Tipstorsdag vecka 13.

Häromdagen läste jag rubriken till en artikel och kände att det väl ändå finns gränser för vilka knep journalister kan ta till för att skapa debatt. ”Hon har inte råd att vara smal” eller något liknande stod det, och bildtexten visade en överviktig ung, mörk amerikanska. Eh – precis vad menar journalisten med det? Har man verkligen inte råd att köpa mat blir man mager av undernäring. Jag kanske inte skulle bli så upprörd, för jag läste inte själva artikeln, men ändå.

Då jag var föräldraledig och K pluggade på tjusigt, amerikanskt universitet gick vi back varje månad. Dollarkursen var rent urusel ($1 kostade ca 11 kr). Vi hade en månadsinkomst på ca 9 ooo kr, men bara hyran gick på ca 11 000 kr. (K hade fått ett stipendium och hade studielån, men allt var ju räknat i kronor.) Vi hade ett fint litet sparkapital som vi därför under dessa två år fick ”äta upp”, faktiskt rent bokstavligt. Jag blev så smal och fin så, för vi har nog aldrig ätit så hälsosamt och vi har definitivt aldrig ätit så billigt, vare sig förr eller senare. Vi hade rätt ofta folk hemma på middag. Inget problem om man bara planerar lite! Vi åt massor av ägg, ris, lök och potatis (Vad säger ni om det, kära LCHFare och GI-ivrare?), jag fyndade kött med kort datum till halva priset och jag bakade nästan allt bröd själv (skållade grahamsbullar oftast, lättast att baka ut då man inte har någon hushållsassistent). Vi åt mycket kyckling, linser och bönor, men inte speciellt mycket pasta. Tyvärr är det inte speciellt populärt med fisk på de flesta ställen i USA och på Thriftway där vi handlade fanns det bara frysta block till ett ganska högt pris. Däremot kunde man hitta räkor till fyndpris då och då. Frukt och grönsaker var visserligen dyrt, men jag anpassande inköpslistan efter säsong, så vi fick i oss en hel del av det också. Nu hade jag kunnat göra helt andra matval. Jag hade kunnat köpa chips och läsk som förvisso är väldigt billigt, men det gjorde jag inte. Jag tycker journalisten helt har missat poängen. De överviktiga kanske är fattiga, men de är överviktiga p g a okunskap och fel matvanor! Riktig fattigdom gör människor magra, inte tjocka. Jag blir så irriterad på detta! Socker och vitt mjöl blandat med fett är livsfarligt, för att inte tala om ett energiintag som långt överskrider det man gör av med. Det är inte McDonald’s fel att folk är feta. Det är de själva som äter sig överviktiga. Kolla vilka matval ett barn i en amerikansk skolmatsal har. Det är rent skrämmande! De tror att chips, vaniljpudding och chicken nuggets är fullvärdig mat. En förändring måste ske, föräldrar måste ta sitt ansvar och lära sina barn hur och vad man ska äta! (Och kom inte dragandes med att det här är statens ansvar. Vi har alla ansvar för våra egna liv, och våra barns, i alla fall tills de blir vuxna, självständiga individer.)

Vad har det här med Tipstordag att göra? Jag hade faktiskt tänkt ge tips på budgetalternativ till inredningsdetaljer att använda sig av om plånboken är platt, men mina tankar började snurra åt ett annat håll. Kanske dags att visa det jag hade tänkt göra från början?

Jag älskar ”vår” blomsteraffär, men för oss vore det ekonomiskt ohållbart att handla där en gång i veckan. Dessa vackra videkvistar fick jag av maken på hans födelsedag (jag vet, lite omvänt). Den här lilla buketten har gjort mig precis lika lycklig som om han hade kommit hem med en köpebukett!

Min gamla 15-årspresent funkar fortfarande. En symaskin är toppen, i alla fall om man är någorlunda sykunnig. Med den kan man förnya inredning (och garderob) till en billigare penning än om man alltid köper nytt.

Ännu en gratisbukett. Här är det dotterns fina blåbärsris som har börjat slå ut! Egentligen ville jag med denna bild visa alternativet ”tryck” i stället för originalkonst. Man kan förnya sig till en liten peng, men det kommer att kännas som att man har gjort en stor investering. Min vän Fiffi har massor av fint att välja på i sin shop. Det här hjärtat kommer från Tove Larris.

