Hemma igen.

Idag vaknade jag i min egen säng för första gången på en vecka. Vilken känsla! Jag älskar att hänga med min systers familj (där vi brukar bo), träffa våra barn som annars känns så långt borta och hänga med fina vänner. Just den här veckan blev alltså i vanlig ordning jättetrevlig, men jag orkade inte vara riktigt lika social som jag hade tänkt mig. Jaja, nu blev det så. Livet styr man inte över. ”Skapande september” trillade helt bort och så får det vara. Vi får se om jag orkar komma igen. Jag satte mig iallafall här på morgonen och monterade ihop en ljusmanschett av löv som jag hade gjort av värmeljuskoppar sedan innan, så helt har jag inte kastat detta projekt överbord!

Igår kom vi hem fem minuter innan jag behövde ge mig iväg igen för att hinna till körrepetitionen. Det innebar att jag missade trädgårdsrundan som jag alltid brukar ta innan något annat tas om hand då jag varit borta i några dagar. Ingen fara på taket! Nu fick jag en härlig morgon i lugn och ro istället.

På verandatrappen blommar det åt alla håll och kanter och jag är så nöjd med hur fint alla färger och former jobbar tillsammans. Hösten hänger verkligen i luften nu, inte minst märktes det då vi for norrut genom Sveriges långa land. Under veckan vi har hunnit vara borta hade ännu fler träd börjat skifta i färg längs E22:an, men detta skifte har inte riktigt hunnit ner hit till Blekinge än.

Dahliorna har några veckor på sig att ge allt vad de har innan det är dags att ta upp dem till vinterförvaring. Just nu blommar de åt alla håll och kanter och somliga har verkligen tagit revansch sedan förra året. Jag kommer nog aldrig att sätta dahlia i kruka igen om jag inte på riktigt lär mig att ta hand om hur jag ska gödsla och vattna så det blir så bra som möjligt. Friland funkar så mycket bättre till dessa divor!

Grönkålen är makalöst fin! Vi får se vad det leder till för någon middag.

I några av lådorna i trädgårdslandet står det enstaka krasseplantor. De är just nu otroligt vackra, så något måste ha blivit rätt för dem. Inte bara krassen mår bra, utan också allt annat som inte borde växa här. Den här dagen kommer att ägnas helt åt trädgårdspyssel. Nog för att jag gillar att rensa mycket bättre nu än förr om åren, men så mycket rensning som behövs idag kommer att vara ”sådär”. Jag får väl roa mig med att gå och käka hallon med jämna mellanrum. Våra trädgårdshallon har muterat på något vis. De är tagna från sommarhallon i Bredavik, men precis som förra året så ger de här plantorna frukt först sent i augusti/september. Märkligt.

Innan jag gör något annat för dagen ska jag ut och plocka in blommor till vackra buketter. Tack alla växter för tidernas bästa blomår! Nog finns det utrymme för stor förbättring, men det känns fint att beta av ett projekt åt gången. Att komma hem till allt det som finns här gjorde mig denna gång extra tacksam efter flera månader av att ha känt mig otillräcklig. Heja, heja. Upp och ner åker vi i denna berg- och dalbana som kallas livet. I tragiska skeenden finns också möjlighet att stanna upp och se allt fint ur ett nytt perspektiv. Precis detta märker jag har hänt mig nu.

Continue Reading

En vanlig oktoberdag i augusti.

Ja, alltså, jag vet inte hur du har det, men här är det kallt, blåsigt och molnigt. Så här brukar det kännas runt min födelsedag i oktober. Jag tog i alla fall sovmorgon, eller rättare sagt så vaknade jag precis lika tidigt som vanligt, men låg kvar i sängen i två timmar. Vardagslivet drar igång ordentligt på måndag. Numera är jag inte alls lika mycket i Bredavik som när jag uppehöll mig där hela somrarna med barnen, men det känns ändå som att det är när det blir tyst där som sommaren är slut. Vi fortsätter så klart att vara där i olika konstellationer även när skolorna drar igång, men ändå. Våra sommargrannar har åkt hem till Göteborg, vår lärargranne har börjat jobba. Alla sängarna är bäddade och solrosorna har slagit ut. Sommaren 2023 kan sammanfattas och det kommer att finnas många härliga minnen att se tillbaka på när ovädret Hans byts ut mot höstvindar och vinterhalka. Hösten 2023. Hälsans år kom av sig, men jag är villig att återuppta fokuset och upprätta nya rutiner. Lilla barnbarnets BF närmar sig och vi har mycket spännande att se fram emot! Jag känner mig sålunda väldigt trött och väldigt pepp. Det blir bra det här. Tjingeling!

