en låst dörr i ett tomt hus?! Nåja. Vi gör ett nytt försök på fredag. Måtte kalendern och hjärnan funka som de ska då.
… har gått över i mellandagarnas limbo. Vi har haft en skön, trevlig, god och mysig helg och Lars Norén fick ingen plats vid bordet.
Vi har eldat massor av tomtebloss…
… pusslat ett 550-bitars pussel som uppvärmning för att gå över på ett med 1 500 bitar…
… lyssnat på fasansfulla (och roliga och spännande) historier hos släkten…
… degat med människor som vi älskar…
… medan andra har satt fart på julefläsket genom att träna järnet, både styrka och skratt…
Jag älskar julen och när den är över känns det alltid lite tomt. Som tur är har vi syrran och hennes familj här ända tills andra sidan nyår, så ”tomheten” kommer nog inte att kunna ta speciellt stor plats i år. Nu räknar vi ner till det nya året. 2012 står det på kalenderinsatsen till min Filofax. Jag som tycker att en cykel från 1991 verkar ”ny” har lite svårt att hänga med i svängarna. Hahaha!
Fiffi skickade finaste överraskningspaketet. Vi blev så glada! Här syns inte ens allt då vi hade på oss halsband, armband och ett par torgvantar. För er som gillar vad ni ser tycker jag att ni ska gå till Fiffis butik. Där hittar ni massor av fina grejer!
Årets gran är den finaste vi haft. I den hänger alla våra jular tillsammans i en salig röra. Jag älskar verkligen att klä granen med barnen och se deras förtjusning i att höra samma historier om och om igen! Traditioner är viktiga.
Slutligen vår FB-hälsning då det inte skickades ett enda julkort från det här hushållet… Jo förresten, syskonen i Australien och Thailand fick! Ha en fin jul. Det tänker jag ha. Jag börjar med att hacka ihop en Jansson. God Jul!
Det var så roligt att sjunga idag! Jag älskar att vara del i en kör (eller i en orkester för den delen). Musik läker. Jag satt och grät en skvätt då Anna-Lotta sjöng en svensk version av Hymne à l’amour (enda versionen jag hittar sjungs av Rikard Wolff, Anna-Lotta sjöng den på ett sätt som passade min smak bättre), men annars stod jag nog mest med ett fånigt flin på ansiktet. Maken påstod att jag såg gladast ut i hela kören, ungefär som det var den där julkonserten 1993 då han spanade in mig för första gången. Ja, vad vore jag utan musik? En bekant som var på konserten sa att kören var jättebra, att Anna-Lotta var bra, men att Göran ”inte var hans typ av musikstil”. Han nämnde inte ens Andreas Landegren, vår helt fantastiske pianist som spelade oss alla in i musikparadiset!
Jag har min fina lillasyster här! Hon passar på att träffa oss i några timmar innan hon far till Skottland för att fira jul med våra föräldrar och vår syster och hennes familj. Vi myser, för det är hennes enda önskemål. Brasa, nötter, långa diskussioner… Kanske får hon följa med mig en runda till SKHLM i morgon, men det har jag inte talat om för henne än. 🙂
För någon som jobbar med pyssel och hantverk är det rätt jobbigt att vara inne i en period av ett inspirationsflöde som inte tar sig hela vägen till hjärnan. Jag gick från att vara på topp till att trilla ner på botten ganska snart rent hälsomässigt under hösten och i samband med att hälsan blev sämre slutade hela jag att funka som vanligt. Jag har knappt kunnat sätta en hyacint i en kruka och dekorera med mossa utan att det har ”gjort ont”. För er som känner mig förstår ni nog att det har varit väldigt jobbigt. Jag håller också på med produktutveckling i jobbet och det är klart att det också känns segt att inte få fram massor av bra idéer! Men – nu har det vänt. Jag känner att jag har fått tillbaka ”suget”, så nu är det bara att köra järnet så länge lusten och energin räcker.
Pysslet i dagens kalender blev ungefär så här. Akvarellfärgen drogs ut i papperet lite mer än jag hade räknat med då jag sprutade med guldskimrande vatten, men jag bestämde mig för att vara nöjd och glad ändå. Hur detta lilla verk ska hitta sin plats återstår att se, men jag har en plan. Jag tror att ni får ta del av resultatet rätt snart.