Jag vill också slå ett slag för magnetpoesi. Vi har så roligt med det set vi köpte för flera år sedan, och många är de gäster som skrivit på vårt kylskåp. Denna magnettavla kommer från Canvas, men säljs dessvärre inte av You Do längre. Magnettavlor kan man göra själv genom att måla något med magnetfärg, men annars finns det fina på IKEA om de fortfarande säljs. Lätt att förnya dessa engångsinvesteringstavlor! Ännu billigare blir det så klart om man bara använder kyl och frys som ”tavla”.

Tja, nu har jag inte tid att skriva mer, så ni får nöja er med mina tankar runt mat och fattigdom, inredning och platt plånbok. På återhörande.

Continue Reading

Sockersjuka…

Jag vet att jag har sagt det förut, men nu säger jag det igen. Man blir sjuk av socker. Det märks väldigt tydligt om man ”typ” aldrig äter godis och kakor och sedan äter tårta, bulle och kakor på en gång. Jag mådde helt enkelt tjyvigt i morse, men i stället för att dra täcket över huvudet tog jag mig ut och, ja, vad då?

Den observante personen med lokalkännedom vet att det här är flera bilder av ”mitt” spår. Jag gav mig ut och joggade en runda. Tjoho! Det gick jättebra! Jag gillar vanligtvis inte att dela spår med andra, men om man ger sig in i leken… Lördag förmiddag är spåret helt enkelt fullt av folk, speciellt nu då isen är helt borta. Egentligen är det ganska uppmuntrande när jag tänker efter. Man vill ju inte ge upp mitt i en uppförsbacke, så då är det bara att knata på! Hoppas att ni får en härlig helg!

Continue Reading

Man ska hålla det man lovar.

Håller ni med om det? I går kväll lovade jag mig själv att gå runt Långsjön idag. Gissa hur sugen jag var då jag kom ner i köket och såg att det var en plusgrad ute? Gissa hur sugen jag var då jag fått iväg barnen till skolan och det hade börjat snöa också? Jag brukar hävda att det är viktigt att hålla det man lovar och kände att jag verkligen, verkligen måste komma igång med min träning igen, så jag tog mig ut. En timme senare var jag jätteglad över det! Det var riktigt skönt. Jag kände att jag verkligen är otränad, men vilken skillnad det är på att vara otränad och att ha noll syreupptagningsförmåga p g a järnbrist! Lite flås är ingen fara, det går över. Det är mycket värre att bli så där tung i benen och uppleva den oändliga trötthet man gör med järnbristen. Snart ska jag tillbaka till VC och ta nya prover för att se hur det ser ut så här efter tre månader med B12-tabletter och utfasning av järnpiller. Det ska bli väldigt spännande att se de nya resultaten.

Snöflingor är så vackra, också då man bara längtar efter sol och värme. Naturens under!

Det här är i alla fall bättre än isen som fortfarande ligger kvar i ”mitt” spår. Lite geggigt och blött kanske, men inte värre än att man kan kryssa sig igenom det värsta.

I lördags träffade jag fina J som blev mamma för sju veckor sedan. Hon ser ut som en tonåring i kroppen. Själv ser jag fortfarande, efter senaste förlossningen för elva år sedan, rätt nyförlöst ut. Tror ni de andra mammorna i gruppen tycker jag är konstig om jag anmäler mig till detta Mamma Bootcamp?! 😀

Lite is kvar på Långsjön, men den tål knappt att tittas på så porös som den är. Den här utsikten gör mig glad oavsett årstid.

Nypiffad glasskiosk? Kul att kluddrarna hållit sig ifrån ytterligare ”försköning”…

NO-läraren i mig längtade efter några elever att undervisa om gräsänder då jag träffade på de här skönheterna. Snart är det dags för duniga små andungar, något av det sötaste som finns! Jag står gärna ut med att kryssa mellan andbajset om jag bara får spana på andfamiljer in action.

Jag var så olydig att jag bröt mot denna uppmaning. Jag dumpade alla mina tråkigheter precis just här! Som tur är kan ingen se min last, så kanske slipper jag böter.

Alla ni som också är uppvuxna med Anslagstavlan – kommer ni håg ramsan för aktsamhet runt is? Vass, råk, brygga, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn, eller hur var det?