Continue Reading

Högt och lågt.

Igår hade vi en vacker höstdag med lite mer strålglans än vanligt. Så länge jag inte sitter som chaufför i en bil älskar jag väderfenomen som framkallar dis och dimma. Det ger en lite trolsk känsla och låter solljuset spridas mjukt. Det är såhär höstens färger verkligen kommer till rätta.

I bakgrunden ser du vår gamla presenning som fått uppdraget att döda ogräs. Vi får väl se hur effektivt det är. Med tanke på hur fult det är hoppas jag på stort genomslag. Under kryddhjulets stenar ligger dubbel svart sopsäcksplast, men rotogräs har ändå tagit sig upp på somliga ställen. Det är stora krafter i omlopp! De fröburna ogräsen kommer man inte ifrån och nu är det dags att rensa rent för att ge de bästa förutsättningar inför våren.

Jag hade aldrig sett vinruta innan jag föreslogs ha den i kryddhjulet. Bladen och färgen är så vackra! Den kommer förhoppningsvis att blomma med gula små blommor på höga stänglar nästa år. Den är giftig om den intas i för stora mängder, precis som så många andra örter, men anses kunna hjälpa inom många olika områden i folkmedicinen. Det vore ju spännande att veta hur många som har fått gå åt under studier om hur en ört funkar. ”Oj, det blev nog lite för mycket vinruta…” Kelter, romare, judar, kaledonier, egyptier och kineser har använt vinruta under många år. Den har fått agera i form av lugnande medel, skyddande från ondska, kramplösare, smärtstillare och så mycket annat. Ett allt för stort intag leder som sagt till risk för döden, så jag håller mig nog lite avvaktande till att inkorporera den i mina dagliga rutiner.

Bladpersilja äter jag dock mycket gärna. Vi har redan mycket i frysen, kanske hinner jag med en omgång härligt örtsalt med selleri, persilja och lite andra kryddor. Det finns fortfarande en hel del att ta av och risken för mer frost den närmaste veckan verkar inte vara överhängande. Jag satte aldrig någon sen sallat, så nu blir det rätt mycket persilja. Om inte annat så är de här bladen mycket vackra som dekoration.

Dotterns cykel blev kvar i Nynäshamn efter flytten. Den ville köpas av ett flertal personer i syrrans padelhall där den stod, men fick istället följa med hem till oss. Nu ska den få lite vård, för den har blivit mycket styvmoderligt behandlad de senaste åren. Inte för att jag vet var tuben med Autosol ligger, men den har definitivt en uppgift att fylla här!

Sara Bäckmo tipsade om att lagra sina rotfrukter i genombrutna plastbackar klädda med tidningar och med torv som skydd istället för sand som det annars alltid tipsas om. Sand är väldigt tungt, så jag gav mig på att också testa torv i år. Jag tror vi klarar att hålla stenkällaren frostfri, vi får väl se. Lagrade morötter blev det inte särskilt många. Rödbetor och lök verkar istället vara våra specialiteter, vi får goda skördar av dessa grödor varje år.

När vi städade ut bland allt metallskrot tidigare i höst hittade jag denna rostiga burk för ”extra prima fetsill”. Jag tycker den är så charmig, så den fick bli kruka till ett par julrosor. Den fina stormlyktan har fortfarande inte fått något glas. Jag ska bara komma ihåg att ta med den till Karlskrona Byggnadsvård och höra om de har något som skulle kunna passa.

Den här synen gör mig glad! Vår lilla tyska extradotter är tillbaka över höstlovet. Kul att hon och hennes pojkvän får livet att funka trots att de bor så långt ifrån varandra. Igår tog hon sig tid att komma hem till oss på middag och spelkväll. Extra bonus var det att yngsta dottern också var hemma. Lite ungdomlig energi i huset, det är fint det.