I går hade sonen trumavslutning. G är väldigt konstnärlig och har pysslat sedan han var bebis, men 15 år gammal sätter han sig över att göra julkort till sin slagverkslärare… I don’t blame him. 😀 Hur som helst är det trevligare att få ett kort till en gåva, så jag gjorde det här på ca två minuter. Jag måste säga att det skulle funka bra att massproducera. (Vi skickar inga julkort i år. Det har tråkigt nog inte hunnits med. Men vi kommer igen! Några enstaka gamlingar kommer att få kort, men då blir det nog någon köpeversion.) Stämplar, washitejp och bling. Kortbasen i kraft hade jag gjort innan.
Fyrtio år av julvarma känslor nästan året runt, och så kommer året med nära noll julkärlek. Vad har hänt? Jag är i alla fall glad över att jag drog igång min lilla bloggkalender, för den ger mig bevis på att det åtminstone händer en del… Yngsta dotterns kompis var här i början av veckan. Hon tyckte att vi hade det så mysigt och fint hos oss och gick och pillade på julblommorna och plingplonget som hänger i dörröppningen. Hos dem hade inte ens stjärnor eller adventsljusstakar kommit fram. Jag drar därmed slutsatsen att det finns de som ”har det värre”.
Efter gårdagens intensiva lussande, som gick väldigt bra för våra telingar, var vi tydligen så slut att ingen vaknade i morse av diverse larm som var satta. Äldsta dottern kom inspringande i vårt sovrum och viftade med armarna, upprörd över att behöva missa sista bildlektionen… Hon och sonen fick komma lite sent, men jag antar att de inte var de enda med sen ankomst idag!
Själv har jag faktiskt inte fått ett vettigt jota gjort på hela förmiddagen förutom att jag har övat inför sista körrepetitionen innan konserten som går av stapeln på söndag. Jag är dålig på att komma ihåg texter. Skulle så gärna vilja kunna allt utantill, men jag kan säga att det kommer inte att hända.
Klockan 6.30, en svart decembermorgon. Adolf Fredriks kyrkogata, men visst känns bilden nästan lite exotisk. Natt i New York, en bakgata någonstans?
Här är nämligen skylten som syns i bakgrunden på bilden här ovan. Varför inte öppna en filial i New York, kära Centralbadet? Namnet gör sig fint på en nattklubb i vilket engelsktalande land som helst.
Jag fotade just det här kyrktornet vid samma tid förra året. Det är något speciellt med upplysta byggnader då det är så mörkt runt omkring!
Luciatåg. Vad kan jag säga? Så stämningsfullt och vackert. Ibland måste jag blunda och ta in, speciellt då musiken låter som änglakörer, även om synintrycken också är viktiga.
Nej, första gången jag var på den här konserten och satt och grät kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tänka mig att jag en dag skulle ha mina tre barn på plats i den 1200 personer starka kören. Coolt. Nu för tiden gråter jag mindre och oroar mig mer över att någon ska svimma eller sätta eld på någon annans, eller sitt eget, hår. Barnen är dock stenhårt drillade och vet att om de känner sig yra ska de blåsa ut sitt ljus och sätta sig en stund tills de känner sig pigga nog för att vara med igen. Det brukar funka hur bra som helst!
De senaste åren har Adolf Fredriks musikklasser och Kungsholmens musikgymnasium haft lussekonserter som inte varit riktigt lika bra som ”vanligt”. Delvis beror detta på att Globen numera är privatägt (Ericsson Globe Arena) och därmed mycket dyrare att hyra. Det har inneburit färre övningstillfällen och ett minskat antal konserter. För två år sedan försökte man sig på att dela upp alla elever på Storkyrkan, Nationalmuseum, Konserthuset och Stadshuset i stället för att genomföra den traditionella Globenkonserten. Konserthusets Luciakonsert blev hur bra som helst, men de andra lokalerna var publiken inte helt nöjd med. I år hade man lärt sig att det inte räcker att ha ett gigantiskt luciatåg i en stor lokal. Publiken vill också ha lite skådespel, så det fick vi. Jag kan nog tycka att storyn var ”sådär”, men skådespelarna var söta och duktiga och både musiker och sångare gjorde en strålande insats.