Ha en skön vecka nu. Snön sägs blåsa bort under dagen och resten av veckan kan vi vänta oss tio grader och mer. I slutet av veckan verkar det till och med som att solen gör oss sällskap! Yihaa!

Continue Reading

Hur känner du?

Jag känner att jag fylls med lite mer liv för varje dag som går. Solen, ljuset, grönskan – åh, vad jag har saknat det! För varje år som går blir jag mer och mer känslig för mörkret och kylan. Är det dags att överge fäderneslandet till förmån för ett ställe där man slipper denna evinnerliga vinterseghet? Jag har egentligen ingenting emot snön och det är otroligt mysigt med brasor och levande ljus, men det är fortfarande tungt att ta sig igenom allt det andra. Barnen är så mycket mer villiga att stiga upp då det faktiskt är ljust i rummet klockan sex då de ska upp och det är ännu en i raden av alla fördelar. Vi är gladare, mer positiva och ser mer av det fina runt omkring oss… Jag vet att det finns ljusterapilampor och att kost och motion påverkar den mentala hälsan också, men om man inte utsätter sin kropp för de här vinterutmaningarna alls? Vad händer då?

Jag längtar efter att springa i spåret igen. Nu önskar jag att jag hade en bärbar blåslampa så jag kunde smälta all is som fortfarande ligger kvar där inne i skogen. Jag gillar nämligen inte att springa på asfalt och det är det enda alternativet än så länge. Ja, om man inte är väldigt våghalsig eller har dubbar på sina springskor förstås. Motionscykeln är så trååååkig och jag har dåligt med plats framför teven om jag ska träna med hjälp av någon dvd. Det är så jag längtar tillbaka till lekrummet i Philadelphia – megastor teve i ett rum som alltid var tomt på folk efter kl 18 då de flesta hade egna teveapparater i lägenheterna och alla småbarn hade lagt sig. Jag körde kickboxning så svetten stänkte flera meter. Jag blev rätt vältränad… Synd att jag tycker så illa om att träna i grupp, för annars hade nog just kickboxning varit rätt kul. Förresten blev jag alldeles danssjuk då jag tittade på Mello-Bello i lördags. Jag vill också kunna dansa! Jag rör mig lika graciöst som en elefant, men alla kan väl bli bättre? Vad gör ni? Tränar ni något? Nu ska jag träna öronen och tårna till den här låten. Ha en fin måndag!

Ps: Kl. 15.00 i eftermiddag öppnar Leila Lindholms nya General Store.

Continue Reading

Om att bli tigermamma och ARG.

Jag vet att det här är långt, men jag önskar särskilt att ni som har barn och tonåringar läser och bidrar med åsikter.

I går åkte jag och döttrarna iväg på en liten runda för att uträtta ärenden. Jodå, sonen var medbjuden. Han tackade vänligt men bestämt nej. (Däremot frågade han snällt om vi kunde tänka oss att köpa med oss ett par jeans hem. Han gav lite vaga instruktioner om vad han tänkte sig och hoppades nog att äldsta lillasystern skulle hitta ett par som både var ”rätt” och sköna. Vi lyckades för övrigt hitta två par. Båda köpta på H&M till priserna 199 och 249 kr. Jag har förstått att många ungdomar i hans ålder annars inte nöjer sig med annat än jeans i 1000-lappsklassen. Off topic.) Tillbaka till det jag tänkte skriva om!

Då vi behövde överlämna bilen till maken vid en viss tid hade vi lite småbråttom. Inte så att vi behövde stressa, men då yngsta dottern skulle ha ett par byxor hann hon inte prova dem utan tog bara ett par i rätt storlek. Alla tjejbyxor i stl 146 i Skärholmen verkar vara ”super slim” eller ”mega super slim”. Det par hon valde såg nog lite tajta ut, men då de också var töjbara tänkte jag att det säkert skulle lösa sig.