Den lilla söta loppiskyrkan har nu blivit väl rengjord. Den klassiska speldosan som finns monterad inuti spelar Stilla natt klart och tydligt, men elektriciteten fick jag inte riktigt att funka. Ingenjören ryckte in och slipade och trixade lite. Trolleri, trollera och så var problemet fixat! Därmed är tomtelandets nyaste tillskott redo att flytta in. Det dröjer dock en och en halv månad tills vi är där. (Julen närmar sig dock. De första julalbumen har redan släppts och det är ett helt gäng på väg. För dig som är intresserad kan jag erbjuda en Spotify-lista där jag och några kompisar laddar upp årets nya julmusik. Vi är uppe i 7,5 h lyssning redan, så det gäller att börja lyssna för den som är intresserad av hitta nya favoriter till sin jullista.)

Continue Reading

Hej Halloween!

För många, långa år sedan bredde kelterna ut sig över delar av Europa. Romarna kallade dem (naturligtvis) barbarer. Ingen vet med säkerhet varifrån de kom och hur de spred sig, det finns det olika teorier om. Man fokuserar dock mycket på vilka platser som fått keltiska namn. De kulturellt keltiska arvet hittar man främst idag på Irland, i Wales, Skottland, Bretagne och Cornwall. Det keltiska nyåret drog enligt somliga forskare igång 1 november och för att fira detta hade man en stor fest på nyårsafton, alltså 31 oktober. Sant är iallafall att man firade Samhain då slöjan till ”the Otherworld” blev så tunn att andarna/spöken kunde få tillträde till människornas värld. Folk klädde ut sig för att likna Aos Sí (andarna) och dukade fram extra mat. Man spådde framtiden, ofta med nötter och äpplen inblandade. Man gick också omkring till varandra utklädda och reciterade verser i utbyte mot mat. (Det är väl den sistnämnda traditionen som sedan utvecklats till ”trick-or-treat”.) Resterna av Samhain-firandet har tagit sig ut till stora delar i världen och hittas numera på många ställen och med lite olika uttryck. Det vi mest ofta möter är kanske Halloween, den irländsk-amerikanska traditionen. Själv älskar jag våra betydligt lugnare och värdigare allhelgonatraditioner med upplysta kyrkogårdar och kransar på gravarna, men…

… varje år pyntar jag ändå upp med lite spöken och gastar. Ljusgrenen gör sig som bäst i sällskap av de små spökena som vi pysslade ihop i Orem. De börjar se riktigt ruggiga ut efter snart tio år. Kanske ska jag ge dem en behandling med ångaren? Tror det skulle fräscha upp dem och ge en lite bättre form. Den fula steam punk-ugglan har en given plats, liksom de andra grejerna i detta lilla Halloweenhörn. Minipumpor fick vi mängder av i år och de har delats ut åt höger och vänster. Några har fått stanna här hemma och jag tycker att de passade utmärkt i det här sällskapet.

Den här donnan har inte haft semester på eviga tider och hann bara komma hem en snabb vända för att fira syrran och svågern i somras. Nu är det dags för lite Sturkösemester och hon ser fram emot ”mamm- och papp-tid”. Igår fick hon för första gången testa hur mysigt det är att sitta på sittbänken i verandan i sällskap av fotogenlampa och härliga textilier. Vid den här tiden på året är det lite kallt här ute, men det går ju lätt att råda bot på. Gissa hur mysigt det var här med regnet som smattrade mot plåttaket? Jag ser hur som helst fram emot den kommande veckan och hoppas att jag snart känner mig tipptopp igen.

Continue Reading

Pyssellördag.

Allt går i slow motion, men nu börjar förkylningen ge sig. Jag kommer inte ihåg när jag snöt mig på det här viset senast. Faster messade med tips om Idomin till nariga näsvingar och det hade jag ju faktiskt här hemma i badrumsskåpet. Jag hade som sagt en massa att ta hand om i trädgården och en energinivå på ungefär trettiofem procent, så jag har tagit allt i väldigt långsam takt. Allt är absolut inte färdigt inför vintern, men det viktigaste. Frostnatten tog mig faktiskt på sängen och jag var så sur på mig själv att jag inte hade tagit upp resten av amaryllislökarna trots att tanken funnits där flera dagar innan det skedde. Vi får väl se vad det gör, om de är för skadade. Själva lökarna verkar vara spänstiga och friska, men längst upp var alla lite geggiga och sönderfrusna.