Ni som aldrig har varit på plats – det här är faktiskt rätt mäktigt! När ljusen tänds ett efter ett, då ryser jag alltid lite grann… (Jag föredrar annars AFs luciatåg i Stockholms alla kyrkor då de lussefirandena blir mer intima. Det låter fantastiskt med kyrkorummets akustik och de rena stämmorna. Änglakörer, helt enkelt!)
Vi hade lyckats få platser precis bakom sonen och hans klasskompisar. Kul! Roligt för farmor och farfar med respektive att åtminstone se ett av barnbarnen bland alla de andra vitklädda änglarna.
Döttrarna var också på plats, men vi fick rapport om att de stod på andra sidan golvet.
Lucia kom in efter en alldeles underbar, mollig sång med svensk folkviseklang. Jag har aldrig hört den förut och måste ta reda på vad den heter…
Globen + Vinterklädda träd = Megavackert. Jag stod där och bara njöt trots att det myllrade av julklappsshoppande människor och lussepublik på väg mot t-bana och parkeringshus. Globen som sådan må vara publikfriande, men jag gillar denna märkliga byggnad. Det känns alltid som att Barbapapa kommer att dyka upp rätt vad det är då man är där…
Edit: Min kompis D filmade under den andra föreställningen, så här kan ni som inte var med få ett smakprov. (Runt 3.50 hör man den vackra Luciatrallen. På slutet får ni också se vågen som ungarna aldrig vågar göra efter första föreställningen, men som jag tycker är underbar! Då släpper alla spänningar för den här dagen…)
Dagens lista handlar om julklappstips. Vi håller låg profil i år, men jag älskar att ge bort presenter! Saligare att giva än att taga? Åtminstone om man hittar rätt sak till rätt person och inte ”bara köper något”.
Slippies… Jag kan inte nog tala för dessa underbara tofflor! Jag som är så kall om fötterna har fått ett nytt liv då jag ska sova på vinterhalvåret. Tack familjen som för ett par år sedan hittade den ultimata gåvan! Här hittar ni dem, och här. (Bild från Slippies hemsida.)
Julklappar köpta i Second Hand-butiker kostar mindre och ger mer. I går var jag med en vän i Erikshjälpens lokal i Huddinge. Vi var där i en timme och jag hittade en massa grejer som jag gillade! Det slutade med att jag gick därifrån med fyra fyndiga julgåvor. Jag är tämligen övertygad om att de som får presenterna inte direkt kommer att tänka: Va?! Har jag fått en begagnad julklapp? Vi får väl se… Erikshjälpen har ingen hemsida kvar, men här hittar ni en kanonbra tipsblogg!
En av mina favoritbutiker på nätet är Smarta Saker. Här hittar ni en hel lista på smarta grejer som kostar under hundralappen. (Bild från Smarta Sakers hemsida.)
Hos Lush känns allt lite extra lyxigt och det luktar så otroligt gott i deras butiker. Deras grejer tillhör inte direkt någon lågpriskategori, men hellre en butterballbadbomb än en chokladask om du frågar mig! (De kostar 39 kr/st.) Deras tvålar är också underbart goda och sköna… Och en herrkind som sluppit rakapparat och i stället fått lite behandling av en av rakcremerna blir både väldigt slät och mjuk. Jag skulle kunna fortsätta, men ni förstår nog vid det här laget att Lush bjuder på finfina julklappar! (Ja, eller bjuder och bjuder…) (Bild från Lushs hemsida.)
Min fina vän Fiffi har en butik med massor av personligt och prisvärt hantverk! Där hittar ni allt från ringar till planscher.
Något av det bästa som finns är live-föreställningar av alla de slag. Ska man nu vara så ”tråkig” att man köper presentkort tycker jag att man köper ett sådant här. Hos ticnet borde väl alla hitta ett evenemang som passar?
Vill man få mycket för pengarna går man och handlar på mellandagsrean. Hos H&M hjälper man alla julklappsjagare med en stor rea redan innan jul!
Har ni bra tips som inte är hemliga får ni jättegärna dela med er! Det börjar bli lite brådis nu, speciellt om man ska beställa på nätet.