När vi kom hem provade sonen sina jeans. De satt perfekt båda paren, så han (och jag) var väldigt tacksam. Det gick inte helt lika lätt för dottern. Byxorna var tajta som ormskinn, men dessutom gick det knappt att knäppa knappen. Jag sa lite sådär i förbifarten ”Äh, då byter jag bara dem då jag är i SKHLM nästa gång”, men för dottern slutade det inte där. Jag hittade henne efter fem minuter gråtandes på sängen. ”Mina lår och min bak är jättetjocka, jag är jätteful”, låg hon och hulkade. Min dotter! Hon kanske inte är någon spinkpinne, utan en normal, småmullig, prepubertal, lite kortväxt tjej. Jag blev så ARG. Inte på henne så klart, men på att hon, 11 år gammal, ska ha blivit så intutad i vårt samhälles kräkåsikter om vad som är fint och vackert och rätt. Jag tröstade och kramade och tipsade. Sedan fick jag en snilleblixt (för alla som har eller har haft problem med sin vikt vet att det inte spelar någon roll vad andra säger). Jag googlade fram bilder som inte riktigt lämpar sig för publicering, inte i min blogg i alla fall, men jag fick också vatten på min kvarn. Kolla in den här artikeln till exempel. Varför visar man en bild på spinkiga vader då man skriver en artikel om hur man ska bli av med kraftiga, muskulösa lår? Och varför ska man bli av med muskulösa lår? Jag hittade också bilder som passade mitt ändamål (dessa bilder är säkert stötande för en del, men ibland får man ta det onda med det goda). Vi tittade på dem och skrattade lite åt att det antagligen skulle få plats flera stycken av hennes lår på ett av lårdamernas. Och dessutom ser de jättenöjda ut med sig själva på bilderna, så varför ska inte min dotter också kunna få känna sig fin!?

Jag vet att man inte är lyckligare tjock än smal. Men – man är inte nödvändigtvis lyckligare smal än tjock heller. Tro mig, jag har varit på båda sidor. Det ruskiga är att när jag varit smal har jag ändå inte varit nöjd. Det har fortfarande varit något som varit fel, fel, fel. Kolla på alla stackars rika kändisar som både är vackra och smala och rika – de som hamnar på kliniker som vrak, olyckliga och drogberoende! Idag är jag kanske inte så smal, men jag mår bra. Jag ägnar inte heller dessa oändliga eoner tid åt destruktiva och totalt meningslösa tankar.

Tänk att bli nöjd med sig själv, att vara tacksam över att man har en stark kropp som fungerar, som kan njuta av livet och den lilla tid vi har här på jorden! Det finns de som har en kropp som inte gör som de önskar, eller de som knappt har en kropp alls för den delen. Det finns de som kan gå ut precis som de är med rufsigt hår och skrynkliga kläder och som är lyckliga över det de har. Det finns de som har ”perfekta” kroppar och som opererar sig för att de ändå inte är nöjda med det de har. Det finns de som inte är nöjda med det de har förrän de har förlorat det. Jag ska se till att lyfta den här frågan ännu mer. Korstågsdags! Rannsaka er själva! Vad gör ni för att föra vår tids snedvridna kroppsideal vidare? Vad gör ni för att ändra något? Säger ni att ni ska börja banta på måndag inför era barn? Klämmer ni er på den lösa magen och ojar er över dallret? Uttrycker ni tacksamhet över hur skönt det är att kunna ta en promenad i det vackra vårvädret? Går ni med dem ut och kastar frisbee? Pratar ni om då ni ska ha råd att stoppa upp brösten eller spruta bort rynkorna? Tro mig! Det här är inte längre något som bara handlar om Hollywood eller Stureplan. Det händer runt omkring oss, hos grannar, vänner och bekanta. Våra barn har stora öron och ögon. Vi är deras största idoler, även om det inte alltid verkar så. De blir påverkade av oss! Vi har chans att ge dem sunda värderingar! Vi kan tala om för dem att de duger, men vi kan också visa dem att vi säger en sak, men menar en annan.

Det här blev lite rörigt, men jag hoppas att ni ändå kunde följa mina tankar. Nu vill jag veta vad just DU tänker om det här.

Continue Reading

Snacka om snabb uppföljning!

”Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice.”

Steve Jobs

Om du inte har sett Mr Jobs examenstal från 2005 tycker jag att du ska göra det. Bli inspirerad, sparka dig själv i rumpan, se till att göra något åt det du kan göra något åt. Släpp det andra och känn hur livet genast blir lite lättare.