Så här ser de i alla fall ut efter att ha fått torka inne, fått rötterna lite tillklippta och rensats till lite allmänt. Jag klippte bort lite mjuka bladrester på några och hoppas att jag inte klippte för långt ner. Vet inte ens om några av de här kommer att gå i knopp i år. De tre som har blommat var alla ungefär normalstora, alltså som de man köper i butik. Här är bara en av dem runt 10 cm i diameter, resten är mer i storlek överensstämmande med narcisser. Experimentet fortsätter vara intressant! Lökarna har stått i en av de skuggigare lådorna, det tror jag kanske kan ha inverkat menligt. Av fjorton sparade lökar har i iallafall alla överlevt. Bara det är en bedrift tänker jag.

Har du sett broccolo någon gång? Det tror jag inte jag hade gjort. Jag fick några överblivna kålplantor av olika slag av min kompis, rätt sent på säsongen. De stoppades ner i en låda där jag redan hade hunnit skörda och jag gödslade definitivt inte tillräckligt (kål kräver massor av näring). Eftersom den här lådan nästan rensades av kålfjärilslarver hade jag gett upp, men nu växer jättefin grönkål, små spetskål, blomsterkål och så den här broccolon som fick bli till…

… god asiatisk varm sallad. Jag hade lite klen koriander kvar, sockerärter i frysen och lite kvar av ett vitkålshuvud och följde ungefär det här receptet som jag varmt kan rekommendera. Jättegott! (Hittade inte mina sesamfrön, så det fick bli rostade sesamfrön istället. Tror bara det blev godare, faktiskt.)

Tänker ofta på hur tacksam jag är över vårt kök! Efter segt malande (att rensa ordentligt är inte särskilt roligt, men betalar sig till våren) i trädgårdslandet tog jag en runda i skogen för att samla skatten. Förgängliga sådana, för visso, men det var roligt. I flera år har jag gjort olika versioner av kastanjekransar. Även i år har jag förberett kastanjer genom att ha dem i ugnen i 100°C i någon dryg timme. De ligger färdiga för olika pysselprojekt, men just igår ville jag göra en utekrans.

Nu hänger denna krans på verandadörrens handtag, men det är fortfarande för skumt ute för att fota. Tror att den håller ett tag. Åren i USA påverkade på många olika sätt. Somligt är jag medveten om, annat ger sig till känna mer subtilt. Att jag är helt kransgalen (inte bindgalen…) tror jag delvis kommer från de åren. Mina vänner var så duktiga på att ständigt uppdatera sina hem efter säsong med små medel. Nu försöker jag göra likadant. Kransar är ett lätt sätt att göra detta, oavsett om man gillar att pyssla själv eller ej. Min minimalistiska och fyrkantiga stil ger sig tillkänna också när jag tycker att jag tar i, hehe. Någon gång ska jag dock göra en riktigt bombastisk krans, det lovar jag härmed mig själv.

Edit: Så här får den nog hänga, kransen… Kanske blir det vinterkransar till pardörrarna senare, men just nu får det vara. Har testat, och det funkar fortfarande bra att använda den här ingången. Praktiskt går för övrigt alltid före snyggt, särskilt när det är sådant som ofta används.

Continue Reading

God natt Bredavik med kräftskiva extra allt.

Varje höst stänger vi sommarstället med lite extra festligheter. Trädgårdsmöbler och båtar ska in, studsmattan ska monteras ner för att inte flaxa iväg till Oz, fröer ska samlas in… Sedan ett gäng år tillbaka brukar vi jobba först och sedan belöna oss själva med en trevlig fest. Så också i år! För första gången (Någonsin?) var Skottland-syrran hemma med sin man och de två yngsta barnen. Hur roligt som helst! Först träffade vi dem inte alls på tre år, nu har det blivit tre gånger sedan lillastesysters bröllop i april! i november gifter sig systersonen i Skottland, så då blir det en gång till. Det är knappt så jag kan tro det!

