Lek mer!

I början av året påminde min syster om vikten av att leka. Hon hade lyssnat på Fredrik Lindströms vinterprat från 2024 och rekommenderade det varmt. Jag vet att det påverkade henne mycket och att hon sett till att tillåta sig att leka mer sedan dess. Det har bl.a. spelats roliga spel, som Hitster. Spel som inbjuder till skratt, välbehag och känslor av gemenskap. I snart fyra månader har jag alltså tänkt lyssna på det här programmet istället för att bara läsa om det, vilket jag har gjort på flera ställen, men nu var det dags!

Var det värt tiden? Absolut! Här får du länken igen om det nu är så att du inte heller har lyssnat.

Hur ofta tillåter du dig att skratta? Att skratta fritt, sådär från magen. Att släppa på allt tillrättalagt och rentav tillåta dig att vara fjantig? Om någon som känner mig väl skulle beskriva mig skulle jag med all sannolikhet bli beskriven som någon som älskar människor, relationer och processen som leder fram till dåliga eller bra relationer. Jag är högst delaktig i samspelet med andra, men de samtal jag har blir ofta djupa. Att hänga med min syster Festen leder också till djupa samtal, men hon är också väldigt rolig. För att inte tala om hennes man som har fått mig att hänga dubbelvikt över en stol utan att kunna hämta andan av skratt. Det här skrattet fick nog i princip aldrig komma ut då jag var barn eller ungdom. Jag har nämligen inga minnen av gapskratt. Jag hängde med näsan över en bok, spelade piano eller fiol, hjälpte till jättemycket med mina småsyskon. Jag hade en trygg och underbar barndom, men kom nog i ett hämmat paket. Efter fyrtioårskaoset hände något. Känslan av att jag faktiskt inte behövde upprätthålla något slags fasad försvann. Sedan dess har jag haft mycket mer roligt. Jag vågar fortfarande inte slänga mig utför stup och sådant, men jag gör bort mig inför andra utan att darra på morrhåren (som ju ändå är fler med min stigna ålder, hehe).

”I hela mitt liv har jag nämligen känt mig så otroligt hämmad och liksom inbunden i mig själv. Inte hemma med min familj, men överallt annars. Som om den person som finns där inne sitter fast och inte kommer ut.” (Clara Lidström) Underbara Clara presenterade för ett par dagar sedan ett avsnitt till sin och Malin Wollins podd med en text som fångade mig. Hon fick många fina och peppiga kommentarer skrivna av äldre kvinnor som känt liknande, men ”kommit ut”. Ofta i samband med klimakteriet. Jag är definitivt en av dessa hämmade kvinnor som hittat ut. Det är förlösande att våga. Att våga ha roligt, att ge sig själv rätten att skratta, att inte bara vara duktiga och plikttrogna Marta utan också något slags lekfull om än inkännande Maria.

I samband med att jag skulle skriva om leken hittade jag också denna artikel som jag gillade. I den hittar du en lista på åtta olika slags lekpersonligheter och jag kunde direkt zooma in på ”konstnären” som använder skapandet som lek. Det är jag! Jag har plockat fram symaskinen igen för att beta av ett gäng projekt i helgen. Varför inte kombinera systugan med att lyssna på musik med fyndiga och roliga texter?! (Snälla, hjälp mig hitta fler kvinnliga textförfattare med humoristiska texter, mer än Lisa Ekdahl!) Hoppas att du får en lekfull, rolig och kanske lite äventyrlig helg.

Continue Reading

Lycka och eufori.

Jag vill tillåta mig mer skratt i livet. Att vara en ordentlig storasyster är bra på många sätt och vis, men inte är det vanligt att jag skrattar så jag nästan kissar på mig. Denna sommar har dock radat upp många sådana skratt! Samtidigt som det har krävt sitt att vara så extremt social har jag också skrattat mer än på länge och jag vill verkligen fortsätta bjuda in den lätthet jag känner i kroppen efter ett rejält gapskratt mer ofta. Det tål att tänkas på en dag som denna då vardagen på riktigt är tillbaka och nosar mig i hälarna med all sin präktighet.

Continue Reading

#skapandeseptember, efterrätt.

Dagens ord valde jag med en mycket klar tanke på vad jag skulle göra. Så blev det inte alls. Jag rörde mig bort från konstnärliga sötsaker och bestämde mig för att gå in på en annan väg. Jag fokuserade istället på citatet ”barnbarn är livets efterrätt”. Några sådana har jag inte än, men jag övar gärna på mina syskonbarn. Jag tänker mig att det är lite av samma känsla. När vi träffas försvinner vardagen och både de och jag får till vår stora glädje pyssla hur mycket vi vill. Som förälder är det mycket rutiner, lite tjat och ibland tjuriga miner, både hos barn och vuxna, när tröttheten tar över. Generationen över föräldrarna kan kosta på sig att fokusera bara på sådant som är roligt. Det är precis det jag gör när jag är med syskonbarnen, för hemma har jag inga småbarn som kräver min uppmärksamhet. Jag kan ta sovmorgon, slipper nattskräck och behöver inte bråka om intag av grönsaker, så en eventuell återhämtning går snabbt.

Tolkningen av dagens ord är inte bara luddig. Det blev mycket pyssel också.