Jag tog en snabbkoll på läget och bestämde mig för att satsa på följande:

Sitta ner vid mitt skrivbord för att skapa något minst en gång varje dag.
Njuta mer av ”små stunder av lycka”.
Beta av min bokhög. (Det här känns smått ouppnåeligt, men jag är inte den som ger mig i första taget.)
Skratta mer. Högt. (Man är inte mer tant än man gör sig.)

Fyra mål, konkreta. Det känns som att jag kan hålla koll på dem. Just nu sitter jag och jobbar med nummer två. Samtidigt som jag skriver jäser bulldegen (semlor i kväll) och i lurarna lyssnar jag på underbar musik. Lycka till med att både sätta mål och att följa upp dem. Och glöm inte att titta på Steve Jobs-talet. Det kan vara precis vad du behöver höra just idag!

Bokhögen.

Liten stund av lycka.

Edit: Översta boken i högen, Gretchens, har jag nu läst ut. Dags att välja nästa… Deckare i romanform eller lite djupare tankar?

Continue Reading

Följer ni upp er själva?

Nu när jag har läst Gretchen Rubins bok (Vilken ögonöppnare!) har jag funderat lite över det där att sätta mål och nå dem. Jag har också tänkt på hur målsättningar blir till rutiner och att de då slutar vara något man tänker på. I somras lyssnade jag till exempel på sommarprataren som berättade om bananodlingarna och alla stackars barn som blir förgiftade för att vi ska äta billiga bananer. Där och då beslutade jag att jag aldrig mer skulle köpa en ”vanlig” banan. Tänk om alla mål var så lätta att nå som det! Sedan dess har jag nämligen bara köpt oekologiska bananer en gång och då var det bara för att jag var i desperat behov och det inte fanns några ekologiska i affären. Efter mitt möte med Doktor Brian och allt jag läst av Mark Sisson har familjens sockerkonsumtion sjunkit drastiskt. Vi äter fortfarande sötsaker, men i andra former. (Och vilken dag att skriva detta på! Idag är det ju fettisdagen och då ska vi alla äta semlor. Fast de blir i alla fall hembakade…) Jag handlar på ett annat sätt än förut, gör andra val än jag hade gjort för tio eller fem år sedan. I början var det jobbigt och tog energi, men idag går det av sig självt.

Jag skulle vilja påstå att det inte bara är ovanor som smyger sig på, utan också goda vanor. En vacker dag sitter man där och är förändrad till det sämre eller till det bättre. Att medvetandegöra sig själv om de val man gör, att skriva ner dem på papper eller bara lägga alla fakta på bordet (som Anna Skipper i Du är vad du äter) är ett viktigt steg i processen när en medveten förändring ska ske. En för mig dålig förändring är att jag i höstas då min hälsa blev sämre igen slutade träna. Jag orkade inte längre p g a mitt dåliga Hb och ju mindre jag orkade, desto mindre tränade jag. Nu har jag kommit igång med promenader igen och kör lite tyngder och pull-ups. Jag vet att trägen vinner, i alla fall då man har rätt förutsättningar. Snart är det inte längre jobbigt att träna, utan något som kroppen ”kräver” och träningsrutinen känns lika naturlig som nattsömnen.

Nu ska jag sätta mig och jobba, men då jag är färdig ska jag fundera lite över var jag är och vart jag är på väg. Kanske är det något du också skulle må bra av? Ett mål har jag klart. Gissa vilket? Glad fettisdag!

Continue Reading

Tipstorsdag vecka 7.

Välkommen till min lilla tipshörna. Min svärmor har alltid en kasse ”makulatur” till mig då vi träffas. Dessa kassar kan innehålla allt från ICA-kuriren till nya romaner och uppskattas alltid mycket. Allra roligast tycker jag att böckerna och Feminatidningarna är. Femina är ett månadsmagasin för kvinnor och jag gissar att jag själv är i alldeles rätt målgrupp eftersom nästan alla artiklar faller mig i smaken. (Samma sak kan jag till exempel inte säga om Amelia…) Mode är inte mitt största intresse och kläderna i Femina är alldeles för dyra för att jag skulle kunna införliva dem i min garderob, men bilderna är åtminstone inspirerande. Dagens tips handlar nu inte om läsvärda tidningar, utan om dofter.