Så fint det är att se kusinerna hänga. De två vänstra är rätt lika på morfars/farfars sida. En bor i Dundee och en i Rödeby, men det går finfint att upprätthålla kontakten ändå. Somligt är långt bättre i dagens teknologiska samhälle.

Den skotske svågern rör bara fish’n chips-fisk, alltså friterad torsk. Sjöodjur göre sig icke besvär i någon form. Man kan äta gott på kräftskiva ändå. För övrigt tog jag en massa fina bilder med kameran, men den närmaste veckan uppehåller jag mig långt från datorn. Jag återkommer med närmare rapport!

Continue Reading

Planttantsfödelsedag.

Efter en härligt vardagligt festlig födelsedag kom fina vänner med en cyklamen i en ovanligt vacker färg och fika till ett helt kompani, överraskning av bästa slaget. Plaketten från svärmor fick jag för många år sedan då ord i inredningen var poppis. Numera är det tydligen ute, men jag lägger mig inte. Jag älskar den här påminnelsen som har varit så viktig för mig de senaste åren. Gör mer sådant som gör dig lycklig. Mitt liv är så fint i all sin enkelhet, och även om jag inte kunde ringa mamma och tacka för livet som traditionen bjuder tände jag ljuset i hennes ängel och gjorde just det. Himlens telefon funkar bra den också.

Det blev lite symboliskt att de absolut sista luktärterna för säsongen fick påbörja mitt femtiotredje år på jorden. Vi som vägrar ge oss, som inte ber om ursäkt för oss själva fast säsongen egentligen är över.

Den här synen gör mig orimligt glad. Murarhinkar redo för odlingssäsongen 2023! Fast först ska de få sova gott i stenladan. Det har de verkligen gjort sig förtjänta av.

Snart är det dags att plocka upp dahliaknölarna och låta dem hämta sig innan det är dags för nya stordåd. De kommer nog att få byta plats nästa år, jag tror att jag utökar perennrabatten åt det här hållet istället. Rosa, blått och vitt åt alla håll och kanter tänker jag mig, precis som nu fast mer.

Detta är en av rea-dahliorna, står i kruka vid verandatrappan och vinner blomtävlingen för året (förutom Sven-Eriks och Blombergs klassiker som antagligen är så rikligt blommande då de inte är lika hårt drivna som de moderna sorterna). Jag gillar hur de skiftar svagt i rosa för att sedan bli helt kritvita. Jag tror att namnet har trillat ner mellan jord och hink, men kan tänka mig fler av den här sorten.

Grönkålen har tagit riktig fart. Jag gillar grönkålschips, så det laddar jag för nu! Härligt sätt att muntra upp den mörka, kalla tid som är på väg. Än så länge är det väldigt njutbart utomhus. Det blåser hiskeligt, men det är tydligen bra för elpriserna. Från att ha kostat upp till många kronor per kWh får vi betalt för att använda el?! Minuspriser… (Maken muttrar något om att det också beror på att det är fel på elledningarna till Tyskland, men vad vet jag.)

Amalia gillar sällskapet av orkidéer. De här två blommade båda när jag fick dem, sedan har de stått tråkiga och väntat i mååååånga månader. Jag förlorade lusten då alla mina fina orkidéer fick spinn och jag fick slänga dem och sedan kom jag ifrån rutinen att ge näring vid rätt tid och så vidare. Nu känns det bättre och den här duon har fått mycket bättre omsorg sedan en tid tillbaka. Det visade sig vara bra både för dem och mig, för nu har fem blomstänglar av fem börjat växa igen! Hurra.

Så här ser det ut i vårt gräs på flera ställen. Den otäcka grävlingen fortsätter utmana oss och skiter i att vi erbjuder läckerheter i buren som gillrats och som den lyckats ta sig ur en gång. Jaja, det ger sig väl till slut.

Jag vill inte sluta med något så deppigt, så här kommer istället hopp! Nästa års tulpaner är i jorden, den här gången på ett nytt ställe! Jag valde att fylla på med sorter som har stor chans att komma tillbaka år efter år. Detta ger mig chans att göda ”Lilla Amsterdam” och se hur stor återblomning det blir där om de lökarna får både benmjöl i höst och blodmjöl till våren. Tulpaner och luktärter passar bra som rabattkompisar tänker jag. Även om inte tulpanerna helt gett med sig då det är dags att sätta ut luktärterna så är det lätt att sätta ner dem mellan lökarna. Hoppas att du får en fin dag. Det tänker jag ha!