Nu har jag klarat av andra julklappsrundan, den här gången tillsammans med yngsta dottern. (Allt är nu klart för tjejerna. Sonen åker säkert in till stan med pappa dagen innan julafton om jag känner dem rätt. Kul för dem i så fall.) Skärholmen en lördag. Hm. Tur att sällskapet var trevligt i alla fall!
Den här tioåringen fyller elva om två veckor. Så här var det runt den här tiden år 2000: vi var nyinflyttade, det snöade en massa (och jag fick skotta med min stora mage i vägen, för maken jobbade som en blådåre), julpyntet var nerpackat efter våra år utomlands och det var fullt upp med de två ”stora” som då var två och fyra år gamla. Livet ändrar sig så snabbt. Det känns dumt att säga till småbarnsföräldrar att de ska njuta av tiden som föräldrar till små barn, men jag kan inte låta bli. Rätt vad det är sitter man och undrar vad som hände och vart tiden tog vägen. Suck. Nej, inte ner i nostalgiträsket. Nu ska vi lyssna på käck julmusik och julbaka lite i stället. Hoppas att ni får en fin andra advent!
I går åkte jag och shoppingdottern till SKHLM för att julklappshandla i tid till skillnad från förra året. Vi hade verkligen supermysigt och kunde ta det lugnt. E hittade julklappar till bror, syster, pappa och kusin i ett nafs och jag fixade samtidigt några smågrejer som fattades till barnens adventskalender. När vi var klara strosade vi omkring och tittade i affärer och på andra människor, fnissade lite, ojade oss och hade allmänt trevligt tillsammans. (Det här är den bästa delen med att få större barn, att man faktiskt kan umgås med dem på lite mer lika villkor.)
En sak störde lite först, men mer och mer ju längre tid vi var där. Hur behandlar barn och föräldrar varandra egentligen?! Jag såg småglin, bara en tvärhand höga, skälla ut och svära på sina mammor för att än det ena och än det andra var fel. En tonårig kille kallade sin mamma (antar jag, gissar att det inte var flickvännen) Bi***. En mamma drog iväg med sina två småbarn så armarna höll på att gå i led medan hon väste och skällde på dem om vartannat. Vid det laget var klockan närmare sju och jag tror att barnen hade mått bättre om de hade suttit vid middagsbordet i lugn och ro. Flera föräldrar lät barnen mer eller mindre löpa amok. Jag tycker att barn ska få springa och vara glada, men inte riva ner och snora på H&Ms kläder. Det ena kan ibland utesluta det andra…
Jag vet att jag är en ganska strikt mamma, men jag är också kärleksfull. En gång då sonen var fem år skämde han ut mig på ICA Maxi i Karlskrona, men det var bara för att jag inte kunde gå med honom därifrån. Jag har annars inte tillåtit ”fits” i affären och därmed har det gått alldeles utmärkt att ha med dem. De har vetat att man inte kommer någonvart med skrik och tjat. (Eh, den principen verkar inte gälla i många andra familjer.) En pappa sa upprepade gånger på ICA Kvantum till sina två tjatiga barn med tvär röst att de inte fick det och inte skulle ha det andra. Rätt vad det var, efter sjukt mycket gnäll från framför allt dottern, sa han ”Okej då!!!”. Var kom det gnället ifrån tror ni? Det var inte första gången detta scenario utspelade sig.
Barnuppfostran är inte lätt, det vet jag av egen erfarenhet. Med slag och hot kommer man ingenstans i längden, men att tro att ens barn alltid vet vad som är bäst för honom eller henne är också dumt. Som vuxna måste vi föregå med gott exempel, hålla i handen, leda och fösa barnen på rätt väg. Ibland får vi till och med dra lite i dem, både bokstavligt och bildligt talat. Skriker man till sina barn får man skrik tillbaka. Hur mycket vi önskar att det inte vore så hjälper inte. De gör som vi gör, inte som vi säger. Jag har också tänkt mycket på det som den finska professorn sa, hur viktigt barnets föräldrars relation är för hur det går för barnet i livet…
Ja, nu har jag inte tid att skriva mer, men om ni har något att tillägga diskussionen blir jag jätteglad!