”Det ligger nå’t i luften” är en hälsoartikel jag läst flera gånger (sidorna 150-152, Femina december 2011). Dofter har alltid varit viktiga för mig och jag vet att man mår bra av sådant som luktar gott. Jag har ett välutvecklat luktsinne, på gott och ont. Jag mår bra då något doftar gott och jag mår dåligt då det luktar äckligt. Ostädat och matosigt = hemotrevligt i min värld. Tunga tantparfymer och äckliga doftljus är minst lika otrevligt. Däremot älskar jag doften av nytvättade lakan, bebisandedräkt och bebishuvud, mjuka rakvatten, nybakat, pannrum, luktärter, violer, tulpaner, mimosa, köttfärssås med mycket vitlök, rosmarin, havsbris, vissa böcker, varm asfalt efter regn, smält smör, nagellack, bensin (ni behöver inte vara rädda, jag är ingen sniffare), tjära, jordgubbar, pepparmint… Jag skulle kunna göra den här listan jättelång!

Min favoritdoft kommer från Dsquared2 och heter SheWood. Den luktar så här:

Topp – citron, jasminblad, olja från pomeransblomma
Hjärta – blommor och blad från viol, heliotrop och mysk
Bas – bl a ceder och vetiver
Man brukar säga att det är hjärtnoterna som man kanske mest förknippar med en doft. Som ni ser i Feminas lilla doftskola här nere känner jag mig tydligen smart av viol. Inte konstigt att jag gillar den doften… När du ska köpa en doft och vill vara säker på att du verkligen gillar den är det viktigt att tänka på några saker. Se till att ha ren hud, åtminstone på handleder och hals. Gå till bra parfymprovarställe (själv älskar jag Åhléns City i Stockholm). Spruta den doft du är sugen på att investera i på handled och hals och låt alkoholen avdunsta och doften sätta sig. Vänta i ca en halvtimme. Först då har toppnoterna flaxat iväg och du har några timmar med hjärtnoterna som sällskap. Tycker du själv att doften är toppen är det bara att köra. Köp! Ja, eller vänta tills ett bra tillfälle öppnar sig. Är du inte riktigt säker på vad du tycker är det nu du kallar in någon närstående. Tycker de att du luktar illa låter du bli att köpa doften, gillar de det de känner så köper du den (eller så låter du dem köpa parfymen till dig). Så lätt är det!

För övrigt kan jag tala om att det här brevet och dess innehåll fick mig att börja gråta häromdagen. Jag har lovat mig själv att spara lapparna på något smart ställe så jag kan plocka fram dem då livet känns lite extra tungt.

Nu ska jag snart åka till makens mormor och muntra upp henne lite. Ha en fin dag och se till att hitta lite väldoft!

Continue Reading

Vaccin, medicin och hälsa.

Ännu en fråga som måste lyftas, speciellt här i Sverige. Våra döttrar kommer inte att bli vaccinerade med Gardasil eller Cervarix. Dessa vaccin ger antikroppar mot fyra av de ca hundra sexuellt överförbara virus som kan ge upphov till cancer. Vaccinet skyddar inte om man redan utsatts för något av dessa fyra virus. Dessa vaccin skyddar inte heller mot veneriska sjukdomar (STI), varken de som orsakas av virus eller bakterier (naturligtvis), vilket jag har förstått att framförallt många unga kvinnor tror. Bästa skyddet är att inte ha sex, men om det inte är aktuellt så är det kondom som gäller. (Det verkar som att både ungdomar och äldre numera verkar tro att graviditet är det enda kondomer skyddar mot, men har man en ny sexpartner eller om man är ”ombytlig” borde kondomen vara obligatorisk.)

Smittas man av något av de fyra virus vaccinet skyddar mot blir man inte alltid sjuk. Om man får infektionen läker den ofta ut av sig själv, men om man drabbas av cellförändringar upptäcks dessa vid prover man tar vid sina årliga gyn-undersökningar. Boka tid hos din gynekolog om du har skjutit på det! Se bara till att inte bli övertalad till att ta dessa vaccin.