Trolldeg
4,5-5 dl vetemjöl
2 dl salt
2 dl ljummet vatten
2 msk rapsolja
Blanda ihop ingredienserna (rör först med slev, knåda ihop degen på slutet) och färga med karamellfärg till önskad nyans. Går att grädda i 100°C i 2-3 h för att torka snabbare.

Den unga damen är en hel teaterföreställning i sig själv och igår bjöd hon på högklassig underhållning även under tiden vi spelade Den försvunna diamanten. Hon hette Hilda, blev närmare hundra år gammal, gick med kryckor (två paraplyer), var halvblind och lät som att hon hade rökt tre paket cigaretter hela livet. I hatten hade hon en godispåse med innehåll som hon generöst delade med sig av om man bara smörjde tillräckligt med fjäsk.

Den unge mannen levererade oneliner på oneliner.

M läser bok. ”Pingvinpapporna står blickstilla i två månader medan de ruvar på sina ägg.”
L: ”Asså, jag hade nog gett upp och gått hem till mig.”

M: ”Är A fortfarande lika busig?” (M får ofta höra om kompisen A:s busiga upptåg.)
L: ”Det är jag som säger vad A ska göra och sedan gör han det.”

Vi ska gå och lägga oss och jag blir inbjuden till L:s perfekt städade rum.
L: ”Du får lägga dig försiktigt, för jag har precis bäddat sängen så fint.”

Innan vi skulle gå och lägga oss blev jag bjuden på disco i storasysters rum. Hon har en modern lampa som kan skifta färg, så hon ropade ”Hej Google, sätt på rött ljus. Hej Google, spela disco på Spotify.” och sedan var discot igång. Jag kan tala om att det bjöds på riktigt coola moves och jag dansade nog vildare än jag trodde, för idag har jag träningsvärk… Bästa efterrätten, inte en enda kalori inblandad!

Här är utmaningens alla ord.

Continue Reading

Ett gott skratt förlänger livet.

De här har jag läst flera gånger förut, men de får mig likafullt att skratta lika högt varje gång!

Citat från patientjournaler; Karolinska Institutet
____________________________________

Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar i sängen med två sköterskor.

Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.

Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.

12 cm långt, sårigt underben

Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.

Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.

Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.

Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.

Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.

Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.

Blöder ibland ifrån vänster näsa.

Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.

1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.

När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.

Hon beskriver huvudvärken som spännande.

Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

Patienten har bedömts som osammanhängande.

Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.

Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten.

Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.

Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.

Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

Modern bostad och hustru.

Sköts i hemmet av maken som är militär.

Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.

Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.

Mat får han från sonen som ligger infryst.

Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.

Dåligt sexualliv – ingen partner.

Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.

Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.

Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.

Patienten informerad om obduktionsresultatet.

Det senaste blodprovet är aldrig taget.

Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.

Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

Änka, bor med frisk make.

Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.

Continue Reading

Sol på hus, sol i själ!

Det var länge sedan jag skrev något om huset. Brorsan har varit fullt upptagen med jobb och utbyggnad hemma, men härom dagen kom han och började återuppbyggnaden av glasverandan! Jag har sett de färdigrenoverade fönstren. De är så vackra att jag får spunk! Jag trivdes redan innan i verandan, men nog blir det härligt att få uppleva fornstora dagars glans. När själva huset är färdigt är det dags att ordna med trädgården! Allt i sin tid.

Lillasyster hade fixat överraskningsbiljetter till ”Den lycklige pessimisten” ikväll, så nu har jag fyllt på nöjesbehovskvoten för lång tid framåt. Oj, vad jag skrattade! Tänk så absurda vissa ”normaliteter” visar sig vara om man vågar granska dem under lupp. Jag kommer aldrig mer att kunna se Lotta Engberg (eller vad hon numera heter) utan att fnissa ordentligt.

Continue Reading

Torsdag hos mig.

16_1

Titta! Sjalen är på gång. Några varv här och några där så blir den nog klar innan nästa vinter i alla fall… Att sticka med det här garnet är som att ha ett eget litet gosedjur i famnen. Jag saknar fortfarande Milla ganska ofta. Det är något särskilt med en katt! Nu önskar jag bara att man inom en snar framtid ska utveckla en anti-allergen så alla allergiker också kan umgås med pälsdjur.

16_2

Julkorten som kom gjorde mig lika glad som vanligt! Jag älskar helt enkelt ”vanlig” post. Inte räkningar. De räknas inte. (Haha.) Det här vackra änglakortet får fortsätta följa med oss länge till. Jag hängde upp det på magnettavlan i köket. Tack S!

16_4

Älskar ”vår” minigrannhäst. Så sällskaplig och trevlig. Påminner rätt mycket om en gris faktiskt.

16_5

Är du trött på att jag lägger upp foton på bergen så ofta? Jag tröttnar i alla fall inte. Jag tycker de är magiska.

16_6

Det här, min vän, är ett tecken på att våren lurar där bakom hörnet. Gegga är inte bara av ondo.

Förresten måste du titta på bilderna i den här länken. Det var ett tag sedan jag skrattade så gott! Jag kom att tänka på två av mina syskonbarn som var mer än vad en hel by klarar av då de var mindre. Nu för tiden är lyckligtvis båda två ytterst trevliga ynglingar som är mycket behagliga att umgås med.

Förresten 2… Jag älskar texten på den senaste Disneyfilmens soundtrack. Let It Go, särskilt du som knyter allt inom dig. Ut med det bara!

Continue Reading