Continue Reading

Bergen i Uttorp.

För det mesta är jag nu för tiden mycket nöjd med livet och de omständigheter jag befinner mig i. Det finns alltid sådant som går att jobba med och stor utvecklingspotential på alla håll och kanter. Sådant kan man inte låta sig styras av. En sak i taget och allt det där, för att inte tala om allt som faktiskt borde läggas åt sidan för att inte störa tankarna på det som verkligen betyder något. Trots det kan det ibland dyka upp tankar på längtor och glädjor från andra tider. När jag såg den här vyn torna upp sig över trädgårdslandet kändes det precis som att jag stod i vår trädgård i Orem. Bergen var där, men ändå inte. Jag gav mig själv en stund att sakna den tid som var och det som fanns i mitt liv då. Tänkte på det liv som nu ligger så långt borta, både i tid och rum. Det finns ingen ånger över att vi lämnade USA. Det finns dock sådant som aldrig kommer tillbaka och just igår tog jag mig en stund att både sakna det och vara tacksam.

För övrigt fanns det inte så mycket tid till annat än att röja och fixa. Det blev varken något av målning eller listmålning då maken behöver göra några små insatser innan det blir min tur. Jag tog istället till exempel hand om resten av pumporna och förberedde dem för att kunna komma till glädje inför Halloween. Maken fångade mig då jag kom ångande med skottkärran med en ljudbok i lurarna. Det värsta med fotografier är att man blir medveten om sådant som är lätt att blunda för annars. Kanterna mellan grusgång och gräs. Stenstolparna som ska ner i jorden, gruset som inte kommit på plats än. Kanske är det bra att påminnas just för att tacksamheten blir så mycket större då det väl blivit åtgärdat?

Något som kändes riktigt bra var att alla hinkodlade grödor blev slängda på limpan längst ner i trädgården och tillhörande murarhinkar diskade. Detta är annars något som har blivit uppskjutet till våren. Trädgårdsenergin är på väg att rinna ut mot noll vid den här tiden på året och då är det så lätt att skjuta på sådant som inte är absolut nödvändigt. Att hinkarna nu är färdiga trots att vi knappt hunnit påbörja oktober är en otrolig bonus.

Hur går det med odlandet då? Jodå, vi fortsätter äta gott. De sista physalisarna är rätt klena, men precis lika goda. Jag samlade in dem från marken, skalade, sköljde och torkade av dem för vidare transport in i kylskåpet. De smakar toppen tillsammans med de goda hösthallon som vi för första gången fått njuta lite mer av. Det är stor skillnad på att få ihop några enstaka bär och att lyckas plocka ihop närmare en liter. Nästa år blir det ännu bättre! Dessutom finns det fortfarande mycket kvar att ge från hallonbuskarna. Kanske borde jag koka sylt, men eftersom färska hallon är något som jag tycker är något av det godaste som finns passar jag (vi) på att äta direkt från buskarna.

Hallon, chokladpudding och grädde är inte dumt det heller. Vad gör du med dina hallon? Kanske stoppar du dem i kanelbullarna idag, då det är kanelbullens dag och allt. Själv ska jag absolut baka, men här blir det utan hallon i fyllningen. Hälften kanel och hälften vanilj tänker jag. Det gäller att hålla koll på spotpriset. Just nu 3,74 kr per kWh, vid 14-tiden är det nere på 1,80 kr för samma mängd. Det kanske låter fånigt att räkna på ett fåtal kronor så här, men jag tror att den som håller koll på sina utgifter och se till att vara lite om och kring sig slipper en massa bekymmer när det är dags att balansera sin budget. Det gäller ju att vara pragmatisk också. Vid tio ikväll är priset 40 öre per kWh, men vem vill äta nybakade bullar vid midnatt? Eh, jag tror inte maken skulle misstycka i och för sig, men ändå. Däremot är det ju smart att tvätta då det är billigare, så jag använder gärna tvättmaskinens timer. Sån är jag.

Continue Reading