Vi har bekanta vars barnbarn drabbades av narkolepsi efter att ha vaccinerats mot svininfluensa. Läskigt! Nu är detta inget ”anti-vilketsomhelstvaccin”-inlägg. Jag vill bara lyfta det faktum att bakom de stora medicinföretagen ligger massor av miljoner, en intensiv lobbyverksamhet och många gånger en skrämselpropaganda som du och jag tar till oss. Detta gäller ett stort antal mediciner. Många överviktiga äter medicin mot för högt kolesterol, för högt blodtryck, insulinintolerans, hjärtproblem och allt vad det är. Dessa mediciner ger många gånger svåra biverkningar och kostar väldigt mycket pengar. Hur mycket bättre hade det inte varit att både göra sig av med övervikten och dess bieffekter så man inte heller behöver medicinera? Jag vet att denna fråga är otroligt känslig och vill inte trampa någon på tårna. Det är inte lätt att gå ner i vikt i vårt samhälle. Fråga mig! För de allra flesta krävs stor beslutsamhet och mycket ork att stå emot all skräpmat, särskilt om man gillar snabba kolhydrater, gärna i kombination med fett, och inte gillar att röra på sig.

Jahaja, det här inlägget blev inte speciellt upplyftande… Jag hoppas i alla fall att någon har fått upp ögonen för en fråga som känns viktig för mig.

Är det någon som tar detta inlägg på allvar när jag visar vad jag bjöd min familj på i går kväll? Man kan ju tro att jag är en s k feeder… Vill ni läsa något mer upplyftande tycker jag att ni ska kika in här. Jag tror att jag har tipsat förut… Den här killen har testat sin kropp på riktigt. Nu är jag inte riktigt sugen på att göra samma resa som han har gjort, men det är väldigt spännande att följa hans framsteg!

Continue Reading

Duktiga läkare och Stockholm från sin mindre smickrande sida.

Jag har kanske varit lite väl negativ i vårdfrågor som har rört familjen. Eller nej, egentligen inte. Jag har framfört vad jag har mött och sanningen har faktiskt inte varit speciellt vacker. Den har inte heller varit tillrättalagd eller fått något slags filter. Idag kommer en sanning som är betydligt mer rosenskimrande.

Det senaste året har yngsta dottern börjat gå mer och mer snett med fötterna. Hon har klagat på ont i fötterna och knäna och jag var säker på att hon behövde inlägg. Idag kom vi till doktor Anders Barck för att han skulle kunna skriva en remiss till en ortopedtekniker. Då jag ringde i förra veckan fick vi tid på en gång och behövde alltså inte vänta i tre veckor som man behöver om man vill träffa en allmänläkare på vårdcentralen. Dr Barck var så lugn, trevlig, effektiv och mjuk mot S! Hennes oro försvann på en gång och mycket hjälpte det naturligtvis att han skämtade lite med henne under tiden. Han kunde konstatera att visst är fötterna felställda, men det beror på plattfot och överrörlighet. Om hon skulle få fotinlägg skulle hon riskera att få ofrivilliga fotfrakturer och det lät ju inte så spännande. Han rekommenderade gymnastik, dans eller skridskoåkning. ”Hon behöver träna för att kompensera överrörligheten och stärka muskulaturen i fötter och ben. Överrörliga barn brukar bli jätteduktiga på balett, gymnastik och skridskoåkning.” Spännande! (S var jätteduktig i gymnastik, tränade i många år men ville inte fortsätta då det började ställas krav på att man skulle tävla.) Hon har ont i tillväxtzonerna vilket betyder att det är puberteten som spökar, inte de snedställda fötterna. Nu återstår det lilla problemet med att hitta skor som sitter bra… Suck! Det är inte lätt, men skam den som ger sig.

För att balansera inlägget lite så det inte blir allt för positivt måste jag visa en del av det minst inspirerande skyltfönster jag någonsin sett. Jag har gått förbi det många gånger de senaste åren och jag tror inte att de någonsin har bytt skyltning. För att fortsätta vara lite snällare visar jag inte hela skylten eller vad butiken heter.

Känner ni hur otroligt flott, elegant och kompatibelt grått är? Speciellt med en tillhörande halvdöd garderobsblomma… Jag undrar om inte en marknadsföringslärare skulle kunna göra en riktigt rolig uppgift med grund i detta fönster.

Jag blev kanske så otroligt inspirerad av orden om den grå färgen så jag kände mig inspirerad att göra dagens Stockholmsbild något flottare och mer elegant än originalet. (Fast jag måste säga att det kändes ungefär som det ser ut här.) Nu har det i alla fall kommit lite, lite snö, så det ljusar upp denna måndag som annars anses vara årets deppigaste dag.

Continue Reading